Den amerikanske journalisten Anthony Lewis (1927 – 2013), var en remarkabel kolumnist i The New York Times och även i engelska The Guardian. Han var särskilt intresserad av mänskliga rättigheter och maktpolitik och Henry Kissinger avskydde honom. En gång (jag minns inte när) hade Lewis beviljats en intervju med Fidel Castro. Det var en kväll i Havanna, en medarbetare till Castro skulle hämta honom på hotellet men tidpunkten var osäker, som så ofta med Castro. Lewis väntade på telefonsamtalet men tiden gick, timme efter timme. När klockan var ett på natten gav Lewis upp och svepte två whisky och en sömntablett. Då ringde telefonen. — Han kom inte ihåg hur han tog sig ner till lobbyn. Men en medarbetare till Castro fanns där, de körde iväg och träffade Castro någonstans. Enligt vad som senare framgick talade Fidel Castro oavbrutet i ca en och en halv timme. — Lewis kom ihåg att han vaknade på sitt hotellrum någon gång dagen efter. Av Fidel Castros föreläsning mindes han absolut ingenting. — När det gäller Fidel Castros eftermäle är det en omständighet som jag saknar. (Med något enstaka undantag). Under många år innan det lilla revolutionära och liberala gänget tågade in i Havanna regerades Cuba av en brutal militärdiktator, general Batista. Regimen samarbetade utmärkt med USA och den amerikanska kapitalismen. Turister turister for till billiga nöjen på Cuba, sprit, knark och prostitution, allt väldokumenterat i skönlitteraturen. Det var först när högerdiktaturen störtades som man i USA (och större delen av västvärlden) började kritisera bristen på mänskliga rättigheter på Cuba. Kanske fanns det tämligen begripliga orsaker till att militärjunta föll så enkelt den gången, 1959. — Jag var på Cuba några veckor våren 1988. Då lyssnade jag på ett minst en och en halv timmes långt tal av Castro i en park i provinsstaden Santiago.  Castro kritiserade byråkratin men för övrigt minns jag inte mycket.