Fick det här märkliga brevet/mejlet mig tillsänt häromdagen (se nedan).

Läste det, reagerade förstås men sedan blev det liggande då annat kom emellan. Nu är det ingen nyhet som det handlar om att vara först med men faktum är att Fotbollskanalens Olof Lundh ”hann först” med att publicera och göra en grej på det i dag. Men det är bara bra för genom Lundh och fotbollen når det en större publik.

Brevet först (med president Hassan Moustafas lodräta namnteckning och allt) och sedan några tankar om det:

 

Det handlar alltså om att VM-arrangören Qatar med hjälp av det internationella förbundet (IHF) vill bjuda tio svenska journalister på resan och uppehället för att bevaka VM i januari. Ja, inte bara svenska utan tio journalister från varje land i VM (antar jag att det är, för inte är det väl varje medlemsnation i IHF?!). Enda villkoren är att man är journalist, kan engelska och gillar handboll. Så vi är rätt många som uppfyller ”kraven”.

Det här är naturligtvis inget vi på Sportbladet nappar på. Det skulle vi aldrig göra. Ryggmärgsreflexen är att det här är att betrakta som en muta, att qatarierna och internationella förbundet försöker köpa oss – och indirekt vår lojalitet. Att man sedan gör det med svenska förbundet som budbärare återkommer jag till.

För om man skulle hoppa på det – hur gärna skulle man då kritisera arrangemanget eller för den delen, om tillfälle finns, att försöka lyfta på de stenar som qatarierna inte är så pigga på att man ska göra som granskande, utländsk journalist? Nu säger inte jag att jag kommer att skicka hem ett Janne Josefsson-reportage där jag går till botten med hur Qatar köpte fotbolls-VM (eller för den delen handbolls-VM kanske?), för det har jag varken tid med eller ens kompetensen att avslöja mitt under ett handbolls-VM, men man vet ju till exempel aldrig vad man kommer att upptäcka eller springa på.

Precis som Lundh noterar jag förstås att det svenska handbollsförbundet (SHF) helt utan dubier vidarebefodrar detta brev till oss svenska medier och jag kan bara hålla med Lundh: ”Synd bara att handbollsförbundet inte har mer bollkänsla än att returnera erbjudandet på egen hand.”

Kanske är det helt aningslöst från SHF men man kan också se det som ett tecken på desperation från såväl SHF som det internationella förbundet (IHF) då VM riskerar bli det sämst mediebevakade mästerskapet på flera decennier, inte minst från svenskt håll då det inte finns något tv-avtal här ännu och risken alltså är stor att det inte kommer att sändas i tv.

I dag var deadline för att tacka ja till ”erbjudandet”. Det är ingen billig resa för ett svenskt mediebolag att bevaka ett handbolls-VM i nästan tre veckor i Qatar, inte minst i besparingstider som dessa. Men jag hoppas verkligen inte att någon journalist eller redaktion nappar på detta ändå. För då är vi, i det långa loppet, illa ute.

Uppdatering: Och som Axnér twittrar: Sanslöst! Får en onekligen att undra om någon nappat på erbjudandet redan och hur fattiga delar av Europa reagerar?