Förresten, angående att den mesta av min tid med Frank just nu går till att bråka. Jag var ute med mitt morsagäng i fredags och såklart snackade vi en del om våra fyraåringar – våra äldsta kids är ju typ lika gamla. Och det kan låta löjligt, men det var så skönt att höra att situationen var ungefär likadan hemma hos de andra. Det är inte bara hemma hos oss det tjatas, hotas, bråkas och gråts. Tror vi satte fingret på att vi befinner oss i ännu en av de där faserna.