Ja, nu jäklar är det klart! Sedan några timmar tillbaka är vi husägare på riktigt och renoveringsfesten har precis dragit igång! Kidsen är hos farmor och farfar och vi har rivit tapeter och slitit upp plastmattor hela kvällen. Fynden so far är lite trägolv, några piller och några snygga – några fula tapeter från förr.

Känns helt sjukt, men härligt. Nu är vi igång!

Vi var i huset och spanade och mätte lite ikväll. Känns helt overkligt att spatsera omkring, från rum till rum och försöka få in att det är vårt hus. Snart iallafall. Att det är genom de här fönstren vi ska titta ut framöver. Vår gräsmatta, vår uppfart (det är en del att skotta I tell you) och vår farstutrappa. Och även om det är skitigt och sunkigt just nu så känns det enormt bra i magen. Jag vet att det kommer att bli fantastiskt.

En sak som jag inte är så pepp på är pendeltågen. Tog mig en timme från jobbet till huset idag. Tur att det inte är snökaos mer än någon månad om året.

Sitter och läser info om olika förskolor i Huddinge. Har stekt ett barackliknande och ett som verkar vara stort och opersonligt. Men sen då? Det är ju hur svårt som helst. Rangordna ställen man aldrig ens sett eller besökt. Vi kan ju glida förbi förstås, men hälsa på alla känns knepigt. Ansökan måste ju in nu.

Inget låter ju dåligt på pappret förstås. Nu har vi prioriterat närhet, men även ploppat in ett kooperativ för att förhoppningsvis få en plats till Frank i mars. Inbillar mig att det är mindre attraktivt, hehe.

Han är inte ledsen längre, men vi har bestämt oss för att inte snacka så mycket om det förräns vi har något konkret att berätta. När vi vet vad det heter, var det ligger eller kan hälsa på blir det lättare och mer begripligt för honom. Idag vet han ju bara vad han förlorar.

Och det känns mer okej. Han är glad och pepp på flytten i övrigt vilket känns enormt skönt.

Det har varit lite hektiskt de sista dagarna – men nu är lägenheten såld! Nu väntar vi på tillträde och renoveringsfesten som drar igång den 15 januari.

Här hemma har ju snacket kring flytt, renovering och visning tagit rejäl fart förstås. Alla vi pratar med frågar och grattar. Vi pratar om påbyggnad, besiktning och hantverkarkontakter. Och i dag har vi börjat rensa ur lägenheten. Det är visning på söndag och ja…det tar ju lite tid att gå igenom allt. Mycket fokus på hela flyttgrejen helt enkelt. Mestadels är allt positivt. Frank och Anita ska dela rum i början och vi har pratat massor med Frank om det – hur vi ska möblera, vilka färger han vill ha och sådär och han är jättepeppad och glad. Längtar efter trädgård och frågar om barnen som bor runtomkring.

Men nu ikväll började han förstå att han måste byta förskola. Jag tror att han har hört oss snacka om att vi måste ställa oss i förskolekö (utan att tänka på att han hörde) och så dök det upp frågor. Sjukt klantigt och opedagogiskt av oss. Jag såg att han var ledsen och försökte förklara och svara på hans frågor, men det gick helt åt skogen. Han klamrade sig fast vid mig, grät floder, helt otröstlig och snyftade fram att han aldrig kommer att bli glad på någon annan förskola och att han ska vara hemma istället. Jag grät också till slut och kramade honom länge och lovade att vi ska hälsa på först och att han aldrig ska behöva börja någonstans där han inte vill gå.

Har ont i magen nu. Det är lätt att glömma bort att han inte är så himla stor egentligen. Inte ens fem år. Klart att det här kommer att bli en skitstor och jobbig grej för honom också. Plötsligt skäms jag över att jag gnällt på att jag måste åka pendeltåg. Herregud. Han måste bryta upp från en av de tryggaste och viktigaste platserna i sitt liv.

Ja, det är helt galet. Vi har köpt ett hus! Haha, jag har lite svårt att smälta det. När folk frågar var jag bor ska jag säga att jag bor i Stuvsta i Huddinge! Crazy.

Det  är ett ganska litet renoveringsobjekt på 81m2 med kanonfin tomt nära tåget. Planen är att bygga på en våning till sommaren, byta fasad, göra alla ytskikt inomhus, kapa nåt träd och ja, inom ett par år kan det vara ett alldeles fantastiskt hus. Precis ett sånt som vi har inset att vi inte har råd att köpa färdigt.

Jag är jätteglad och pepp, men har redan lite separationsångest. Vår lägenhet ligger redan ute, visning nästa helg. Känns så himla konstigt att vi ska lämna stan och vår älskade lya. Men jag antar att jag kommer att landa i det här också så småningom. När vi sitter på vår nybyggda altan i sommar och kollar när kidsen rushar runt på gräsmatan och vi klurar på vad vi ska grilla till middag kommer jag nog att vara nöjd. Eller så sitter jag där i byggkaoset och gråter och längtar tillbaka till stan. Jaja. Oavsett så sitter jag här och äter upp gammal pendeltågsost. Jag som aaaaaldrig skulle bo på pendeltågslinjen. Well well. Man vänjer sig ju vid allt som sagt och det är härligt att ta nästa kliv. Är det nu jag kommer att bli vuxen på riktigt?

Tejp med fina mönster, ett gosedjur, en Big Mac och ett hus i Stuvsta. Inget speciellt.

Nej, vi ska inte flytta till ett fantastiskt charmigt putshus i perfekt storlek i Stureby. Men tusen miljoner tack för era tumhållningar. Nästa gång. Nästa gång. En bra sak är ju att jag har njurarna kvar.

Ont i magen och nervös. Idag är en viktig dag. Eventuellt måste jag sälja en njure för att det ska gå vägen, men håll tummarna är ni fina.

Nej, det var som jag trodde. Plus att rummen var pyttesmå. Kanske nästa helg…