Inlägg av Johan Flinck

Mitt tips: Torstenson petas från EM

av Johan Flinck

I morgon (tisdag) klockan 13 släpper Henrik Signell truppen till hemma-EM.

Det känns riktigt kittlande, inte minst för att Signell, med sin trupp till samlingen i oktober (läger plus fyrnationsturnering), flaggade för en del intressanta skrällar.

Frågan är hur många obekväma beslut han kommer att ta.

Direkt efter fyrnationsturneringen, den 8 oktober, tippade jag här i bloggen hur EM-truppen skulle se ut.

Jag tänker inte ändra mig även om det gått tre veckor.

Problemet var att jag inte kunde/mäktade med att ta bort en av de fyra vänsterniorna som förstås måste väck. I stället hade jag med 17 spelare.

Men nu går det inte att fega längre.

Precis som Signell måste jag ta ett beslut.

Och då tror jag, faktiskt, att Linnea Torstensson ryker. Det är förstås en jätteskräll för de som följer landslaget på lite håll. Torstenson har varit helt given i landslaget i över tio år. Men Signell valde att inte ta med Torstenson till fyrnationsturneringen och inte mycket i resonemanget kring den petningen tydde egentligen på att hon bara vilades för att andra skulle få chansen. Även om jag just då, i samband med uttagningen, var rätt övertygad om att Torstenson skulle komma med till EM.

Sedan var ju Signell väldigt nöjd med det han fick se av de andra i fyrnationsturneringen. Roberts spelade väl knappt alls där men hon är, som jag tidigare hävdat, den kanske mest givne av vänsterniorna. Inte för att hon är bäst av dem eller kommer att vara förstavalet på något sätt utan för hennes, jämfört med de andra, unika egenskaper.

Tio år efter att hon fick sitt stora genombrott i det senaste hemmamästerskapet, EM 2006, hänger Torstenson nu, av allt att döma, löst. Men det är lurigt vem som petas på vänsternio, riktigt lurigt. Jag är inte avundsjuk på Signell i att behöva ta det beslutet.

Vidare tror jag att Signell vågar blotta sig för lättvindig och populistisk kritik genom att välja Odén före Wallén och sina kantspelare från Sävehof – Mellegård och Fernis. Men i så fall tycker jag att han gör helt rätt. Den trion hade varit med i min trupp också. Odén är en matchvinnare och ledartyp som behövs i det här laget. Mellegård och Fernis är helt enkelt bättre spelare än sina konkurrenter.

På linjen står jag fast vid att Signell väljer bort Tegstedt för Lagerquist, som jag vet att han var mycket imponerad av under lägret i Landskrona. Lagerquists försvarsspel, där hon är så stark man-mot-man (eller om det nu är kvinna-mot-kvinna man ska skriva här), tilltalar Signell.

Så här tippar jag att EM-truppen kommer att se ut:

Mv: Bundsen, Idéhn.

V6: Sand, Mellegård.

V9: Alm, Roberts, Westberg.

M9: Gulldén, Strömberg.

H9: Blomstrand, Odén.

H6: Hagman, Fernis.

M6: Blohm, Lagerquist.

Försvar: Jacobsen.

Hela fyra spelare petas i så fall från 14-mannatruppen i OS: Torstenson, Tegstedt, Wallén och Ek. In kommer sex namn, om jag får gissa: Mellegård, Westberg, Blomstrand, Odén, Fernis och Lagerquist.

***

Dragan Brljevic skulle nog vara nöjd med den här truppen.

Skuru-Svarvén mindre nöjd, om man säger så.

***

Martin Boquist fick känna på de dubbla rollerna direkt under första dagen som assisterande förbundskapten.

Efter att samlats med landslaget i Lund på eftermiddagen fick han dra till Ystad och coacha sitt Ricoh mot IFK på kvällen. Det gick bra, det blev en kross.

Tänk att detta IFK Ystad tog en poäng av Lugi.

***

Så nöjd med min tweet i förmiddags att jag drar den här också:

Vilken dag för lundaborna. Först anländer påven. Sen gud.

***

EM-truppen skulle egentligen ha presenterats klockan 14. Men då skulle den krocka exakt med presentationen av EM-kvaltruppen i fotboll, också den i Stockholm (okej, Solna).

Fotbollen vägrade flytta på sig så handbollen fick vika ner sig. Å andra sidan är det en stående tid för fotbollslandslaget: klockan 14 tisdagen före samlingen börjar, då presenterar nästan alltid förbundskaptenen sin trupp.

Så det var klokt av handbollen att flytta sin presskonferens.

***

Gud här ovan är förstås Jim Gottfridsson. Men den var ni väl med på, va?

Landslagsprofilerna som är bäst i mixade zonen

av Johan Flinck

Fräcka fredag igen.
Det betyder nytt avsnitt av ”Flinck & Rutte – Bladets handbollspodd”. Ni hittar det på de vanliga ställena, som här till exempel.

Ur det femte avsnittet av er kajplats i handbollsetern:
* Heja Höör – fett som smör.
* Så bra, eller svåra eller dåliga, är våra landslagsspelare och ligatränare i ”mixade zonen”.
* Plantskolan Hjo.
* Boquists episka sågning.
* Lönelistan.
* Wislanders handslag.
* Signells dubbla stolar ställer till det – igen.
* Tar Staffan Olsson över efter Ola Lindgren?
* Drömmen heter ”Bagarn”.

***

Det bärande segmentet i veckans podd är ”recensionerna” av hur spelare och tränare är i mixade zonen och i intervjuer.

Ni får bland annat reda på vem Patrick Ekwalls stora favorit är i det sammanhanget.

Hoppas ni gillar avsnittet.

***

Tobias Karlsson förlängde till slut med Flensburg ändå. Trots bud från Danmark.

Han har skrivit på till 2019 och säger nu att det är hans sista kontrakt utomlands. Men Tobbe stänger ingalunda dörren för en avslutning hemma i Sverige.

***

I kväll står de på samma plan i svenska ligan igen. För första gången sedan 2005 – Kim Andersson och Jonas Larholm. Det är nämligen dags för Sävehof-Ystads IF.

Här en bild från Sävehofs hemsida:

skarmavbild-2016-10-28-kl-01-51-30

2005 drog ju Kim till Kiel och ett år senare stack Larholm till Barcelona

Efter att twittrat ut den här bilden i natt hörde min kollega Stefan Alfelt av sig:

”Gjorde en pinsam intervju med Kim i Tyskland där mina frågor handlade om hur bra Larholm skulle bli. Slog inte helt rätt ut.”

Nu fick ju Larholm en rätt hyfsad karriär men inget snack om att den är i skuggan av Kim Anderssons.

Men på den tiden trodde vi nog alla att Larholm skulle bli störst. Han sågs som den nye Wislander.

Tjernberg goes Balkan

av Johan Flinck

Fredag betyder nytt avsnitt av ”Flinck & Rutte – Bladets handbollspodd”.
Hoppas ni har lika roligt när ni lyssnar som vi hade när vi spelade in det. Ni hittat avsnittet på de vanliga ställena, bland annat här i Sportbladets spelare.

Sportbladets Johan Flinck och Kristianstadsbladets Robin Nilsson snackar handboll och media; ibland med gäster, ibland utan gäster; ibland på allvar, ibland på mindre allvar; ibland bakom kulisserna, ibland framför.
Ur det fjärde avsnittet av er kajplats i handbollsetern:
* Alingsås-rycket.
* Simic på väg att lämna jordelivet.
* Nya shoot-outen, eller ”frilägesavgörandet” som vi hellre kallar det. Hiss eller diss?
* Hotet: beachhandbollifieringen.
* Om vi hade fått en lockout i handbolls-Europa och alla utlandsproffsen hade kommit hem – vilka hade vunnit Handbollsligan då?

***

Avslöjade för en vecka sedan att Martin Boquist var förbundets val som assisterande förbundskapten. I dag kom bekräftelsen.

Noterar att Boquist får ansvaret för talangutvecklingen.

Han kommer därmed sluta (eller snarare begära tjänstledigt, antar jag) från sitt jobb som personalchef på ett företag i Västerås och jobba heltid med handbollen: tränare i Ricoh och  assisterande förbundskapten.

Det gläder mig också att landslagschef Tjernberg och förbundet hakade på min ”utnämning” när de väl fick nys om den.

Så här skrev nämligen Jan-Peter på Kvällsposten i sin blogg i går:

Skärmavbild 2016-10-21 kl. 13.15.15

***

Men det är inte lätt att hänga med i allt som skrivs. Han har ju haft ett hektiskt år, Tjernberg.

Totalt har han bara i år sparkat en förbundskapten (Thomas Sivertsson), sagt adjö till tre (Staffan Olsson och Ola Lindgren samt Thomas Westerlund) och tillsatt sex (Helle Thomsen, Kristian Kristensen, Henrik Signell, Janne Ekman, Kristján Andrésson och Martin Boquist). Samt förhandlat med ett antal till (som Ljubomir Vranjes och Mats Olsson).

Man skulle nästan kunna tro att vi befann oss på Balkan.

De är i en klass för sig

av Johan Flinck

För er som bara läser bloggen för att hänga med vad jag skriver om handboll så har jag glömt att lägga ut den kolumn jag skrev i dag om de två skikten i Hansbollsligan.

Ja, ingressen är bara på en rad.

Tabellen ljuger.

Lugi körde över Aranäs i måndags. Matchen var i praktiken över efter en kvart. Då stod det 12-5 och en maktlös Jerry Hallbäck tog sin andra timeout.
I kväll lär Kristianstad utklassa Karlskrona på bortaplan, Alingsås vinna mot Hammarby i Eriksdalshallen och Sävehof avfärda Ricoh hemma.
Och i morgon kommer Ystads IF att besegra Guif (notera att jag inte skrev ”köra över” för den här matchen kanske kan leva en bra bit in i andra halvlek).
De sex första lagen i Handbollsligan har så här långt spelat 20 matcher mot de åtta övriga.
Resultatet? Arton segrar, ett kryss (serieledande Lugis obegripliga poängtapp mot jumbon IFK Ystad) och en förlust (Sävehofs i derbyt borta mot RIK i premiären).
90 procent segrar alltså.
Vi har fått ett sexpack med lag som verkar vara i en klass för sig i Handbollsligan: Lugi, Kristianstad, Alingsås, Ystads IF, Sävehof och Malmö.
De slutade topp-sex i våras också. Då vann de 79 procent av matcherna mot övriga lag.
Fast i tabellen just nu är det jämnt: det skiljer bara tre poäng mellan lag två och lag tio.
Men tabellen ljuger.
Topp-sex tappar (nästan) bara poäng mot varandra.
De åtta sista lagen tar (nästan) bara poäng av varandra.
Jag trodde inför säsongen att ”strecket” skulle gå en placering längre ner; att RIK skulle vara över det och att ligan därmed skulle vara delad i två halvor. Men RIK har onekligen blandat och gett och inte känts alls stabilt så här långt. Till slutspel går man dock, ihop med Guif.
Vi kommer naturligtvis få ett par rejäla skrällar under säsongen, det är ju en förfärlig massa matcher som ska spelas i serielunken. Men jag är övertygad om att vi kommer att se fler matcher än tidigare där det råder tydlig klasskillnad mellan lagen, inte bara mellan ett Kristianstad i topp och ett IFK Ystad i den absoluta boppen, utan också mellan till exempel Malmö och Skövde eller, som i kväll, Sävehof och Ricoh.
Nej, jag är inte ute efter att sänka Handbollsligan ännu mer (efter min spalt inför premiären om att högsta serien kommer att bli tråkigare och sämre) och jag hoppas att jag får fel. För som alla vet: en ojämn handbollsmatch är bland det tråkigaste man kan titta på.
***
Nej, jag vill inte se en liga med färre lag som möter varandra oftare eller någon slags hopslagning med danska ligans topplag, alternativt en skandinavisk liga där ett par norska lag också får plats.
Det här strecket jag pratar om är inte hugget i sten i åratal framöver.
Klubbar kan ”trilla ner” under det eller ”kravla sig upp” över det i framtiden.
Men fem av klubbarna bland topp-sex har jag svårt att se klappa ihop (inte bara sportsligt då) de närmaste åren:
Kristianstad, förstås – svensk handbolls flaggskepp.
Alingsås – välbyggd och professionell.
Sävehof – ny tideräkning med Partille Arena, överlägset störst omsättning och plantskola som levererar.
Lugi och Ystad – talangfabriker med organisationer som blir allt mer proffsiga; stabila även om det finns lite frågetecken för ekonomin.
Det är Malmö som är undantaget. Inte alls lika proffsiga utanför plan som ovanstående fem. Stort frågetecken för ekonomin då man gör en kostsam, sportslig satsning byggd på pengar från ”shejken”, pengar som han nu inte får in i landet. Det är nu eller aldrig för Malmö den här säsongen. Blir det inte lite drag i Baltiska och SM-final har jag svårt att se att satsningen håller ett år till. Det kommer nästan inga spelare underifrån heller.
***
Störst potential av de åtta där nere att klättra upp?
Det har nog RIK och Guif ändå, kanske Skövde också. Men hos de två sistnämnda snackar vi på några års sikt.

***

Den här skrevs i morse, före dagens matcher med andra ord. Klart det fanns en risk att det skulle bli en skräll, men det blev det inte. Okej, Kristianstad utklassade inte Karlskrona, som jag skrev att de skulle göra. Men jag skulle tänkt till och inte formulerat mig så för Kristianstad kör sällan över sina motståndare på bortaplan. I stället maler man ner dem i andra halvlek för att sedan stå som vinnare med tillräckligt stora siffror (24-22 i kväll).

Men Alingsås vann borta mot Hammarby (28-21) efter ett sedvanligt, kraftfullt ryck före paus och nog avfärdade Sävehof Ricoh alltid (36-22).

Så jag landade inte helt fel där.

***

Isabelle Gulldén utsedd till CL:s bästa mittnia av CL-tränarna, ihop med Nycks Grott i Györ.

***

Glöm inte beställa boken om RIK på klubbens hemsida. Ett praktverk och det bästa jag läst i sitt slag (klubbhistoria).

***

Imorgon spelar vi in en ny podd, Rutte och jag.

Jensen, Pontare, Norman…

av Johan Flinck

Såg Lugi-Aranäs med ett öga medan det andra bevakade Sirius-Örgryte, vilket chefen beordrat mig att göra.

Två matcher som var ungefär lika ojämna. Sirius hade punkterat sin efter en halvtimme när man hade gjort 4-0. Lugi sin efter 15 minuter när Jerry Hallbäck tog sin andra timeout vid ställningen 12-5 till Lugi.

Det är lite för många såna matcher i Handbollsligan, för många där vi ”vet” hur det ska sluta på förhand och sedan får det bekräftat redan före paus.

Därför skrev jag inte så många rader om matchen utan gjorde i stället en grej på Oscar Jensen och att han spelat flest säsonger av alla i Handbollsligan.

Ni får text och faktaruta på de fem som spelat flest säsonger här:

2000: Öresundsbron invigs, Roger Pontare vinner Melodifestivalen, Magnus Norman är världsetta i tennis… och Oscar Jensen debuterar i Handbollsligan.
2016: Jensen gör sin 16:e säsong och är bäst i Handbollsligan.
– Det låter helt sjukt, säger Lugimålvakten efter krossen av Aranäs.

Lugi har haft ett par av Handbollsligans bästa målvakter de senaste åren med sina norrmän: först Espen Christensen och sedan Torbjörn Bergerud.
Därför fanns det en oro i klubben när man tappade den senare inför säsongen.
– Den oron var befogad för Bergerud var riktigt överjävlig i fjol, säger Oscar Jensen.
Före säsongen ja, men så här långt in i säsongen tycks den varit obefogad. För veteranen Jensen har storspelat och inför måndagens match mot Aranäs toppade han målvaktsligan på 44 procent.
33-åringen gör sin 16:e säsong i Handbollsligan – fler än någon annan i årets liga. Han debuterade för Lugi redan 2000.
– Det låter helt sjukt, men så är det.
Han var med och tog UVM-guld 2003 med ett lag där flera fick mycket fina karriärer utomlands, som Kim Andersson, Fredrik Petersen och Jonas Larholm.
– Jag kom aldrig ut.
Bitter?
– Nej, nej, det var ett val jag själv gjorde. Jag hade mina möjligheter men valde skolan i stället, säger Jensen, som är färdigutbildad journalist och jobbar deltid som kommunikationsansvarig på ett företag.
Är du bättre i mål nu än någonsin?
– Det vill jag inte påstå. Det kan vara tillfälligheter. Man får njuta så länge det varar.
I utklassningen av Aranäs på hemmaplan med 36-23 (21-13) stannade det vid 33 i räddningsprocent och kollegan Josip Cavar överglänste Jensen med sina 53 procent.
Jensen kom till Lugi som junior från Lundagård. Efter tio säsonger i elitserien gjorde han tre år i Malmö och en säsong i H43 innan han återvände till de vinröda när H43 gick i konkurs i december 2014.
Han har få säsonger som uttalad förstemålvakt och har aldrig spelat en SM-final.
– Det är lite det som driver en. Det hade varit jätteroligt att få uppleva en SM-final, säger han.
Lugi toppar tabellen efter att bara tappat en poäng på sex omgångar.

***

Flest säsonger i Handbollsligan
16 Oscar Jensen, Lugi
15 Nemanja Milosevic, Lugi
14 Zoran Roganovic, Malmö
13 Tommy Atterhäll, Aranäs
13 Rasmus Wremer, Skövde 

***

I matchen möttes för övrigt två av klubbarna på min ”svarta lista” just nu gällande min granskning av klubbarnas finanser.

Fem klubbar vägrar lämna ut fyra simpla nyckeltal intäkter (kostnader, resultat och eget kapital) i sin årsredovisning: Aranäs, Lugi, Malmö, Skövde, Lugi och Ystads IF.

Men jag kommer att få fram dem ändå. Arbetet pågår.

Inför damernas CL-premiär

av Johan Flinck

Sävehof går in i damernas Champions League på lördagen.

Har därför skrivit en artikel om att ett svenskt lag för första gången har en rejäl chans att bli bästa nordiska lag i Champions League. Norge och Danmark har ju dominerat där i alla år.

Har dessutom tippat de fyra CL-grupperna och listat vilka nordiska lag som varit bäst i CL respektive år under hela 2000-talet.

Knäcket:

Danska och norska lag har dominerat nordisk damhandboll i Champions League.
Men i år har Sävehof en klar chans att bli bäst i Norden i den mest prestigefulla turneringen av dem alla.
– Det hade varit häftigt, säger Ida Odén inför premiären i dag.

Danmark och Norge har varit storasystrar till Sverige i damhandboll i alla år. De har radat upp medaljer i mästerskapen de senaste dryga 20 åren (först danskorna, sen norskorna). Och i Champions League har antingen ett norskt eller danskt klubblag varit i semifinal eller final nästan varje år under hela 2000-talet (se nedan).
Men i år har Sverige med ett starkt Sävehof – i kombination med något svagare lag från grannländerna när klubbarna från de gamla öststaterna tar över allt mer precis som på herrsidan – för första gången en klar chans att bli bästa nordiska lag i Champions League.
– Det hade varit häftigt, säger veteranen Ida Odén.
Kampen om att bli bäst i Norden börjar redan i gruppspelet där Sävehof ställs mot danska mästarna Esbjerg, som gör CL-debut, och norska mästarna Larvik, som radat upp framgångar i CL under 2000-talet. I gruppen finns också slovenska Krim som rankas fyra i gruppen.
– Larvik är inte lika starkt som tidigare, i varje fall inte på papperet, säger Odén inför premiären i dag där man ställs mot just Larvik borta.
Norskorna har tappat målmaskinen Nora Mørk och har dessutom en rad nyckelspelare skadade.
– Men Larvik är ändå favoriter i gruppen med tanke på vad deras spelare presterat tidigare.
Danmark och Norge har ytterligare varsitt lag med i Champions League: Midtjylland respektive Glassverket.
Sävehof har visserligen tagit sig vidare till mellanrundan de senaste tre åren men då har man haft minst ett världslag i gruppen. Nu har man faktiskt möjligheten att vinna sin CL-grupp för första gången.
– Det är viktigt för vår känsla när vi går in i matcherna. Vi är fyllda av självförtroende.
Sävehof har dock aldrig lyckats ta sig vidare från mellanrundan till kvartsfinalerna och det kan bli tufft i år också. Man slås nämligen ihop med grupp C som troligen är den tuffaste gruppen vi någonsin sett i damernas CL-historia.

***

Bästa nordiska klubb i CL under 2000-talet
2016: Larvik, Norge (kvartsfinal).
2015: Larvik, Norge (final).
2014: Midtjylland, Danmark (semi).
2013: Larvik, Norge (final).
2012: Larvik, Norge (semifinal).
2011: Larvik, Norge (vinnare).
2010: Viborg, Danmark (vinnare).
2009: Viborg, Danmark (vinnare).
2008: Viborg, Danmark (mellanrundan).
2007: Slagelse, Danmark (vinnare).
2006: Viborg, Danmark (vinnare).
2005: Slagelse, Danmark (vinnare).
2004: Slagelse, Danmark (vinnare).
2003: Ikast, Danmark och Viborg, Danmark (semifinal).
2002: Larvik, Norge (semifinal).
2001: Viborg, Danmark (final).
2000: Baekkelaget, Norge (kvartsfinal).

***

Tippar CL-grupperna
Grupp A
1. Buducnost (Montenegro)
2. Metz (Frankrike)
3. Thüringer (Tyskland)
————-
4. Glassverket (Norge)

Grupp B
1. Vardar (Makedonien)
2. FTC (Ungern)
3. Leipzig (Tyskland)
————–
4. Astrakhanochka (Ryssland)

Grupp C
1. Györ (Ungern)
2. Bukarest (Rumänien)
3. Rostov-Don (Ryssland)
—————
4. Midtjylland (Danmark)

Grupp D
1. Larvik (Norge)
2. Sävehof (Sverige)
3. Esbjerg (Danmark)
—————
4. Krim (Slovenien)

De tre främsta lagen i varje grupp till mellanrundan där grupp A slås ihop med B och grupp C med D.
Från mellanrundan går de fyra bästa lagen i varje grupp till kvartsfinal.

***

När jag snackade med Odén i dag passade jag på att fråga om hur hon tacklat på Skurutränaren Svarvéns uppmärksammade sågning av förbundskapten Henrik Signell för att han tog ut Odén (och inte Skurus Angelica Wallén) till fyrnationsturneringen i Polen förra helgen.

– Jag tyckte det var ett konstigt uttalande då han inte hade en aning om min satsning och hur jag tränade.

Men för Odéns del var det viktigast att få snacka med Wallén.

– Det var skönt att få prata med henne. Vi tycker ju om varandra och är bra vänner. Varken hon eller jag ville att de skulle bli henne mot mig på något sätt, sa Odén.

Tidernas dyraste trupp i handbollsvärlden

av Johan Flinck

Nytt avsnitt av ”Flinck & Rutte – Bladets handbollspodd”.
Då blev det ett hyllnings-extra döpt till ”Lindgrens Tiguan”.

Ni hittar det på de vanlig ställena, som här i vår egen spelare.

Ur det tredje avsnittet, som klockar in på 59.59, av er kajplats i handbollsetern:

* När Tollbring placerade Johaug och Dylan i medieskuggan.
* Tidernas dyraste spelartrupp i handbollsvärlden.
* Därför stoppade Kristianstad Ola Lindgren från att ta över Champions League-finalisten.
* RIK-boken – några guldkorn från praktverket som är outstanding i genren.
* Bajen-Kittes bästa – den ultimata hyllningen av Hammarbys speaker.
* Det skrivs mer om handboll än någonsin.
* EM-kvaltruppen.
* En ovetande Rutte gissar vilt på vem som blir Andréssons assisterande.

***

Ni har väl inte missat gårdagens sena nyhet: Martin Boquist är förbundets val till ny assisterande förbundskapten.

”Har inte pratat med Kim eller Kim”

av Johan Flinck

Det blev ett snack med Kristján Andrésson först i går kväll, efter allting var skrivit för min del.

Värt att nämna från det samtalet:

* Emil Frend Öfors är till stor del med som reserv för att träffa och se och lära av Jonas Källman. Inget snack om att Andrésson ser honom som Källmans arvtagare på vänstersex.

* Andrésson har varken pratat med Kim eller Kim – Andersson eller EDR alltså. Han har haft samtal med alla som var med i OS utom Kim Andersson, som Andrésson menar var väldigt tydlig direkt efter uttåget i Rio med att landslaget var ett avslutat kapitel. Kim EDR har ju också varit tydlig i sina uttalanden.

– Inga dörrar är stängda från min sida. Men man måste också respektera spelares beslut, säger Andrésson.

Men det verkade som Andrésson ändå skulle kolla av med Kim EDR framöver.

Ser inga konstigheter med det.

* Närmast bakom Jakobsson och Lagergren på högernio står Cederholm, sedan kommer Linus Persson, Magnus Persson och eventuellt någon till.

* Ny lagkapten efter Tobbe Karlsson kommer att presenteras om sju-tio dagar. Det blir alltså ingen omröstning bland spelarna när de samlats utan Andrésson snackar runt med lite spelare i den här truppen och de som varit med tidigare.

* En assisterande förbundskapten hoppas man också kunna presentera om sju-tio dagar.

* Jag tog aldrig upp det med Andrésson men värt att notera är att ett namn som över huvud taget inte nämns eller frågas efter i snacket om den nya truppen (vad jag kan se) är Jonathan Stenbäcken. Han var trots allt en av de blott 14 som var med i OS.

***

När jag satt på Friends Arena och matchen Sverige-Bulgarien kunde jag inte låta bli att fundera på varför Bulgarien inte är bättre i handboll än vad de är.

Samtliga övriga nationer i det gamla östblocket (utom Albanien då) har eller har haft en stolt handbollstradition på herrsidan: Rumänien, Jugoslavien, Tjeckoslovakien, Polen, Ryssland, Östtyskland, Sovjetunionen.

På 1970-talet dominerade öststaterna helt. I VM 1974 (i Östtyskland) kom lag 1-7 från öst och då nådde också Bulgarien sin bästa placering i ett mästerskap: 10:a.

Skärmavbild 2016-10-11 kl. 11.41.10

Men ändå sämst av öststaterna alltså.

Fyra år senare slutade man 14:e i VM. Det här är de enda två mästerskap som Bulgarien varit med i. Numera är man inte ens med och kvalar till mästerskapen längre, inte vad jag kan se i alla fall.

Vad hände med bulgarisk handboll? Varför är de en vit fläck på Östeuropas handbollskarta och har så varit i stort sett i alla år? Någon som vet?

Om EM-kvaltruppen

av Johan Flinck

Ny förbundskapten och generationsskifte i spelargruppen när ett helt koppel veteraner tackat för sig.

Det var längesen jag såg fram emot en trupputtagning som den i dag när Kristján Andrésson tog ut sin EM-kvaltrupp.

Simon Jeppsson rubricerades reflexmässigt som skrällen (också av mig och oss på Sportbladet). Men när jag tittar igenom mitt lilla ”manus” till premiäravsnittet av min och Ruttes podd, där jag tog ut min EM-kvaltrupp, som jag ville se, så är också Jeppsson med där bland kandidaterna på vänsternio.

Samtliga 16 uttagna figurerar bland kandidaterna jag hade med (två-fem på varje position). Så på sätt och vis är den här truppen faktiskt fri från skrällar.

Men låt oss gå igenom den position för position ändå.

Mv: Palicka är tillbaka som ersättare till Mattias Andersson, vilket inte var oväntat. Men Palicka får nog leva med att än en gång vara andravalet.

V6: Källman och Tollbring. Helt given duo sedan Källman sagt ja. Det här betyder att Fredrik Petersen säkerligen gjort sin sista landskamp.

UPPDATERING: Ja, det har Petersen. Läste pressmeddelandet för slarvigt, vilket Daniel Vandor påminde mig om:

Skärmavbild 2016-10-10 kl. 15.50.36

V9: Precis som Andrésson själv säger så är det här konkurrensen är som hårdast och då har vi ändå inte Kim EDR med i leken. Lukas Nilsson är ju given och Östlund också i min värld (bakom Nilsson). Jag trodde mer på Stenmalm än Jeppsson men kul att Andrésson vågar chansa på det oprövade kortet.

M9: Jim Gottfridsson given och tillbaka i helgen efter skada. Jag ville ha Robert Månsson före Konradsson med tanke på försvarskvaliteter. Men här tog Andrésson det mest väntade kortet.

H9: Jakobsson etta på positionen. Jag har inte sett Cederholm i Nantes men Lagergren var ju stekhet så sent som i CL mot Zagreb i helgen. Man kan notera att varken Cederholm eller Magnus Persson är med i kvartetten av ”reserver” som ska vara med och träna under de inledande dagarna.

H6: Ekberg och Zachrisson. Inget snack.

M6: Nielsen och Nilsson. Heller inget snack.

Försvarare: Han är uppsatt som mittsexa men jag räknar Darj som ren försvarare här och Tobbe Karlssons ersättare, även om han inte fyller ut de skorna på ett tag. Jag ville ha med Darj i truppen i podden så den här uttagningen tycker jag förstås är helt rätt. Darj har varit Handbollsligans bäste försvarare de senaste åren och därför ska han också testas på den här nivån.

Om vi räknar in ”reserverna” så var det faktiskt bara Helge Freiman jag inte hade med bland mina kandidater. Men det är naturligtvis ingen skräll att han figurerar som reserv här.

***

Den här truppen ska naturligtvis besegra Montenegro hemma och Slovakien borta. Det kravet ska vi kunna ställa med tanke på vilken nivå svensk handboll trots allt ligger på kontra de här båda nationerna.

***

Men en ny assisterande förbundskapten får vi alltså vänta på. Kommer Ola Lindgren stå där ändå i Lund den 2 november?

***

Har inget svar själv, och skjuter lite från höften: när hade vi senast en trupp till tävlingslandskamp med fem spelare från Handbollsligan/elitserien?

UPPDATERING!

Det hade Vandor också snabbt svar på och det visade sig att det var inte alls längesen:

VM-kvalet i juni: Petersen, Tollbring, Lukas, Konradsson, Lagergren.

Pava, Dado, Knirr…

av Johan Flinck

Hade ju hoppats få träffa ”Pava” Johanson (observera att det stavas med ett s bara) i Luxemburg men när jag kom dit för VM-kvalmatchen i fotboll hade han dragit till Portugal.

Så det fick bli en telefonare. Men det gick att berätta hans story ändå. Den har fått bra med utrymme på vår sajt i natt och på förmiddagen i dag. För er som inte går in där och kollar så frekvent utan bara följer mig här så hittar ni knäcket här.

***

Missa inte Dalibor Doders fantastiska skottfint och avslut (fick kolla tre gånger för att verkligen se var i målet han egentligen sätter bollen) i slutsekunderna som gav två poäng till svensklaget Minden mot Erlangen. Ni ser det här.

”Dado” när han är som härligast.

***

 

Erlangen förresten. Vilken resa Robert ”Knirr” Andersson har gjort med detta lag. Han tog över dem på våren 2015 när de låg hopplöst fast i bottenträsket. De åkte som väntat ur men ”Knirr” tog upp dem igen direkt till den här säsongen och nu är ligger man på en sensationell sjätteplats i Bundesliga.

”Knirr” – hetaste svenske tränaren i handbollsvärlden just nu?

***

Men vad händer med Melsungen? Fyra i fjol och nu på nedflyttningsplats. Visserligen har man mött flera av topplagen i början av säsongen, men ändå…

***

I morgon släpper Kristján Andrésson sin första landslagstrupp. EM-kvalet mot Montenegro och Slovakien står för dörren. Ska bli intressant.

***

Läser Erik Nivas suveräna dokument om bulgaren Ivanov. Och det är inte utan att man tänker att det i fråga om inställningen till landslagsspel saknats en del ”Ivanovar” i det svenska handbollslandslaget de senaste åren.

Sida 12 av 207
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB