Hos mig är det inte de gula och orangea färgerna som dominerar trädgården strax innan alla löv faller till marken. Då skiftar sceneriet färg och tonerna stöter mer åt rosalila. Färgerna svalnar och det blir extra vackert i sakta duggregn där dropparna bildar små, små runda kuddar på blad och strån. Hypericums bär har blivit blåsvarta och det rosatonade foderbladet sitter som en liten krage runt bäret. Snöbärens kritvita bärknippen blir självlysande i de bleka solstrålarna och undersidan av bergenians stora blad färgas i cerise. Till och med den lilla cypressens yttersta barr gör vad de kan för att smälta in och antar en rostrosa ton. Nu är det som allra vackrast!

Ännu blommar det i trädgården och en liten bukett så här i grevens tid gick det att få ihop. Liten kärleksört, bara några centimeter hög blommar i rosa, benvedens blad blir rosakantade av frosten och heucherans blad är fortfarande snygga. I bakgrunden sommarens blå hortensiablommor som torkade skiftar i rosa och lila.

I lördags öste regnet ner och det blev en biltur runt sjösystemet mellan oss och Gryhyttan. Sundsvall, Finnå,  Svarvarudden, Kottbo,  Brudgumtorp och Finnberget. Torpställena ligger som små pärlor utmed grusvägen. Namnen sätter igång fantasin och varje hus har sin historia.

För bara 100 år sedan bodde långt fler människor i skogarna än vad man kan tro, nu när skogsbolagens täta skogar skymmer de vackra sjöarna. Då var landskapet öppnare, djur betade på ängarna och barn lekte på gårdstunen. Nu är det endast några få bofasta och sommarstuguägarna som håller trakten vid liv.

Men runt 1600-talshusen i Grythyttan finns fortfarande liv och rörelse. Vi går runt och tittar och avslutar med en god lunch på värdshuset. Varm kantarellsoppa och hembakat bröd. Det var nog få torpare förunnat att få äta lunch på Grythyttans Gästgiveri. Lite ödmjuk får man nog vara!

Läs mer om Grythyttan på Wikipedia => http://sv.wikipedia.org/wiki/Grythyttan