Igår kväll kom urinvägsinfektionen tillbaka – med besked! Jag var grinfärdig, hade svinont och kunde knappt gå. Försökte lindra med ett varmt bad, men det blev bara värre. Hade två piller kvar på Furadantinet så jag poppade ett av dem tillsammans med en Reliv och hoppade isäng. Fyllde på med det andra pillret vid halvtretiden i natt och sov ändå hyfsat bra.

I morse var det lite bättre, men inte bra och insåg att det ju inte finns på kartan att ha det så här över jul. Min barnmorska är ledig idag, men hennes kollega Carina ryckte in, styrde upp och nu finns ett nytt recept på Apoteket så att jag kan få bort den här skiten for good.

Det är pissigt med urinvägsinfektion i vanliga fall, men när man har värsta tyngden på blåsan och dessutom en kines som med jämna mellanrum bonkar in med armar och ben i den blir det outhärdligt. Så idag går all min kärlek till Mama Mia-Carina. Den finaste julen med de dyraste klapparna till henne!

Kom precis hem från barnmorskan och är superglad. Mina föraningar stämde, kinesen ligger fortfarande med huvudet ner! Tyvärr inte fixerad än, men inte heller helt rörlig, så det går åt rätt håll!

I övrigt var alla värden bra, så min diet på julmust och snarr verkar funka! Vi bokade in en ny tid på själva BF-dagen, 4 januari. Jag har ju inte tänkt att föda förräns veckan efter, så det känns cool.

Jag har ju bestämt sen länge att bästa möjliga datum för kinesens ankomst vore 100110 eller 100111 (rätt år, snygga sifferkombos och långt och bra från jul). Men jag måste erkänna att jag är hyfsat redo. Babyskyddet står i hallen tillsammans med den packade väskan, numret till Danderyd sitter på kylskåpet och i går när jag bäddade lade jag plastad frotté under lakanet på min sida av sängen.

Jag tror att kinesen ligger åt rätt håll fortfarande. Men det är lite nervöst, så fort den rör sig försöker jag känna efter vad det är för kroppsdel som sticker ut och om det kan tänkas vara ”rätt”. Fötter uppåt, rygg och rumpa på mitten och händer ganska långt ner. Inte helt lätt, men åh vad jag hoppas att den stannar där den är nu.

Man vet att det börjar närma sig när man köper kläder som inte ens går över höfterna. Såg de här kjolarna på H&M häromdagen och blev alldeles kär. Då fanns det bara 36:or så jag knallade vidare. Men när jag snubblade över en 42:a idag så fick den följa med hem. Den är alldeles plyschmjuk och jag älskar den turkosa färgen. Men frågan är om jag kommer att komma i den under det närmsta seklet? Det är ju en bit kvar där bak som ni ser. Men jag hänger väl in den i garderoben och hoppas att det inte är fotknölslånga kjolar som gäller den dag jag eventuellt kommer i den.

Ett dygn senare och jag är mitt vanliga jag. Går inte som en tant, tjuter inte när det är dags att gå på toa – och hepp, jag behöver inte besöka något sjukhus! Fredag när den är som bäst!

Jorå. Mina misstankar stämde. Och efter att ha blivit runtskickad och fått mig en bastning för att jag var på fel ställe så fick jag äntligen antibiotika utskriven. Hoppas den hjälper snabbt som tusan!

Nu ska jag hålla mig inne resten av dagen, det är helt galen och oskön snöstorm därute. Fantastiskt fint att spana på genom fönstret dock!

Går som en tant idag. Tar jag större kliv än 20 cm känns det som att jag ska kissa på mig. Tror det är urinvägsinfektion på gång. Aj aj aj. Var på min mödravård på Mama Mia i morse för att lämna urinprov, men där får jag inte besked förräns i nästa vecka i sånt fall – alltså är det gynakut som gäller. Danderyd där jag har tänkt föda känns långt bort i snökaoset, så nu drar jag mot SÖS.

Trots att jag ägnade större delen av gårdagen åt att först göra och sen toksvulla av de här smörgåstårtorna så ställde jag mig på vågen i morse. Fortfarande nio kilo upp – så himla skönt!

Känner mig stor, men inte så där sjukt oformlig och orörlig som jag har för mig att jag upplevde det sist. Jobbigast är när (vad jag tror) kinesen trampar omkring med fötterna på urinblåsan därinne. Det spelar ingen roll om det var 1 minut sedan jag kissade, då känns det som att jag ska spricka.

Igår kollade jag på Idol på alla fyra med rumpan i vädret och huvudet och bröstkorgen mot soffan och nu på morgonen har jag suttit med en påse frysta ärtor ovanpå magen – väääänd unge, vänd!