ST ANNES. Från det ena till det andra.
Sir Bobby Robson dog alltså i går, och det är inte den här bloggens egentliga uppgift att rapportera om det – det finns det andra som gör med sällsynt stilistisk ackuratess och de orden kan ni läsa här.

Men när man befinner sig i England när en av de största, och nu menar jag absolut största i alla möjliga och omöjliga kategorier, lämnar det här livet går det inte ducka för att det är en otroligt stor fotbollspelare, tränare och framförallt människa, som checkat ut.
Och England vet hur man hyllar sina hjältar.
Sverige? Vi har så mycket att lära oss.

Själv minns jag bäst förlusten på straffar (vad annars?) mot Tyskland (vilka annars?) i VM 1990 och den blanka tomheten i blicken när han klappas om på bänken, och Sir Robson var mer värd än någon annan att få vinna något stort med England. Ett England som under hans mantel var så otroligt klassiskt och som till och med fick många svenskar att känna sympati för ett land som egentligen inte var sympatiskt.

Han vann aldrig den titeln med England, och det känns nu två decennier senare som en väldigt stor förlust. Han förtjänade den mer än någon annan.

Om ni har en sekund över, och bär på ett intresse om stor stor människas livsgärning, så rekommenderar jag er att läsa det här, och här har ni några fantastiska rader från den fantastiska texten.

There was an old world dignity to Robson, an individual often bemused by this ”bling thing” of the modern game. In 2003, when Kieron Dyer asked for the Newcastle team bus to turn back to St Andrews because he had forgotten something, Robson was stunned to learn the item was a diamond earring.

”Can you imagine in my playing days a player telling Bill Shankly: ’Stop the bus, Bill, I’ve left me earring in the dressing-room!” Robson mused. Yet the kings of bling, the likes of Dyer, adored ”Uncle Bobby”.

Läs, som sagt. Sir Bobby Robson har förtjänat fem minuter av era liv.

/Johan Linderstam

ST ANNES. Radiosportens Gunnar Brink är en rutinerad herre. Han bär på decenniers mer erfarenhet på bloggen och rör sig vant i alla sammanhang och löser alla motgångar på uppstuds.

Så vad gör man när klacken lossnar? Man tar ett djupt andetag och lägger all energi på plan B, eftersom Brink självklart har en plan B i ryggan. Hur den ser ut? Så här.

Till och med Anna Nordqvist slog ner blicken mot marken och roades. Och det är klart, det här är inte Maldiverna, inte heller Finspång i maj.

This is England, and there’s a shitstorm heading our way.

Bloggen ska nu inte raljera över detta, den bär ett par glashala Chuck Taylors som inte kommer bära hela vägen till Rom.

Och det handlar inte om vad man bär, utan om hur man bär upp det. Så det är bara att böja sig för faktum.

Brink-Bloggen 1-0.

/Johan Linderstam

Det finns de som drar större nitoitter än andra. Nu kanske inte alla har bloggens morgonstartsträcka på tre timmar och fyra koppar dynamitkaffe, men Louise Stahle kommer ha svårt att övertyga mig om hon gillade sin starttid vid 6.40. Det är skillnad på tidigt å tidigt, och det är… vansinnigt jävla tidigt. Innan dess ska också en stabbig frulle käkas, kalla muskler värmas, en driver väckas, järn och närspelet återupplivas och en putter läggas på värmegallret. Och då blir det ännu tidigare. Hur det går? Både Stahle och Anna Nordqvist, som gick ut en halvtimme senare, har tappat fyra slag till tretton över. Reflektion? Fullt normalt. Vädret är ingen lek just nu, och förutom vinden så går spelarna nästan dubbelvikta för att molntäcket ligger så lågt.Bara i England, gott folk. /Johan Linderstam

Helen Alfredsson lyckades inte besegra oddsen och ta sig vidare i British Open. Det är synd. Det är däremot inte förvånande. Alfredsson har aldrigvarit någon större vän av den här majorn, och hon ska heller inte slåss om 50:e plats – hon ska slåss om segrar. Frågan är nu om hon spelar den här turneringen igen. Alfredsson kommer inte fortsätta så länge till och det här kan ha varit sista tillfället vi såg henne här. Samtidigt är det skönt att hon fick en nytändning efter att hon fyllt 40. Som hon säger själv, nu kan hon lägga av med golfen med gott samvete. Hon har nämligen bekräftat för sig självatt hon fortfarande hade det i sig och vinnarskallar behöver sådana besked. Annars? Anna Nordqvist klarade cutten igen, med minsta marginal, och hon harfortfarande inte missat någon kvalgräns sedan hon blev LPGA-proffs. Imponerande är bara förnamnet. Nu kommer hon dock slåss i botten av fältet till en början, men två rundor på par och hon kommer plötsligt 30-40 platser längre fram. Så svår är den här banan. Me

ST ANNES. Det är inte så att bloggen saknar självdistans, den saknar bara all form av ödmjukhet.

Så när det bjuds in till HIO-tävling i en sån där simulator där man bränner bollar mot en duk och massa tekniskt mumojumbo känner av slagen och ritar ut bollbanan så är vi inte svårare än att vi leder några snabba steg mot den här tillställningen. Och med tanke på att det var ett bra tag sedan man höll i en klubba så går bloggen just nu med rak rygg.

Förutsättningarna var första hålet på Royal Lytham & St Annes, ett elakt par tre på 167 yards (153 meter) med bunker-VM i spel.

Första slaget var en lätt drawad järnfemma, men vad vi inte visste var att vinden låg höger-vänster. 35 yards från pinn i tjockruffen. En 60 procents pitch och enkel parputt. Check.

Andra slaget var också en järnfemma som vi tryckte under vinden och rullade in 19 fot från hål. Dryga sex meter. Enkel birdie. Check.

Tredje slaget var även det en järnfemma, men med full attack på pinnen. Fel beslut. Studs i foregreen och putt kvar på 14 yards. Koppsnurr ut och par. Skit.

Nu hade ju dock någon Ewan Murray fuskat till sig ett slag som bara hade halvmetern kvar, men det går elaka rykten här på Lytham. Han ska vara en hal jäkel, den där Murray, och killen som håller i tävlingen sägs köra en finare bil i dag än i går.

Och sådana odds går inte tvinga ner på knä.

/Tiger Woods

Vi reviderar det förra inlägget. Anna Nordqvist är just nu vidare, men samtidigt slutade regnet. Fan, läge att spara på naglarna så man har nåt att bita på om nån timme. / Johan Linderstam

Anna Nordqvist kan klara sig på sina +9, och jag tror nog hon gör det. Cutten går just nu på åtta över, men vinden har vaknat och tagit med sig regnet. Och det räcker med att fyra spelare som ligger nära gränsen tappar fotfästet och missar några slag, och då är hon där. Det kan gå, bör gå. Ska gå? Det vet vi om några timmar.
Vårt stora hopp heter dock Sophie Gustafson. Bloggen följde henne precis några hål, och självklart trillade det då in en bogey. Men det är så det är, och vi har varit inne på det förut. Bloggens plats är med all uppenbarhet bredvid svenska hopp på banan. Men snart kör vi nog enny taktik.. Vi satsar på att ta rygg och jinxa en konkurrent. Frågan är bara vem. Förslag? /Johan Linderstam

Sophie Gustafson gick tre över på de tre första hålen, och det finns de som dunkat sina huvuden i väggar efter liknande inledningar. Inte ordagrant då, men bildligen.

Men inte Sophie.
Hon valde istället att knyta näven och borra ner blicken i backen och då kommer också resultaten.
Hål sju: birdie.
Hål åtta: birdie.
Hål nio: birdie.
Resten: par.

Just nu är hon på två över, samma score hon vaknade med i morse, och befinner sig på hål elva.

Håll inu.

/Johan Linderstam

ST ANNES. Det här är alltså tjejen som ligger näst sist av alla i British Open på +21.

Hon heter alltså Birdie Kim. Borde inte hon åtminstone klara cutten? Bloggen kanske spekulerar lite hårt just nu, men visst fan borde hon det? Jo, det borde hon.

Eller byta namn till Doublebogey Kim.

/Johan Linderstam

Det går faktiskt göra birdies här när vädret är på sitt enklare humör. De där molnen trippar fortfarande på tå runt Royal Lytham, och innan de vågar sig fram passade Karin Sjödin på att göra tre raka birdies. Sådärja. Fem över totalt just nu och med i matchen igen. Gwladys Nocera, som gick 19 över par igår, gick två över idag. Men golf spelas över fyra dagar (minst) inte en. Anna Nordqvist är åtta över just nu med två hål kvar och det kan räcka medlite bonnaflax, men det vettifan. Scorerna är lägre idag än igår än så länge. Alfredsson på tio över kommer få det tungt värre, Hjorth på två över är vidare. Strax går Sophie Gustafson ut, och vi återkommer med update om hennes härjningar inom kort. /Johan Linderstam