Den lilla har sovit hela natten (med undantag för en nappistoppning vid tvåsnåret) och den stora sover fortfarande.

Idag har Anita begått köttpremiär. Spagetti och köttfärsås för femånadersbebisar. Hon käkade en halv burk med strålande aptit.  Om det var på grund av det eller något annat som hon spydde upp hela flarran med ersättning i kväll är dock frågan. Vi får se – vi går på det imorgon igen!

Nja, ingen instant success. Men hon tyckte att det var kul att smula sönder dem.

Idag var det så äntligen dags. Anitas första smakportion bestod av majs- och potatispuré och det gick väl som väntat, lite sådär. Hon var nyfiken men fattade inte att man ska gapa när skeden kommer. Så vi fick lura henne att garva så att hon öppnade munnen och då smaskade hon glatt. Tror det blir bra det här!

Vi är på BVC och Anita har just fått sina första vaccinationssprutor med illvrål och stora tårar som följd. Plus lite ont i hjärtat på mig.  Annars var det tiptopp, hon väger 6,3 kg och var  61 cm lång. Det är rätt imponerande det där förresten. Att växa 11 cm på tre månader alltså.  Och eftersom den platta och tunga skallen består så är det magövning som gäller framöver.   

För övrigt kan jag rapportera att Anitas första bortaslaggning gick fint. Hon var gnällig på eftermiddagen, men det visade sig efter ett par timmar att det var veckobajsen som var på väg ner. Sen gick allt som en dans – ända tills hon väckte farmor halvfem i morse och vägrade somna om. Hehe.

Vi hade det kanonfint. Käkade låång god middag och drack drinkar långt in på natten. Sen sov vi, käkade utefrulle och jag läste DN kultur från början till slut. Lyx.

Nu ligger de dock och slaggar i sina sängar, världens finaste barn. Och även om igår var grymt, så är det här bättre.

I fredags träffades de för första gången, Anita och Olle. Det klickade väl inte direkt, men jag hoppas verkligen att de blir polare och hänger ihop alltid, precis som jag och Olles farsa har gjort sen vi hamnade i samma klass 1991. Fint vore det.

En sån här bild på kidsen från 2032 hade varit coolt.

Lite av en chock tydligen. 

Invigning av badmojängen vi fått låna idag och vilken fullträff! Kan rapportera att det var någon som tyckte att det var heaven att slippa simturerna i handfatet.

Nu kom de. Tårarna. Stora lilla tjej. Tänk att det tar flera veckor för en människa att lära sig att både skratta och gråta.