Preggojeans från H&M, långärmad svart preggotröja från H&M och grå sweatshirt med fladdermusärmar från Bik Bok.

Dagens plan är att införskaffa en lyxig brakmiddag till kvällen samt det mjukaste marknaden kan erbjuda i bh-väg. Och så går jag fortfarande och suger lite på om jag ska klicka på köpknappen eller inte på Hasbeenspjucksen.

Jag mailar med co-gravida kollegan J inför fikamötet vi har varje fredag kl 14.30:

J: Shit vad jag är nervös för fikat. Är det kanelbulle? Choklad? El munk igen?

H: MUNK MUNK MUNK MUNK MUNK. Fan vad jag hoppas!

J: CHOOOKLAAAD.

H: Shit. Choklad hade varit bra. Men har vi fått det nån gång?

J: I form av biskvi på sin höjd. El chokladtårta. Men aldrig liksom en 200-grammare.

H: OH! Det borde vi lobba in. 200 gram frukt och mandel hade gjort hela min dag. Eller shit, 100 gram hade också räckt.

J: Jag hoppar gärna både frukten och mandeln. I övrigt är jag på.

H: Man kanske kan få två sorter? Daim? Eller är du mer Digestive?

Nu blev det varken choklad eller äppelmunkar, utan vaniljhjärtan. Ni fattar. Herregud, ibland undrar man om vi jobbar på Hemmets Journal. Så vi tog ingen. Men det är skönt att ha någon nära sig som förstår.

Jag är inte inne i City så ofta, däremot så knallar jag genom Globen C varje dag, så det blir ju lite att man shoppar där man är.

På hemväg igår spottade jag något som såg ut som en snygg kavaj och knallade därför in på Bik Bok. Men så fort jag klev innanför larmbågarna fick jag som vanligt känslan av att jag landstigit på helt fel planet. Att alla 16-åringar som stod och nöp i glittriga tubtoppar och pyttesmå stentvättade jeans kollade på mig med nervärderande pity-blickar. Så som man kollar på sin morsa när man är 16 och morsan sagt något om att den nya Martin Stenmark-skivan verkar skitbra framför hela kompisgänget.

Som gravid blir det ännu tydligare – vem försöker jag lura liksom? Så eftersom jag redan var inne gick jag ett varv, tänkte att jag kan ju faktiskt vara där för att köpa en present till nån, kollade nån tunika och en halsduk och började dra mig mot utgången. Men halvvägs ute ångrade jag mig och stannade på fläcken. Vafan. Ärligt talat! Jag får väl handla var jag vill! Shopping-rebellen i mig vaknade och jag blev plötsligt sugen på att köpa nåt tight och glittrigt eller nåt skrikigt med stora röda detaljer och klämma ner min svällande mage i. Så jag vände.

Kändes skönt. Som att vinna över 16-åringarna, men allra mest över mig själv. Fast det blev inget tight och glittrigt. Inte skrikigt heller. Stora koftor är ju ändå mer min grej.

Varannan fredag käkar jag frukost med världens bästa kvinnliga nätverk. Idag avhandlade vi mycket spännande – företagskultur, galna kollegor och vikten av bra förmåner. Ni fattar. Jag älskar både sällskapet och maten. Helt perfekt inledning på helgen!

Sitter framför skärmen och stirrar och funderar på hur jag ska få kroppen att vakna till. Jag är inne i en riktig tröttperiod vilket inte är en ultimat kombo med läget på jobbet. Jag har tre veckor kvar att jobba och det finns förstås en del som ska styras upp och fixas innan dess. En heeel del.

Stirrar lite till så kanske nåt löser sig av sig själv.

Åh. Jag är i valet och kvalet. Ska man unna sig ett par skor för 2800 pix eller inte? Jag vill vill vill men tycker egentligen att det är alldeles för dyrt. Men tänk vad snygga de skulle vara till ett par svarta tighta jeans. Och till magen. Helt perfekt.

Hahaha, jag laddade just hem appen iPreg till min iPhone. Den har fantastiska funktioner som räknar ut när bebisen ska komma, vilket kön den har (kinesen är tydligen en tjej) och så förstås den oumbärliga värkmätaren.

Hade varit sweet om det fanns en slumpa-namn-funktion, en listfunktion där man kunde fylla i shoppinglista eller…varför inte en del med info om vad som händer varje vecka?

Vecka 33 nu och i morse hoppade jag på vågen. Sju kilo upp so far vilket innebär att min gissning på 15 kg totalt nog är ganska realistisk.

Trött och seg idag, så bekvämt är ledordet. Preggojeans från H&M, svart collegetröja från Bik Bok och sjal inköpt i Christiania för nåt år sen.