Blogg på slutsignal:

Sverige-Sydkorea 31-28 och nu är kvartsfinalplatsen mycket nära. Fyra poäng kan räcka men en seger till på de tre återstående matcherna så är platsen säkrad.

Sverige inledde med den väntade förstasjuan och fick en drömstart till 4-1. Sen drog man på sig en radda tekniska fel – och missade, enkla sexmetersavslut – och plötsligt ledde koreanskorna med 6-5.

Några minuter senare började förbundskapten Henrik Signell coacha och framför allt coacha smart. Ut med Johanna Bundsen (noll räddningar på tio skott) och in med Filippa Idéhn (mer om henne längre ner). Försvarsgeneralen Sabina Jacobsen bänkades och i stället tog Linn Blohm och sedan Frida Tegstedt hand om ena trean – med den äran. Så småningom hittade Signell rätt också på vänstertvåan med Jamina Roberts, Det fick stopp på ”blödningen” bakåt och sista 13 minuterna av första halvlek vann Sverige med 8-4 och ledde i paus med 16-15.

Framåt gjorde man det Signell sagt till mig tidigare att man skulle satsa på i OS: mala på med samma spel/starter/system om detta fungerar. Därför krånglade man inte till det utan rullade upp koreanskorna på deras vänstersida i försvaret gång på gång under en period: Gulldén till Wallén till Hagman.

Ibland behöver handboll inte vara svårare än så.

I starten av andra gick sedan Signell tillbaka till förstasjuan men satte Jacobsen som högertvåa i stället och Blohm fick fortsätta som trea. Med Gulldén på vänstertvå fick Sverige bra koll på koreanskornas yttersidor. Resten tog Blohm och Linnea Torstenson hand om i mitten.

När sedan Michaela Ek, i sin första bollkontakt och efter mardrömsdebuten i premiären, kontrade in 21-18 efter 40 minuter hade Sverige tagit kommandot som man sedan aldrig  släppte.

Nathalie Hagman flyttade upp som högernia och smällde dit ett mål direkt.

Isabelle Gulldéns spelsinne firade triumfer med suveräna inspel och improvisation (den låååånga kullagern i passivt spel fram till 25-20). Och vem är det som fixar straff och tvåminuter när passivitetsavblåsningen är en passning bort me den minut kvar? Gulldén förstås, som avgör matchen på den påföljande straffen.

Linnea Torstenson sköt från distans som vore det 2010.

I den trion har Sverige en fantastisk och spännande bredd på spelartyper på niometer inne samtidigt.

Linn Blohms insats både framåt och bakåt (efter de inledande missarna) ska förstås också nämnas.

Sedan ska vi förstås inte glömma Filippa Idéhn, som ett tag i mitten av andra var uppe på 50 procent. Har hon någonsin gjort en så bra match i en viktig landskamp? Jag tror inte det. Och är det Janne Ekman som trimmat in henne på kantskotten? Från svaga punkten till fyra räddningar på sju kantskott i dag.