Bill och Willow Hagans är ett älskvärt pensionerat par med ett passionerat intresse för kultur. De har en unik samling etsningar av den svenske konstnären Anders Zorn, 73 eller 74 tavlor, de är inte säkra, och dessa tavlor är de beredda att försvara med Bills nyinköpta pistol av märket Glock eller Willows gamla Smith & Wesson trubbnos.

Att jag nämner pistolerna kan ge en skev bild av Bill och Willow men det ger en rimlig bild av staden de bor i.

 

Bill plockar ovant fram Glocken och håller den på ett sätt som visar att han inte tycker om vapen. Han har tre magasin med patroner också. Kulorna har urgröpt spets så att de ska explodera när de träffar.
– I affären sa de att jag inte ska ha kulor som kan gå igenom målet. Då kan de träffa någon annan och jag blir skadeståndsskyldig. Kulan ska snurra runt och slita sönder.

 

 

 

Detta säger Bill, en lite böjd 64-åring med glada, nyfikna ögon, när han står vid fönstret i lägenheten på tionde våningen i ett bostadsrättshus i centrala Detroit. Han kan se ut över föreningens swimmingpool, en park, mot musei- och rekreationsområdet Belle Isle, Detroitfloden och Kanada på andra sidan. Han snurrar med pekfingret för att demonstrera vad han menar.

 

 

Pistolen har han placerat på en röd schäslong från Svenskt tenn. På golvet ligger en fin matta av Märta Måås–Fjetterström. Väggarna är täckta av Zorntavlor.

Bill och Willow är hängivna vänner till Sverige, ett intresse som väcktes när de 1989 besökte Mora för att söka efter Willows svenska rötter. Innan dess for de helst till Italien.
De lever för kultur. Bill var professionell jazzmusiker – tenorsaxofon – innan han blev musiklärare. Willow är utbildad operasångerska, fast sin karriär gjorde hon som offentliganställd. När hon var vice direktör i Wayne Countys barn– och familjeförvaltning slog hon larm om odokumenterade utgifter: elva miljoner dollar hade försvunnit på fyra månader.

 

– Jag granskade namn på personer som påstods ha fått bidrag och upptäckte att det var namn på hundar. Det var en kultur av korruption i förvaltningen.

Rapporten resulterade i att hon fick skydd av den federala polisen FBI när hon lämnade sin arbetsplats. Willow skulle sparkas nedåt, hon stämde countyt, fick ett fett skadestånd och avgångsvederlag.
Willow lägger fram den bok hon och Bill skrivit om Anders Zorns sju resor till Amerika. Ett praktverk.

 

De pratar ivrigt och i mun på varandra om Stockholm (”jag älskar den stan på vintern”), om Mora, Jönköping (”en bortglömd pärla, eller hur?”), auktionsfirman Bukowskis där de köper etsningar, och fortsätter med att berätta om Italien och musiklivet i Detroit på 60-talet.

 

De visar upp det senaste Zornfyndet. Etsningen är ännu inte inramad.
– Vi gav 1500 kronor, säger Bill.
– 15 000 var det, säger Willow.
– Det är omöjligt! Det är för mycket!
– Jag skötte budgivningen och vet vad jag talar om.
Detroit: Välmående och rika enklaver i en stad som är bankrutt och får hjälp av delstaten att hålla förvaltningen i gång. Symfoniorkestern har nyss återupptagit sin verksamhet efter en långvarig proteststrejk mot lönesänkningar.
Detroit: Kultur och bildning, behagliga samtal över gin & tonic, underbar utsikt över floden, i en stad där det är förenat med fara att ta en promenad. (Huset har vakt i entrén.)

 

 

– Varje gång jag går ut undrar jag om jag ska komma tillbaka, säger Bill. Så har det alltid varit.

– Det är en ny känsla för mig, säger Willow. Jag promenerade till jobbet! En mile (1,6 kilometer). Jag kände alla hemlösa längs vägen. Men jag är inte så fysiskt säker längre. Jag opererade höften 2007.
– Jag brukade ha en Morakniv på mig, säger Bill. Fast nu när jag har opererat ryggen promenerar jag mest i parken som tillhör huset. Den är inhägnad. Här behöver jag ingen kniv.
* Det måste kännas konstigt att leva i en stad där du alltid är på spänn.
– Jag är född här. Jag har alltid varit tvungen att vara försiktig.
Willow visar matsalsbordet hon låtit tillverka. Det är en kopia av ett bord i Anders Zorns hem. Över bordet hänger en kristallkrona. Bill skämtar om att han förbjöd Willow att köpa den och hon gjorde det i alla fall.
De kör en Volvo som de kallar Lasse efter den svenske jazzmusikern Lars Gullin.
Tidigare hade de en Saab som de kallade Emma efter Anders Zorns fru.
– Jag tankar aldrig i Detroit, säger Bill. Det vore att exponera sig för mycket. Vet du hur många bilkapningar som sker? Det är en laglös stad, en väldigt våldsam stad.
– Det kan ske så snabbt, säger Willow.
Hennes Smith & Wesson ligger i en gammal cigarrlåda. Bill lägger tillbaka sin Glock i dess plastfodral. Det syns att han är ovan vid vapen. Bill Hagans har nog aldrig avlossat ett skott.
– Jag har rätt att skjuta tjuven om han kommer in i lägenheten. Men jag har inte rätt att skjuta honom i trapphuset.