Schlagerfestivalens värde för mig är att jag slipper se den eller ens läsa om den. Det är så mycket i våra medier som jag utan samvetsförebråelser kan utesluta ur mitt liv. Därmed menar jag inte att det är något fel att i TV sända detta jippo, inte heller att det skulle vara någon felbedömning av Aftonbladet eller någon annan tidning att publicera sida efter sida om denna helt visst enastående och betydelsefulla kulturfestival. Det är het enkelt så att den väcker ett enormt intresse bland en majoritet av folken, i Stockholm såväl som till exempel i Baku och Köpenhamn, och detta passionerade intresse ska medierna självklart tillfredsställa. — Men åren går: alltfler helt visst väsentliga och rent av sensationella ämnen kan man strunta i och ändå må bra. — Svenska folket lever i en TV-värld, tidningar är fyllda av skvaller om TV-kändisar, jag har hört att det till och med finns hem där TV:n står på jämt. — Nyligen råkade jag för en välutbildad vän nämna Sherlock Holmes, en favorit i min ungdom och alls icke tung och svår. Jag fick det svar som numera är standardsvaret om man nämner en litterär klassiker: ”Jag har sett en TV-dokumentär om honom.” — Under schlagerfestivalen tog jag fram tredje delen av Gibbons 6000-sidiga verk om romarrikets nedgång och fall. Så bra att man får vara annorlunda.