Hon är vaken. Haha, ni visste det ellerhur?

Hon sover nu!

Och det har hon för övrigt gjort större delen av dagen. Jag gick ut kl 11 och kom hem kl 16. Hon öppnade ögonen en gång under den perioden, det var när jag klädde av henne när jag var på ett lunchevent.

Jag undrar om hon är så här på riktigt eller om det är nån…fas?

I säng kvart över nio och så tog det en halvtimme innan hon slocknade. Ett litet litet steg i rätt riktning.

Vi har börjat jobba med rutinerna här hemma. För tillfället är utmaningen att få familjens starkaste vilja att somna kl 21. Det innebär att jag måste gå upp och amma en extra gång på natten, men det är det förstås lätt värt. Igår tog det 30-40 minuter för henne att slockna, men jag tror nog att det ska funka! Jag ser lediga kvällar tillsammans med världens snyggaste man hägra, funkar finfint som motivation kan jag säga.

Idag har Anita varit vaken typ 2,5 timme totalt. Hon vaknar kort, käkar och däckar igen. Antar att hon växer så det knakar och att all energi går till det, men det är ändå lite…skumt. Nu trynar hon på soffan mellan oss och jag funderar lite på hur natten kommer att bli…

Så här sover hon, lilla pyttot. Täcket rullat till en korv liggandes runt kroppen. Frank gillade att ha det så när han var spädis, så vi gjorde likadant nu och det funkar.

Hon sover i sin säng hela natten, med ett eller två uppvak då jag går upp och byter blöja och sen ammar henne sittandes i soffan i mörkret. Jag är svindålig på liggamning i sängen. Jag somnar bara ifrån och hon snuttar och snuttar och i slutänden har vi båda sovit urkasst och jag har ingen aning om hur mycket eller lite hon har käkat. Så att gå upp en eller två gånger och sitta i 15-20 minuter och sen lägga tillbaka henne i sin säng funkar sjukt mycket bättre för oss. Alla sover bättre.

Man kan inte annat än tokälska små små människor som sover mellan 23-06.