Blixtblogg:

RIO DE JANEIRO. Fiaskot fullbordat.
Och tyvärr ser inte den närmaste framtiden särskilt ljus ut.
Nu krävs det en nystart med hemma-EM och Tokyo-OS om fyra år som mål.

Alla var överens innan handbollsherrarna drog till Rio:
En drömgrupp där Sverige kan slå alla lag.
Den stora utmaningen väntade senare, i kvartsfinalen.
Nu står vi här med en gruppmatch kvar men ett Sverige som redan är utslaget efter den fjärde raka förlusten, nu mot Polen, som visserligen var lagets bästa insats så här långt.
Men totalt sett är det här inget annat än ett fiasko.
Det hette visserligen också att Sverige kunde förlora mot alla lag i gruppen.
Då borde vi i rimlighetens namn kunna förvänta oss att Sverige vinner två eller tre av fem gruppmatcher och avancerar till en kvartsfinal för att det ska vara godkänt.
***
Jag har tidigare i den här spalten varit inne på att flera av nyckelspelarna inte varit i form i OS (även om några av dem kom upp i nivå mot Polen): Mattias Andersson (bra mot Polen), Tobias Karlsson/Jesper Nielsen, Kim Andersson, Jim Gottfridsson och Andreas Nilsson.
Det är alltid lätt att sitta och döma med facit i hand men inte heller då, alltså nu, tycker jag att det var fel att ta ut någon av de här spelarna till OS. De är fortfarande en av landets två bästa på sina respektive positioner.
Däremot är känslan att förbundskaptensparet fick samma ”sjuka” som fotbollens Tommy Svensson, och så många andra förbundskaptener, drabbats av i slutet av sina perioder vid rodret: man håller fast vid sina favoriter, sina till åren komna storspelare, minns deras fornstora dar, hoppas att de ska nå de höjderna igen och låter dem därför spela (för) mycket, i varje fall fram till Polenmatchen.
Det var uppenbarligen rätt att starta med Andersson i mål mot Polen. Men i ett par av de föregående matcherna skulle han ha bytts ut tidigare.
***
Försvann 5-1-försvaret ut med Jonas Källman?
Trots att man haft en hel sommar på sig att trimma in ett ny, offensiv variant höll man stenhårt fast vid sitt 6-0-försvar trots att bristerna där är en av förklaringarna till OS-fiaskot.
***
Som sagt, lätt att vara efterklok så här efter Polenmatchen, men varför fick inte Philip Stenmalm mer speltid tidigare i turneringen? Det krävdes att Lukas Nilsson trampade lite snett för att ex-drottaren skulle få chansen till slut.
***
På måndag gör Staffan Olsson sin sista landskamp efter åtta år som förbundskapten.
Det var tänkt att Ola Lindgren också skulle göra det men nu vet vi inte. Enligt mina uppgifter före OS är det högaktuellt att Lindgren blir kvar för att stötta antingen Mats Olsson och/eller ”ett tredje namn med ringa internationell erfarenhet” under en övergångsperiod (över VM eller till nästa sommar).
Vem som döljer sig bakom ”det tredje namnet” vet jag inte men Ulf Nyström, videoanalytiker i staben sedan flera år och U21-förbundskapten, är ett namn som cirkulerar.
***
Det kommer att krävas en nystart nu och frågan är hur mycket det blir av det med de här två-tre namnen i någon konstellation.
Men Mats Olsson är fortfarande min man.
Jag ska inte sitta här och spåna fram en trupp till VM om ett halvår.
Först vill jag lyssna på vad 30-plus-spelarna har att säga om framtiden. Inte för att de själva bestämmer om de ska vara med i landslaget eller inte. Men om någon eller några redan nu tackar för sig påverkar det förstås truppsammansättningen i stort.
Problemet med nystarten är att den omedelbara framtiden inte ser så ljus ut om vi tittar på vad som kommer underifrån.
Nu tänker jag inte så mycket på (den historiskt usla?) 13:e platsen i UEM i förra veckan. Sverige har radat upp medaljer i ungdomsmästerskapen de senaste åren men det ska vi inte dra för stora växlar av. Det har Sverige, Danmark och Tyskland gjort i alla år.
Intressantare är att titta på vilka råämnen med potential att bli världsspelare som finns där på centrala positioner; en Kim Andersson, en Kim Ekdahl Du Rietz eller en Lukas Nilsson.
Då hittar vi få och de som finns, som Skövdes högernia Jack Thurin, är för unga (Thurin är 17) för att vara mästerskapsspelare de närmaste ett-två åren.
Nej, nystarten måste därför göras med med fjärran mål: hemma-EM 2020 och OS samma år. Tre år senare är det hemma-VM.
Då ska/måste Sverige vara på topp igen och det får kanske kosta några placeringar i VM 2017 och EM 2018.