Milda makaroner. Jag såg just att det är 50 dagar kvar. Heeeelt sjukt. Femtio dagar. Sju veckor. Lika länge som jag var ledig i somras. Det kändes som att de sju veckorna bara försvann. För sju veckor sedan började Anna Anka-hetsen, jag letade preggostrumpbyxor och jagade stickbeskrivningar på handledsvärmare. Känns som igår.

Nu blev jag nervös.

Jag mailar med co-gravida kollegan J inför fikamötet vi har varje fredag kl 14.30:

J: Shit vad jag är nervös för fikat. Är det kanelbulle? Choklad? El munk igen?

H: MUNK MUNK MUNK MUNK MUNK. Fan vad jag hoppas!

J: CHOOOKLAAAD.

H: Shit. Choklad hade varit bra. Men har vi fått det nån gång?

J: I form av biskvi på sin höjd. El chokladtårta. Men aldrig liksom en 200-grammare.

H: OH! Det borde vi lobba in. 200 gram frukt och mandel hade gjort hela min dag. Eller shit, 100 gram hade också räckt.

J: Jag hoppar gärna både frukten och mandeln. I övrigt är jag på.

H: Man kanske kan få två sorter? Daim? Eller är du mer Digestive?

Nu blev det varken choklad eller äppelmunkar, utan vaniljhjärtan. Ni fattar. Herregud, ibland undrar man om vi jobbar på Hemmets Journal. Så vi tog ingen. Men det är skönt att ha någon nära sig som förstår.

Jag är inte inne i City så ofta, däremot så knallar jag genom Globen C varje dag, så det blir ju lite att man shoppar där man är.

På hemväg igår spottade jag något som såg ut som en snygg kavaj och knallade därför in på Bik Bok. Men så fort jag klev innanför larmbågarna fick jag som vanligt känslan av att jag landstigit på helt fel planet. Att alla 16-åringar som stod och nöp i glittriga tubtoppar och pyttesmå stentvättade jeans kollade på mig med nervärderande pity-blickar. Så som man kollar på sin morsa när man är 16 och morsan sagt något om att den nya Martin Stenmark-skivan verkar skitbra framför hela kompisgänget.

Som gravid blir det ännu tydligare – vem försöker jag lura liksom? Så eftersom jag redan var inne gick jag ett varv, tänkte att jag kan ju faktiskt vara där för att köpa en present till nån, kollade nån tunika och en halsduk och började dra mig mot utgången. Men halvvägs ute ångrade jag mig och stannade på fläcken. Vafan. Ärligt talat! Jag får väl handla var jag vill! Shopping-rebellen i mig vaknade och jag blev plötsligt sugen på att köpa nåt tight och glittrigt eller nåt skrikigt med stora röda detaljer och klämma ner min svällande mage i. Så jag vände.

Kändes skönt. Som att vinna över 16-åringarna, men allra mest över mig själv. Fast det blev inget tight och glittrigt. Inte skrikigt heller. Stora koftor är ju ändå mer min grej.

Hahaha, jag laddade just hem appen iPreg till min iPhone. Den har fantastiska funktioner som räknar ut när bebisen ska komma, vilket kön den har (kinesen är tydligen en tjej) och så förstås den oumbärliga värkmätaren.

Hade varit sweet om det fanns en slumpa-namn-funktion, en listfunktion där man kunde fylla i shoppinglista eller…varför inte en del med info om vad som händer varje vecka?

För övrigt så kan jag rapportera att Niferexen funkar precis som befarat. Med magen dårå. Hoppas bara att det är värt det och att jag har en A-människas järnvärde hos barnmorskan nästas gång.

Jag undrar om jag har börjat få foglossning? Fast hur vet man att det är det? Har ingen aning om hur det ska kännas eller riktigt var det ska sitta, men jag har sjukt ont i röven. I benet inne skinkorna liksom. I höjd med svanskotan. Haha, låter helt stört, men det gör jätteont. Har jag suttit eller legat hårt går jag som en 80-åring.

Du är på dag 218 av 280. (77,9%).
Du är i vecka 32.
Du har gått 31 fulla veckor och 0 fulla dagar (v31+0).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden.
Beräknat förlossningsdatum Mån 4 jan 2010
Du har 62 dagar kvar till beräknad förlossning.

(Uträkningen har jag gjort på familjeliv.se)

Och så har jag läst på lite! I vecka 32 är barnet ca 40 cm långt, väger ungefär 1,5 kilo och övar sina färdigväxta lungor genom att andas in fostervatten, vilket ofta leder till hicka. Vilket förklarar de konstiga regelbundna bumpar jag kännt inifrån magen på sistone.

Har precis insett att det inte går längre. No more bygel-bhar. Byglarna och kinesen slåss om samma utrymme och den enda som blir lidande är jag. Aj aj aj, shit vad ont det gör!

Tips på mjuka sköna bygellösa bhar som ändå gör underverk med boobsen mottages tacksamt!

Har varit hos snälla barnmorskan Eva på morgonen. Kinesen verkar vara ett praktbarn som växer precis som det ska. Ett moln på himlen bara – mitt järnvärde. Eva ordinerade minst en Niferex om dagen framöver. Blir spännande att se vad det gör med magen…