Så här i efterhand inser jag att jag är extremt bra på att försköna verkligheten vissa perioder i livet. Jag var gravid med Frank (jag är tacksam för det iallafall – att jag inte bara är tjocksvullen utan någon speciell anledning alls), tyckte att jag var rätt snygg-preggo och att jag mest gått upp på magen. Hahahahaha! Enormt roligt. Tack för verklighetschecken svärmor.

Jag läser kommentarerna till Storleks-inlägget och inser att vi är flera som reagerat. Någon föreslår att man borde steka att sätta ett likamedtecken mellan storlekarna och ett visst åldersspann. Bra start, håller med. Men det är fortfarande konstigt att barn som är 70 cm långa inte kan ha strl 74 överhuvud taget. Allt kan ju inte passa alla, men nästan. Eller är det dags för plus size-kollektioner även för barn?

Stor dag idag. Första tävlingsmilen någonsin, Dianamilen i Eskilstuna. Såklart vaknade jag med lite ont i halsen, Stockholms blodbad i trosorna och båda axlarna värkte efter gårdagens två vaccinationssprutor. 

Guldigare lägen har man ju varit med om. Men jag bestämde mig för att köra ändå och heeerregud. Efter 4,5 km dog jag. Jag skäms lite nu när jag tänker på det, i starten stod jag och tokpeppade: 52 minuter nu, 52 minuter, kom igeeeen! Tjena. Mina tankar om kilometrar på max 5,5 minuter stektes och jag fick fokusera på att ta mig runt. Och det gjorde jag, men det tog en timme och 32 sekunder. Bajs. 

Frank ringde nyss också: ”Jag älskar dig mamma, fast du springer långsamt”. Fantastiska unge. 

PS. Intervjun igår gick bra. Det blir ett till möte och det känns fint!

Woho! Tack för tipsen! Jag köpte två helt okej bikinis idag. 

Bra: två för halva reapriset, 196 pix.

Dåligt: På en satt larmet kvar i rumpan när jag kom hem. Segt.

Spänn fast det värmeprickiga barnet i babyskyddet, stoppa in hela paketet i bilen. Sätt på ACn och kör i 2,5 timme och vips – värmeprickarna är helt borta!

Jahapp. Så var det då dags. Dagen då jag måste knalla till affären och köpa tamponger igen. Tack för den här tiden, det var skönt att vara utan dig.

Hahahahahaha! Anita väckte just sig själv med en tokbrakare, blev livrädd och började grina.

Jag har så mycket saker i huvudet, blir helt galen. Saker jag vill göra, saker jag ska kolla upp, saker jag ska göra, brev jag måste skicka, mail jag kanske ska skicka, hus jag vill ha, hus jag inte fick, saker jag måste sy om, maträtter jag vill laga, affärsideer jag skulle vilja köra igång, vänner jag borde ringa, ärenden jag borde uträtta, saker jag ska leta efter i källaren, träningsscheman att följa, sätt att organisera här hemma. Hjärnan är svintrött på alla de här sakerna, för jag hinner inte. Och jag glömmer hela tiden. Förutom när jag lägger mig ner på kvällen. Då kommer de tillbaka, då kommer jag ihåg nästan varenda pryl. Eller hittar på nån ny.

Lisa och jag har följt varann på nätet i fem år. För ett par veckor sen sågs vi för första gången i verkligheten. Sjukt konstigt men fantastiskt roligt att ha någon man aldrig träffat sittandes i sitt eget kök och ändå känna att det är någon man känt i evigheter.

Nu drar vi iallafall gång en utmaning. Precis som Lisa skriver så har vi samma förutsättningar: varsin tremånaders bebis, ett gymkort och en vilja att loosa lite extravikt. Så nu kör vi! Invägning och förebilder har vi klarat av idag. Bra motivation det där med bilderna kan jag avslöja. Huvva.

Nu har vi den svåra biten kvar, men jag är sjukt taggad! Det är lite biggest looser över det hela – den som blivit av med störst andel av sin ursprungliga kroppsvikt den 30 augusti vinner och blir bjuden på middag med vin av förloraren. En hel massa win över det hela alltså. För att fixa det här kommer jag att träna minst tre gånger i veckan, gå så mycket som möjligt, käka GI-inriktat och alltså steka snabba kolhydrater och socker. Känns fantastiskt och jag vill verkligen fixa det här. Hoppas på att tappa 8-10 kg på kuppen.

Ja, det är inte så mycket mer att säga. Må bästa kanelbullekvinna vinna!

(Bilden har jag helt fräckt kapat från Lisas blogg, den är så fantastiskt snygg!)

Jag gillar Ann Söderlund och kollade in hennes nya grej, Mammabikten som webb-tv. Avsnittet med Bingo och Katrin är ganska bisarrt, jag undrar hur länge de kommer att vara ett par, de känns enormt olika. Men skitsamma, jag måste kolla en sak med er. Katrin berättar att hon knallar omkring med rostränder i trosorna för jämnan numera för att det är så sjukt svårt att torka sig ordentligt när magen är i vägen. Vad är grejen med det? Jag undrar hur hon brukar torka sig? Jag har aldrig någonsin haft problem att nå min röv när jag varit gravid – har ni?