Så här på 12 veckorsdagen premiärligger Anita halvsittläget i vagnen och jag luftar mina Converse för första gången 2010. Känns bra, nya tider liksom.  

Tack Suzy!

Ketchupmamman har också ett skönt tänk kring ”Kvinnor-kan-Evas” debattinlägg. Tack Petra för tipset!

Min barndoms favorit monchichin är tillbaka i butikerna. Vet inte hur det är med er, men jag blev alldeles glad när jag såg det. Kanske något för påskägget?

Jag hittar dem bara hos Boink! men tyvärr så har Boink! av någon korkad anledning kallat dem ”monchichi flicka” och ”monchichi pojke”, men jag har mailat dem och frågat varför. Vad jag vet har de varken snopp eller snippa under brallorna? Förhoppningsvis ändrar de. Annars måste jag nog leta upp någon annanstans att shoppa. Faktiskt.

Jag hittar fler fantastiska reaktioner på Sternbergs genomtänkta debattinlägg. Det här hos Fredrik var lite extra fantastiskt.

Frank vaknade och började springa hos oss vid tresnåret och strax före sex åkte Barnkanalen på. Anita däremot somnade efter sin skrikstund och sov till sex med ett uppvak med käk.

Gäsp.

I fredags träffades de för första gången, Anita och Olle. Det klickade väl inte direkt, men jag hoppas verkligen att de blir polare och hänger ihop alltid, precis som jag och Olles farsa har gjort sen vi hamnade i samma klass 1991. Fint vore det.

En sån här bild på kidsen från 2032 hade varit coolt.

Läste artikeln i fråga häromdagen och har funderat lite på vad jag skulle skriva om saken. Men så gjorde Rebecka det så bra att jag helt enkelt länkar och säger word. Herrejävlar.

Det här med att ställa om klockan brukar ju ställa till det lite med sovtiderna för kids som har hyfsat uppstyrt sovschema. Här somnade dock båda kidsen utan problem kl 20, frågan är väl hur det blir i morgon bitti…uppstigning framåt femsnåret?

Update: Jag ska vara tyst och aldrig mer blogga om sömn och sovtider. Anita vaknade en kvart efter att blogginlägget publicerades och pruttade och gastade i 1,5 timme. Undrar om det är pizza alltså…(jo, jag har klämt i mig en i dag också).