Dags att runda av den här dagen/kvällen/natten.

Har justerat betygen något. Det gick så jäkla snabbt allting där i slutet med både artikel och blogg som ska iväg. Ingen tid för reflektion eller att riktigt ta in vad som hände sista minuterna. Tyckte att försvarsspelet blev lite för svagt i slutskedet av matchen och valde därför att sänka Jacobsens och Torstensons tre plus till två plus (vilket fortfarande är godkänt).

Här är mina betyg från matchen mot Polen:

Johanna Bundsen +++
———————-
Loui Sand ++
Linnea Torstenson ++
Jenny Alm ++++
Isabelle Gulldén ++++
Anna-Maria Johansson ++
Sabina Jacobsen ++
Nathalie Hagman ++++
Linn Blohm +++
Övriga spelade för kort tid, eller inte alls, för att betygsättas.

***

Som synes så gick Sivertsson riktigt hårt på ett fåtal spelare. Men det är också som han säger: flera av dem spelar bara försvar eller bara anfall. Det var väl bara Gulldén och kanterna som spelade fullt både framåt och bakåt.

***

Min tyckare som kom att handla om två mål av Jenny Alm, eller rättare sagt betydelsen av dem (som jag tror de kan få):

NÆSTVED. De var inte bara betydelsefulla för segern.
De var nog så viktiga för turneringen.
Jenny Alms 30-27 och 31-28 alltså.

Efter en okej premiär klev Isabelle Gulldén fram i första halvlek i går och visade att hon fortfarande är Isabelle Gulldén.
Polens förbundskapten Kim Rasmussen, som också är Gulldéns tränare i CSM Bukarest, sa till Sportbladet kvällen före matchen att han inte hade bestämt sig för om han skulle beordra fokus på Gulldén och låta de andra svenskorna skjuta eller göra tvärtom.
– Jag visste inte om han skulle ha fokus på mig eller inte. Då fick man gå fram och visa att han skulle ha det, garvade Gulldén efteråt.
Före paus var det Gulldén vs Polen långa stunder: hon gjorde spelmål, satte straffarna, avslutade en ”japan”, fixade utvisningar på polska råskinn och spelade fram de andra i gul tröja.
Då snackar vi bara anfallsspelet.
Bakåt höll hon nästan samma klass.
När Rasmussen och polskorna ställt om till fullt fokus på Gulldén efter paus klev de andra fram:
Loui Sand satte sina kontringar.
Nathalie Hagman satte allt, inklusive avstämt från kanten typ.
Linn Blohm tryckte in tre raka efter sin tunga start på matchen.
Och i slutet smällde Jenny Alm dit två viktiga mål utifrån när polskorna fortfarande kunde gå ikapp.
Låt oss dröja kvar lite vid Alms båda mål, ett från vänsternio och ett från högernio, för jag menar att de kan bli mycket viktiga för hela Sveriges VM.
Jag tror nämligen inte att vi får se Linnea Torstenson skjuta så mycket i detta VM, inte redan mot Nederländerna på tisdag i alla fall när det ska avgöras vilka som vinner gruppen.
Vi ställer frågan till Torstenson, läkaren och Sivertsson varje dag när hon ska få börja spela anfall och skjuta för sitt knä.
I går hade hon tillåtelse att gå med upp i andrafaskontringarna. Det gjorde hon bara en gång och det gick sådär. Jag fick uppfattningen att Torstenson gjorde en förarglig dubbelstuds men själv säger hon att någon av lagkamraterna blev avblåst för felaktig spärr. Men det kan kvitta och det är inte så konstigt om det såg lite okoordinerat då hon inte varit över mittlinjen i en match på över två månader.
Det är möjligt att Torstensons befogenheter ökar till gruppfinalen mot Nederländerna och att hon kanske, kanske får spela lite uppställt anfall också. (Det handlar om att hennes muskler runt knäet inte ska bli för trötta av för mycket belastning för då ökar risken att knäbekymren kommer tillbaka.)
Men att hon skulle gå därifrån till att börja bomba in mål på hoppskott från nio-tio meter efter att inte avlossat ett skott i en match på över två månader är inte särskilt sannolikt – även om skytte utifrån på de lite mindre nederländskorna, som spelar mer defensivt än till exempel polskorna i går, är en nyckel till vinst och därmed gruppseger.
Det är här Jenny Alm, och hennes två mål i slutet på matchen i går, kommer in i bilden.
För är det någons skytte vi ska förlita oss på i detta VM så är det bohusläningens.
Därför var det så viktigt för Alms självförtroende och fortsatta VM att hon fick kliva fram när en match stod och vägde mot ett etablerat motstånd.
Alm har varit med ett bra tag. Hon gjorde sitt första mästerskap redan 2011 och är verkligen etablerad i den danska ligan. Men när det verkligen gällt i mästerskapen har hon fått stå tillbaka, även om hon gjorde en stark insats i bronsmatchen i fjol när Torstenson drog på sig ett tidigt, rött kort,
Därför var Alms två mål i slutet i går så viktiga för hela det svenska lagets turnering.
Det finns fler spelare än Alm som får ett stort ansvar för första gången i ett mästerskap efter att varit klara andraval i tidigare turneringar, som Hagman och Sand.
Hagman har i inledningen av VM verkligen visat hur mycket hon längtat efter den rollen. Sand känner också en annan trygghet men slarvar lite för mycket för att man ska vara helt nöjd så här långt.