– Vi sov till halvåtta och vaknade till ett mer vindstilla Tabatinga.

– Det har snöat hemma i Svedala.

– Det är minusgrader inte bara på natten, utan även på morgnarna hos mamma i Tuna.

– Mindre än en månad kvar till Håkankonserten.

– Idag ska vi åka och kolla in världens största cashewnötträd och se om det finns några delfiner i delfinbukten.

– Jag har ingen söndagsångest what so ever (det tog tom en stund att komma på vilken dag det är).

– Jag missar löpfest och hets kring Idol, Dansbandskampen och annat tv-jox.

– Igår åt jag den godaste middagen i mannaminne.

Var vi än går så väcker hon uppmärksamhet, vår lilla grillbiff. Människor runt omkring oss vinkar, ler, skrattar högt, stirrar, pekar och gullar med henne. Mycket bebisspråkande kvinnor som pussar och klämmer på de köttiga vita låren och får Anita att storsmila. Vet inte vad det är de går igång på riktigt, men hon ser ju inte riktigt ut som de brasilianska petitbarnen med hårman och hål i öronen. Men om det är rundheten, den vita hyn, hårlösheten eller de blå ögonen de gillar, det vet jag inte. Populär är hon definitivt.

Okej, nu börjar jag bli lite kaxig – Anita vaknade tjugo i sju i morse. Frank något tidigare, men vi börjar ändå vara på banan tycker jag.

Idag har vi köpt nyfiskade humrar av grannen. De ska på grillen ikväll tillsammans med all vitök och chili vi kan uppbåda. Och när frukosten är uppkäkad blir det ett besök i sötvattenslagunen som ligger en halv kilometer härifrån.

Halvsexsnåret idag. Men än ropar jag inte hej.

Idag testar vi en ny grej för att lura de jetlagade barnen. Anita som i vanliga fall sover två sovstunder har sovit tre gånger och får nu gå och lägga sig lite mer än en timme senare än vanligt. Frank som i vanliga fall inte sover alls har sovit en gång under dagen och ska gå och lägga sig en timme senare än vanligt han också. Förhoppningsvis innebär det att de sover lite längre än till 04.30 i morgon. Snälla snälla, håll tummarna.

Flygplatshäng i Lissabon. Frank gissade var alla plan skulle och vilka som flög i dem. Mycket kungar och Star Wars-profiler.

Apelsinmellis på balkongen. Anita älskar apelsinerna och geggar så det står härliga till.

Här sover Anita sin förmiddagsdupp. En madrass ska flytta in när som helst så att vi slipper ha henne uppe i sängen – läskigt när hon kryper för fullt.

Här sitter jag just nu och datar. I vanliga fall helst på balkongen, men det trådlösa gick så långsamt att jag flyttade in hit.

Morgonens fynd i duschen. Ska avlivas inom kort.

Frank bygger Star Wars-skepp på takterassen. Idag är han C-3PO.

Och här är gästrummet fixat – vi väntar nämligen gäster som ska dyka upp i eftermiddag!

Gomiddag folkens! Er brasilianska avdelning mår fint, men om jag får önska mig något så längtar jag efter att kidsens jetlag ska gå över. Här gick reveljen kl 04 i morse. Så nu vid 8.43 känns det som att det är lunchdags. Vi har lekt, ätit frukost, städat, Anita sover sin förmiddagsdupp och Lars och Frank har tagit en promenad på stranden och tagit ett morgondopp.

Jag är jetlaggad men känner att livet börjar återvända – att få surfa lite bloggar, facebook och mail gör mig alltid lycklig. Inte riktigt som shoppinglycka, men nästan.

Vi är iallafall framme! Och resan gick bra måste jag säga. Två flygturer med en tokförkyld unge med tjocksnor och hosta och en unge som bara ville leka med aspilligt Star Wars-lego som ramlade ner överallt och som den lilla snoriga ville äta upp. Den på sju timmar gick finemang, då var flyget inte fullt och vi fick ett eget säte till Anita (och så fick hon plats att ligga och sova på golvet under typ tre timmar). Den på fyra timmar ska vi nog inte prata högt om – legokvävningsrisk, utvälta juiceglas, rivning av matbrickor, sura flygplansgrannar och en göteborgare med Birro-röst som inte kunde sluta skryta om sina fantastiska resor, sina antikvitetsinköp, sina livsfarliga taxiresor världen runt och inte minst – sina häftiga smuggelhistorier (tex den när han smugglade böcker i tre extra jackor, ihhhhhh).

Vi kom fram iallafall och nu är vi i paradiset. Brasilianska vishan med allt vad det innebär, tex ingen bankomat och ingen restaurang öppen efter kl 18. Men då behöver vi å andra sidan inte så mycket cash. Istället en helt fantastisk strand innanför ett rev som vi bara delar med några Brasilianska fotbollsspelande barn och några minikrabbor. Grillen på taket kommer att ge oss några fantastiska middagar, jag bara vet det. Speciellt eftersom vi fick höra att det finns en fiskare som säljer sin nyfångade fisk en kilometer bort på morgnarna. Jäjä. Nu vill jag höra allt om era matlådor, vantar, skitiga regnkläder och stressiga jobbdagar så att jag kan njuta riktigt j-a ordentligt av att vara här!

Hoppas kunna ge er lite bilder i morgon, just nu är uppkopplingen lite trött. Sov gott finon!

Nu drar vi till Arlanda! Vi hörs i morgon – då direkt från Brasilien! Ihhh!

Sitter här med en lite lite ledsen känsla i magen. I morgon börjar min sista vecka som föräldraledig på riktigt. På fredag, den 1 oktober börjar Lars föräldraledighet och mina dagar som chef för team grillbiffen är över på riktigt. Det är helt ofattbart hur fort tiden går. Jag blir alldeles vemodig när jag tänker på allt som hänt, vad hon var liten när hon kom, att ni hängde med och peppade och var så himla grymma, att hon var en hon! – hur vi häckade här hemma för att det var så sjuuukt kallt ute, alla promenader, våren, galenfina sommaren, hur fin hon är nu, och stor, och att hon kryper! Ni fattar, det är galet.

Den 4 december förra året jobbade jag min sista dag. Det är tio månader sen. Herregud. Tio månader går snabbare när man är hemma med en bebis än när man är på tjocken, det är en sak som är säker.

Nåväl, egentligen är det inte så himla synd om mig. Inte synd alls faktiskt. För _egentligen_ är jag ju föräldraledig en månad till. Men den månaden blir liksom inte som någon vanlig föräldraledighetsmånad. Den ska jag spendera med hela familjen – i Brasilien.  Biljetterna ligger utskrivna, lägenheten är utlånad till bostadsbehövande kompisfamilj och i mitten av den här veckan tar vi våra sista vaccinationssprutor. Klappat och klart och det ska bli alldeles fantastiskt! Och om all min planering går som den ska så ska jag även ha satt en kråka på ett papper som betyder att jag har ett jobb när vi kommer hem också.

Som sagt, dagens i-landsproblem milt sagt. Men jag kommer att sakna mina och Anitas dagar tillsammans. Och eftermiddagarna när vi hämtat Frank. Det är verkligen en sjuk lyx att få möjlighet att vara föräldraledig så länge som vi får i det här landet. Men skitsamma. Det är halvtid och jag har förbrukat min del. Nu är det Lars tur att få lyxlira med världens skönaste brutta på dagarna. Själv kommer jag ju att få käka lunch i lugn och ro och gå på toa ensam framöver. Det är inte fy skam det heller.

Här ska vi bo. Och det finns bredband. Och egen takterass med grillplats och jacuzzi. Ihhhh!