Robert Seay har en soffa med för plats för nio men butiken är tom. Robert sitter ensam och väntar på kunder som inte kommer, inte i dag.

Det milda ljuset faller in från gatan. Nio platser i soffan för herrar som vill ha skorna putsade. Arton fotstöd av metall där herrarna ska placera sina fötter.
Dörren är öppen. Robert Seay ser ut på gatan. På andra sidan låg affärer och restauranger. Den här delen av Oakland Street var ett kommersiellt centrum. Det är länge sedan.

 

Den enda affär som finns kvar är en spritbutik längre ner på gatan. Den enda restaurang som finns är frälsningsarméns ambulerande soppkök som anländer vid 14-tiden varje dag och stannar ungefär tio minuter.

Män dyker fram från ingenstans. Även Robert går över gatan och tar emot ett smörgåspaket. Varför skulle han tacka nej till gratis lunch.

Butiken heter ”Red’s Legendary Jazz and Shoe Shine Parlor”. Red var Roberts farbror. Han putsade skor. Jazzen kom från en jukebox.

 

 

 

Jukeboxen är tyst men en TV hänger på väggen. Den visar en pratshow. Publiken skrattar. En bekant till Robert sitter på en stol och tittar tyst. Han brukade jobba på Ford. Han har en täckjacka på sig.
– Alla har jag putsat skor åt, säger Red. Doktorer. Advokater. Poliser. Borgmästare Coleman Young skickade hit sina skor med en assistent.

En ung dam kommer in med ett par trainers. Adidas. Det är en fläck på ena sidan. Jag är tillbaka om tio minuter, säger hon. Robert doppar en liten borste i tvålvatten och tvättar skorna.

På väggen under TV:n hänger bilder på medborgarrättskämpen Malcolm X, president Obama, Muhammad Ali, soulsångaren Jackie Wilson och den korrupte före detta borgmästaren Kwame Kilpatrick.
– Han har varit här många gånger. Han är okej mot mig.
Publiken i TV:n skrattar.
– Man brukar kalla Detroit motorstaden. Jag kallar den partystaden. Man behöver inte gå långt för att hitta något kul att göra.

En långtradare dånar förbi på gatan. Robert är klar med skorna. Han säger att han kallas ”Jordnöten” men berättar inte varför. Var är flickan? Hon skulle vara tillbaka nu. Robert tar fram ett par svarta läderskor och börjar putsa på dem. Snart glänser de. Var det bättre förr?
– Man har bra dagar och dåliga dagar. På sommaren går folk i sandaler. Det är bättre på vintern.
Han säger:
– Dörren är öppen och jag är redo.