I lördags öste regnet ner och det blev en biltur runt sjösystemet mellan oss och Gryhyttan. Sundsvall, Finnå,  Svarvarudden, Kottbo,  Brudgumtorp och Finnberget. Torpställena ligger som små pärlor utmed grusvägen. Namnen sätter igång fantasin och varje hus har sin historia.

För bara 100 år sedan bodde långt fler människor i skogarna än vad man kan tro, nu när skogsbolagens täta skogar skymmer de vackra sjöarna. Då var landskapet öppnare, djur betade på ängarna och barn lekte på gårdstunen. Nu är det endast några få bofasta och sommarstuguägarna som håller trakten vid liv.

Men runt 1600-talshusen i Grythyttan finns fortfarande liv och rörelse. Vi går runt och tittar och avslutar med en god lunch på värdshuset. Varm kantarellsoppa och hembakat bröd. Det var nog få torpare förunnat att få äta lunch på Grythyttans Gästgiveri. Lite ödmjuk får man nog vara!

Läs mer om Grythyttan på Wikipedia => http://sv.wikipedia.org/wiki/Grythyttan

Jo, det blev lite mer plock från skogen! Inte bara det jag visade igår. Lätt få blodad tand när man kommer in pyntstadiet. En vända till i grannskapet och det blev något att sätta fram på de nybyggda hyllorna på väggen utanför köket.

Den här gången björnmossa och blad från det vilda olvonet som får så vacker blodröd färg på sina blad på hösten. Granris, grankottar och rundslipade stenar blir vackert till. Allt från naturen runt husknuten. Naturen är givmild!

Visst finns det hur mycket som helst att köpa till trädgården nu när det svämmar över av färgsprakande höstväxter i plantskolorna.

Men det har inte blivit några inköp till landet i år och när skogen är full av vackra grenar, mossor och blad kanske det inte spelar någon roll. Mjuk vitmossa och flammande röda kvistar av rallarros fick följa med hem i svampkorgen den här gången. Det blev en fin liten samling på köksaltanen, ett litet naturstileben att glädjas åt.

Så kommer de vackra asplöven på bordet igen. Älskar den brinnande färgen. Bladen lägger jag som kransar runt ljus och lyktor.

Nu är det dags för helg och ännu har jag inte givit upp hoppet att hitta trattkantareller. Men på det vanliga stället är det för torrt. Stod bara några små förtorkade svampar i backen där det förra året var hur mycket som helst. Naturen är föränderlig och det blir till att ge sig ut på jakt till andra marker.

Flera av de riktigt fina växterna i trädgården är tvååringar, bieneller som det också kallas med en lite snitsigare benämning.

De här växterna sätter frö ett år, utvecklar därefter en bladrosett och blommar året därpå. Hit hör bland annat mariaklocka, nästan alla stockrosor, trädgårdsnattviol och fingerborgsblomma. Fröna kan ligga och vänta i backen i flera år och helt plötslig, just när betingelserna är de rätta, gror de och skjuter fart. Det får den erfara som kanske röjer i en gammal trädgård och överraskas av växter som helt plötsligt dyker upp som gubben i lådan.

Just fingerborgsblommor har vi i mängd på landet. Vissa år mindre och vissa år mer. Försiktig får man vara så att man inte rensar bort bladrosetterna av misstag. Så här ser det ut nu på hösten. Nästa år kommer fingerborgsblommans vackra blomsterstänglar resa sig ur mitten av de mjuka, gröna bladen.

Fast bladen är vackra redan nu, fint dekorerade av aspens stora röda löv.