Då och nu

av Hanna Kastås

När jag var liten sparade jag fem- och tioöringar som jag mutade min pappa med för att han skulle klia mig på ryggen. När han inte orkade klia längre langade jag upp lite mynt och han skrattade och kunde inte låta bli att fortsätta en stund till. När han absolut inte orkade mer fick jag alltid tillbaka mina korvören. Funkade klockrent och jag älskade det.

Jag minns att han sa att jag hade världens finaste nacke och att jag var fin i kort hår.

Det där är hundra år sen och jag känner honom inte längre. Men jag har fortfarande kort hår. Och nu ligger världens finaste unge i mitt knä och vill aldrig att jag slutar klia hans mjuka rygg. Så jag fortsätter klia tills han nästan sover och hoppas innerligt att vår historia slutar bättre.

bild.JPG

Anita – 11 månader

av Hanna Kastås
anita11.jpg

Elva månader och på gång kan man lugnt säga. Av den stillasittande, lugna, runda bebisen är det inte så mycket kvar. Hon går mer och mer och har precis börjat klättra. På allt. Upp i soffan, på Franks tripp trapp-stol och på lådor och pryttlar som finns runt om i lägenheten. Helt livsfarlig, men jätteglad när hon lyckas.

Hon har sju tänder men verkar ha fler på gång – hon tuggar på allt. När det gäller att äta själv så går det långsamt framåt. Hon vill gärna, men det blir väääldigt geggigt och det är inte så mycket som hamnar i munnen.

Hon har ett jäkla humör, illvrålar om hon vill ha vår uppmärksamhet eller om något inte går hennes väg. Men ändå vill man bara krama henne jämt, för hon är så himla glad. Busig och alltid redo för lite krypjakt. Hon älskar när man sjunger eller spelar musik. Då skiner hon upp och börjar studsa upp och ner – stående eller sittande.

Trygghetsfasen där hon bara ville vara med oss verkar vara över – nu flinar hon mot andra igen och kan efter lite invänjning till och med sitta hos andra eller leka utan att vi sitter på golvet bredvid om vi är hemma hos någon annan. Otroligt skönt! Inga nya ord har dykt upp, det är fortfarande bara hej hej, mama, papa och gack gack (tack tack). Vi tjatar om Frank, men har inte hört något som liknar hans namn än. Frågar man henne vet hon var näsan och magen är. Hon visar fö var näsan är genom att sticka upp fingret i ena näsborren.

Det är en bra period helt enkelt. Det enda som kunde vara bättre är sömnen. Hon vaknar tidigt varje morgon, plus ett par gånger varje natt och behöver klappas om och få hjälp att hitta nappen. Men men. Man kan inte få allt gissar jag. Fin är hon iallafall och det känns bisarrt att det snart är ett år sen hon kom. Hon är så självklar att det känns som att hon alltid varit en del av familjen.

Kategorier månadsstatus

Sådärja

av Hanna Kastås

Det har varit lite hektiskt de sista dagarna – men nu är lägenheten såld! Nu väntar vi på tillträde och renoveringsfesten som drar igång den 15 januari.

Kategorier boende

Skryt

av Hanna Kastås

Nu går hon faktiskt i princip lika mycket som hon kryper. Så det verkar som att skrytmorsan fick rätt med det-händer-före-jul-gissningen. Mycket stolt!

Kategorier framsteg

Ont i hjärtat

av Hanna Kastås

Här hemma har ju snacket kring flytt, renovering och visning tagit rejäl fart förstås. Alla vi pratar med frågar och grattar. Vi pratar om påbyggnad, besiktning och hantverkarkontakter. Och i dag har vi börjat rensa ur lägenheten. Det är visning på söndag och ja…det tar ju lite tid att gå igenom allt. Mycket fokus på hela flyttgrejen helt enkelt. Mestadels är allt positivt. Frank och Anita ska dela rum i början och vi har pratat massor med Frank om det – hur vi ska möblera, vilka färger han vill ha och sådär och han är jättepeppad och glad. Längtar efter trädgård och frågar om barnen som bor runtomkring.

Men nu ikväll började han förstå att han måste byta förskola. Jag tror att han har hört oss snacka om att vi måste ställa oss i förskolekö (utan att tänka på att han hörde) och så dök det upp frågor. Sjukt klantigt och opedagogiskt av oss. Jag såg att han var ledsen och försökte förklara och svara på hans frågor, men det gick helt åt skogen. Han klamrade sig fast vid mig, grät floder, helt otröstlig och snyftade fram att han aldrig kommer att bli glad på någon annan förskola och att han ska vara hemma istället. Jag grät också till slut och kramade honom länge och lovade att vi ska hälsa på först och att han aldrig ska behöva börja någonstans där han inte vill gå.

Har ont i magen nu. Det är lätt att glömma bort att han inte är så himla stor egentligen. Inte ens fem år. Klart att det här kommer att bli en skitstor och jobbig grej för honom också. Plötsligt skäms jag över att jag gnällt på att jag måste åka pendeltåg. Herregud. Han måste bryta upp från en av de tryggaste och viktigaste platserna i sitt liv.

Kategorier boende, förskola

Anar vi en ljusning?

av Hanna Kastås

I morse gick Anita fram till mormor självmant och tog henne i handen. Och i eftermiddags satt hon hyfsat länge i mormors knä utan att grina. Kan det vara så att tiomånadersmonsterfasen börjar närma sig sitt slut?

(Hon blir ju faktiskt elva månader idag).

Kategorier framsteg

Huset

av Hanna Kastås
huset.jpg

Ja, det är helt galet. Vi har köpt ett hus! Haha, jag har lite svårt att smälta det. När folk frågar var jag bor ska jag säga att jag bor i Stuvsta i Huddinge! Crazy.

Det  är ett ganska litet renoveringsobjekt på 81m2 med kanonfin tomt nära tåget. Planen är att bygga på en våning till sommaren, byta fasad, göra alla ytskikt inomhus, kapa nåt träd och ja, inom ett par år kan det vara ett alldeles fantastiskt hus. Precis ett sånt som vi har inset att vi inte har råd att köpa färdigt.

Jag är jätteglad och pepp, men har redan lite separationsångest. Vår lägenhet ligger redan ute, visning nästa helg. Känns så himla konstigt att vi ska lämna stan och vår älskade lya. Men jag antar att jag kommer att landa i det här också så småningom. När vi sitter på vår nybyggda altan i sommar och kollar när kidsen rushar runt på gräsmatan och vi klurar på vad vi ska grilla till middag kommer jag nog att vara nöjd. Eller så sitter jag där i byggkaoset och gråter och längtar tillbaka till stan. Jaja. Oavsett så sitter jag här och äter upp gammal pendeltågsost. Jag som aaaaaldrig skulle bo på pendeltågslinjen. Well well. Man vänjer sig ju vid allt som sagt och det är härligt att ta nästa kliv. Är det nu jag kommer att bli vuxen på riktigt?

Kategorier boende
Sida 5 av 83
  • Tjänstgörande redaktörer: Jennifer Snårbacka, Kristina Jeppsson och Elvira S Barsotti
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB