ag bodde i Malmö city sommaren 2005. I en liten etta med fiskbensparkett och hopplös utsikt över den fula gallerian ­Caroli. Ovanför mig bodde en folkilsk dansk. Han kom ner i kalsongerna och blåste rök genom brevinkastet.

”Ni kan skrika. Ni kan festa. Men det är basen, Per. Det är basen.”

Den där basen kom ofta från Håkan Hellström. Hans skiva ”Ett kolikbarns bekännelser” hade just släppts. Som av en händelse sjöng Håkan mycket om Malmö på den tiden. Han red på Malmö city måndag morgon och hans bror var lärare i Köpenhamn.

Det är fortfarande mina favorit­rader med Håkan Hellström. Jag överdriver inte när jag säger att jag nynnar dem i duschen åtminstone en gång i veckan.

Som låtskrivare har du en gyllene chans att använda språket som en flygande Concorde, att i en mening förflytta lyssnaren vart du vill. Få, om ens någon annan svensk artist, har utnyttjat den möjligheten som Håkan Hellström. Och han har ofta valt de torftigaste platserna. Platser som de flesta av oss lever våra liv på. På bakgator, bland lyftkranarna, på Pååls bagerier. Och ingenting är ju – förutom möjligen dofter – så förknippat med minnen som just adresser.

I sitt hatälskade Göteborg har Håkan vänt på varenda gatsten. Och även om jag aldrig mött det gambianska fyllot bakom kyrkan, hängt vid protesfabrikens stängsel eller suttit med pensionärerna på Långedragspaviljongen, tror jag på honom. För vilken dåre skulle annars hitta på sådana historier – och framför allt – välja sådana platser? Dessutom, alla städer har ju sitt fyllo, sin fabrik och sin hamn.

Som smålänning i Malmö-exil var det just de svindlande utflykterna ­söderut som berörde mest.

De som på något magiskt sätt verkade handla exakt om mig och mina vänner. Jag såg Håkan flera gånger den sommaren. ”Jag har varit i alla städer”, ”En midsommarnattsdröm” och ”Dom kommer kliva på dig igen” träffade mig som tårpilar i hjärtat varje gång.

För Håkan såg vår värld. Den som utspelade sig så där lite vid sidan om. Och han har aldrig betytt mer för mig än vad han gjorde den sommaren.

TEXT

Håkans Göteborg:

Albanska föreningen, Odalgatan, Hisingen

I ”2 steg från paradise” står popstjärnan i kö till svartklubben Albanska föreningen på Hisingen och ­verkar ha ”fastnat i en spottloska från ungdomen”. Den svindlande resan avhandlar sedan rännstenen, knegargubbarna på väg till industrin, rumba och jingel-jangel.

Gullbergs kaj

I Håkans tveklöst mest samba-rullande Rio-nummer besöker han ett av sina smultronställen; G-g-g-Gullbergs kaj. Lika utmattande som det kan vara att lyssna på låten i dag, om man inte sköljt ner en kanna Zoegas västkustblandning med tre Red Bull, lika mycket måste man älska hur Hellström romantiserar vardagen och förvandlar en ruffig småbåtskaj i Gbg till ett paradis.

Gullbergsvass

Håkans fäbless för att besjunga geografiska platser kommer naturligtvis delvis från hans rötter i en vistradition. Och ”Flyg du lilla fjäril” är just en sådan, gullig liten visa. ”Flyg lilla fjäril flyg/över Gullbergsvass och dyn/en dag kommer du krossas”, sjunger Håkan i sin egen musikaliska motsvarighet till P1-programmet ”Naturmorgon”. Gullbergsvass är ett högst ocharmigt område bortom Centralstationen dominerat av järnväg och trafikleder, med Gullbergskajen strax intill.

Magasinet, Magasinsgatan 3

I den charmiga bagatellen ”Magasinsgatan” tänker Håkan motvilligt tillbaka på en älskling och radar upp minnen, bland annat från galna nätter under 90-talet på klassiska rockstället Magasinet där Karin Dreijer, som Håkan spelade med i Honey Is Cool, en period drev klubben Hemulen. Hela indie-Göteborg hängde på Magasinet. Nu huserar en mexikansk restaurang på adressen.

Feskekörka

Ofta hänger vi på stans skuggsida, men vid några få, exklusiva tillfällen extraknäcker Hellström på Göteborgs turistbyrå och tar med oss till de allra mest folkliga turistmålen. I sällskap med sin lille son går han förbi Feskekörka och ler mot manshororna i ”Tro och tvivel”. Smaka på ordet. Manshororna. Bara i Håkan-land, barn, bara i Håkan-land.

Valvet, Första Långgatan 12

Valvet var en rockklubb på Första Långgatan i Masthugget under 80- och 90-talen. Det var här Håkan såg Freddie Wadling för första gången och bestämde sig för att han ”skulle ha ett band som fan lät exakt som (Freddies) Liket Lever” i ”Dom där jag kommer från”. Högst osannolikt tedde det sig då att han och Freddie skulle uppträda på Ullevis scen tillsammans ett par decennier senare.

Jazzhuset, Erik Dahlbergsgatan 3

Klassisk rockklubb i Göteborg, där Håkan gjorde sin första spelning som soloartist, den 11 maj 2000 på Club Lolita. Håkan är knappast mest känd som rappare, men i ”Kom igen Lena” kulspruterhymar han nästan lika snabbt som Eminem. Håll i hatten, för det går undan när Håkan spottar ”Jazzhuset e fullt av trix å coca cola-chiks å kicks”.

Avenyn

Avenyn må vara en rak och ståtlig paradgata i centrala ­Göteborg, men det borde nästan vara omöjligt att göra poplyrik
av dess shoppinggallerior och kafékedjor. Men här bevisar ­Håkan Hellström motsatsen och att han äger konsten att förvandla vad som helst till popmusik. I det för honom ovanligt tillbakalutade numret ”2 steg från paradise” korsar han stans mest berömda stråk på rullskridskor.

Konsthögskolan ­Valand, Vasagatan 50

Här, i en av ateljéerna, togs omslagsbilden till debutalbumet ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”.

Samskolan, Stampgatan 13

Vore det inte för Göteborgs Högre Samskola hade svensk rockhistoria troligen sett ­ganska annorlunda ut. Här träffades medlemmarna i Broder Daniel. Även Timo ­Räisänen, tongivande gitarrist i Håkans band de första åren, gick på den välkända ­privatskolan. Andra som gått på Samskolan är Micael Bindefeld, Ebba von Sydow, Petra Mede och Felix ”Pewdiepie” Kjellberg.

Korsningen Jenny Lindsgatan/Brunkebergsgatan

Här, på en av Göteborgs bästa utsiktsplatser, togs omslagsbilden till albumet ”2 steg från paradise”. Men var med på att det inte ser ut riktigt som på omslaget, då en del byggnader och detaljer i bilden är flyttade och bildredigerade i efterhand. Gatan ligger i stadsdelen Lunden, enligt Håkan känd för att ”Ebbot i Soundtrack brukade dricka folköl här på 80-talet”. Håkan själv dricker folköl här i videon till ”River en vacker dröm”. Får vi gissa är det här även berget som han sjunger om i ”Gårdakvarnar och skit”.

Åvägen 6

Åvägen ligger i den gamla fabriksstadsdelen Gårda. Håkan bodde i ett studentrum här innan genombrottet, med utsikt mot Ullevi. Det var i korridoren på Åvägens studenthem som han sålde 14 gram Marocko finest när en Klas från ett skivbolag ringde och sa att det nog kunde bli nåt av honom. Klas är Klas Lunding, då A&R på skivbolaget Virgin. Och vi vet ju alla hur det slutade. Men frågan är; har Håkan någonsin sjungit bättre och mer inlevelsefullt än i ”Dom kommer kliva på dig igen”?

Gårda

Håkan Hellström är en dokumenterad supporter av fotbollslaget Gais, som har starka kopplingar till stadsdelen Gårda. Gais kallades tidigare för Gårdakvarnen, som även är namnet på en supporterförening. Låten ”Gårdakvarnar och skit” är numera lagets inmarschshymn på Gamla Ullevi.

E6:an

Huvudpersonen i ”När lyktorna tänds”är 21, född med klumpfot och borde hålla sig borta från travbanor och trubbel, tycker hans far. Allt går bra tills han ser sin kärlek försvinna med en annan. Det slutar med att han skjuter(!) sin antagonist på E6:an. Ett triangeldrama i paritet med Olle Adolphsons ”Trubbel”. E6:an skulle också kunna vara motorvägen som gick förbi utanför fönstret när Håkan var en pojke i ”Långa vägar”, för den passerar Västra Frölunda. Det finns någonting i att stå bredvid och utan körkort förblindas av motorvägens ljus och alla möjligheter som lurar vid dess ände. Ett löfte om att det måste finnas en annan plats att fly till. Exakt det beskriver Håkan så fint här.

Älvsborgsbron

…men det kan lika väl sluta med att man aldrig kommer i väg, att man som i ”Långa ­vägar” får se ”Älvsborgsbron fortsätta i evighet”… Röda Sten Här repade Håkan och hans band inför debutalbumet.

Dalaskolan, ­Grimmeredsvägen 10, Västra Frölunda

Här gick Håkan i låg- och mellanstadiet.

Nitaregatan, ­Västra Frölunda

Håkan Hellström började sin karriär i pojkrummet, ofta balanserande på gränsen till patetik. Ingen annanstans är det tydligare än här när han från föräldrahemmet i Västra Frölunda, där han bodde kvar lite för länge, famlar efter kärlek i ett av sina mest klassiska rhymes från ”Uppsnärjd i det blå”: ”Du har vart ute i världen i flera år/när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå”.

Azaleadalen,­ ­Slottskogen

Slottsskogen har naturligtvis stor betydelse för Göteborgssonen. Här har han spelat flera gånger, och slagit åtskilliga publikrekord. Men på ”Valborg” – det bästa spåret från senaste albumet – är det en plats där det är omöjligt att inte bli kär. Bara en idiot kan undgå att bli kär i låten.

Stigberget

”Jag har drivit från Stigberget till hamninloppet/Tänkt på dig/När jag höll dig höll jag hela världen med”, sjunger Håkan i soulballaden ”Det tog så lång tid att bli ung”. Han återvänder sedan till Majorna i Nationalteatern-nicken ”Zigenarliv dreamin”: ”Det är en vacker dag på Stigbergsliden/Väntar på kranen”. Uppenbarligen en kär tillflyktsort för Håkan.

Andra Långgatan

I låten ”Kom igen Lena” hamnar Håkan, som så ofta, på Andra Långgatan med flickorna och Elvispojkarna som slänger upp påskliljorna. Håkan syftar då naturligtvis på Morrissey-männen, med sina rockabilly-frisyrer, som viftar med samma blommor som idolen. ­Låten ”Ramlar” handlar också i största sannolikhet om ­”Andra lång”, känd för sina skivaffärer, barer och porrklubbar.

Music-A-Matic

Blue For Two-bekante ­Henryk Lipps studio där stora delar av ”Det är så jag säger det” spelades in.

Tredje ­Långgatan 8

Här togs omslagsbilderna till ”Det är så jag säger det”. Music-A-Matic-studion ligger snett mitt emot.

C von, hörnet Linnégatan/Prinsgatan

Nu befinner vi oss på Totta Näslunds klubb. Håkan är 17 år och vet ännu inget om bluesen. Det tycker inte Totta i alla fall. Han menar att man först måste ”äta sten”. ”Totta nu vet jag vad du menade”, konstaterar Håkan när han blickar tillbaka i låten ”Dom där jag kommer från”. C von är stängt sedan länge och nu finns en italiensk restaurang på adressen.

Schillerska gymnasiet,­ ­Vasagatan 19

I den Joy Division-doftande låten ”Livets teater” dyker Schillerska gymnasiet upp. Schillerska i Vasastan har fostrat flera andra Göteborgsmusiker med anknytning till Håkan – Joel Alme, Bad Cash Quartet och Olof Dreijer – men även Morrissey-fanet Peter Birro och skådespelaren Sven Wollter.

Vasaparken, Kärlekslunden

I ”Atombomb” står Håkan i Vasaparken och betraktar med brådmogen blick pojkar och flickor gå igenom Kärlekslunden. Själv är Håkan bara 26 jordsnurr. Men han har lyssnat på Morrissey (”Atombomb” här är en uppenbar blinkning till ”Everyday is like Sunday”) och är svårt övertygad om att han aldrig kommer hitta en flicka eller pojke att hålla i handen.

Svenska Grammofonstudion, Gamla Almedalsvägen 1

The Soundtrack Of Our Lives-basisten Kalle Gustafsson-Jerneholms studio där delar av debutalbumet spelades in.

Buråsskolan, Framnäsgatan 25

Broder Daniels första replokal låg här. Skolan är nu nedlagd och Internationella ­Engelska Skolan har tagit över lokalerna.

Vasastan

”Känn ingen sorg för mig Göteborg” gav upphov till en kult av sällan skådat slag. Flera av dess textrader blev tatuerade på en hel generation. En sådan rad är ”Plötsligt hamnar man under en spårvagn/För Vasastan är som Chinatown” ifrån ”Magiskt men tragiskt”. Den beskriver också debuten – fylld till brädden av morrisseysk undergångsromantik och popgenialitet – särskilt väl.