Elin och jag åkte till Stockholm för att fira den bästa fastern man kan ha.

Först provade vi lite kläder, det måste man, som inte satt bra.

Ni kan inte ana hur fin den här var på galgen.

Denna likaså.

Presentkorg pillade vi ihop vid kassorna på Systembolaget och sedan sjöng vi högt i trappuppgången. Hon fick en stor påse kläder samt en doft från Byredo. 

Jag älskar ljusstaken till höger, från House Doctor.

”Kan jag få den när du dör?”

”Du kan få den nu eftersom du tycker så mycket om den”

”Nej, jag väntar tills du är död”

Vi åt god mat, drack ekologiskt vin från Chile. Eller, organiskt vin, som Birgitta säger. HAHA hon är verkligen så himla trög ibland.

i över tretton år har vi levt tillsammans. Högljutt ibland. Och det har alltid handlat om inredning och prylar och möbler och gardiner. Och sådant.

När vi bråkar om inredning. Det är titeln på boken om vårt liv.

JAG VILL LEVA ENSAM! tänker jag varje gång vi bråkar om inredning.

Det blev påsk för ett par dagar sedan och Joachim cyklade till affären där man säljer blommor och kobajs och växter. Det knyter sig alltid i magen. Vad för FULT ska han komma hem med den här gången?

Den här gången var det bara påskliljor i kruka. Det kändes helt okej, jag blev lugn.

”Jag går ner i källaren och letar efter en kruka” sa Joachim och hans huvud försvann stegvis tills hans fluffiga hår inte syntes längre.

ÅH NEJ, tänkte jag för mig själv.

Joachim har sparat ALLA krukor vi någonsin har fått, köpt eller på annat sätt ägt. Inser ni hur många krukor det blir? Jag skulle säga att 90 procent av dessa krukor är mer eller mindre jättefula. Och nu ska Joachim hämta en av dem. Och ställa den på övervåningen. Där den syns.

Åh.

Och plötsligt står den där.

Och det ser bra ut. Jag gillar det till och med.

Tretton år tog det. Och plötsligt var vi överens.

Om en kruka.

En del av svärmorstungan slokade och verkade torr så jag drog upp den.
Jag kastade på golvet och tänkte att jag tar den sen.
Då spydde den.
Jag tänker fortfarande ta den sen.

och vi åkte till Öland i solen. Eller solen i Öland. Eller solen på Öland.

Jag hittade en fjäril vars officiella namn är ”Den där som är vanlig i svensk natur men inte är en citronfjäril”. Kanske heter den något med öga. Eller inte. Hur som helst så kan man inte komma ifrån det faktum att en fjäril är en helt vanlig läbbig insekt med alla läbbiga insektsattribut. Med den skillnaden att den här insekten har klätt sig i en fin kjol. Vem skulle någonsin tycka illa om en flyga i baddräkt eller en kackerlacka i haremsbyxor?

Små små gullvivor gömde sig i gräset.

Man pillar med en pinne i det glittrande vattnet och vill hemskt gärna hoppa i men vet att man genast skulle önska det ogjort. På grund av kallt vatten, vidrig botten, inget torrt ombyte och eventuella insjömonster. Men ändå. Vattnets lockelse!

Äldsta dottern fick i uppgift att ta lite bilder där mamman syns i bild med familjen. Jag fick en liten bit av himlen.

Resten av himlen fick jag på kvällen i form av svärmors silltårta. Det är inte så gott som det ser ut. Det är GODARE.

Vad är det med ägghalvor? Om jag hade varit ensam hade jag tagit tio stycken till förrätt. Istället tar man två och så skäms man lite för att man tog mer än en.

Glad påsk mina påskpullor!

Som måste finnas

Jag vill nog inte ha Kristina Lugn till mamma. Jag har redan en mamma och dessutom är jag inte alls lik Kristina. Men jag älskar att hon finns.

I tisdags lärde jag mig ett nytt knep för att frosta av frysen som jag nu vill tipsa er, mina älskade läsare, om.

Först upptäcker du att lampan lyser rött.

”Sabla ungar” mumlar du för dig själv och trycker till dörren med sidan av din stuss. Så, nu är den stängd på riktigt, tänker du.

Eftersom det är kväll går du och lägger dig och vaknar nästa morgon, precis som vanligt. Med det lilla undantaget att det ligger en vattenpöl framför frysen.

”ÅH NEJ FRYSEN ÄR SÖNDER, JAG ORKAR INTE, VARFÖR DRABBAR ALLT ALLTID OSS” vrålar du patetiskt ut i luften.

Ingenting händer.

Du sms:ar din sambo, som är en man, att frysen har gått sönder och att all mat blir förstörd.

Sambomannen är i Västerås och uppmanar dig att åka iväg med maten för att rädda det som räddas kan. Då ångrar du dig genast och tänker att det bästa, för dig, hade varit att låtsas som ingenting för att sedan utbrista ”Vad är det du säger, är frysen trasig?!” när mannen kommer hem.

Nu är det kokta fläsket stekt (och kycklingen tinad) och du måste ta tag i saken.

Så du kånkar tunga frysvaror in till diverse grannar som har stuvat om för att få plats.

Tillbaka i huset börjar du bråka med sambon, över telefon, om att köket nu måste renoveras eftersom ni måste köpa ny kyl och frys, ni måste ha större eftersom ni nu har fyra barn och då måste överskåpen tas bort och sedan blir det dominoeffekten och jo, nu gör vi om köket. Och nej, det gör vi INTE. Och så håller ni på tills du känner stanna kvar i Västerås din renoveringshämmade apa.

Och så blir det kväll och apan kommer hem.

Han går in i köket och kommer ut igen.

”Provade du att stänga av frysen och sätta på den igen?”

Och jag menar, vem FAN visste att man kan kunde stänga av en frys?

Så mannen som är en sambo som är en apa bara ”tryck” och ”tryck” och så FUNKADE HELVETET IGEN.

Och du tänker för dig själv: Så kan man också frosta av en frys.

Radio med mig på radioshore.se

”Tänk att det ska vara så svårt att skilja på mitt och ditt” hör jag ofta när någon blivit av med något till en skurkaktig typ.

Men det är väl inte alls svårt? Är det inte just det som tjyvar är jättebra på, att se något som inte är deras och sedan ta det? Eller är det väldigt vanligt att tjyvar kommer hem och utbrister ”MEN DEN HÄR ÄR JU INTE MIN! ÅH SÅ PINSAMT, FAN ATT DET SKA VARA SÅ SVÅRT ATT SKILJA PÅ VAD SOM ÄR MITT OCH NÅGON ANNANS”

Det här är dagens tanke som jag nu kan släppa för att sedan gå vidare med mitt liv.

Dagens lärdom är alltså: Det är inte svårt att skilja på mitt och ditt, särskilt inte för tjyvar.

”Fredagshus någonstans i någon närhet till Göteborg pls!!!!!”

Svar: Absolut! Du får dem i tre prisklasser.

Dyrt

Dyrare

Dyrast

Ni vet när man köper en jättefin body

med farfarströja-looken för 99 kronor och tänker att man har gjort ett fynd och sen när man har kommit hem och ska klä sin ettåring i den fina bodyn så får man syn på lappen

och tänker:
Åh NEJ! Jag tycker att han är söt som en tuttifruttiprinsessa och härlig och ljuvlig och fet och helt bäst. Men jag vet inte om han är just cool. Kanske, han kanske är cool, men det skulle kännas så rysligt nesligt om han gick runt i kläder ”made för en cool boy” när han eventuellt bara är en tuttifruttiprinsessa som är söt och rentav förskrämd.