2-6 mot Ryssland i semifinalen.

2-3 mot Tjeckien i bronsmatchen.

Det kunde förstås ha avslutats betydligt bättre, men jag är inte så besviken som jag trodde jag skulle vara.

Tack, Finland för detta VM. Det har varit ett nöje – som alltid – att följa laget i mästerskapen.

Nästa år är jag på plats i Helsingfors som turist och supporter. Det ska bli väldigt skönt.

Tack till alla er som följt bloggen och liverapporterna under dessa drygt två veckor. Må gott i sommar och in i evigheten.

Over and out.

/Jarkko

Ryssland-Slovakien i final.

Smaka på den.

Finland-Tjeckien i en bronsmatch.

Nu, klockan 20, går jag och lägger mig. Mycket kramande blir det.

Om ett lejon möter en björn i en duell, vem vinner?

Det vet jag faktiskt inte. Jag vet inte ens om det någonsin skett i det verkliga djurlivet.

Men jag gissar att lejonets snabbhet, listighet och huggtänder fäller avgörandet i det långa loppet. Att björnen helt enkelt inte hinner med och tröttas ut ju längre tvekampen fortlöper.

Jag hoppas att det även gäller i en ishockeyrink.

Så vad har lejonflocken pysslat med denna mellandag?

Jo, ett lugnt träningspass och mycket media. Eftersom motståndaren är Ryssland – de två länderna har ju en viss historia ihop – är det ett hyperhett möte.

De resterande biljetterna till den först semifinalen sålde slut på nolltid. Frågan är hur många bortasupportrar som bänkar sig i Hartwall Arena i morgon? Jag kan tänka mig – med tanke på rysstätheten i Helsingfors – att det blir upp emot ett par tusen, men de borde lätt kunna överröstas av de övriga.

Mediabevakningen var alltså tung i dag. Spelarna och ledningen fick svara på alla möjliga och omöjliga frågeställningar och självförtroendet lyste igenom när gårdagens hjältar svarade.

Förbundskaptenen Jukka Jalonens ord andades optimism. Han känner av signalerna från Bratislava i maj 2011 då Ryssland också var semifinalmotståndare.

”Jag minns inte alla detaljer från förra året, men det märks att samma ingredienser finns nu. Självförtroendet är på topp, men alla förstår samtidigt vilken svår motståndare Ryssland är. Vi måste förbereda oss ännu bättre och höja oss en nivå till i spelet. Om det lyckas finns alla faktorer för att vinna. Känslan i laget är riktigt bra. Vi kan inte veta om vi vinner eller inte, men en sak vet jag: det är att vi med säkerhet spelar en otrolig match i morgon”, säger Jalonen enligt iltasanomat.fi.

En magisk sving från Mikael Granlunds klubba vore välkommen – igen.

http://www.youtube.com/watch?v=ZRROpiNAvPw

Däremot var de ryska stjärnorna tystlåtna. Endast Washington Capitals Alexander Ovechkin ställde upp och pratade engelska med den församlade journalistkåren – i en minut.

Den ryske presschefen Michail Zaharov hade en förklaring till det som påminde om den gamla CCCP-tiden, innan ordet glasnost blev känt i världen.

”Vi hade problem när vi kom från Stockholm till Helsingfors. Vissa av våra saker kom inte fram i tid, så vi har bråttom just nu. Men vi kommer att prata engelska efter matchen på lördag”, sa Zaharov enligt Iltalehti.

En borttappad suspensoar kan ställa till med mycket, tydligen.

***

Självklart är Ryssland med Malkin, Ovechkin och allt vad de heter favorit. Vid skrivande stund är oddsen hos det statliga spelbolaget 1,65 på Ryssland och 3,40 på Finland. Men så stor underdog tycker jag inte att lejonen är.

Odds är nämligen odds.

I kväll travade Will Be Fever till sig segern i Kuopio (ingen aning, Helin) till oddset 72,70.

Två av delägarna till hästen är de finländska anfallarna Antti Pihlström och Jani Tuppurainen. Ägarna till den minst spelade hästen i loppet vann därmed finfina 24 000 euro, vilket motsvarar en bit över 200 000 kronor.

Hoppas att Pihlström och Tuppurainen även hann med att satsa en slant på kraken som vinnare.

***

Hur går det då?

Hmmm. Hjärtat säger 4–2 Finland.

De andra rösterna väljer jag att tränga undan.

***

Mer djur.

Ni kanske minns bläckfisken Paul som spådde rätt i varenda match under fotbolls-VM 2010. Paul har simmat vidare och är förhoppningsvis lycklig i sin octopussy-himmel.

Däremot finns det en bläckfisk på Helsinki Sea Life som heter Jakki.

Han fick välja mellan de fyra semifinallagen.

Fyra flaggor – vilken nation vinner VM-guld?

Här kan ni se vad Jakki valde: http://www.iltasanomat.fi/mmkiekko/uskotko-mustekalapovauksiin-tama-yksilo-povaa-mm-kultaa-leijonille—katso-kuvat/art-1288470209269.html

***

Det blir ingen livebevakning från min sida under semifinalen, men min eminente kollega Emil Karlsson följer matchen på sportbladet.se.

Häng med där – jag är också med en del då mitt twitterkonto kopplas ihop med den livebevakningen. Vill ni följa mig på twitter i andra sammanhang hittar ni mig på jarkko__p (två understreck).

***

Näst sist: Mina tankar om Tre Kronor?

Inga alls. Jag vill helst inte strö mer salt i de djupa såren.

***

Till sist: Ett fantastiskt minne när Jere Karalahti med två sekunder kvar av matchen kvitterade till 3–3 mot Ryssland i VM 1999 och gav Finland gruppsegern.

Givetvis är det Antero Mertaranta som kommenterar även här. ”PUNAKONE ON LYÖTY!”.

Se, lyssna och njut!

http://www.youtube.com/watch?v=3HYnTRC5Z9E

***

Och allra sist eftersom både kommentarer och Ansars mejl påpekar detta tre timmar efter att detta inlägg skrevs:

Hej Jarkko,

tack för en bra blogg. tänkte angående din början. I USA brukade man ha tävlingar genom låta en björn slåss mot olika djur. T. ex mot lejon.  Björnen vann alltid mot lejon, eller ja mot alla djur björnen fick slåss mot

Lycka till imorn,  blir nog en väldigt bra match

mvh / Ansar

***

Och allra, allra sist:

Må bästa ”djur” vinna.

***

Och allra, allra, allra sist ville Ansar meddela detta:

”Ja, men om du kollar i naturen så kan björnar inte samarbeta med varann medan lejon samarbetar för att ta ner sitt byte”

 ***

The end of the end:

Amen, Ansar!

Oj, oj, oj – vilket drama det blev. Och vilken härlig upplösning.

Först 2–2 av Mikko Koivu med knappt sju minuter kvar. Sedan Jesse Joensuus 3–2 efter 19.51.

Efter 19.51. Med nio sekunder kvar!

Jag undrar om taket i Hartwall Arena har landat på plats igen. Den måste ha lyft upp i stratosfären efter ljudexplosionen från de drygt 12 400 fansen.

Här har ni tv-legendaren Antero Mertarantas – som vanligt – makalösa ylande när det sker:

http://www.youtube.com/watch?v=dkUhdasujVM

HV 71-liraren Joensuu till iihf.com:

”Jag har tittat på VM på tv i 18 år och att vara här nu är fantastiskt”.

Ja, herrejösses. Det förstår jag, Jesse.

Jag hade inte gett upp vid 1–2, men jag måste villigt erkänna att tankarna hade flugit i väg till att göra något helt annat (fiska strömming i Musköviken, faktiskt) på lördag i stället för att se på semifinalerna.

Nu blir det kanske fiske ändå på förmiddagen och sedan bänka sig på lokalkrogen med en kall bira till Ryssland–Finland. Jag är nämligen ledig hela helgen och ska unna mig att bara titta på matchen – med största sannolikhet i alla fall.

Sedan måste jag citera vad coachen Jukka Jalonen sa till Yle:

”Det här var en fantastisk match. Båda lagen spelade underbar ishockey. Vi spelade turneringens bästa match och vann mot ett riktigt bra lag. Jag är nöjd för killarnas del. Jag hade varit stolt över dem även om vi hade förlorat”.

Bullseye, Jalonen.

Mer reaktioner under natten och morgondagen. Nu ska jag titta på Tre Kronors match mot Tjeckien (1–2 efter första perioden, hör och häpna).

Vaknade vid 13.30. Såg sista perioden av Kanada–Slovakien, Ryan Getzlafs idiottackling och slovakernas vändning och vinst.

Undrar om Kanadas kapten krökade på direkt i omkädningsrummet. Han lär inte bli mindre impopulär efter det där – Anaheim-forwarden som redan är illa omtyckt bland flera andra NHL-spelare.

Ja, ja. Slovakien i semifinal –- vem såg den komma?

Jag slötittade på Ryssland–Norge (2–1 efter en period). Men nu direkt till duschen, ombyte (på med vita landslagströjan) och sedan transport till stan och redaktionen.

Finland-USA klockan 17.30. Liverapporteringen börjar 17.00 på sportbladet.se. Häng med där också när ni ser matchen på tv så skriker vi fram lejonen till en semfinal.

Eftersom jag har lovat mig själv – och vissa av bloggens läsare – att lista mina tre värsta Tre Kronor-minnen så kommer de här.

1. OS-FINALEN 2006, TRE KRONOR–SVERIGE 3–2

Jag var, som alla vintrar på 2000-talet, på plats i mitt andra hem i Thailand. Och de som varit där (ingen turistort) under stora vintermästerskap vet att det är lika svårt att hitta tv-kanaler som sänder sporter med snö och is som det är att hitta kryddsvag mat.

Så även denna gång.

Efter 4–0-segern mot Ryssland i semifinalen (som jag lyssnade på via finsk radio) började jakten på ett ställe som skulle sända finalen. Det tedde sig omöjligt att finna.

Men till sist fick jag tips om en svensk som hade SVT World (eller Europa det kanske hette på den tiden) och efter lite mer detektivarbete fick jag numret, ringde till Axel och han välkomnade mig till sitt hus utanför Korat.

I samband med eftersökningarna var det fler som dök upp och visade intresse för matchen. Så i mitt följe hakade ytterligare en galen finsk supporter, två amerikaner och en svensk med till Axel.

Amerikanerna, som förmodligen inte kan peka ut varken Sverige eller Finland på en världskarta, följde med för festens skull och sa att de bara skulle heja på domarteamet – vilket de också gjorde med stor entusiasm.

För att göra en lång historia kort så slutade min kväll med att jag bröt vänster lilltå ungefär fem sekunder efter att Nicklas Lidström skjutit in 3–2 bakom Antero Niittymäki. Det berodde helt enkelt på att min frustration gick ut över Axels vardagsrumsvägg.

Både den fysiska och psykiska smärtan lindrades förstås mycket av att jag befann mig där jag gjorde. Inget större pikande eller mobbning förekom.

Ett mess från vår snubbe, Mats Wennerholm, i Turin blev det dock. Men Matte är förlåten även för detta – gullig som han är.

Däremot gör det fruktansvärt ont att se detta YT-klipp sex år senare. Det börjar även att värka i lilltån.

2. VM SLUTSPELSOMGÅNGEN 1986, TRE KRONOR–FINLAND 4–4

Suomi hade vid den här tidpunkten aldrig vunnit en mästerskapsmedalj. Men det finska laget i VM 1986 i Moskva var bra – tillräckligt bra för att bli historiska.

Inför matchen mot Sverige var vägen öppen för landets första stora framgång. För att inte tala om under matchen – fram till dess en minut återstod.

Finland ledde med 4–2 när sekunderna tickade ned mot slutsignalen. Då dök en viss Anders ”Masken” Carlsson upp och satte först 3–4 från nära håll (efter 19.19). Direkt på tekningen fick backen Robert Nordmark pucken och slog en lång passning till ”Masken” som kom fri med målvakten Hannu Kamppuri. Och han sprätte förstås in pucken.

Nio sekunder mellan målen. Nio sekunder mellan 4–2 och 4–4. Nio sekunder från en första VM-medalj.

En ofattbar händelse.

Då bodde jag fortfarande i Haparanda och den rivalitet som fanns där mellan finländare och svenskar i hockeysammanhang har senare blivit mer känd – främst efter Finlands två VM-guld (1995 och 2011) då leijonafans invaderat svenskt territorium.

1986 var det tufft att höra tugget om kollapsen i slutsekunderna. Och än i dag svider det att tänka tillbaka på denna match.

http://www.youtube.com/watch?v=AJlEu_ok1mY

3. WORLD CUP 1996, TRE KRONOR–FINLAND 5–2

Den 1 september 1996 hade jag precis anlänt till Stockholm med flyttbilen från Kalix. Det var fullt med kartonger i lägenheten i Högdalen och mitt bland allt bråte kopplades tv:n in för att se supermatchen. Det året var det hausse kring båda landslagen. Stjärnspelarna med Saku Koivu och Teemu Selänne i spetsen var i sina bästa år, detsamma gäller lirarna i Tre Kronor där Peter Forsberg och Mats Sundin var de två största.

Finland ledde matchen med 2–0, men Niklas Sundström och Nicklas Lidström (han igen!) reducerade och kvitterade.

Sedan var det dags för Sudden & Foppa.

#13 dribblade bort backen Marko Kiprusoff och målvakten Kari Takko så att båda hamnade halvvägs upp på läktaren. Det gav Sverige 3–2 som senare följdes upp av ännu en soloprestation – #21 kom på vänsterkanten, skottfintade bort Takko och satte pucken retfullt enkelt i nät till 4–2.

Då började jag och min dåvarande finska sambo tröstkramas i soffan. Vi behövde det.

Drygt nio månader senare föddes vår dotter.

Så denna förlust är både den tredje värsta men samtidigt den absolut skönaste – med facit i hand – jag upplevt.

Eftersom jag inte tackat dem tidigare gör jag det nu: Kiitos, Sudden & Foppa – ni gav mig en dotter!

Ni kanske undrar om 5–1 till 5–6 i hemma-VM 2003?

Nej, den hamnar trots allt inte bland de tre värsta – tack vare två ting: för det första var det ”bara” en kvartsfinal och för det andra vann Kanada senare finalen mot Sverige. Där uppstod en stor personlig tillfredsställelse på jobbet som suddade bort det mesta av kvartsfinalkollapsen.

***

I händelse av att Finland slår USA och når semifinal återkommer jag med de tre bästa minnena – för då hägrar faktiskt en ny final mot Sverige.

Målvakten Kari Lehtonen kan inte spela mer i detta VM. Petri Vehanen tar över som förstekeeper.

Här en artikel om detta: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/landslag/hockeyvm/article14838880.ab

Det kanske inte är så farligt med tanke på att Lehtonen släppte in nio puckar mot Kanada och USA. Och Vehanen har ju en viss rutin från dessa slutspelsmatcher i VM. I fjol blev det tre win-or-die-matcher – och tre segrar. Mot guld med Ak Bars Kazan-keepern igen då!

Sedan meddelar Jukka Jalonen, via leijonat.fi, att Mikael Granlund får fortsatt förtroende i andrakedjan tillsammans med Jarkko Immonen och Janne Pesonen. Något oväntat, kan man tycka.

Men räkna med att det kan bli justeringar under kvarten om det fortsätter att missklicka för den kedjan.

Mer om detta och annat i kväll/natt när jag väl är på plats för ännu en nattpass.

Och nu börjar mina nerver redan vara på helspänn, trots att det återstår över 24 timmar till nedsläpp. Huuu!

Efter USA:s seger mot Schweiz med 5–2 är det klart med de fyra kvartsfinalerma.

I Stockholm möts Ryssland–Norge och Sverige–Tjeckien. I Helsingfors väntar Kanada–Slovakien samt den hetaste av de fyra matcherna Finland–USA.

Något 0–5, som matchen i gruppspelet slutade, kan jag lova att det inte blir i kvartsfinalen. Finland kommer in med en helt annan inställning och lär göra allt för att inte fastna i USA:s tuffa forechecking.

Men framför allt handlar det om att få fart på ett par kedjor till. Just nu handlar offensiven nästan enbart om NHL-trion Mikko Koivu, Valtteri Filppula och Jussi Jokinen. Och det räcker förstås inte.

En del tyder på att Mikael Granlund petas från andralinan och att Antti Pihlström får ta plats bredvid Jarkko Immonen och Janne Pesonen – precis som i slutet av matchen mot Kazakstan.

Men det vill inte coachen Jukka Jalonen ännu bekräfta.

Så här kommenterar förresten backen Mikko Mäenpää den kommande kvartsfinalen i Iltalehti:

”Nu börjar turneringen på allvar. Senast gjorde vi att amerikanerna såg bättre ut än de i verkligheten är. Vi går in i matchen med en hel del revanschlusta. Viktigaste är att vi spelar enligt vår krigsplan, på vårat eget sätt, hjälper varandra och jobbar jävligt hårt”.

Det låter bra det.

Så här tippar jag kvartsfinalerna:

Kanada–Slovakien 4–1. Ryssland–Norge 6–2. Finland–USA 4–2. Sverige–Tjeckien 5–3.

I så fall får vi drömsemifinaler i Helsingfors på lördag: Ryssland–Finland och Kanada–Sverige.

Sedan en ännu större dröm: Finland–Sverige i final. Och världsmästare: Finland.

Positivt tänkande, kallas det. Nu kör vi!

***

Nu hoppas jag vi får höra Teräsbetonis tunga ”Taivas lyö tulta” flera gånger om på torsdag kväll.

Låten, som spelas varje gång Finland gör mål, har fastnat ordentligt efter vistelsen i Hartwall Arena.

Här är den:

***

Finlands kvartsfinal sänds på TV 4 liksom de övriga tre kvartarna. Men jag kommer ändå att liverapportera rysaren på sportbladet.se med start klockan 17.00 – en halvtimme innan nedsläpp.

Åter på jobbet med arbetströjan som väntar på stolen vid ankomst.

Liverapporter från Finland–Kazakstan med start 18.45 på sportbladet.se gäller.

Petri Vehanen i mål och Finland möblerar om i ett par kedjor.

Mika Pyörälä och Jesse Joensuu petas och får se matchen från läktaren.

Förstakedjan: Filppula–Koivu–Jokinen

Andrakedjan: Pesonen–Immonen–Granlund

Tredjekedjan: Komarov–Kapanen–Kiiskinen

Fjärdekedjan: Pihlström–Kontiola–Tuppurainen

7–1, i kväll?

Är på flygplatsen i väntan på planet till Stockholm. Sitter med lite blandade känslor och försöker övertala mig själv om att det ska bli kul att beträda svensk mark igen.

Japp, vi säger så. Skitkul blir det.

Lite om det som hände i går. Anssi Salmela fick alltså tre matchers avstängning för tacklingen mot Alex Goligoski. Helt rätt. Tacklingen var vårdslös och fullständigt onödig – vad tänkte karln egentligen?

”Det var inte särskilt smart gjort. Vi ser inte sånt ens i NHL. Men han kanske inte förstår hur man forecheckar, back som han är”, sa de lugne Goligoski efteråt.

Nu är KHL-försvararen Salmela inte tillbaka förrän till en eventuell final eller bronsmatch. Det är illa. Salmela är ändå en av de stabilare backarna i ett redan ifrågasatt försvar.

Målvakten Kari Lehtonen är fortsatt skadad. Den finländska landslagsledningen meddelar att det handlar om en ”skada i undre delen av kroppen”. På bilderna när Bobby Ryan kolliderar med Lehtonen märks det att det mycket väl kan handla om en ljumskskada och i så fall kan hela VM vara över för Dallas-keepern.

Men det är ingen större fara. Han har inte övertygat och har faktiskt släppt in nio mål på fem perioder mot Kanada och USA. Petri Vehanen såg okej ut den lilla tid han fick spela mot USA.

I kväll handlar det om Kazakstan. Det blir förstås seger, men framför allt handlar det om att stärka det kraftigt stukade självförtroendet. Matchen liverapporteras på sportbladet.se från klockan 18.45.

Nu upp i luften.