Tydligen börjar sportlovet idag. Grattis alla ni med skolbarn! Kolla in här, jag och några av Loppi.se´s andra bloggkompisar delar med sig av sina bästa sportlovstips!

Familjen är samlad för lite Skypande med finaste vännerna i Argentina. Så är det ingen som svarar. Bummer.

Idag har vi provat Cafe Chateau i Bandhagen. Rekommenderas!

Det går vinterkräk på Franks dagis. Det är vi inte ett dugg sugna på, så vi har plockat fram alkogelen och idag fick han stanna hemma och hänga med mig och Anita. Eller hemma och hemma, vi har haft värsta upplevelsedagen faktiskt.

Först tog vi 76:an till slottet och kollade in var Kungen och Silvia bor. Mest spännande var dock han i det gula huset som vaktade slottet. Sen matade vi tusen svanar och måsar med limpmackor vid Kungsan.

Efter det var det dags för lite shopping, så vi knallade vi förbi Franks favoritkyrka, Jakobskyrkan, och in i Gallerian. Vi snackade lite om olika språk och Frank tyckte att skyltdockorna på MQ var jättefina. På Lindex hittade jag ett amningslinne och Frank spanade in en halsduk med färgsplatter som såg precis ut som planeter i rymden. Så den var vi förstås tvugna att köpa också. Stor lycka.

Så var det dags för lunch. Vi valde mellan lasagne och cheeseburgare, men det slutade med burgare på Mc Donalds på Regeringsgatan. Där passade Anita på att vakna och fick lite mjölk också. Bra timing!

Efter att vi inspekterat Happy Meal-leksaken, en avhuggen krypande hand (helt vanlig leksak liksom), drog vi mot Kulturhuset. Men först en snabb runda på Designtorget där Frank blev förtjust i en hel hög grytunderlägg (har ni tänkt på vad mycket grytunderlägg de har på Designtorget förresten?). Så tog vi hissen upp till Rum för barn. Det fanns en enda barnvagnsplats kvar, tjoho! Vi tog en runda och kollade in fiskarna vid toaletterna och så letade vi upp hyllan med dinosaurieböcker och kollade igenom den största.

Sen testade vi skaparverkstaden. För en tjuga får man två papper, tre färger och en lektion i hur man gör när man målar som en konstnär och blandar färger. Spännande som tusan och Frank blandade fram olika gröna nyanser för att sen måla mamma och pappa t-rex med klor, hjärnor och allt. Anita såsade mest och kollade utsikten.

Medan målningarna torkade hängde vi lite med ”jourhavande högläsare”. Frank valde en bok om planeterna som hon läste, sen snackade vi lite om rymdskepp och astronauter. Hon berättade att man får låna hem böckerna de har – bästa grejen ju! Så vi skaffade ett lånekort och valde ut två böcker om universum och solen som fick följa med hem. Tjejen som fixade lånekortet tyckte att det var kul att Frank gillade rymden så mycket och gav bort sin astronautpin med Fuglesang. Toksuccé förstås!

På väg ut kom vi på att det vore mysigt med en fika. Så vi kollade lite på folket nedanför på plattan en stund och sen klämde vi en kokosboll på plan två.

Nere i entren stannade vi och kollade in jättemodellbygget av Stockholm. Vi hittade Globen, Slussen, Skansen och Sofia kyrka och försökte lista ut vilket hus som var vårt. Bäst var dock att Finlandsfärjan fanns med, men utan färger på skorstenen. De hade gjort fel! Viktig detalj som avhandlades en lång stund.

Väl ute gick vi till Åhlens City. Där kollade vi på dvd-filmer och Frank pekade ut alla han redan hade sett till stor glädje för de som stod runt omkring. Men så hittade han en som han inte hade hemma, G-force. Och fast jag tycker att det är en helt värdelös film (handlar om pratande FBI-marsvin) så kunde jag inte säga nej för att han var så söt. Så nu har han den också.

Efter det tog vi ett varv på damavdelningen. Tänkte att jag kanske kunde få något också. Men Frank tyckte det var skittrist så jag hetsköpte ett linne och nån skjortgrej på två sekunder och sen gick vi mot bussen. Pratade om siffrorna på alla busskurer, träffade på Åsa som skulle till Karlstad och sen fick vi tokspringa för att hinna med bussen.

Tillbaka på Söder hoppade vi av bussen vid Axel Landquist park för mer fågelmatning. Lite schysstare fågelhäng med typ tre sparvar som hade ett helt hus med mat som vi fyllde på lite till. När så den sista limpmackan var utdelad knallade vi långsamt hemåt. Löjligt trötta men nöjda. Måste säga att det var en av mina bästa dagar på länge. Inget tjafs, inget bråk, bara fniss och massor av snack i skönt tempo. Jag har verkligen världens bästa treåring. Älska!

I morgon börjar Lars jobba och Frank ska gå hela dagar på dagis. Kommer säkert att gå finfint, eller – det måste ju det. Men jag är ändå lite nervös.

Om nån minut blir hon två veckor gammal vår lilla snorgärs. Och även om det säkert kommer att förändra sig hundra gånger så tycker vi att vi börjar lära känna henne nu. Hon är lugn, jättelugn. Skriker och gråter sällan och är glad så länge hon får vara där resten av familjen är.

Hon kör med halvdagar – vaken halva dagen, sova halva dagen. Hon käkar två gånger per natt, men mycket oftare på dagarna, vilket gjort att hon redan nu är en liten tjockis. Fingrar och tår är dock långa och smala. Vem hon fått det ifrån har jag ingen aning om. Vi andra kör kort och tjock-stilen. Ögonen är mörkblå och jag undrar om hon inte kommer att ta efter mig och bli brunögd. Franks ögon var mycket ljusare blå när han var i hennes ålder och de är ju blå fortfarande. Jag tycker inte att de är så lika i övrigt heller, har försökt jämföra lite med gamla bilder, men njaeee, möjligen lite över munnen.

Hon har ju hunnit med att dra på sig en förkylning, men även att prova napp och flaska, vilket funkar fint!

Skön är hon. Och redan en så självklar del av familjen. Hon är det första Frank frågar efter när han kliver innanför dörren efter dagis och den sista han pussar godnatt vid läggdags. Mammahjärtat svämmar över.

Vår veckomatsedel har återuppstått, nu i kombination med den tokfina familjekalendern från Isa Form. För mig som älskar ordning och reda och mår som bäst när vardagen är uppstyrd är det här guld värt.

Satt tidigare ikväll och funderade på hur vår natt ska bli – Anita har sovit mer eller mindre sedan kl 14 idag. Bara vaknat till och käkat några gånger och sen slocknat igen.

Men nyss fastnade jag på fyrans Familjen Annorlunda och plötsligt känns allt lätt som en plätt. Tror nog att vi ska fixa en sexdagarsbebis även om hon inte vill sova riktigt.  Alltså, jag gillar kids och tycker att det är världens bästa grej, men tio stycken? Herregud. Jag fick panik bara av att få en glimt av deras vardag. Vad sägs om att veckohandla på Ica Maxi med åtta barn eller att natta åtta barn på egen hand? Preventivmedel på bästa sändningstid.

Så otroligt skönt att vara hela gänget på samma ställe. För det är konstigt, men att gå från tre till fyra är ganska stor skillnad. Det känns som att vi är många fler att tänka på.

Det har inte ens gått ett dygn sen hon ploppade ut, konstigt nog känns det mycket längre. Men det är svårt – bara typ tre år sen vi hade en liten bebis sist, men jag har glömt allt. Hur ammar man utan att det känns som om bröstvårtorna ska trilla av? Hur ofta ska de äta? Bajsa? Sova?

Det kommer väl. Just nu känns det som att jag kan spendera hela dagarna med att bara titta på henne. Hon är verkligen alldeles fantastisk.

Nog är det berg-och-dalbana allt. Finaste Zandra har skrivit en helt fantastisk text om att bli förälder och nu sitter jag och stortjuter och vill bara att kinesen ska vara här och att vårt äventyr tillsammans ska få börja.

Nästan så jag kan tänka mig att få lite värkar faktiskt.