Tvättstugan är fullbokad och vi får inte tvätta förräns på måndag, så lyan är full med kassar med sandiga solskyddsplagg, saronger och linnen. Annars är det fortfarande lite luddigt (alla är i osynk, sover olika tider och vaknar om vartannat) men bra. Det är lite overkligt att kliva upp och kolla ut på en mörk stadsgata och inte ett blått hav på morgnarna. Men jag antar att jag vänjer mig snart. Höstsolen har alltid varit en favorit. Och så är det fint att träffa vänner och haka på roliga grejer förstås. Idag har vi shoppat, fikat och haft lite halloweenfirande, spindlar på mackan och Drakula-makeover. Frank blev så läskig att han blev rädd för sig själv i spegeln och ville tvätta bort sminket efter tre minuter. Bra betyg ändå tänker jag.

Slitna och trötta, men ändå vid gott mod får jag säga. Det är ju nästan fredag! 🙂

Som sagt, det händer mycket i Brasilien. Två nya tänder, hon säger paaa-paaaa går mellan möbler, skjuter möbler framför sig som rullatorer och står helt själv längre stunder.

På den inte så roliga sidan så är hon sjukt svår att roa och vill helst av allt ha konstant ögonkontakt eller bli buren.

…men jag hör rykten om att det är snökaos i större delen av Sverige? For real? Det är ju ändå bara oktober.

Vi rullar fram på de brasilianska vägarna i en liten Peugeot med yttepytteliten motor och jag måste bara visa er Anitas bilbarnstol. Lite medeltidskänsla över den, så hon får åka så lite som möjligt…

Insåg just att vi har halvtid idag.

Trettiofem minuter vann vi. Klockan 5.05 började Anita snacka och ville ha välling. Jag är halvnöjd. Men förvisso, lyckas vi kapa en halvtimme per dag så behöver vi ju inte gå upp förräns kl sju framåt helgen.

Idag gick vi in i fas två. Tjockt grönt snor och slemmig hosta. Idag blir det innehäng för Grillbiffen (som just nu sover middag för första gången kl 8.50).

Det här med packandet tar begreppet ”vår lägenhet ser ut som ett bombnedslag” till helt nya höjder. Hur ska vi få med oss allt det vi släpat fram undrar jag?

Jag ska ju inom kort spendera en månad non stop med familjen, så de här sista dagarna innan avfärd knarkar jag tid med människor utanför Kastås-sfären. Idag en cafe-take-over med Lily och hennes mamma, sen lite samkväm med bollsportsdamerna. På väg hem nu, rätt mycket senare än tänkt. Varför blir det alltid så?