Uppstyrd tvåbarnsmorsa
avIdag köpte jag en vindfleecejacka på Polarn & pyret-rean som Anita kommer att kunna ha i höst. Kände mig enormt redig och ekonomisk. Ovant kan jag säga.
Idag köpte jag en vindfleecejacka på Polarn & pyret-rean som Anita kommer att kunna ha i höst. Kände mig enormt redig och ekonomisk. Ovant kan jag säga.
Så var babybjörnen snabbinvigd. Till och från dagis och lilla donnan sov sig igenom äventyret.
Jag tycker inte att jag är så trött, men nånting gör det här bebislivet med mig. Igår skulle jag handla blöjor och tvättlappar i papper till Anita. Kom hem med blöjor i storlek 3 (för 4-7 kilo) och skumtvättlappar.
Det roliga är att jag verkligen stod och läste länge för att få rätt. Gick sådär uppenbarligen.
Finaste presenten från jobbet. Klart hon är fem plus!
Första dagen på tu man hand går ganska bra so far. Vi sov till halvelva, sen fick jag duscha och Anita fick ligga på skötbädden och kolla in blommorna i fönstret. Efter det blev det lite amning och mackor med keso. Nu har vi bloggat och lyssnat på P3 Populär. Verkar funka lika bra på 34-åringar och 16-dagars faktiskt. Ganska skönt alltså.
Eftermiddagens plan är att softa vidare och möjligen gå en kort sväng till affären och handla blöjor och middag. Men nu hör jag att det är dags för ett nytt blöjbyte. Hörs!
Igår kollade vi på vår snorande lilla acnetjej som låg och tokpruttade och hjärtat kändes som det skulle svämma över. Hon är så himla himla fin. Så fin att det känns som jag vill tjuta för att det är så stort.
Men så kollade vi på lite bilder och fnissade. Man kan verkligen fatta om det bara är vi som känner såhär.
Det verkar inte vara lika slemmigt i det lilla huvudet idag, men mycket andas med öppen mun blir det.
I morgon börjar Lars jobba och Frank ska gå hela dagar på dagis. Kommer säkert att gå finfint, eller – det måste ju det. Men jag är ändå lite nervös.
Om nån minut blir hon två veckor gammal vår lilla snorgärs. Och även om det säkert kommer att förändra sig hundra gånger så tycker vi att vi börjar lära känna henne nu. Hon är lugn, jättelugn. Skriker och gråter sällan och är glad så länge hon får vara där resten av familjen är.
Hon kör med halvdagar – vaken halva dagen, sova halva dagen. Hon käkar två gånger per natt, men mycket oftare på dagarna, vilket gjort att hon redan nu är en liten tjockis. Fingrar och tår är dock långa och smala. Vem hon fått det ifrån har jag ingen aning om. Vi andra kör kort och tjock-stilen. Ögonen är mörkblå och jag undrar om hon inte kommer att ta efter mig och bli brunögd. Franks ögon var mycket ljusare blå när han var i hennes ålder och de är ju blå fortfarande. Jag tycker inte att de är så lika i övrigt heller, har försökt jämföra lite med gamla bilder, men njaeee, möjligen lite över munnen.
Hon har ju hunnit med att dra på sig en förkylning, men även att prova napp och flaska, vilket funkar fint!
Skön är hon. Och redan en så självklar del av familjen. Hon är det första Frank frågar efter när han kliver innanför dörren efter dagis och den sista han pussar godnatt vid läggdags. Mammahjärtat svämmar över.
Apropå första gången, inatt fick vi rota fram Näsfridan och Renässansdropparna. Anita är genomsnorig och rosslar. Hon verkar inte koppla hur man hostar, så vi pallade upp huvudändan på sängen för att underlätta lite och det funkade! Antar att det var en tidsfråga eftersom jag är snorig och Frank började hosta och snora i helgen. Det blir lite skillnad när man har ett storesyskon på dagis förstås. Svårt att undvika de värsta bacillerna. Hon verkar inte bry sig nämnvärt iallafall, hon är glad och käkar på som vanligt. Skönt!