Haha, jag tyckte att det hände mycket över natten igår. I morse kändes det som att jag hade två gigantiska hårda knöliga betongklumpar i bhn när jag vaknade. Idag får Anita jobba.

När jag vaknade i morse hade jag växt ur BHn, så jag antar att det kommer att käkas en del framöver.

Nu ska vi dra till Danderyd och kolla hörsel och göra PKU-test, sen lovar jag att ni ska få en lite mer utförlig förlossningsberättelse!

Förutom att pussa på världens mjukaste barnkinder är det här mina bästa just nu.  De kroppsliga efterdyningarna av att föda barn är ju inte helt charmiga. Men man  glömmer fort sägs det ju och tur är väl det.

Annars känns det rätt bra. Om vi bara kan få den här donnan att koppla att tanken är att man sover på nätterna och är vaken på dagen (och inte tvärtom) så är hon en fullpoängare.

Nu är det plötsligt stilla här. Jag har legat i badet och värkarna gick ner. Molvärker fortfarande, men inga toppar. Däremot så har jag precis stiftat bekantskap med slemproppen.

Ska nog försöka sova en stund så får vi se vad som händer.

Nog för att jag sov svinlite i natt, men jag känner mig sjukt mycket mer gravid idag än vad jag gjorde i går. Undrar om jag fixar att knipa ända till helgen? Känns inte riktigt så idag.

Så blev det då äntligen den 4 januari och än har inget hänt. Jag har varit vaken sen strax efter fyra då det var dags för nattens toabesök. Sen kunde jag inte somna om. Kinesen var också vaken och varje gång den rörde sig fick jag sammandragningar. Låg och försökte slappna av och var livrädd för att det skulle sätta igång. Snopet om vi skulle stupa så här på målsnöret liksom.

Något måste jag ha gjort rätt, för nu är det lugnt igen. Jag ska strax knalla iväg till barnmorskan och ta en sista check. För nu räknar jag inte med att vi kommer att ses igen innan det ska födas barn.

Än ser inte fötterna ut som mot slutet av min förra graviditet, men jag tog på mig ett par vanliga strumpor i morse. Funkade halvbra. Nu åker stödstrumporna fram igen!

Antalet sammandragningar har ökat massor de sista två dagarna. Blir lite nervös, men det gör inte ont, så jag försöker tänka att livmodern kör lite träningsläger så här på slutet bara. Bara två dagar kvar på 2009…

På förmiddagen vibrerade det konstigt i magen. Fick känslan av att det bubblade i fostervattnet. Ni vet som när man fyller en flaska med vatten och vänder den upp-och-ner och så tar sig luftbubblorna snabbt uppåt genom vattnet. Inte en bra känsla om man siktat in sig på att föda barn om tidigast 6-7 dagar.

Men jag googlade lite och blev lite lugnare – det verkar som att det skulle kunna vara kinesen som kissar eller bäckenet som kompenserar sig när det hamnat snett. Inte vet jag, men än är det lugnt och stilla och det är ju bra.

Skinkan är griljerad, köttbullarna är rullade, janssons frestelse står och svalnar och jag har tagit årets julbad. En störig grej med att vara höggravid är dock att magen numera är så stor att den inte täcks av vattnet. Det gillar jag inte.