Nu rusar dåren in – igen

Två Ullevi-spelningar på raken – galenskap eller fullt logiskt? Nöjesbladets Kristin Lundell fick en exklusiv intervju med Håkan Hellström inför de kommande gigen.

Han sålde ut två Ullevi på nolltid men gjorde alla som hoppats på en tredje kväll besvikna.

När Håkan Hellström avslutat sin spelning på söndagen hänger han in arenakostymen, byter om till kampsportsdräkt och åker iväg på judoläger med sin son.

Det var givetvis väntat. Alla vi 69 349 stycken som hade turen att få vara

där på Håkan Hellströms blott två år gamla men ändå redan klassiska Ullevi-spelning hade det på känn. Att det skulle komma mer.

Lika uppenbart som det var att vi alla just hade varit en del av något unikt lika säkert var att det inte var enda gången som den då 40-årige göteborgaren skulle stå på Ullevis scen.

Så galant som luften bodde i hans steg, där han rörde sig fram och tillbaks över den scen där så många av rockhistoriens giganter gått före honom, skulle stadens favoritson givetvis bjudas tillbaka. Bruce Springsteen, Madonna och U2 i all ära – Håkan Hellström var ju som gjord för att spela på ­Ullevi.

FAKTA

Publikrekord på Ullevi

1. Håkan Hellström, 7 juni 2014 – 69 349
2. Bruce Springsteen & The E Street Band, 28 juli 2012 – 66 561
3. Bruce Springsteen & The E Street Band, 27 juli 2012 – 66 018
4. Bruce Springsteen & The E Street Band, 8 juni 1985 – 64 312
5. Metallica, 22 augusti 2015 – 63 036
6. Bruce Springsteen & The E Street Band, 9 juni 1985 – 62 544
7. Robbie Williams, 20 juli 2013 – 61 449
8. David Bowie, 11 juni 1983 – 61 206
9. U2, 1 augusti 2009 – 60 099
10. Madonna, 9 augusti 2009 – 59 600

Men ändå. Om vi tänker bort allt det. Är det inte bara en dåre som ­rusar in och utmanar sitt eget publikrekord?

– Jo, dåren rusar in igen och det känns egentligen inte så förvånande, erkänner Hellström för Nöjesbladet i en paus vid ett av alla band­­rep inför Ullevi-spelningarna.

Hur tänkte du när du inte ­bara tackade ja till att göra om detta – utan dessutom adderade en spelning till?

– Det är ju alltid publiken som bestämmer var vi ska spela och så anpassar jag mig efter det. Men det kändes rätt självklart ändå och jag skulle gärna göra om det fler gånger. Jag minns när vi skulle spela på Jazzhuset (spelställe i Göteborg med plats för 220 personer i publiken, reds anm) för flera år sedan. Jag trodde inte att någon skulle ­dyka upp och så har jag känt inför varje större scen som jag spelat på. De senaste åren har jag dock slutat tänka på det. Det är ett bokningsbolag som håller i spelningarna och det är de som bestämmer var jag ska spela. Det är skönt.

”Det här var min stora stund i livet” sa du under förra ­Ullevi-spelningen. Hur funkade det att plötsligt vakna upp på måndagen till det vanliga livet? Att gå till Ica och köpa mjölk efter en ­sådan kväll.

– Jag gick på moln hela vägen till logen och där inne började jag greja med någonting. Jag tror att det var ett skosnöre eller något och så började spelningen blekna lite i huvudet. Några Ica-besök på det och vips så är man tillbaka i vardagen igen. Det här med lugn och ro och halvdvala räcker gott och väl för mig. Jag är inte i behov av kickar längre, jag har fått min beskärda del av sånt.

Biljetterna till dina två konserter säljs för tusentals kronor på Tradera – får du prestationsångest av det?

– Det är för jäkligt att de säljs så dyrt. De måste hitta något system för att förhindra det där. Men ­det kommer att bli väldigt skoj. Jag känner dock inte att jag ska ”upprepa” något eller ”prestera” även om vi sliter hårt för att det ska låta bra. Det är ju ingen fotbollsmatch det handlar om. Vi är där för att själva ha kul också. Det får man inte glömma.

Du snodde ju publikrekordet från Springsteen men han gör å andra sidan tre spelningar på Ullevi i sommar. Kommer vi att få fyra konserter från dig nästa gång?

– Japp, nästa gång blir det fyra haha! Nej, men vi hade bara räknat med en konsert så att få göra två känns enormt. Jag hade gärna gjort tre spelningar om folk hade velat men min son ville åka på judoläger veckan efter så jag ska följa med honom på det. Kanske kommer jag att lära mig några judogrepp eller vad det heter. Jag tror att bokningsbolaget blev lite skraja när det var sådant tryck på biljetterna. ”Inte kan väl Hellström… Det var som tusan… Vad säger han om en tredje?”. Men nej, Hellström ska bändas ner av seniga, tysta män på judokurs i skogen, så det gick inte.

Du vet att du måste släppa underdogperspektivet en gång för alla efter dessa två konserter, va?

– You wish… Den man är är inte bara ett perspektiv som man kan byta och ändra hur som helst. Och särskilt inte för att motsvara vissas föreställningar om vem en person som spelat på Ullevi är. Någonstans så sjunger man heller inte bara om sig själv utan för andra och om andra.

Det var ju en del som ville hävda att låtarna på din nya ep ”1974” var skrivna med Ullevi i åtanke – stämmer det?

– Haha, nej, det finns aldrig några såna planer för någon låt. Melodin till ”Din tid kommer” dök till exempel upp redan våren 2013. Långt innan Ullevi. Jag har aldrig någon helhetstanke eller något koncepttänkande med mina skivor. Ibland utkristalliseras något allt eftersom men jag har aldrig brytt mig om sånt där – att bara vissa instrument får användas och så. Nej nej nej. Vi kör alla instrument. Samtidigt.

Din nya skiva kommer i slutet av augusti – kommer du att bjuda på något från den?

– Åh jag skulle vilja det men det får vänta. Skivan är precis klar och jag har hållit på i tre år med den så det är inget hafsverk.

Vad ska du göra när du vaknar på morgonen den 4 juni?

– Sätta på Bill Withers ”A ­lovely day” på stereon tätt följt av Kentas ”Just i dag är jag stark”. På ­repeat.

Kom igen nu och spill bönorna: Ge oss tre saker som kommer att hända under Ullevi-spelningarna?

– Muskelkramp, syrgasmask innan extra­numren, benbrott i första låten.

TEXT