Anita står på alla fyra, gungar, sträcker sig, går upp på fötterna, gungar, men nej. Än tar hon sig inte i väg.

Om man lyssnar riktigt noga så säger hon det nästan…mamamamamamamamamamaaa. Ska försöka få till ett filmklipp så ni får höra.

Hm…kan det vara så att det börjar bli dags att sänka botten i spjälsängen kanske?

Så fort man släpper ner henne på golvet ser det ut så här. Hon är så sugen så sugen. Frågan är bara om det blir på alla fyra eller på rumpan. Tror det händer något snart.

Läste igenom lite gamla blogginlägg och hittade det här från december samma år som Frank föddes. Han står på alla fyra och vaggar – 7 månader och två veckor gammal. Anita har således typ tio dagar på sig om hon ska klå brorsan. Ser inte så lovande ut med tanke på att damen fortfarande vägrar magliggandet några längre stunder.

Själv tror jag inte att hon kommer att krypa. Stå och sitta är grejen, så jag gissar att hon kommer att bli en sån som hasar fram på rumpan och sen kliver upp och knallar.

En klassisk grej med sommarlov är ju att man efter 10 veckors ledighet mötte kompisarna lite brunare, lite längre (större fötter) och med en hel hög nya skills. Just den sista grejen jobbar vi hårt på. Frank vågar göra nya läskiga saker varje dag och går omkring i någon sorts stolt modighetsrus. Himla fint. Idag har han klättrat på en hög läskig stege och åkt båt utan mig och Lars. Igår testade han att åka badring efter båten.

Anita körde steg ett i går – flytväst och att åka båt. Rätt nöjd hon också.

Unga fröken Kastås är numera en sittande dam och blir arg som ett bi om man försöker lägga henne ner. Även om det finns ett halvsittläge i liggvagnen så gissar jag att det är dags att byta till sittvagn snart, men det känns lite tidigt. Hon är ju inte ens sex månader än och kommer att försvinna in i ett hörn av sittvagnen!

Det ser så bra ut först, men efter en stund så blir det gamnacke och illvrål. Längre och längre stunder varje dag dock!

Att stoppa in nederdelen av nappen i munnen. Dags att gå upp en storlek kanske?