Som sagt, det händer mycket i Brasilien. Två nya tänder, hon säger paaa-paaaa går mellan möbler, skjuter möbler framför sig som rullatorer och står helt själv längre stunder.

På den inte så roliga sidan så är hon sjukt svår att roa och vill helst av allt ha konstant ögonkontakt eller bli buren.

…men jag hör rykten om att det är snökaos i större delen av Sverige? For real? Det är ju ändå bara oktober.

Min kompis Theresia som jobbar på Fotografiska, mailade just och berättade en tokbra grej:

”Jag håller i guidade visningar på måndagar kl 11 som är till för folk med småbarn i vagn. Max antal platser är 15, man tjingpaxar en plats samma dag i entrén och guidningen ingår i entrépriset. Komsi komsi!”

Själv ska jag ju jobba när vi lämnat paradiset, men ni andra kan ju köra. Kanske springer ni på Grillbiffen och hennes farsa.

Vi rullar fram på de brasilianska vägarna i en liten Peugeot med yttepytteliten motor och jag måste bara visa er Anitas bilbarnstol. Lite medeltidskänsla över den, så hon får åka så lite som möjligt…

Idag upptäckte vi att båda framtänderna i överkäken har spruckit igenom!

Insåg just att vi har halvtid idag.

– Vi sov till halvåtta och vaknade till ett mer vindstilla Tabatinga.

– Det har snöat hemma i Svedala.

– Det är minusgrader inte bara på natten, utan även på morgnarna hos mamma i Tuna.

– Mindre än en månad kvar till Håkankonserten.

– Idag ska vi åka och kolla in världens största cashewnötträd och se om det finns några delfiner i delfinbukten.

– Jag har ingen söndagsångest what so ever (det tog tom en stund att komma på vilken dag det är).

– Jag missar löpfest och hets kring Idol, Dansbandskampen och annat tv-jox.

– Igår åt jag den godaste middagen i mannaminne.

Var vi än går så väcker hon uppmärksamhet, vår lilla grillbiff. Människor runt omkring oss vinkar, ler, skrattar högt, stirrar, pekar och gullar med henne. Mycket bebisspråkande kvinnor som pussar och klämmer på de köttiga vita låren och får Anita att storsmila. Vet inte vad det är de går igång på riktigt, men hon ser ju inte riktigt ut som de brasilianska petitbarnen med hårman och hål i öronen. Men om det är rundheten, den vita hyn, hårlösheten eller de blå ögonen de gillar, det vet jag inte. Populär är hon definitivt.

Okej, nu börjar jag bli lite kaxig – Anita vaknade tjugo i sju i morse. Frank något tidigare, men vi börjar ändå vara på banan tycker jag.

Idag har vi köpt nyfiskade humrar av grannen. De ska på grillen ikväll tillsammans med all vitök och chili vi kan uppbåda. Och när frukosten är uppkäkad blir det ett besök i sötvattenslagunen som ligger en halv kilometer härifrån.

Karin undrade i kommentarerna igår hur det går med min och Lisas biggest looser tävling. Och för att svara på det…hm…just nu, halvbra, hehe. Lisa och jag sköt upp slutdatum på tävlingen eftersom vi inte kunde ses och ha slutinvägning i början av september som vi tänkt. Sen glömde vi nog sätta ett nytt datum. Och just nu dricker jag vin, äter chips och härliga grytor med kokosmjölk dagarna i ända. Men jag springer även varannan dag. Så, tävlingen lever, den har bara inget slut. Men det kommer. Det kommer. Det kan man vara säker på. Jag vet att Lisa är lika sugen som jag på att vinna en lyxmiddag!