Återigen, för ett par dagar sedan, hände det igen. Jag som regelbundet lyssnar på radions program 1 (dessutom musikradion program 2 och sportradion) tvingades stänga av kulturradions morgonsändning i vredesmod. Orsaken var att en kulturjournalist använde ordet ”liksom” i alla de tre första meningarna. Jag kastade mig fram till radion och stängde av. Och ändå gällde inslaget en författarinna som jag sedan många år varit i hög grad intresserad av. Jag utpekar inte den radiojournalist det gällde, eftersom det inte finns anledning att omnämna någon särskild, det är likadant med den ene efter den andre Det är helt enkelt en farsot. — ”Liksom” betyder ingenting, det är en utfyllnad som man bör stå ut med i vanligt talspråk. Uppfångar man ofrivilligt ord när man hör någon tal på bussen så hör man ständigt två ord: ”liksom” och ”precis”. Men det är kulturjournalister jag är ute efter. — I ett annat återkommande radioprogram, Naturmorgon, återfinns ständigt ett omtyckt, högfrekvent ord: ”fantastiskt”. Reportrar ute i markerna hittar gräs och ogräs, växter och djur, inte sällan ser de fåglar som vi vanligt folk aldrig har hört talas om, och de flesta krypen och de rara växterna är, förmodar jag, okända för de flesta av oss lyssnare. Men vi får veta  och hur ”fantastiskt” det är för reportage-teamet att se dessa helt visst märkliga företeelser. Efter inslagen från fältet lyssnar vi till slutkommentaren: det var ”fantastiskt” att se. — I det här fallet har jag större tolerans än när det gäller kulturradion och naturfilosofernas entusiasm kan rent av vara smittande. — Helt annorlunda är språket i radiosporten. Där ska det gå undan, snabbt och rakt på sak, där har man inte tid med meningslösa icke-ord av typen ”liksom”. Sportradions språk är effektivt, innehållsrikt och sakligt. Det är i själva verket mycket bättre än kulturradions.