Frank har bestämt sig för att han ska sticka en gosig tröja till Anita. Lär väl ta en stund, men tanken var ju ändå fantastisk!

Så var det då dags. Idag har jag lagt ner amningen för gott. På sistone har mjölken inte räckt till och jag har fått komplettera med flaska vid i princip varje mål plus att vi ju kör smakportioner och ja, enough is enough. Känns bra iallafall, det är mest den gamla nostalgigenen som drar igång. Tiden går så fort. Men hon är rund och go och har fått amma i nästan fem månader vilket ju är finemang!

Nu ska jag skaffa mig ett par finfina bhar och börja använda mina klänningar och amningsovänliga toppar igen. Yihaa!

Fötterna är sköna att laja med och så har vi premiärmodellat brorsans ärvda (och skrynkliga) solhatt. Nya tider indeed.

Nepp. Idag blir jag 35. Och det känns faktiskt finfint! Speciellt när man blir väckt av den här ja-må-hon-leva-kören.

Jag tittar på nån repris av Familjen Annorlunda och när en av mammorna upptäcker att hon är gravid igen börjar jag tjuta. Tänk va…de har en hel hög barn redan, typ 9 stycken tror jag, och blir ändå helt tjutrörda när det blir två streck på gravtestet. Fantastiskt.

Idag har Anita testat banan. Funkade bra! Det är framförallt så himla roligt att se hennes minspel när hon får smaken av något nytt i munnen. Från förvånad, äcklad, smaskandes och sen stora leendet.

Igår gästade vi bakluckeloppisen i Täby. Schysst ställe med mycket barnpryttlar. Frank blev helt till sig och ville köpa det mesta, men efter att jag gett honom mina mynt och berättat att han fick handla för dem, sen var det slut, så blev han mer restriktiv. Här är iallafall fynden – som tillsammans gick på hela 33 kronor.

Nästa gång tror jag vi fyller bilen själva och kränger av lite. Tycker att det verkade rätt kul!

Idag vaknade vi upp som rossliga snorgärsar allihop. Ingen är däckad, men det är nysningar, hosta och snorpapper både här och där. Inga visningar på agendan, så det blir nog hyfsat lugnt hemmahäng.

Vi har kalasat oss genom veckan och jag har precis landat i soffan efter första dagen utan kalas. I morgon skulle det egentligen ha varit dags igen, men ett utbrott av vattkoppor har satt stopp för det, så nu ska vi inte käka tårta förräns på tisdag igen. Konstigt.

Eller förresten. Det finns lite rester av den här i kylen. Kanske ska jag ta en liten liten bit…

Det här med mat är klurigt alltså. Idag käkade Anita gröt till lunch. Funkade finemang förutom att hon som vanligt grinar när maten är slut (det gör hon även när hon käkar ersättning på flaska eller barnmatssmakisar). När vi var på kalas senare på eftermiddagen drack hon en flaska ersättning och magen blev som en stor kanonkula. Jag knäppte upp brallorna, tog den här bilden, lämnade över henne till Lars och fyra sekunder senare var han dränkt i sur mjölkspya och Anita go och glad med normalstor mage igen. Samma sak hände igår och jag antar att det beror på att magen inte är van vid käket och reagerar så här. Oavsett så är det sugigt att hon knappt lagt en spya under sina första fyra månader och nu verkar det ha blivit hennes nya grej. Stinky var ordet.