Eftersom det under ganska lång tid inte fanns planer på fler än ett barn här hemma har vi inte sparat så mycket grejer efter Frank. Mest bara några få speciella grejer. Sånt som skulle kunna vara kul för honom att ha när han blir stor och kanske får egna barn. Trodde jag.

Var nere i källaren nu och tänkte kolla igenom hur mycket pyttisprylar vi hade. Kom upp  med de här – nu ska det rensas och inventeras!

Frank och jag pratade om kinesen i morse. Han sa godmorgon in genom naveln och lyssnade lite efter om det skulle komma något svar. Så sa jag att det inte är så långt kvar tills den kommer nu. Då tystnade han. Tittade på mig och tänkte lite. Och så kom det i rask takt:

– Nej, först blir det jul. Sen kommer bebisen. Och då ska den bo i mitt rum. Men inte på natten, för då ska den äta från dina tuttar. Och du. Vet du? Bebisar kommer ut ur snippan!

Och så spatserade han ut ur rummet med bestämda steg. Jag satt kvar och skrattade tyst för mig själv. Det är så sjukt najs att vi faktiskt är tre som väntar på nytillskottet. En av de mysiga uppsidorna med att ha lite längre mellan kidsen!

När man som gravid delar sin vardag med en trotsig treåring händer det att jag undrar vad det är jag har gett mig in på. Men såna här…åh. Nu vill jag att kinesen ska vara här.