30 bästa låtarna
Håkan Hellströms allra bästa låtar? Med tanke på hur mycket lysande musik han har släppt ifrån sig är det förstås egentligen en omöjlig uppgift att sätta ihop en lista. Särskilt som alla har sin egen relation till Håkan.
Men Aftonbladets musikredaktion gjorde ändå ett försök, med benägen hjälp från några av hans artistkollegor.
30. ”En midsommarnattsdröm”
Med på skivan: ”Ett kolikbarns bekännelser”
Att lyssna på den här låten är som att få tre dubbla espresso injicerade rakt in blodet. Texten, med sina långa haranger om Johnny med amfetaminet, locomotion, revolution, Malmö -city måndag morgon, femton rastlösa truckchaufförer och freakin’ doktorer är så detaljrik att den får Jack Kerouac att framstå som minimalistisk. Den första singeln från ”Ett kolikbarns bekännelser” indikerade att Håkan inte bara dansade samba några somrar. Tvärtom, allt det bästa hade inte hänt än. (PM)
29. ”Atombomb”
Med på skivan: ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”
Alice B, artist från Göteborg: Jag älskar verkligen ”Atombomb”. När jag hör den tänker jag på när jag hängde i Vasaparken och var 15 år. Men också ”Aprilhimlen”. Den kan till och med göra mig lite förälskad.
28. ”För sent för Edelweiss”
Med på skivan: ”För sent för Edelweiss”
En på många sätt spröd serenad om brusten kärlek, svartsjuka, stora gester och förlorat hopp. Samtidigt talar den souliga musiken och de skira stråkarna ett annat, mer sprudlande språk. När Håkan vinglar fram på den gränsen, precis som han vinglar fram på omslaget till albumet med samma namn, sätts stora känslor i rörelse. (HS)
27. ”Ramlar”
Med på skivan: ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”
Vi har väl alla varit där någon gång. I den perfekta brytpunkten mellan eufori och medvetslöshet, i ett steg som tycks buret fram på änglars axlar. Där vettet har gått ut och sorgerna har gått in och där livet bara är ”dans, dans, dans”. Håkan Hellströms andra singel, släppt
i oktober år 2000, presenterar just ett sådant scenario: en festnatt som ständigt står på randen att spåra ur men som likafullt tar slut innan allt går över styr. Något som ytterligare förstärks av textens Pluralismer och det faktum att huvudpersonen var full då videon spelades in Barcelona. (MK)
26. ”En vän med en bil”
Med på skivan: ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”
De jublande Johnny Marr-gitarrerna gifter sig perfekt med Håkans bitterljuva text om självbedrägeri, tvivel och längtan bort. Och – ja! – han sjunger alldeles fantastiskt redan här, oavsett vad några troll från den kommunala musikskolan säger. I bakgrunden gör Timo Räisänen någon form av apljud. Vem vill inte bara dra till den här låten med sin bästa vän bredvid? Eskapistisk popperfektion. (PM)
25. ”Det tog så lång tid att bli ung”
Med på skivan: ”Det kommer aldrig va över för mig”
Finalnumret på senaste albumet är en av Håkans allra mest själfulla och sårbara ballader. Han minns gamla kärleken Eva från debutskivan, en romans som var både jävlig och vacker. Stråkarna säger allt när orden inte räcker till. Och att låten inleds med ett förgrymmat utbrott av Weiron Holmberg ur filmen ”Jönssonligan” är bara så Håkan. (HS)
24. ”Uppsnärjd i det blå”
Med på skivan: ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”
Den här låten, som börjar med en hint till The Smiths ”Rubber ring”, -säger väldigt mycket, inte bara om Håkans Hellströms pop-snille utan även om popmusiken i stort. Den innehåller ju nästan alla dess mest basala ingredienser. Du och jag mot världen–perspektivet, om att inte stå ut en enda dag till i en stad där -dekadensen är hård, om att vara ung och odödlig och hopplöst uppsnärjd i det blå. Allt till en melodi lika hisnande som berg- och dalbanan på Liseberg. (PM)
23. ”Det dom aldrig nämner”
Med på skivan: ”2 steg från paradise”
Peter Morén, sångare i Peter Bjorn And John: Det är egentligen bara två Håkan-album jag verkligen har lyssnat på, ”Ett kolikbarns bekännelser” och ”2 steg från Paradise”. Dom tycker jag å andra sidan mycket om.
Det sistnämnda är ett närmast (liite långt) perfekt album. Älskar soundet och produktionen som så klart refererar till så mycket av mina egna rötter, Byrds och folkrock, Madchester, Lennon och soulsväng.
Den här pärlan skyms lite av de mer högljudda eller dramatiska låtarna omkring den.
Men texten är fantastisk. I ett gäng mer eller mindre dimmiga metaforer lyckas Håkan nästan skriva en ny ”Sång till friheten”. Eller till livsgnistan, längtan, hoppet, ljuset i tunneln, det där svårgripbara som gör livet sååå värt att leva, trots allt. Kanske också därför som texten är så klädsamt undflyende. Det magiska i existensen är och bör vara svårt att definiera. Samtidigt lyckas den också vara vänligt politisk. Och så pianoklinket, gitarrplocket, tvärflöjten på det!
22. ”Hurricane Gilbert”
Med på skivan: ”Ett kolikbarns bekännelser”
Nej, inte går det att sätta kedjor på en orkan – det är i stället bara att släppa taget och låta sig svepas med dit den blåser. Åtminstone om väder-fenomenet rörts upp av Håkan Hellström och handlar om hans forne vapendragare Daniel Gilbert. Låten spelade sig direkt in i fansens hjärtan men är inte bara en bromanceballad om Håkan och hans gitarrist. Det är också en storslagen hyllning till livet. För när allt kommer omkring är det ju så fint att vara vid liv en dag till. (KL)
21. ”Exile on Wollmar Yxkullsgatan”
Med på skivan: ”Kär i en ängel” (singel)
Rasmus Arvidsson, sångare i oblygt Håkan-influerade Nybro-bandet Avantgardet: För tillfället är min bästa Håkan-låt ”Exile on Wollmar Yxkullsgatan” eftersom en rad från den blev titeln på vårt debutalbum; ”För många dyra skor och döda ögon”.
20 ”Fri till slut”
Med på skivan: ”Det kommer aldrig va över för mig”
Vet inte varför, men det pratas väldigt sällan om att Håkan Hellström
i grund och botten är en soulartist. Ibland importerar han precis lika mycket från Memphis som från svenska visböcker. Men musiken kommer alltid att vara mer spårvagnar och skitiga duvor än Otis Redding. Håkan Hellströms röst har aldrig varit lika självglödande som i ”Fri till slut”. Han sätter allt på ett kort i vartenda ord. Romantiken från hans unga ballader är borta. Han nämner bland annat det tyska hittebarnet Kaspar Hauser, som hölls inspärrad på 1800-talet och mördades under ouppklarade omständigheter. Det enda sättet att vara fri är att vara ensam. (ML)
19.”Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig”
Med på skivan: ”Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått”
Låten med en av Håkans allra bästa titlar är en ”Everybody’s talkin’”-doftande countrypopdröm med regn i hjärtat om förlorad kärlek som vägrar dö. Sångmelodin rider fram på en soft basslinga och får färg av skirt plockande akustiska gitarrer och stillsamt svepande stråkar som verkligen lyfter upp texten. Den som fortfarande är av den befängt banala åsikten att Håkan inte kan sjunga borde verkligen lyssna, för om inte det här är uttrycksfull sång vet jag inte vad som är det. (HS)
18. ”Brännö Serenad”
Med på skivan: ”Ett kolikbarns bekännelser”
Love Antell, artist: ”Brännö serenad” är en låt som definierar Håkan som artist, och är ett panorama över musik som berör mig. Visa, soul, pop. Direkt och skevt på samma gång. Jag älskar den låten.
17. ”River en vacker dröm”
Med på skivan: ”2 steg från paradise”
Fortfarande samma självklara betyg nu som när jag recenserade den för snart sex år sedan: Fem plus. En hjärtslitande och uppriktig klassiker om självtvivel, belackarna som vill se Håkan falla och hur rastlösheten river så mycket i blodet att han inte ens själv trodde på en så här lång karriär. Ett av de tydligaste och bästa manifesten för den sentida Håkan Hellström jag vet. Kanske det allra starkaste. (JF)
16. ”Vi två, 17 år”
Med på skivan: ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”
Nästa år fyller låten sjutton år men det femte spåret på Håkans debutskiva står fortfarande längst fram på tårna och känner med hela kroppen. Det må vara så att det är vinnarna som skriver historien men det är förlorarna som målar rocken i dess starkaste färger. För hur många av oss kan egentligen identifiera oss med dem som peakade på högstadiet? Det är inte lätt att veta då men att vara den 17-åriga förloraren kan vara det bästa utgångsläge som livet har att erbjuda. (KL)
15. ”Det kommer aldrig va över för mig”
Med på skivan: ”Det kommer aldrig va över för mig”
Den dök upp en gråmulen marsdag 2013 och öronen skulle aldrig mer bli desamma. När framtidens rockhistoriker gräver fram förstasingeln från albumet med samma namn kommer de att jubla åt detta rätt igenom så perfekta exempel på Håkans tiotalistiska rockperiod. Introt! Ja herregud det euforiska introt! Och därefter resten! Det är livet när det låter som vackrast. Fyra minuter och tjugosju sekunder som aldrig borde få vara över. En låt att spika upp på Nationalmuseum. (KL)
14. ”Dom där jag kommer ifrån”
Med på skivan: ”2 steg från paradise”
Ögonblicket in i refrängen, när låten öppnar upp efter dryg minut av sambarusig nostalgi, är förstås magiskt. Men annars handlar den här ”2 steg från paradise”-juvelen framför allt om texten. Det finns få av Håkans låtar som får mig längta så hårt in i Göteborgsromantiken fast jag aldrig vare sig bott där eller ens önskat att jag gjorde det. Men när Håkan referensspetsar vackert med uppväxtminnen, Totta Näslunds klubb C von, Valvet och de musikaliska hjältarna som format honom gör det nästan ont att lyssna på kärleken till staden. Trots den där Göta älv-leran av jante och sinande självförtroende. (JF)
13. ”Bara dårar rusar in”
Med på skivan: ”Ett kolikbarns bekännelser”
Titeln avslöjar exakt hur vacker och naken denna lite Elvis-inspirerade kärleks- och drömskildring är. ”Universum är ett monster/men det har sparat dig och mig”. Jag kvävs! Det är för fint! Dansbonanza i all ära, men för att verkligen uppskatta Håkans låtskriveri och sångröst behöver en höra de lugnaste lugna låtarna också. Bakom den ljuva melodin finns förstås även Björn Olsson. (RL)
12. ”Valborg”
Med på skivan: ”Det kommer aldrig va över för mig”
Sarah Dawn Finer, artist: Jag hade inte själv valt låten, för att det är en ballad. Men publiken i ”Musikhjälpen” röstade och ville att jag skulle sjunga ”Valborg”. Nu, efter att ha spelat den live i flera år, älskar jag den. Framför allt textraden ”Vill du ha en idiot, lägg din hand i min”. Så har jag känt många gånger. Jag upptäckte Håkan Hellström när alla andra gjorde det, efter ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”. Han är fantastisk, sympatisk och modig, framför allt musikaliskt och som liveartist. Jag brukar alltid säga att det viktigaste är att ha feeling. Om det låter snyggt är helt ointressant. Och shit, vilken feeling Håkan Hellström har.
11. ”Går vidare”
Med på skivan: ”Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått”
En, två, tre, fyra… Efter en tyst inräkning rullas en av Björn Olssons finaste melodier ut. ”Går vidare” är en av de där låtarna som blev över. Och om den inte hade släppts på samlingen ”Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått” skulle ”Går vidare” ha blivit Hellströms motsvarighet till Bob Dylans ”Blind Willie McTell” eller Bruce Springsteens ”The promise” – en outgiven outtake som kunde ha spelat en central roll på deras bästa album. ”Går vidare” känns framför allt som den naturliga avslutningen av skivan ”Ett kolikbarns bekännelser”. Paret i texten tar farväl av sin ungdom och går vidare, med en förhoppning om att kunna behålla sin rastlösthet. De kommer ju aldrig att vara framme. (ML)
10. ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”
Med på skivan: ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”
Den lite pretentiösa, svängiga och skräniga poplåten som vissa hatade
i början. Nu är det väl få som är av den åsikten? Jag fick upp öronen ordentligt när mitt tonåriga jag faktiskt var i Göteborg för första gången. Gymnastik-laget sov i en skola intill norska sjömanskyrkan. Allt klaffade så märkligt. Denna milstolpe i svensk pophistoria fångar ungdomens ångest och eufori som få andra låtar. Inte bara i orden utan i hela soundet. Snart skrivs den in i psalmböckerna, va? (RL)
9. ”Dom kommer kliva på dig igen”
Med på skivan: ”Ett kolikbarns bekännelser”
Den här låten är ett utmärkt sällskap när du åker tåg. Eller något annat fordon. Eller är ute och går. Eller springer. Eller dansar. Eller sitter still. Eller ligger på rygg. Eller står på en Håkan-konsert och får skrika med i vartenda ord. En resdammig, solig mosaik över känslor, chansningar och den där gången han blev upptäckt. (RL)
8. ”Du är snart där”
Med på skivan: ”2 steg från paradise”
Helen Sjöholm, artist (sjöng ”Valborg” med Håkan i Allsång på Skansen 2013): Den starkaste Håkan-låten för mig är ”Du är snart där”. Genial låt – jag minns den så starkt från finalen i hans eget program efter Allsången. Att stå mitt i den låten (vi sjöng med i den då, alla medverkande) var magiskt. Jag kommer aldrig att glömma det. Han är en fantastisk liveartist!
7. ”Jag har varit i alla städer”
Med på skivan: ”Ett kolikbarns bekännelser”
Få håller väl egentligen med mig men inget Håkan Hellström-album golvade mig lika fullständigt som ”Ett kolikbarns bekännelser”, hans bästa någonsin. Svärtan och vemodet finns bakom nästan varje stavelse och ackord. Precis som när Håkan sätter tonen för skivan i det här inledningsspåret. Björn Olsson-magin, den där tolvsträngs-glimrande gitarren och 90-talsminnena blir till en enkel men genial historia som alltid lyfter ännu mer live. (JF)
6. ”Gårdakvarnar och skit”
Med på skivan: ”Ett kolikbarns bekännelser”
Plura Jonsson, sångare i Eldkvarn och tv-profil: Jag förstår inte varför denna låt alltid poppar upp i mitt huvud så fort Håkan Hellström är på tapeten, förmodligen är det textraden ”men man ser skiten med” som kommer som en ful fiskmås och snor korven ur ens näve precis som man ska sätta -tänderna i den utanför livets underbara korvkiosk. För så är livet och det får vi leva med. Just när det är som vackrast, det är då allting krackelerar och bitterljuvt faller isär. Med det inte sagt att jag vet nåt om att vara Gais-supporter, men makrill är gott.
5. ”För en lång lång tid”
Med på skivan: ”För sent för Edelweiss”
Malin Dahlström & Gustaf Karlöf, Niki & The Dove: Genialt skildrat om ett uppbrott. Med svärta men med stänk av humor. Ytterligare en gång lyckas han med det man hela tiden vill: en perfekt balans mellan text och melodi.
4. ”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger”
Med på skivan: ”För sent för Edelweiss”
Veronica Maggio, artist (sjöng låten med Håkan på Ullevi 2014): Jag har sedan gammalt en favoritlåt som heter ”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger”. Den talar till mig. I min värld beskriver den på ett så hjärtskärande och vackert sätt kampen som pågår i en människa som försöker tvinga sig själv att sluta älska. Någon som både vill hålla om en sista gång, glömma, hata, hämnas och sedan försonas fastän allt hopp redan är ute. Men som samtidigt hatar sig själv för att den vill. Den handlar om kärlek, helt enkelt, och har inget lyckligt slut. Den passar med andra ord en känsloknarkare som jag alla dagar i veckan och jag har känt flera varma tårar längs mina kinder med den här låten i lurarna.
3. ”Nu kan du få mig så lätt”
Med på skivan: ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”
Magnus Carlson, sångare i Weeping Willows och soloartist: Jag spelade in min första soloskiva i Music-A-Matic i Göteborg och sov där i studion. Jag hade inget hotell. Samtidigt spelade Håkan in sitt debutalbum med nästan samma musiker i samma studio. Där fick jag höra ”Nu kan du få mig så lätt” och den var så bra att jag började gråta. Sedan berättade Håkan att han skrivit låten om en kväll när vi varit ute ihop, antagligen på Lolita på Jazzhuset. Isse Samie och Service-Olas klubb. Det var där vi hängde. Vi hamnade alltid på Järntorget tidigt på morgnarna på väg hem. Hamburgerbarer och måsar som åt rester. Vi var inte nyktra och ramlade gatan fram och sjöng Smiths-sånger. Det var en underbar tid. Håkan öppnade dörren till glädjen.
2. ”När lyktorna tänds”
Med på skivan: ”Det kommer aldrig va över för mig”
Det här hans ”Into the great wide open”, hans ”Purple rain”, hans ”With or without or without you”. Själv brukar Håkan Hellström presentera den som hans ”West side story”. Ända sedan den släpptes 2013 har ingen konsert varit komplett utan att publiken får sjunga ”kärleken skonar ingen” i ”När lyktorna tänds”. I dag säger den fem minuter långa novellen om travmissbruk och lyktorna på andra sidan bron mer om artisten Håkan Hellström än ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” eller ”Ramlar”. Jag vet att ”Tro och tvivel” vinner den här omröstningen. Men frågan är, när vi en dag ser tillbaka, om inte Hellströms karriär kulminerade i den sista -minuten av ”När lyktorna tänds” på Ullevi sommaren 2014. (ML)
”Tro och tvivel” är framför allt låten som på allvar presenterar Håkan som en av svensk musiks stora berättare.
1. ”Tro och tvivel”
Med på skivan: ”För sent för Edelweiss ”
När jag gör några sökningar på ”Tro och tvivel” hittar jag en bloggare som hävdar att Håkan Hellström aldrig jobbade på Pååls Bagerier 1994. Lois Herrey och Ulf Ekberg lär ha haft sina sejuorer på brödfabriken i Högsbo som gav världen Hönökakan, men inte Håkan.
Själv säger han i en intervju att han hade morgonpasset som städare, började klockan fem på morgonen och såg framför sig en framtid bland tanterna på marsipanavdelningen.
Men vad som är sant och inte är givetvis helt ointressant.
Det är konstnärens rätt att dra ifrån och lägga till, låna och fejka, och ”Tro och tvivel” är framför allt låten som på allvar presenterar Håkan som en av svensk musiks stora berättare.
Den startar i en mörk tid i hans liv, nyss fyllda tjugo och avhoppad från Broder Daniel strax innan de började få uppmärksamhet. Håkan drack sig tjock på Hawaii-drinkar på nätterna och satt ute vid havet i Långedrag på dagarna, för att skingra svarta tankar och försöka hitta riktning i tillvaron.
Det är en låt som vindlar sig fram genom livet, över medieexplosionen vid genombrottet när kompisen Daniel Gilbert påminde om att även om det går bra nu är parkbänken aldrig långt borta, till när kärleken uppenbarade sig och det ibland hatälskade Göteborg kändes som hemma igen.
En låt om att ingenting varar för evigt, ett centralt tema i Håkans bitterljuva låtskrivande men sällan lika målande och gripande som i ”Tro och tvivel”.
Han har säkert lånat och snott här också, mer än i den ganska tydliga blinkningen till Bruce Springsteens ”Backstreets”, men så som Håkan bygger ihop historien över musik som harmonierar perfekt med texten i sin på samma gång storslagna som lite skamfilade dramatik, blir resultatet ändå helt unikt.
Tro och tvivel är något av det mest engagerande som Håkan har spelat in, det märks på konserterna. Väldigt många fler än jag kan texten utantill.
När jag sprang på Håkan en sen natt på Peace & Love-festivalen var jag till slut tvungen att fråga hur det gick för den stackars Karl-Johan.
”Det gick bra, han blev journalist”, svarade Håkan.
Jag har inte brytt mig om att kolla upp sanningshalten i det heller men tänker det jag alltid brukar tänka: någon borde göra en film av ”Tro och tvivel”. (HS)
