på P1 idag klockan 17. Då debatteras barn på bloggen apropå Anna Svenssons artikel.
Jag har precis pratat med en reporter på Studio ett och vi kom gemensamt fram till att jag inte passade i den här debatten eftersom jag inte vet vilket ben jag ska stå på.
Men lyssna ska jag göra.
20:20 in i det här klippet.
Är detta något att lägga pengar på?
Jag skäms.
Kan ni inte protesttumma på det här inlägget alla ni som bor i Kalmar samt alla ni som tycker att det är idioti att byta ut saker som fungerar. Särskilt i en kommun som säger sig vilja vara ett miljöföredöme.
Skäms.
Skriv på för Sakineh
Vad tycker vi om det här?
Jag kan inte bestämma mig.
Jag skriver om mina barn men jag tycker inte att jag lämnar ut dem. Jag har gett ut en bloggbok och jag läser ofta högt om saker som barnen har sagt. Jag har dragit min gräns vid foton i bloggen och jag skulle aldrig skriva något förnedrande om mina barn och jag anpassar mig hela tiden efter barnens ålder.
Anna har definitivt en poäng men jag kan inte komma på exakt vad den poängen är och hur den ska formuleras.
En punkt i Annas text hänger jag dock upp mig på; man kan inte anpassa sig till att det finns pedofiler. Det kanske finns pedofiler som tänder på födelsedagsbarnen i tidningen, ska man då låta bli att fira sina barn i lokaltidningen? Och hur förklarar man det för barnen? ”Det blev ingen bild på dig i år gumman, man vet aldrig vem som sitter och runkar till den”
”Ärver inte Lasse mycket av sina storasyskon eller är det bara Lilla som får ärva mycket?”
Svar: Jodå. Han har lillas jeans och manchesterbyxor, tröjor och bodysar. Men jag har gett bort så mycket smått till mitt gudbarn Fanny, det finns bara ett fåtal plagg kvar. Och klänningarna sitter bättre på Fanny.
Under tre dagar går tjejerna i fotbollskola. Joachim och Lasse äter frukost och cyklar till dagis klockan åtta, två timmar senare skjutsar jag tjejerna. Detta underbara upplägg innebär att jag, om jag vill och det vill jag, kan sova till nio. Det gör jag emellerid inte. Jag vaknar klockan 7:30 och ligger sedan med brösten hårt nedtryckta i madrassen och lyssnar på P1. Det är så spännande den här veckan eftersom de kör partiledarutfrågningar. Dagens smak var Maud.
Nu ska ni få höra hur det lät när Maud grillades i P1.
Det lät som en känsla.
Det lät som känslan man får när pappa har råkat få upp en ål i ett nät och den ålen ligger på durken och pappa utmanar mig att ta upp den och kasta tillbaka den i vattnet. Det kan väl inte vara så svårt, tänker man och sträcker ner händerna. Alla som har försökt plocka upp en ålajävel vet att det är i stort sett omöjligt.
Man måste ta ålen mellan pekfingret och långfingret och tro mig, mannen i P1 hade rätta greppet men Maud kämpade på som årets ål.
Maud, jag gillar centern. Jag fick centern i bröstmjölken. Som barn fick jag följa med på ”roliga” centerstämmor, jag var kär i Olof Johansson och jag älskade min duktiga mamma, centerpartisten som brann för kärnkraftsfrågan och vigde sitt liv åt kommunpolitiken.
Maud, du har stora problem och jag tycker att du ska vara glad om du får fyra procent i september.
Jag skulle inte gå så långt som att säga att du har sålt din själ till djävulen men det beror nog bara på att djävulen inte heller tror på kärnkraft.
Jag tror att inte att djävulen har kastat sin gula knapp med Kärnkraft Nej tack på.
Rösta på Sveriges bästa här
Idag gick jag på ytterligare en begravning. Min farmors syster blev väldigt ledsen när hennes lillasyster dog före henne. Märtha blev 95 år och idag har vi sjungit pärleporten för henne.
Efter begravningen åkte vi till Hamnkrogen och åt buffé. Pappa lade fiskgryta och skinkstek på samma tallrik varpå mamma och faster Birgitta förfasade sig och vecklade ihop ansiktet i avsmak. ”Dejt skau indöu bländas ej maugen” sa pappa och för första gången i hela mitt liv höll jag med min far. En vuxen man gör som han vill när han äter.
På stan hämtade jag ut alla våra videoband på Expert som nu har förts över på dubbla DVD. Det kostade 2200 kronor och då känns det ju extra bra att de inte gick att titta på i vår DVD-spelare.
Jag köpte även manchesterbyxor till Lasse, en tröja till stora och i vanlig ordning ingenting till lilla som alltid ärver. Hon är sex år och tycker att det är coolt att få storasysters kläder. Det kommer inte hålla i sig.
Idag var förresten dagen då det hände. Det som vi hela tiden har vetat skulle hända. Idag var dagen som Lasse drog ner vasen på soffbordet och den inte landade på ryamattan.