Jag måste erkänna att jag nog trodde jag sett det mesta i politiken, men i går under Aktuellts 21-sändning fick faktiskt skamlösheten och hyckleriet ett nytt ansikte.

Det handlar inte om de fyra borgerliga partiledarna som i går åter lanserade ett socialdemokratiskt skolförslag som sitt eget i hopp om att på det sättet slippa prata om utbildningspolitikens misslyckande i valrörelsen.

Sådant har vi sett förut, även om regeringens omsvängning i skolfrågan känns som ett ovanligt klumpigt exempel på hur lätt synen på sakfrågor kan förändras när opinionsmätarna presenterar alarmerande siffror.

Nej, den som i fortsättningen kommer att representera total avsaknad av politisk självrannsakan, politiskt ansvarstagande och faktiskt moral i största allmänhet är den vid det här laget inte så nya arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson. Under några få minuter lyckades hon förneka regeringens ansvar fler gånger än Petrus förnekade Jesus.

Aktuellt-redaktionen – som även tidigare uppmärksammat den omöjliga situation politiken försatt arbetsförmedlingen i – kunde berätta att 271 svenska arbetsförmedlare i dag har mer än 300 klienter. De kunde berätta att Arbetsförmedlingen förra året mäktade med en miljon färre möten än året tidigare.

Dessutom kunde redaktionen förstås ännu en gång berätta om frustrationen över att inte hinna ge arbetsgivare och arbetssökande den hjälp de skulle behöva för att mötas.

”Vi har tagit oss vatten över huvudet”, förklarade förmedlingens tillförordnade generaldirektör Clas Olsson försiktigt.

När Svantesson fick ordet för att kommentera reportaget fanns det inte ett spår av politiskt självrannsakan. Ödmjukhet och ansvarstagande är uppenbarligen inte inslag i det slags fromhet ministern praktiserar.

”Arbetsförmedlingens uppgift är väldigt tydlig och klar”, sa ministern. Hon fortsatte hon med att förklara att problemen på Arbetsförmedlingen beror på att förmedlarna låter den ”interna administrationen skymma sikten”.

Till sist uppmanade Elisabeth Svantesson arbetsförmedlarna att ”jobba smartare”.

Det är så man häpnar.

Arbetsförmedlingen har varit absolut central under de senaste sju och ett halvt årens politik. Det har inneburit att förmedlingen har tvingats sjösätta det ena märkligare systemet än det andra. Har det inte handlat om att handla upp jobbcoacher så har det varit fas 3 som skulle lanseras.

Dessutom har förmedlingen fått nya uppdrag. Från försäkringskassan fick man överta ansvaret för långtidssjukskrivna och från kommunerna ansvaret för nyanlända invandrare. Enligt Svantessons företrädare kunde man få intrycket att sjuka skulle bli friska och invandrare börja tala svenska bara de skrevs in på förmedlingen.

Förmedlingens chef har inte klagat, och det är kanske inte så konstigt. Angeles Bermudez-Svankvist presenterades som Sven-Otto Littorins ”supervärvning”, och trots ett tilltagande kaos glömde hon aldrig var lojaliteten fanns.

När regeringen dessutom mer tycks ha uppfattat Arbetsförmedlingen som ett sätt att lösa sociala problem än som ett verktyg för att få arbetsmarknaden att fungera har Bermudez-Svankvist inte varit sen att förstå signalerna. Att ”sortera om i kön” har blivit ett av de vanligaste sätten för Arbetsförmedlingen att beskriva sitt uppdrag, och det är en beskrivning som varit i säck innan den hamnade i påse.

Som om inte det vore nog har Arbetsförmedlingen varit detaljreglerad av regeringen. Mitt under brinnande massarbetslöshet har förmedlingen till och med fått skicka tillbaka pengar till finansdepartementet, eftersom det varit omöjligt att använda dem på exakt det sätt regeringen velat.

Nu tycket alltså arbetsmarknadsminister Svantesson att förmedlingen ska ”jobba smartare”.

Det är ett slag i ansiktet, inte bara på landets arbetsförmedlare utan kanske framför allt på arbetsgivare som inte får stöd i rekryteringen. Och naturligtvis på de drygt 400 000 människor som efter snart åtta år av regeringens ”jobbpolitik” fortfarande saknar ett arbete att gå till.