Nu måste jag få skryta lite. Titta bara här vilka fantastiska orkidéer min snart 90-åriga pappa har på sin fönsterbräda. Han som vuxit upp i en generation där skötsel av krukväxter var ett kvinnogöra!

Läget mot norr vid de stora fönstren är ett idealiskt läge om man vill få orkidéer att blomma om så här rikligt. Vid det här fönstret är det extremt ljust för att vara norrläge och det är vad orkidén behöver för att sätta riktigt många knoppar. En jämn, ganska hög temperatur brukar också vara något den tackar lite extra för. Själv har jag lärt mig att inte vattna orkidéerna så mycket men pappa låter dem ständigt vara fuktiga eftersom det gärna blir torr luft inomhus. Däremot är han noga med att aldrig lämna kvar vatten i krukan och det ger ju som syns resultat. Ja, pappa är bäst!

I lördags öste regnet ner och det blev en biltur runt sjösystemet mellan oss och Gryhyttan. Sundsvall, Finnå,  Svarvarudden, Kottbo,  Brudgumtorp och Finnberget. Torpställena ligger som små pärlor utmed grusvägen. Namnen sätter igång fantasin och varje hus har sin historia.

För bara 100 år sedan bodde långt fler människor i skogarna än vad man kan tro, nu när skogsbolagens täta skogar skymmer de vackra sjöarna. Då var landskapet öppnare, djur betade på ängarna och barn lekte på gårdstunen. Nu är det endast några få bofasta och sommarstuguägarna som håller trakten vid liv.

Men runt 1600-talshusen i Grythyttan finns fortfarande liv och rörelse. Vi går runt och tittar och avslutar med en god lunch på värdshuset. Varm kantarellsoppa och hembakat bröd. Det var nog få torpare förunnat att få äta lunch på Grythyttans Gästgiveri. Lite ödmjuk får man nog vara!

Läs mer om Grythyttan på Wikipedia => http://sv.wikipedia.org/wiki/Grythyttan

Jo, det blev lite mer plock från skogen! Inte bara det jag visade igår. Lätt få blodad tand när man kommer in pyntstadiet. En vända till i grannskapet och det blev något att sätta fram på de nybyggda hyllorna på väggen utanför köket.

Den här gången björnmossa och blad från det vilda olvonet som får så vacker blodröd färg på sina blad på hösten. Granris, grankottar och rundslipade stenar blir vackert till. Allt från naturen runt husknuten. Naturen är givmild!

Visst finns det hur mycket som helst att köpa till trädgården nu när det svämmar över av färgsprakande höstväxter i plantskolorna.

Men det har inte blivit några inköp till landet i år och när skogen är full av vackra grenar, mossor och blad kanske det inte spelar någon roll. Mjuk vitmossa och flammande röda kvistar av rallarros fick följa med hem i svampkorgen den här gången. Det blev en fin liten samling på köksaltanen, ett litet naturstileben att glädjas åt.

Så kommer de vackra asplöven på bordet igen. Älskar den brinnande färgen. Bladen lägger jag som kransar runt ljus och lyktor.

Nu är det dags för helg och ännu har jag inte givit upp hoppet att hitta trattkantareller. Men på det vanliga stället är det för torrt. Stod bara några små förtorkade svampar i backen där det förra året var hur mycket som helst. Naturen är föränderlig och det blir till att ge sig ut på jakt till andra marker.