De senaste veckorna har varit sjukt coola. Från att ha varit en ganska passiv bebis som inte kunnat göra speciellt mycket själv har hon plötsligt blivit en helt annan – mycket roligare unge. Hon kryper, ställer sig upp mot saker, vinkar, tittar upp i taket om man frågar var lampan är och snackar mycket mycket mer. Några ganska tydliga – paaaa=lampa, eeeej=hej och mama=mamma. Plus att hon härmar namnam om man säger det när hon käkar.

Krypandet har gjort henne mycket nöjdare och favvostället är hallen – där kan man leka med skor samtidigt som man har bra koll på vad alla i lägenheten har för sig. Hon är sjukt mammig, men ingen kan få henne att skina upp som Frank. Hon kryper efter honom om han försöker hitta på något på egen hand och snor gärna hans leksaker.

Vi var på BVC idag och tillväxtsiffrorna låg på 10.285 gram, 72 cm lång och ett huvudomfång på 44 cm. Finfin kurva, som vår BVC-dam sa.

Det ska bli spännande att se hur det går att resa med henne i morgon. När vi flög senast sov hon mest. Gissar att vi kommer att hänga rätt mycket mer i gångarna mellan sätena den här resan…

Det här med packandet tar begreppet ”vår lägenhet ser ut som ett bombnedslag” till helt nya höjder. Hur ska vi få med oss allt det vi släpat fram undrar jag?

Jag ska ju inom kort spendera en månad non stop med familjen, så de här sista dagarna innan avfärd knarkar jag tid med människor utanför Kastås-sfären. Idag en cafe-take-over med Lily och hennes mamma, sen lite samkväm med bollsportsdamerna. På väg hem nu, rätt mycket senare än tänkt. Varför blir det alltid så?

Jag har varit på andra sidan norska fjällen och sett de här pjucken skrida upp för altargången. En tokskön dag och kväll trots snålblåst, pissregn och nervösa fjärilar i magen inför talet som kördes i varannat-ord-style. Det var längesen jag åt så mycket tårta och dansade så länge. Tack Björne & Åbbe!

Nu är det bara ett par dagar kvar till avfärd mot en månads paradishäng. Mycket ska hinnas innan dess, så vi kör hårt med packlistor och todo-listor. Hemmet ser ut som ett bombnedslag – av någon anledning blir det mycket rörigare när alla fyra är hemma samtidigt…

Jag fullkomligt älskar den här perioden av tidig höst. Krispig klar luft, knallblå himmel, värmande sol och den där första skiftningen av lövens färg. Gult, orange och rött överallt. Wonderful!

Så här i efterhand inser jag att jag är extremt bra på att försköna verkligheten vissa perioder i livet. Jag var gravid med Frank (jag är tacksam för det iallafall – att jag inte bara är tjocksvullen utan någon speciell anledning alls), tyckte att jag var rätt snygg-preggo och att jag mest gått upp på magen. Hahahahaha! Enormt roligt. Tack för verklighetschecken svärmor.

Här kommer världens tips. Gratis föreläsning om hur man tar sig förbi genuskrux i vardagen. ÅH vad jag skulle vilja se det här. Ni som går – berätta gärna om hur det var sen!

—

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2
om genusfällor & genuskrux i vardagen

Välkommen på inspirerande föredrag med Kristina Henkel och Marie Tomicic på Limhamns Folkets Hus i Malmö måndagen den 18 oktober kl.19.00. Fri entré, ingen föranmälan.

I vilka situationer görs barn till flickor och pojkar? Hur påverkar det barnen, deras utveckling och självkänsla? Och hur ger vi barn fler möjligheter i en könsstereotyp vardag? Med hjälp av humor och vardagsnära exempel synliggör författarna till boken Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2 genusfällor och genuskrux i vardagen. Genusfällor för att det är enkelt att falla i dessa beteenden och genuskrux för att det inte alltid finns några enkla lösningar. De tar upp vilka konsekvenser ojämställdheten får för barnen och hur vi med enkla medel kan förändra och skapa lekfull, språklig, vänskaplig, utseendemässig, känslomässig och kroppslig jämställdhet. En verktygslåda för dig som vill förändra!

Föreläsningen vänder sig till såväl föräldrar som pedagoger och självklart alla som är intresserade av jämställdhet!

Kristina Henkel är jämställdhetskonsult och arbetar inom förskola och skola. Hon driver utbildningsföretaget Jämställt.se och har tidigare skrivit boken En jämställd förskola.
Marie Tomicic är forskare och lärare i bland annat ledarskap och kreativitet. Hon har startat upp och driver förlaget OLIKA som arbetar för mångfald i barn- och ungdomslitteraturen.
 
Så här hittar du till Limhamns folkets hus i Malmö.

Varmt Välkomna!
Föredraget arrangeras av Kruta Kommunikation och M Austrell i samarbete med ABF och Kulturexpressen.

Sitter här med en lite lite ledsen känsla i magen. I morgon börjar min sista vecka som föräldraledig på riktigt. På fredag, den 1 oktober börjar Lars föräldraledighet och mina dagar som chef för team grillbiffen är över på riktigt. Det är helt ofattbart hur fort tiden går. Jag blir alldeles vemodig när jag tänker på allt som hänt, vad hon var liten när hon kom, att ni hängde med och peppade och var så himla grymma, att hon var en hon! – hur vi häckade här hemma för att det var så sjuuukt kallt ute, alla promenader, våren, galenfina sommaren, hur fin hon är nu, och stor, och att hon kryper! Ni fattar, det är galet.

Den 4 december förra året jobbade jag min sista dag. Det är tio månader sen. Herregud. Tio månader går snabbare när man är hemma med en bebis än när man är på tjocken, det är en sak som är säker.

Nåväl, egentligen är det inte så himla synd om mig. Inte synd alls faktiskt. För _egentligen_ är jag ju föräldraledig en månad till. Men den månaden blir liksom inte som någon vanlig föräldraledighetsmånad. Den ska jag spendera med hela familjen – i Brasilien.  Biljetterna ligger utskrivna, lägenheten är utlånad till bostadsbehövande kompisfamilj och i mitten av den här veckan tar vi våra sista vaccinationssprutor. Klappat och klart och det ska bli alldeles fantastiskt! Och om all min planering går som den ska så ska jag även ha satt en kråka på ett papper som betyder att jag har ett jobb när vi kommer hem också.

Som sagt, dagens i-landsproblem milt sagt. Men jag kommer att sakna mina och Anitas dagar tillsammans. Och eftermiddagarna när vi hämtat Frank. Det är verkligen en sjuk lyx att få möjlighet att vara föräldraledig så länge som vi får i det här landet. Men skitsamma. Det är halvtid och jag har förbrukat min del. Nu är det Lars tur att få lyxlira med världens skönaste brutta på dagarna. Själv kommer jag ju att få käka lunch i lugn och ro och gå på toa ensam framöver. Det är inte fy skam det heller.

Här ska vi bo. Och det finns bredband. Och egen takterass med grillplats och jacuzzi. Ihhhh!

Overall till damen som kan krypa och loppisfyndade Bakugan till slipskillen som lärt sig engelska över en natt (bevis kommer sen).