GÖTEBORG. Han gör sin 35:e Gothia Cup-turnering som generalsekreterare, en titel han avskyr.

Men han har aldrig haft en tråkig dag på jobbet.

– Nej, det är det värsta. De kommer aldrig att bli av med mig, säger Dennis Andersson, 62.

Han tog över Gothia Cup när turneringen gått från tidig succé till fiasko. Gais hoppade av när antalet lag sjunkit från 400 till 200 och det hela var en förlustaffär.

In klev Dennis Andersson. Och i dag är Gothia Cup världens största ungdomsturnering med närmare 1700 lag från 80 nationer.

– Svaret hur vi lyckades skulle du kunna rymma i tio artiklar, det är ju hela historien. Ska jag berätta allt så får du ta bort om jag börjar svära eller så, det får du inte citera, säger han.

Sportbladet sitter inne på hans kontor på lyxiga och nybyggda Gothia Park Academy, Häckens klubbhus. Just nu, i Gothia-tider, är det kaos med material över allt. Och då är ändå det mesta av materialet undanstoppat i en lagerlokal i Göteborg. Hälften av material samanvänds med Partille Cup, den stora handbollsturneringen som avgörs en veckan innan Gothia Cup. Det brukar gå bra, men just i år var det kris. Råttor hade invaderat delar av lagret och 5000 kuddar fick kasseras illa kvickt.

* Hur hittar man 5000 kuddar på några dagar?

– Äh, det gick bra. Det är ju en slit och släng-vara, så det finns ju tillgängligt. Det gäller bara att vara smart så att man inte låter för desperat. Då stiger priset snabbt, säger han och skrattar.

Bakom skrivbordet täcks väggen av fotografier på honom själv tillsammans med personer han träffat under åren. På ett fotografi går han inne på Ullevi med Anna Lindh. På ett annat sitter han med legendariska Tahuichis lika legendariske president Rolando Aguilera.

– Jag har ju liksom inte blivit rik på Gothia Cup, jag är bara anställd. Men jag har blivit oerhört rik på upplevelser, erfarenheter och kunskap om världen och kulturer. Och människor. Det är oerhört givande och jag är oerhört tacksam för alla möten med människor som jag fått vara med om.

* Men hur var det nu med Gothias framgångssaga?

– Alltså, vår idé från början var ju att skapa en internationell fotbollsturnering, i en tid då det inte fanns någon någonstans i världen. Folk i Göteborg sa ”men varför då?”. Men när det visade sig ligga helt rätt i tiden så hade vi ett försprång redan från början. Vi var först och vi blev störst. Om vi kan ha marknadens högsta kvalité i allt vi gör så kommer vi alltid att behålla den här positionen. Så länge det inte händer saker som är utom vår kontroll, som nu till exempel om de skulle få för sig att bebygga hela Heden exempelvis. Men händer det inte såna saker så finns det ingen anledning varför någon annan skulle ha den här rollen. Men det är inget självspelande piano, vi får jobba oerhört hårt hela tiden och vara lyhörda och utvecklingsbara.

* Första gången jag intervjuade dig var 2000, och jag frågade då om Gothia Cup kunde växa ytterligare. Du sa tvärnej. Men det året var det 1173 lag med från 48 länder. I år är det 1670 lag, från 81 länder…?

– Har vi växt så mycket sedan dess? Ja, det måste ha varit 2004-2005 när vi flyttade ut matcher till Kungsbacka. Vi fick ner 200 lag dit, så nästa steg är väl Alingsås då, för att ta ett exempel.

* Ja, för följdfrågan blir ju förstås om Gothia Cup kan växa ytterligare.

– Det finns ju en strikt begränsning, vi måste kunna spela färdigt turneringen under den här perioden på sex dagar. Och du får aldrig spela mer än tre matcher per dag som lag, och detta då endast under en dag. Det är reglerna för alla turneringar. Så för vissa åldersklasser är vi redan på max. Pojkar 14, 15 och 16 exempelvis. Där är det absolut fullt. Men flickor 13 finns det fortfarande plats i exempelvis. Så hittar vi bara inkvarteringar och planer som vi behöver så kan vi växa ytterligare. Vi skulle må bra av att ta emot ett par hundra lag till, så att vi närmar oss 2000. I och med Gothia Cup i Kina så öppnar vi upp Asien, och därifrån kan vi då få hit fler lag. Sen vill vi ju hela tiden bli större på tjejsidan, men där är vi beroende av att gräsrotsfotbollen på tjejsidan i den stora fotbollsvärlden växer. Framför allt i de stora länderna.

I dag är uppdelningen 70-30 mellan pojkar och flickor. Antalet flicklag blir hela tiden fler, men så blir också det totala antalet lag.

– Ja, så 70-30 har det nog legat på de senaste 20 åren. I Tyskland är uppdelningen 80-20, fast i Gothia Cup därifrån är det 90-10. Så där ser vi en liten möjlighet. Kan vi fördubbla antalet tyska flicklag så är det riktigt bra. Det är såna utmaningar som är kittlande. Och som arrangör är det bra att ha så mycket balans som möjligt. Partille Cup är kring 50-50, men så ser det ju i ut i handbollsvärlden i stort också.

* Vad är det värsta med Gothia Cup?

– För mig? Oron. Det finns ju hela tiden en oro för vad som kan hända. Vi har hela tiden ett ansvar, även om lagen har med sig vuxna ledare hit så är det barn och ungdomar som är långt hemifrån. Vi som arrangör måste ju hela tiden göra vad vi kan och det gör vi. Men allt kan hända. Ingen kan vara skyddad dygnet runt någonstans på jorden. Men ändå så är det det man vill se till att de är här. Så den oron tär på mig.

* Utöver det sportsliga är det förmodligen säkerheten som det pratas och skrivs mest om under veckan. Har ni förstärkt den med tanke på världsläget?

– Alltså, för 15 år sedan hade vi ingen som jobbade med säkerhet. Stölder var ju mer att någon tappade bort något och polisanmälde det för att få ut det på försäkringen. I dag är säkerheten en av våra allra största grupper. Vi har såväl egna funktionärer com inhyrd professionell vaktpersonal som jobbar med de här frågorna för att förebygga. Och vi har ju under fem år haft en tydlig nedgång i antal stölder, inbrott och bråk. En väldigt tydlig nedgång. Men det är ju lite vårt dilemma när vi går till polisen och vill att de ställer upp bättre och hjälper oss. De säger bara ”men det händer ju ingenting, ni hade nio polisärenden i fjol”.

* Nio…?

– Ja. Vi försöker få polisen att hjälpa till mer i förebyggande syfte, men vi är glada att det gått ner så mycket och att de insatser vi gjort verkar bära frukt. Men vi är ju aldrig 100 procent skyddade, det går ju inte. Och därför finns den här oron där lik förbaskat.

* Var ser du Gothia Cup om tio år?

– Jag tror att vi då har utvecklat boendet för lagen. Jag är förvånad över att vi ändå så här länge har fått ledare, vuxna människor, och för all del ungdomar som blir allt mer bekväma, att bara ”nej, jag pumpar upp en luftmadrass här och lägger mig med 20 andra människor på golvet i en skolsal”. Det är lite förvånande att det hållit. Tillsammans med de hygieniska delarna, att man delar på få toaletter och duschar och allt sånt så tror jag att boendet är nästa steg att ta. Vi kommer aldrig att komma ifrån skolboendet, men de bekvämligheter som finns på skolan kommer nog att bli ganska avgörande i framtiden.

* Den där titeln du har, generalsekreterare…?

– Ja, den är det ju inget man är jättestolt över. Det var en titel vi uppfann 1981 då FIFA, eller om det var det svenska förbundet, sa att jag måste ha en titel. Det funkade inte med cupgeneral. Så då tog vi generalsekreterare efter Lars-Åke Lagrell. Nu har jag varit ansvarig sedan 1981.

* Tröttnar du aldrig, har du aldrig en dålig dag?

– Nej, det är ju det som är det värsta. Det finns inte en dag då jag känner ”fy fan, vad jobbigt det här är”. De blir aldrig av med mig, jag känner fortfarande drivet att vi ska bli bättre och komma med nya idéer. Det är ett otroligt roligt jobb.

Henrik Lundgren

henrik.lundgren@aftonbladet.se