Igår åt vi frukost på Hotell Packhuset och sedan satt vi i vita skinnsoffor medan en skrev och en redaktörade sig.

Bara-ben-premiär var det också. Eller egentligen inte. Jag bar sportstrumpor som jag tog av mig vid fotograferingstillfället. De ligger ihoprullade till en boll precis runt hörnet på kistan.

Plötsligt klev en gammal man i jeans, sneakers och blå bomberjacka in i lobbyn tillsammans med en man i trettioårsåldern som var klädd på samma sätt. De slog sig ner vid ett bord och la ut papper på ett bord, sedan sa de saker som ”grass 49000” och ”beach” och en himla massa andra summor. Och så var allt klart. De tog varandra i handen, den yngre mannen försvann ut med ett stort leende ansikte och den äldre mannen gick till frukostmatsalen som var stängd. Det hela var över på mindre än fem minuter. Vad i hela friden styrde de med? Om affärer är så snabba och smärtfria och gör en så glad så vill jag gärna bli en affärskvinna.   

På lunchen slog vi oss ned vid ett fönsterbord på Kallskänken och åt svamp. Jag ger rätten 7 av 10.

Hejhej, här sitter jag och flyr hemmet på grund av:

1. Påsklov. Två stora barn hemma som inte förstår arbetslinjen. Inte min arbetslinje och inte sin egen. Det är bara youtube och täcke över golvet och flingor i soffan.

2. Dränering pågår. Utanför fönstret finns män och åter män som hoppar upp och ner i kratern de har skapat intill våra väggar. Jag försöker tänka glada tankar. ”Vi kommer få en härlig altansommar. 2018” Såna tankar tänker jag.

I huset med många tekannor.

Jag sitter här och skriver och skriver och tänker och tänker. Bokar tågbiljetter och oroar mig för saker som inte har hänt. Skriver lite till och fyller på i min to do-app och oroar mig för att radera allting som jag gjorde den där gången. Det var hemskt. Tjugo punkter av göromål, viktiga och oviktiga men ändå viktiga i sin banalitet. Och så SUDD och jag var vilse. Jag slutade med bläckpenna och gamla fönsterkuvert men jag har aldrig förlorat halva livets göromål i en enda snedtryckning med fönsterkuverten.

Jaha. Igår försökte jag få igång Joachim på Parks and recreations men han ville inte. Jag har varit så himla himla nyfiken på denna serie och så säger Joachim bara ”mja” efter en stunds tittande. Måste vi dela på oss nu? Om man inte kan mötas och dela glädjen i en TV-serie, vad har man då?

De som trycker in sin kod på mobilen fel de två första siffrorna och sedan fortsätter så att prickarna skakar till för att sedan börja om.

Och så finns det de som trycker in de två första siffrorna fel och raderar dem för att börja om.

Jag har alltid undrat vilka de är.

När Jasmina och jag exakt samtidigt sms:ade varandra igår klockan 21:01.

”NYA AVSNITT AV PROJECT RUNWAY ALL STARS”

Project runway the sick edition: All sars.

Nej, det var inte roligt.

”Och nu när du och din make ska dränera ert hus så får jag väl anta att ni står för hela kostnaden själva. (100%). Annars kommer du bli vald till årets mesta hycklare.

Och dessutom, vad har kriget i Syrien med detta att göra? Menar du att vi i Sverige ska sluta leva för att människor i andra länder lider, på vilket sätt hjälper det dom?”

Svar: Först och främst: Jag har ingen make. Ännu en av västvärldens stora orättvisor.

Vi kommer dra av femtio procent så att SPETORNA RYKER.

Att använda ROT-avdraget såsom det är utformat nu är inte som att vara emot prostitution och sedan gå ut och köpa en avsugning.
Det är inte moraliskt förkastligt att utnyttja en skatteförmån. Det är politiken som gör den möjlig som ska motarbetas.

Visst ska vi leva trots allt hemskt som händer i världen. Men att påstå att hantverkare kommer gå från hus och hem, det blev lite för mycket för mig helt enkelt.

Nu ska jag gå till min lokala matleverantör, som råkar komma från just Syrien, och köpa mig en icke avdragbar sallad.

”De som drabbas är alla småföretagare som tappar kunder/jobb inte de som renoverar. De som rasar är de som riskerar att bli utan jobb och har man dessutom enskild firma så får man kanske ont i magen när bristen på jobb i värsta tänkbara fall skuldsätter dig o tvingar dig gå från hus o hem. Ditt inlägg är ett hån mot alla dem”

Svar: Ursäkta franskan, men så fan det är.

På vilket sätt är ett avdrag om 50, FEMTIO, procent är en självklarhet?

Om folk vill få något gjort hemma så får de betala vad det kostar. Eller, det behöver de ju inte, de får betala 70 procent av arbetskostnaden.

Ja, när jag tänker på överbetalda hantverkare som får gå från hus och hem så förstår jag inte att Aftonbladet fokuserar på artikelserier om Syrien och EU-migranter. Jag menar, de kanske dör och svälter och bombas och flyr och drunknar när de flyr och blir utkastade och hatade och spottade på, men vad vet de om riktigt lidande? Har de någonsin behövt slåss mot en sossig miljömuppsregering och ondskefulla svartjobbare?

Lidandet är så stort. Misären så total.

Rädda din lokala hantverkare, stå upp för halva priset.

Vem startar ett 90-konto?

Vem trycker t-shirten?

Vi ska dränera (OH YEAH SEXY MOTHERFUCKING THING TO DO) och då tar vi inledningsvis hjälp av pappa. Han hjälper hemskt gärna till med två saker:

1. Såga ner saker med sin motorsåg. ÖNNÖNÖNÖNÖNÖNÖNÖNÖÖÖÖÖN låter det.

2. Säga ”dejt göur ente” samt ”naj naj naj, dejt bleir aldre brau” om precis allting. Det är väldigt upplyftande och jag känner hur alla mina sinnen fylls av energi.

Pappa är gratis och det är bra men ibland undrar jag om ett gnällavdrag om låt sig 50 procent inte skulle vara en god idé.

Simon hatar när jag ”bloggar om hus”. Hur skadad är man om man inte älskar fredagshus?

Åh vilket mysigt vardagsrum! Så här skulle det se ut om jag var singel i stan. När min bästa kompis kom hem på fredagskvällen. När vi gör pasta med färsk sparris och parmesan och dricker rumsvarmt rödvin lutade med svanken mot köksbänken. Vi äter maten vid bordet och sedan kryper vi upp i soffan och ser en politisk thriller med Ryan Gosling (det finns bara en).

Så ser vardagsrummet ut.

Och så här skulle det se ut om jag renoverade en lägenhet på egen hand. Men det skulle inte vara med flit. Jag skulle inte ”med varsam hand bevara fina originaldetaljer”. Jag skulle pilla bort tapet och grejs och så skulle jag hålla på för mycket så att jag kom för långt in i väggen. ”HELVETE OCKSÅ” skulle jag skrika och sedan skule jag bli tvungen att ta bort resten tills det blev så här. Men jag skulle inte vara nöjd och det skulle inte vara medvetet.

Här lägger man sig under sina originaldetaljer och läser senaste numret av Filter.  

I lägenheten bor en kvinna som är 36 år. Hon arbetar som lärare och har en son som är fyra år. Eventuellt finns det en son till. (Men var sover han?)

Oj oj oj, så vackert!

Oj oj oj, så vackert!-del 2

Och här tog tavlorna slut.

Men det gör ingenting.
Handen upp den som INTE äger påslakanet i sängen.

Här bor, märkligt nog, en tvåbarnsfamilj. Så vackert och svårt som de har det så kan man tänka sig barnfritt eller möjligen den såndär artsy-artsy enbarnsfamilj som äter brunch med sina vänner på söndagarna på Grand hotel och som klär sin dotter i kappor alldeles oavsett.

Jag antar att de driver ett galleri tillsammans. Jag antar att jag säger det om alla som har det vackert hemma men det finns väldigt många gallerier, så det kan vara sant.

Här kommer nu ett hus som har en liten liten röd detalj som är en yttepytte-skylt på barnanpassad stolpe som jag inte förstår.

Åh vad jag älskar hus som dessa. You had me at anspråkslös.

Put another log on the fire! Eller använd den som kökssoffa!

Barskåp i en gammal resväska, BADABABABA I’M LOVING IT.

Regeringen sänker ROT-avdraget från 50 procent till 30 procent.

Hur ska vi överleva.

Hur ska vi överleva.

Hur ska vi överleva.

Hur ska vi göra med våra altaner och badrum och kök?

Jag känner så mycket för de som rasar över sveket från regeringen.

Jag menar, här har ansvariga politiker lovat att det ska vara 50 procent rea på att fixa med sitt hem och så BRYTER politikerna mot detta löfte och säger att det bara ska vara 30 procent rea.

Fy fan.

Som att få femtio piskrapp varje fredag.

Som att få naglarna utdragna med en pincett doppad i syra.

Som att drunkna i kvicksand medan Åsa Romson föraktfullt ser på och säger att hon ska höja bensinskatten.

Så känns det.

Så idag ber jag för er.