Första gången jag kom till Spanien var jag 20 år, det var 1950, Franco och hans faschister regerade och det är mycket länge sedan. Poliserna, guardia civil, hade trekantiga, löjliga plåthattar. Nu har högerregeringens polis återigen samma namn. Vi var fyra unga män och vi bodde på hotel Quatro Naciones längst ner på Ramblan nära monumentet på Plaza Colo´n, alltså till minne av Columbus. Jag har varit i Spanien många gånger sedan dess, ett par gånger även över Gibraltar sund på besök i Afrika. — Franco-diktaturen märktes så trivialt som i filmcensuren och dess svårbegripliga klipp. Efter filmen kunde vi på baren bredvid diskutera problem av typen: Vilken funktion hade den man som i början sågs ligga under en säng men sedan aldrig återkom? — I Sevilla brukade jag alltid gå till barberaren vid Calle Tetu´an. Förr var barberarna äldre män, senare unga damer, ett framsteg.  Jag mediterade i Ca´diz vid den klassiska redden där sjöfarare låg för annkar under gamla storhetstider. — Häftig debatt om inbördeskriget pågick ständigt, år efter år och pågår fortfarande. Bok efter bok, film efter film,  publiceras. Nu flammar alltsammans upp igen. I Barcelona var det ett aldeles eget inbördeskrig inom vänstern i april 1937 med gatustrider mellan socialister, anarkister och kommunister. Orwell som fått en kula genom halsen reste hem till England där han skrev klassikern ”Homage to Catalonia”. — Jag brukade vandra från den utmärkta bokhandeln vid Gran V´ia ner till Puerta del Sol. Vid den gatan fanns en musikaffär och jag har kvar Rodrigos ”Concierto de Aranjuez” med bild och toner av hans vackra spanska trädgård. — Nu slår högern till med gammaldags metoder. Jag ska ta fram min ”Don Quijote” som jag köpte i en bokhandel vid Ramblan 1950. Riddaren av den sorgliga skepnaden står staty tillsammans med Sancho Panza på Plaza Espana. Han kämpade mot väderkvarnar.