Då ska vi försöka samla ihop den här fantastiska kvällen innan vi stänger OS-kvalbutiken.

Vi har pumpat på bra med sajten med artiklar:

Ekberg om Straffen.

Källman om smällen.

Landslaget om Wenströms Kim-diss.

Källman och Kim Andersson ville inte ge raka besked om OS-spel. Men jag är helt övertygad om att de är med till Rio.

Sent i natt avslöjade vi att Ljubomir Vranjes är nära att ta över som svensk förbundskapten efter OS. Enligt mina källor har han tillåtelse av Flensburg att dubbeljobba som svensk förbundskapten. Inget är klart ännu, det ska tilläggas. Det är inte som när Olof Lundh avslöjade Janne Andersson och fotbollförbundet sedan höll presskonferens morgonen efter. Vandor & Co kommer inte att kalla till presskonferens på måndagsmorgonen.

Men enligt mina uppgifter kommer Vranjes stå där som svensk förbundskapten till hösten. Sedan är frågan hur allting runtomkring honom ska lösas. Vem ska hålla koll på talangerna på hemmaplan och fortsätta utveckla det projekt Staffan Olsson ansvarat för? Är det samma person som ska vara assisterande till Ljubo? Och vem ska det vara, den assisterande alltså.

När jag pratade med Robert Wedberg, herransvarig i landslagskommittén, redan inför EM sa han att man var väldigt man om att behålla Mats Olsson som målvaktstränare. Olsson kan förstås ta en större roll runt ett landslag. Nu har jag inte dubbelkollat det, men jag tror att Olsson har kontrakt med de norska damerna efter OS också. Och det skulle sätta stopp för en utökad roll i runt det svenska herrlandslaget. För här är han med det norska förbundets goda minne.

***

Har satt ihop min OS-trupp också. Det är ju bara 14 man som får ingå i den. I min tyckare i måndagstidningen resonerar jag lite kring den.

Här har ni det:

MALMÖ. Nio matcher i jakten på en OS-plats nerkokat till en enda straff.
Och ett klassiskt mål.
Nu är han där uppe, Niclas Ekberg, med Björn Jilsén, Ola Lindgren och Staffan Olsson.

Utdömda, utspelade och utskällda inför EM.
Vidare till mellanrundan med noll poäng.
Hjälp av Tyskland tre gånger och Spanien en gång.
Sammantaget fick det Tobias Karlsson att mitt under EM utbrista: ”Det här laget har nio liv”.
Där hade han fel, kaptenen.
Man hade tio.
Det sista plockade man fram när man låg under med fyra mål i går med mindre än fyra minuter kvar och med fem sekunder kvar kunde vi koka ner nio matcher (sex i EM, tre i kvalet), där allt handlat om att nå ett OS, till en enda straff som skulle avgöra allting.
Efteråt försökte jag tränga in i huvudet på Niclas Ekberg.
Hur tänkte han?
Hur kunde han hålla sig så kall när kalabaliken i sekretariatet drog ut på tiden?
Förstod han vad som stod på spel egentligen?
Själv hade man ju dukat under av pressen.
Om somliga säger man att ”hen är för dum för att bli nervös”.
Det skulle jag aldrig påstå om Ekberg.
Men nervös var han inte ändå utan anmälde sig själv som förste man att ta straffen.
Och såg bara möjligheterna: ”det är grädden på moset att gå fram och få skjuta sitt land till Rio”.
I andra vågskålen låg titeln tidernas syndabock i svensk handboll.
Men det är väl sånt (och en hel del annat) som skiljer idrottsmän på den här nivån från oss andra, vanliga dödliga. Även om Kim Andersson efteråt gav uttryck för det de flesta nog tänkte där och då: ”Stackars Ekberg”.
Själv är jag bara glad av att jag fick på plats och uppleva det. Idrott blir inte bättre än så här.
Björn Jilséns frikast i OS 1984 mot Spanien.
Ola Lindgrens stolpe-stolpe-in i VM-finalen 1990.
Staffan Olssons slutsekundskvittering i EM-finalen 2002.
Det är på den hyllan med klassiska svenska landslagsmål i handboll vi nu sorterar in Niclas Ekbergs straff.
De tre föregångarnas mål gav fröet till Bengan Boys-epoken, VM-guld respektive EM-guld.
Ekbergs redan klassiska mål betyder att Sverige är med i OS och det är på sätt och vis viktigare än hur det sedan går i själva turneringen. Nu menar jag inte att det är viktigare att deltaga än att vinna. Men bara att vara med i ett OS betyder så oerhört mycket för handbollssporten i Sverige och nu är man det än en gång med både herrarna och damerna.
För sedan är det som jag skrev inför första OS-kvalmatchen: i Rio kommer de unga spelarna få en ovärderlig erfarenhet inför OS i Tokyo 2020. Det är ju då, för att tala med Staffan Olsson, som Sverige kan ta det efterlängtade OS-guldet i handboll. Fast just nu har man svårt att se dem göra det utan spelare som Kim Andersson, Jonas Källman, Mattias Andersson och Tobias Karlsson.
Men vi ska förstås inte räkna bort det här lagets chanser i Rio.
Kunde man gå till final i London kan man göra det igen. Det här är det bästa laget Sverige ställt upp med sedan OS i London.
Men bara 14 ska med och frågan är vilka.
Målvaktsparet är spikat.
Duon på vänsternio och högernio också: Nilsson/Östlund respektive Andersson/Jakobsson.
På linjen har vi Nilsson/Nielsen och försvarsspecialist är Karlsson.
Källman och Ekberg ska med förstås. Gottfridsson, bästa svenska anfallspelare i kvalet, är gjuten.
De tolv är givna.
Två platser kvar men tre positioner som saknar back-up: vänstersex, högersex och mittnio.
Då vill jag ha Stenbäcken som mittnia, fast han egentligen är med lika mycket som ett viktigt försvarsalternativ (imponerande inhopp som vänstertvåa mot Spanien). I det här läget har Sverige inte råd att ha en mittnia bakom Gottfridsson som inte kan användas bakåt, det vill säga Konradsson.
Sedan tar jag Zachrisson före Petersen. Det är en chansning att ha Källman, med den skadehistoriken, som ensam vänstersexa men Zachrisson är en för stor matchvinnare för att lämnas utanför truppen. Det visade han i EM.

***

Min OS-trupp:

Målvakter
Mattias Andersson
Mikael Appelgren

Vänstersex
Jonas Källman

Mittsex
Andreas Nilsson
Jesper Nielsen

Högersex
Niclas Ekberg
Mattias Zachrisson

Vänsternio
Viktor Östlund
Lukas Nilsson

Mittnio
Jim Gottfridsson
Jonathan Stenbäcken

Högernio
Kim Andersson
Johan Jakobsson

Försvarare…
Tobias Karlsson

***

Startfältet i OS blev klart sent i går kväll när samtliga europeiska kvalgrupper var färdigspelade. Därmed fick vi seedningslinjerna också klara. Det enda vi vet inför lottningen är att Sverige inte kan få Kroatien.

Snackade med flera spelare plus Ola Lindgren om vilka lag man vill ha och inte ha i gruppen.

Det blev det här paketet:

MALMÖ. Frankrike, Slovenien, Brasilien, Qatar och Argentina.
Där har ni svenskarnas drömgrupp i OS.
– Vi kan bli tvåa i gruppen och så tar vi Polen i kvarten. Sen spelar vi om medaljerna, säger Ola Lindgren.

Sent i går blev startfältet i OS-handbollen klart.
Den 28 april lottas grupperna. De fyra bästa i varje sexlagsgrupp går till kvartsfinal.
– Det är klart att lottningen har betydelse. Vi hade en gynnsam lottning i London-OS, säger Ola Lindgren.
Seedningslinjerna är klara (se här intill) och Sportbladet bad fyra spelare och en förbundskapten plocka ut dröm- respektive mardrömsgrupp.
Då får Frankrike lite överraskande flest röster den första seedningslinjen mot Polen.
Men tanken är att slippa giganterna i en kvartsfinal i alla fall.
– I OS i London hade vi Frankrike i gruppen och undvek dem sedan ända fram till finalen, påminner Mattias Andersson.
– Man vill inte ha alla de ”lättaste” lagen i gruppen för då korsas man mot de bästa i en kvartsfinal. Men i London fick vi i och för sig Danmark direkt i kvarten, säger Ola Lindgren.
Valet mellan Slovenien och Danmark är dock enkelt.
– Vi har bra statistik mot Slovenien nu och ett Danmark på topp är fantastiskt bra, säger Jim Gottfridsson.
Av Brasilien och Tunisien är hemmanationen en liten favorit.
– Jag går mycket på vilka som hade varit roliga att möta. Brasilien inför deras hemmapublik hade varit kul, säger Jesper Konradsson.
Man möter hellre VM-tvåan Qatar än europamästarna Tyskland.
– Tyskland har något bra på gång och i OS har inte Qatar hemmaplan som i VM, säger Gottfridsson.
Argentina eller Egypten är båda två lag som man måste slå om man ska gå till kvartsfinal. Men Argentina kommer att sakna sin klart bästa spelare, Diego Simonet, som är korsbandsskadad.
Då Tunisien överraskande slog ut Makedonien i kvalet och OS går i Brasilien är det färre europeiska lag än vanligt.
– Drömscenariot är att få ett afrikanskt, eller i varje fall icke-europeiskt, lag i kvartsfinalen. Men då måste man nog vinna sin grupp och det blir svårt. Men vi kan bli tvåa i gruppen och så tar vi Polen i kvarten. Sen spelar vi om medaljerna, säger Ola Lindgren.
Den inledande målsättningen lär bli att gå vidare från gruppen.
I London gick man till final – klan ni göra det igen?
– Absolut! Vi har ett väldigt intressant lag. Men allt ska klaffa, säger Andreas Nilsson.

Seedningslinjerna
Frankrike – Polen
Slovenien – Danmark
Kroatien – Sverige
Tunisien – Brasilien
Tyskland – Qatar
Argentina – Egypten

Svenskarna väljs drömgrupp

Jim Gottfridsson
Polen
Slovenien
Sverige
Tunisien
Qatar
Argentina

Mattias Andersson
Frankrike
Slovenien
Sverige
Tunisien
Qatar
Argentina

Andreas Nilsson
Polen
Slovenien
Sverige
Brasilien
Qatar
Egypten

Jesper Konradsson
Frankrike
Slovenien
Sverige
Brasilien
Qatar
Argentina

Ola Lindgren
Frankrike
Slovenien
Sverige
Brasilien
Tyskland
Argentina

***

Med all respekt för det här laget men förmodligen skulle tio av tio lag fördera Sverige före Kroatien från seedningslinje tre.

***

Plussen så på Spanienmatchen:

Mattias Andersson ++++
————————–
Jonas Källman ++++
Fredrik Petersen +
Lukas Nilsson +++
Markus Olsson ++
Jim Gottfridsson +++++
Jesper Konradsson ++
Kim Andersson +++
Johan Jakobsson +
Niclas Ekberg ++++
Mattias Zachrisson ++
Jesper Nielsen ++++
Andreas Nilsson ++
Tobias Karlsson ++++
Jonathan Stenbäcken +++

Man kan inte göra något annat än att älska den här sporten!
En OS-plats nerkokad till en enda straff.
Som skulle läggas av en spelare som redan bommat en i matchen och en viktig straff i matchen 24 timmar tidigare.
Han fick dessutom stå och vänta i tre-fyra minuter på att lägga den medan det var kalabalik i sekreteriatet.
Niclas Ekberg!
Vilken hjälte.
Jag är tom nu.
Mer här senare.

Tyckaren till söndagstidningen och plusligan mot Slovenien.

MALMÖ. Är detta Spanien ”slut”.
Ja, då kan de två målen i handicap räcka.
Men förbered er på en straffest.

Spanien har gått till minst semifinal i sex av de sju senaste mästerskapen och var i EM-final så sent som i januari.
Man gick också in i det här OS-kvalet som solklara favoriter.
Ändå är känslan att detta ålderstigna lag (medianåldern är 31 år) är på dekis. Uppfattningen under EM-slutspelet var att spanjorerna inte hade hängt med i handbollens utveckling. Det stora, tunga distansskyttet är tillbaka i världstoppen men Spanien har kört vidare på sitt spår. Trots det tråcklade man sig till en final i EM efter att egentligen bara imponerat i två matcher mot Tyskland och Kroatien (det var nog bara Sverige som hade mer flyt med andra resultat i den turneringen).
Till det ska vi lägga deras insats mot Slovenien i fredags där medianåldern snarare låg på 51 år i andra halvlek.
Frågan om den spanska nerförsbacken är tillräckligt brant och snabb för att Sverige ska nå OS.
Sverige har råd att förlora med två mål mot Spanien.
Det låter ju rätt fint det.
Men det här är inte fotboll.
Vi ska se det som att Sverige har två mål i handicap när matchen startar, inget annat. Spanjorerna är naturligtvis lika medvetna om förutsättningarna. För dem handlar det om att vinna med tre mål, annars är man borta från OS.
Jag står fast vid att jag tror det blir svårt för Sverige med de här förutsättningarna. Sverige skulle helst ha vunnit med fyra mål eller mer mot Slovenien. Då hade man haft råd att förlora med fyra mål i kväll och, inte minst viktigt, så hade Spanien också varit vidare till OS i så fall (vid seger med tre eller fyra mål).
Därför har man sällan sett så besvikna vinnare efter en match (och inte så glada förlorare som Slovenien som bara ska slå Iran för att kvittera ut OS-biljetten).
– Det här var bittert, som Kim Andersson sa.
För Sverige hade alla förutsättningar att skaffa sig detta drömläge i matchen mot Slovenien. Man hade 12-6, visserligen redan i första halvlek, men lyckades bjuda in slovenerna i matchen på 75 sekunder före halvtidsvisslan.
Niclas Ekberg hade sedan straffkast fram till 24-21 med fyra minuter kvar.
Men man får ge slovenerna att de har en förmåga att hela tiden komma tillbaka i matcherna.
Sveriges förvarsspel höll världsklass i första halvlek. Det tog nästan 29 minuter innan Spanien Slovenien gjorde sitt första mål i uppställt spel sex-mot-sex. Det höll kanske inte riktigt samma nivå i andra halvlek, men det var framför allt anfallsspelet som gick i stå i andra plus att man tappade trycket över hela plan och kontringarna.

Sverige gjorde tio mål från nio meter, Slovenien ett.
Samtidigt vann slovenerna straffarna med 9-0 (de tilldömdes tio, Sverige bara två).
I andra halvlek gjorde spanjorerna slovenerna sex mål på sju skott från sexmeter.
Det där är tre punkter som säger ganska mycket om hur det såg ut.
Och vi kan räkna med liknande siffror i kväll.
En ny straffest med andra ord.
För när den spanske linjespelaren Julen Aguinagalde får bollen är det antingen mål eller straff. Det är sedan gammalt.
Grejen är förstås då att han inte ska ha bollen alls.
– De ska få mycket frikast. Vi ska trasa sönder deras anfall. Så de inte får sitt flow och kan spela med sina spanska växlar och bara lägga in till Aguinagalde så han kan vifta lite på rumpan och göra mål, som Gottfridsson sammanfattade det tämligen väl.
***
Zorman kan än. Vilken andra halvlek spelgeniet gjorde.
***
Imponerad av Jim Gottfridsson. Han gjorde sin första hela match sedan fotskadan i oktober och höll den här klassen.
***
Danmark till OS. Ska bara knipa en poäng mot usla Bahrain på söndagen.
Norge och Kroatien gör upp om den andra OS-platsen i den gruppen. Norge vidare på oavgjort i den matchen.
***
Men störst fiasko i OS-kvalet gör ändå Makedonien. Förlust mot Tunisien(!) och redan borta från OS. Polen och Tunisien(!!) klara för Rio.

***

Plusligan:

Mattias Andersson +++
Mikael Appelgren +++
—————-
Jonas Källman ++++
Lukas Nilsson +
Markus Olsson ++
Jim Gottfridsson ++++
Kim Andersson +++
Niclas Ekberg ++
Mattias Zachrisson +
Jesper Nielsen +++
Andreas Nilsson ++++
Tobias Karlsson ++++

Svensk seger
Men räcker det?
Nu får man bara förlora med ett max två mål mot Spanien (två mål alltså då man i så fall har gjort fler mål än Spanien i inbördes möten).
Sverige inledde annars nästintill perfekt.
Lukas Nilsson presenterade sig tidigt.
Efter sju minuter hade man gjort tre kontringsmål och gått fram till en 4-1-ledning.
Kim Andersson stänkte in en underarmsprojektil i närmsta krysset som nästan fick taket på Malmö Arena att lyfta. (Det var VM 2011-klass på publiken.)
Jim Gottfridsson 8-5 med exakt det skott han hade beskrivit i dagens tidning och som funkade så bra när han knäckte slovenerna för ett år sedan: avstämt mitt i stegisättningen och runt öronen på försvararen.
Slovenien försökte gå upp i ett utgrupperat försvar. Men det paralyserade inte Sverige på samma sätt som i EM-premiären. Med Kim & Jim på plan får det svenska anfallsspelet ett helt annat lugn.
Efter en kvart byttes gårdagens målvaktshjälte, Skof, ut.
Sista sex minuterna av första halvlek utbröt rena utvisningsorgien och Sverige drog ifrån till 12-6. Men sista 75 sekunderna lyckades slovenerna göra tre raka mål, varav ett par kändes lite onödiga.
Men tremålsöverläget (12-9) i paus byggdes framför allt, och än en gång, av ett ramstarkt 6-0-försvar.
Bästa beviset på det är att det dröjde till 28.43 innan slovenerna lyckades göra ett spelmål i uppställt spel 6-mot-6.
Slovenerna kom in stärkta av sin avslutande minut i första halvlek och redan efter ett par minuter hade man riktig kontakt (11-12) för att sedan kvittera (14-14).
Sedan följdes lagen åt … Två bra försvar höll nere målen från niometer åt båda håll och de flesta mål kom från sex- och sjumeter.
Framåt fortsatte Gottfridsson glänsa och Andreas ”Stycket” Nilsson hade bitvis julafton på niometer (med god hjälp av Gottfridsson och lite Andersson) men Kim Andersson höll ofta inne skottet och tog mycket plats från de andra inåt i banan – i 20 minuter av andra. Sedan klev han fram och gjorde tre viktiga mål i slutet.
Med drygt fyra minuter kvar hade Niclas Ekberg straff till 24-21 men Skof räddade.
Hastigt, men mindre lustigt, hade slovenerna kvitterat till 23-23 och när klockan stod på 27.40 visades Tobias Karlsson ut och slovensk seger hängde i luften.
Men Sverige lyckades vinna utvisningen efter att Andersson smällt dit 24-23 när domaren hade armen uppe i en varning för passivt spel.

Slovenien är för övrigt klara för OS redan (förutsatt att man slår Iran).

Min tyckare i tidningen i morgon hittar ni lite längre ner här. Om vad jag tror kommer att krävas mot Slovenien och några tankar om förbundets agerande i regnbågsbindel-affären i dag.

Stoppade för övrigt ordförande Vestberg i kväll för att kolla om han var inblandad i beslutet. Det var han inte. Och han vägrade säga vad han tyckte om det.

Ola Lindgren och Staffan Olsson hade inte heller varit inblandad i det. För att förtydliga vad ”landslagsledningen” var i det här fallet.

***

Landslagsledningen ansåg sig ha ”vare sig tid eller muskler att ta debatten den här gången”.

Samma dag meddelade Bruce Springsteen att han ställer in sin spelning i helgen i North Carolina i protest mot delstatens antigay-lagar….

***

Ska bli minst 9000 åskådare i Malmö Arena i kväll. Nu gäller det att bära fram laget och skapa tryck på domare, slovener, funktionärer, delegater och allt vad de heter. Föreställ er hur det hade låtit och sett ut i Celje.

***

Danmark slog Kroatien i kväll med 28-24 sedan kroaterna missat fyra av sex straffar. Danskarna mot Rio.

***

Staffan och PSG har för övrigt värvat 39-årige Skof från Nantes till nästa säsong.

***

Spaniens vattenbärare (och lagvärd) Lennarth Ebbinge:

Min tidningstyckare så:

MALMÖ. Sverige vinner mot Slovenien.
Men det lär krävas en seger med fyra mål eller mer.
För då tål Sverige en förlust mot Spanien med några mål.

En 39-årig sloven som satt och drack bärs när Sverige premiärspelade (”en liten i varje ben bara”) spräckte den svenska OS-kvalplanen direkt.
Spanien skulle ju vinna mot Slovenien och Sverige ta den programenliga vinsten mot Iran i går. Därefter skulle Sverige ha matchboll om en OS-plats redan i dag mot slovenerna.
Men Gorazd Skof, 39-åringen alltså, i Sloveniens mål bestämde sig för något annat i paus.
Efter att Slovenien släppt in 16 mål i första halvlek gick Skof in och spikade igen i andra och släppte bara in fem mål.
Nu kan det krävas tre svenska poäng mot Slovenien och Spanien inom loppet av 24 timmar.
Skulle man bara vinna en av dem (och vi förutsätter att alla lag besegrar Iran, för det gör de) kommer tre lag att stå på fyra poäng och då blir det inbördes målskillnad (där alltså resultaten mot Iran inte räknas in).
Jag tror fortfarande att Sverige slår Slovenien i dag. Visst, gör Skof en ny ”idiotmatch” blir det tufft men förhoppningsvis har han redan haft sin fullträff den här helgen. I övrigt imponerade inte Slovenien särskilt mycket (okej, försvaret var bra i andra) utan det var mer Spanien som gick ner sig helt, hade en slips i mål, såg Copacabana framför sig och vaknade inte upp förrän det var för sent.
Men nu får Spanien en lugn resa mot Iran i morgon och kan fokusera på matchen mot Sverige på söndag. Ett rätt bra schema.
För Sverige väntar två ur- och gastkramningar på mindre än 24 timmar. Då gäller det att publiken bär fram laget två gånger om. Man kommer att vara det dubbla mot de 4000 som bänkade sig i går. Men man ska höras också.
Helst ska Kim Andersson och de andra dänga till Slovenien riktigt rejält så att man tar råd att förlora mot Spanien med några bollar. För ja, jag tror det blir riktigt svårt mot ett revanschsuget Spanien som fått 48 timmar på sig att samla ihop sig för att undvika ett fiasko.
Handbollens raffinerade sätt att räkna visar att om Sverige vinner med fyra mål mot Slovenien har man råd att förlora med fyra mot Spanien (då ryker Slovenien). Vid tremålsseger kan man ha råd att förlora med tre men då blir det till att räkna vilket av de tre lagen som gjort flest mål i inbördes möten. Tvåmålsseger? Råd att torska mot Spanien med två (men då ryker spanjorerna).
Bäst är det att vinna med fyra mål eller fler. Då vet Sverige och Spanien i slutet av matchen att båda är vidare om Spanien vinner med ungefär motsvarande antalet bollar eller något färre och då behöver inget av lagen chansa i slutskedet. Har Sverige vunnit med till exempel fem mål mot Slovenien är både Sverige och Spanien vidare så länge spanjorerna vinner med mellan två och sex mål.
Men ”enklast” är förstås att ta tre poäng på de två återstående matcherna.
***
Matchen mot Iran blev som väntat en värdelös värdemätare även om det var fint att det var Kim Andersson som stänkte dit 1-0 efter 1.27 minuter i sin comeback.
***
Jo, herr Skof sa faktiskt att han skulle dricka bärs i kväll.
– En bara. Nej, en i varje ben ska jag ha. Två små bara.
***
Regnbågsbindeln?
Fegt skött av förbundet.
Den 14 januari, när EHF förbjöd bindeln inför EM, sa landslagchef Tjernberg till förbundets egen hemsida:
– För oss har det varit självklart att stötta Tobias i hans vilja att bära bindeln.
Men när det inte fanns något förbud nu till OS-kvalet och man själva ägde frågan gällde inga sådana fina statements längre. Då ville ledningen inte stötta sin egen kapten fullt ut lägre.
Då fegade man ur och skyllde på att det skulle ta fokus från det sportsliga. Frågan är om det inte blev mer uppmärksamhet kring bindeln nu i stället.
Varför inte bara låta Karlsson spela med bindeln, visa vad man står för och ta eventuella böter för att man tycker att det är värt det?

För övrigt ställde Bruce Springsteen in sin spelning i North Carolina i dag – i protest mot delstatens antigay-lagar.

Blixtblogg:

En 39-årig sloven som sitter och dricker bärs just nu (”en liten i varje ben bara”) spräckte den svenska OS-kvalplanen direkt.
Spanien skulle ju vinna mot Slovenien och Sverige ta den programenliga vinsten mot Iran i kväll. Därefter skulle Sverige ha matchboll om en OS-plats redan i morgon mot slovenerna.
Men Gorazd Skof, 39-åringen alltså, i Sloveniens mål bestämde sig i paus för att sätta stopp för det.
Efter att Slovenien släppt in 16 mål i första halvlek gick Skof in och spikade igen i andra och släppte bara in fem kassar.

Sloveniens 24-21 mot Spanien är, så här på förhand och när vi hade vårt tänkta scenario klart, mer eller mindre ett mardrömsresultat för Sverige.
Nu kan det nämligen krävas tre poäng mot Slovenien och Spanien inom loppet av 24 timmar.
Skulle man bara vinna en av dem (och vi förutsätter att alla lag besegrar Iran, för det gör de) kommer tre lag att stå på fyra poäng och då blir det inbördes målskillnad (notera: inbördes målskillnad, då räknar vi inte med resultaten mot Iran) – vilken rysare i så fall.

Matchen mot Iran blev som väntat en värdelös värdemätare även om det var fint att det var Kim Andersson som stänkte dit 1-0 efter 1.27 minuter i sin comeback.
Superproffset Mattias Andersson glänste i holken. 38-åringen skulle inte ens kunna underskatta Bjärnums PB-lag.
Andreas Nilsson skakade lite rumpa några gånger inne på linjen, kom loss och satte sina bollar säkert.
Jim Gottfridsson gjorde också mål tidigt i sin comeback.
Lukas Nilsson sparades mest och Markus Olsson fick äntligen lite speltid.
Niclas Ekberg var stensäker i avsluten och motiverade så gott han kunde varför han fortfarande verkar gå före Mattias Zachrisson, som så många vill se i en större roll. Nu fick de en varsin halvlek.

Jag tror fortfarande att Sverige slår Slovenien i morgon. Visst, gör Skof en likadan ”idiotmatch” blir det tufft men förhoppningsvis har han haft sin fullträff den här helgen. I övrigt imponerade inte Slovenien särskilt mycket (okej, försvaret var starkt i andra) utan det var mer Spanien som gick ner sig helt, såg Copacabana framför sig och vaknade inte upp förrän det var för sent.
Men nu får Spanien en lugn resa mot Iran i morgon och kan fokusera på matchen mot Sverige på söndag. Ett rätt bra schema.
För Sverige väntar två ur- och gastkramningar på mindre än 24 timmar. Då gäller det att publiken bär fram laget två gånger om. Man kommer att vara fler än de drygt 4000 som kom i kväll. Men de ska höras också.
Och helst ska Kim Andersson och de andra dänga till Slovenien riktigt rejält så att man tar råd att förlora mot Spanien med någon boll. För ja, jag tror det blir riktigt svårt mot spanjorerna.

Så en liten matchboll är det ändå mot Slovenien.

Nu spelar man aldrig på oavgjort när man går in till en handbollsmatch men notera att det räcker med tre poäng mot Slovenien och Spanien för att säkra en OS-plats. Kan vara viktigt att ha med sig om det blir en slutminutrysare, i synnerhet mot Spanien om man har en seger mot Slovenien i ryggen.

Jo, herr Skof sa faktiskt att han skulle dricka bärs i kväll.
– En bara. Nej, en i varje ben ska jag ha. Två små bara.

Samtidigt som vi laddar för OS-kvalet (jag drar ner till Malmö i eftermiddag) rör det sig bland våra storklubbar.

Kristianstad presenterade i dag vänstersexan Viktor Hallén som nyförvärv från Drott till nästa säsong. Avkast uppger på twitter att också gamle drottaren Gunnar Steinn Jonsson ska vara klar.

Då har det pågått en liten dragkamp om Jonsson för Alingsås ska också ha varit nere och träffat honom, vad jag har hört (kanske det är skrivet någonstans också).

Mer Alingsås: man vill värva hem Magnus Persson (ännu en drottare), vars kontrakt med Gummersbach går ut i  sommar, vilket Alingsås Tidning ska ha skrivit om utan att jag hittar länken nu.

***

Råkar veta att gamle fotbollshjälten Mats Magnusson kommer till Malmö Arena på söndag och kollar in OS-kvalet.

Tydligen har ”Masse” spelat en elitseriematch i handboll: med Olympic (han är ju från Helsingborg) borta mot Guif som ung. Blev bara nåt inhopp, enligt mina källor.

***

Ni som är på plats på Spanien-Slovenien i dag: lämna nu inte era platser i paus för det kommer att bjudas på stor (nåja) underhållning då. Undertecknad är då med i en poddkamp med Bolltroll & Banke och Avkast.

***
Ni har inte missat podden med Jonas Källman, va? Ni hittar den på de vanliga ställena.

***

Magnus Andersson ingår i landslagsledningen under OS-kvalet. Redan, säger ni. Nja, ersätter Uffe Nyström som videoanalytiker då Nyström är med U20-landslaget på EM-kval. Andersson skulle ändå till Malmö och då tyckte Olsson och Lindgren att han ändå kunde göra lite nytta.

***

Blev ett uppslag handboll i dagens tidning inför OS-kvalet:

Det är lite Nick Nolte-varning på Petersen, va?

Då texterna inte ligger ute när detta skrivs så publicerar jag dem här.

Artikeln först:

YSTAD. En landslagsspelare i handboll per 1000 invånare.
Lilla Ystad är unikt i handbollsvärlden.
– Det är fantastiskt. Man kan bara imponeras, säger förbundskapten Ola Lindgren.

I dag inleder handbollsherrarna OS-kvalet.
Man gör det med ett unikt landslag.
Aldrig förr har så många spelare kommit från en och samma stad, inte ens när RIK eller Drott dominerade svensk handboll under 20 år.
Sverige kan i perioder i OS-kvalet spela med en uppställning där sex av sju spelare kommer från lilla Ystad. Det saknas bara en linjespelare. Men han (Andreas Nilsson) kommer å andra sidan från Trelleborg, bara fem mil från Ystad.
– Det är fantastiskt, konstaterar Jim Gottfridsson efter att vi samlat alla sex på en bild vid Ystad Saltsjöbad, där landslaget laddar.
Spelmotorn gör comeback i landslaget efter sina långtidsskador tillsammans med Kim Andersson.
Och det mesta tyder på att talangfabriken på Österlen kommer att fortsätta leverera handbollsstjärnor.
För samtidigt som Gottfridsson & Co kvalar till OS är U20- och U18-landslagen samlade. Där hittar vi ytterligare tolv spelare från Ystad (sex i varje lag om vi räknar in U20:s Emil Hansson som drog korsbandet efter att han togs ut).
Totalt alltså 18 landslagsspelare samtidigt som antingen är födda eller fostrade från minst junioråldern (Anton Hallbäck undantaget) i en stad med 18500 invånare. Det är alltså en landslagsspelare just nu per 1000 invånare.
– Det är unikt, säger Kim Andersson.
Det har han förstås rätt i.
Till det kan vi lägga en helt ny arena och att man nästa säsong återigen har två lag i elitserien sedan IFK Ystad vunnit allsvenskan i år.
– Det är ett jäkla drag runt handbollen i Ystad nu, säger Gottfridsson.

Ystadpågarna som ska ta Sverige till OS
Målvakt:
Mattias Andersson, 38, Flensburg
Moderklubb: Ystads IF (-1999).
En av världens bästa målvakter de senaste fyra åren. Pappa Thomas stod i elitserien för YIF.

Högerkant:
Niclas Ekberg, 27, Kiel
Moderklubb: IFK Ystad (-2009). I Ystads IF 2009-10.
Varit förstavalet på positionen i fem år. Skyttekung i OS 2012. Tuff konkurrens nu av Mattias Zachrisson.

Högernio:
Kim Andersson, 33, Ystads IF
Moderklubb: Kävlinge. I Ystads IF 1998-2001, 2015-.
Svensk handbolls största stjärna som återigen gör comeback i landslaget. Flyttade till Ystad till sin farmor och farfar som 16-åring för att gå handbollsgymnasiet. Flyttade tillbaka i somras.

Mittnio:
Jim Gottfridsson, 23, Flensburg
Moderklubb: IFK Ystad (-2011). I Ystads IF 2011-13.
Skadeförföljd jättetalang som betraktats som Sveriges kommande världsstjärna (tills Lukas Nilsson slog igenom). Lär bli förstavalet i OS-kvalet.

Vänsternio:
Lukas Nilsson, 19, Ystads IF
Moderklubb: Ystads IF.
Supertalangen som fick sitt internationella genombrott i EM och skrev på för Kiel till nästa säsong. Med Viktor Östlund borta får Nilsson stort ansvar.

Vänsterkant:
Fredrik Petersen, 32, Malmö
Moderklubb: IFK Ystad (-2006).
Bolltrollare som varit med länge men ofta fått nöja sig med att vara andravalet bakom Jonas Källman. Återvände till Sverige från Bundesliga efter EM men skrev på för Malmö.

Övriga landslagsspelare från Ystad
U20-landslaget (EM-kval mot Bosnien)
Andreas Björkman Myhr, målvakt (moderklubb: Hammarby).
Linus Andersson, högerkant.
Johan Dahlin, vänsterkant.
Emil Hansson, mittnio (korsbandsskadad)
Lukas Sandell, högernio (moderklubb Eslöv).
Anton Hallbäck, mittnio (moderklubb Aranäs).

U18-landslaget (träningsturnering)
Oliver Fält, vänsterkant.
Freddy Andersson, högerkant.
Måns Landgren, målvakt.
Jonathan Svensson, vänsternio.
Simon Källström, vänsternio.
Viktor Hedin, mittnio

Faktorerna bakom talangfabriken Ystad

Konkurrensbristen
Handbollen har ingen konkurrens från andra lagsporter som fotboll och ishockey. De stora bolltalangerna väljer handboll.
– Man ser hur många som lyckats genom handbollen, säger Niclas Ekberg.

Rivaliteten
Trots stans litenhet har man under alla år haft två elitklubbar: YIF och IFK. Tillsammans har man klubbar i alla divisioner från elitserien ner till division två.
– Det finns ett lag i varje serie och det ger ett steg för alla. De som inte utvecklas så fort kan ta det steg för steg. Det har varit viktigt, säger Jim Gottfridsson.

Kulturen
Om inte handboll är religion så är det i varje fall kultur i Ystad.
Här snackas det handboll överallt och hela tiden.
– Alla ser mycket på handboll, säger Mattias Andersson.

Förebilderna
Man ser sina idoler och förebilder på nära håll träna och spela match. Oscar Carlén såg upp till Kim Andersson och Lukas Nilsson har tittat mycket på Jim Gottfridsson.
– Man ser möjligheten och tar de där extra träningspassen för att komma dit, säger Niclas Ekberg.

Urvalet
Ystad är visserligen en liten stad men nästan alla provar i alla fall på handboll. Dessutom stannar bolltalangerna kvar i handbollen i stället för att välja fotboll som på de flesta andra ställen. Det ger en förhållandevis stor talangpool att ösa ur.
– Har man inte testat på handboll här så är något galet, säger YIF:s sportchef Marcus Lindgren.

Ungdomsverksamheten
Många av ungdomstränarna har själva spelat elithandboll i någon av klubbarna. Också de allra yngsta ungdomslagen tränas av föräldrar som kan handboll.
– Det är bra utbildade tränare som ofta har spelat på relativt hög nivå, säger Mattias Andersson.

Statusen
Är du handbollsstjärna har du hög status på stan.
– A-lagsspelarna hade till exempel svarta frikort på nattklubben Starshine på 1990-talet, lotsades förbi kön och gick in gratis, säger Marcus Lindgren.

Generna
Många av de största spelarna har haft fäder som spelat på hög nivå.
Det finns inga vetenskapliga bevis för sådant här men en del handbollstalang kanske ändå förs vidare med generna.

***

Tyckaren:

YSTAD. Hemmaplanen, uppladdningen, Jim, Kim, harmonin, EM-plattformen…
Det här fixar Sverige.
Och då kan vi börja längta till Tokyo.

Precis efter att Sverige säkrat platsen i OS-kvalet efter den osannolika handbollskvällen i Polen-EM skrev jag tre snabba nyhetsartiklar:
* Sverige och Malmö ville arrangera OS-kvalet.
* Jim Gottfridsson meddelade att han räknade med att vara tillbaka till kvalet.
* Kim Andersson gläntade på dörren för ännu en comeback.
Tre önskningar i en (tidning).
Alla slog in och nu sitter förbundskaptenerna där med sin triss i kungar: hemmaplan, Kim och Jim.
Viktor Östlund och Philip Stenmalm saknas visserligen från EM (Östlund framför allt) men med Kim & Jim in är Sverige bättre nu än i EM.
Med Kim & Jim får landslaget två spelare som är bättre än nästan alla de andra att sätta andra spelare i lägen. Det ger Sverige ett ”bredare” spel, det vill säga att fler positioner (läs: kanterna och linjen) kommer med i spelet mer. Såväl kanterna som linjen hade för få ut- och inspel i EM för att man skulle vara nöjd.
Med Kim & Jim får man två spelare som med sina spelsinnen, skotthot och passningar kan lösa upp det utgrupperade, slovenska försvar som så när hade kostat Sverige poängen (och därmed OS-kvalplatsen) i EM-premiären.
Med Kim får man en försvarsspelare i världsklass på högertvå, en position där det läckte betänkligt i perioder i EM.
Med Jim får man en mittnia som är ett helt annat skotthot än Jesper Konradsson.
Så här långt har det kanske låtit som att Sveriges EM egentligen inte var något vidare.
Men det var det ju.
Man fick ihop den orutinerade niometersbesättningen på rekordtid och laget och spelet utvecklades sedan i match för match. Man fick flyt i både de egna matcherna och med de andra resultaten och tog den åtråvärda OS-kvalplatsen. Det var en viktig framgång och en stor självförtroendeboost för detta ”nya” landslag.
Man har därför kunnat starta upp på en helt annan nivå den här veckan än inför EM och rätt förvaltat ska man vara ett steg längre fram, och bättre, än när man lämnade EM.
Jag tillbringade en dag i Ystad med laget och hela den dagen genomsyrades av harmoni, fokus och fart. Vad jag förstått på spelare och ledare har det sett likadant ut hela veckan.
Rollerna och ramarna sitter och de spräcks inte av att två spelare som Kim & Jim kommer in.
Och bara en sådan sak som att det inte finns några skador som stör…
Men samtidigt är pressen på laget en annan nu. Man var mer eller mindre utdömda när man gick in i EM och OS-kvalplatsen låg där framme som en ouppnåelig dröm. I varje fall hos oss runt omkring, spelarna själva skulle förstås aldrig erkänna att det var så.
Nu, tre månader senare, räknar de flesta med att man fixar kvalet och tar en OS-plats. Det är också en ny situation som ska hanteras – på hemmaplan.
Nu har jag varit helt snett ute i mina spådomar om Sverige inför både damernas VM och herrarnas EM.
Men jag är övertygad om att Kim, Jim och de andra fixar det här.
Lugnast och bäst hade varit att göra det med en repris från damernas kval eller deras eget kval till London-OS 2012: inledande, bekväm seger mot gruppens ”blåbär” (Iran) samma dag som rätt lag vinner den andra matchen (Spanien) för att sedan avgöra det redan på lördagen med en vinst över huvudkonkurrenten (Slovenien) så att man inte behöver vara tvingade att vinna mot favoriten (Spanien) på söndagen.
Då är Sverige i OS och där kommer de unga spelarna få en ovärderlig erfarenhet inför OS 2020 i Tokyo. Det är ju då, för att tala med Staffan Olsson, som Sverige kan ta det efterlängtade OS-guldet i handboll.

***

Vill ni, och om ni har plusabonnemnag eller skaffar ett, så hittar ni mitt längre reportage från i fjol om talangfabriken Ystad här.

***

Det blir ett väldigt intressant kval i Danmark också med hemmanationen, Norge och Kroatien i kampen om två platser. Lär väl bli Danmark och Kroatien.

Då ligger podden med Jonas Källman ute på de vanliga ställena.

Få svenska spelare kan mäta sig med Jonas Källman när det kommer till klubblagsmeriter efter hans elva(!) år i Ciudad Real som, när de var som bäst, var ett av de bästa lagen handbollshistorien skådat.

Det blev en dryg timmes snack med veteranen om…
…att han inte hade en aning om Sportbladets handbollspodd (där kom vi ner på jorden).
…”spanjacker”.
…den goa känslan inför OS-kvalet.
…vädjan till de svenska supportrarna.
…hur han och Tobias Karlsson jobbar med landslagets spel.
…tränarplanerna.
…när han varit nära att sluta i landslaget.
…hur han hängde med Real Madrid-stjärnor som Zinedine Zidane.
…det fina juniorlaget hemma i Växjö.
…hyllningen till dess tränare Peppe Jonsson.
…hur han tröttnade på Gunnar Blombäcks tuffa träning i Skövde.
…hur flytten till Ciudad Real var ett sätt att komma från Skövde.
…gyllene åren i Ciudad Real (bland annat tre Champions League-titlar på fyra år och ytterligare två finaler). ”Jag ryser när jag tänker på det nu”.
…hans drömlag med de bästa han spelat med i klubblagen. Det blir en försvars- och en anfallsuppställning och bara en spelare platsar i båda.
…bäste han spelat med.
…galnaste han spelat med.
…det är för övrigt samma spelare: ”En konstig typ med många galna idéer. Han hade allt den mannen.”
…medaljer han slängt.
…när han tackade nej till Kiel och varför.
…sin relation till Talant Dutjebajev.
…dåliga investeringar.
…varför det blev ”pannkaka av allting” i återkomsten till Skövde.
…klassen på den ungerska ligan.
…vilka som går till Final 4 i Champions League.
…och mycket mer.

***

Källmans drömlag med gamla medspelare, ja. Nu valde han bara bland klubbkompisar, inte bland de han spelat i landslaget med, som Wislander, Lövgren, Tomas Svensson och Staffan Olsson.

Men vilken liten vandring det blir i handbollens Hall of fame när man tittar på vilka Källman spelade med i Ciudad Real. Få svenska spelare, om ens någon, har spelat med så många världsstjärnor som Källman i Ciudad Real.

Ett axplock:

Målvakter: Hombrados, Sterbik.

Kantspelare: Dzomba, Camara, Abalo,

Linjespelare: Urlando Rios, Carlos Prieto, Laen, Aguinagalde,

Niometersspelare: Dutjebajev, Iker Romero, Rutenka, Alberto Entrerrios, Pajovic, Jerome Fernandez, Stefansson, Chema Rodriguez, Zorman, Metlicic, Balic, Joan Canellas, Gojun, Lazarov, Jurkiewicz, Barachet.

Försvarsspelare: Dinart, Viran Morros, Guardiola.

Har hängt med landslaget i Ystad i dag.

Det blev några intervjuer i vanlig ordning och resultaten av dem får ni framöver. Framför allt satt jag ner med Jonas Källman i ett konferensrum för podden. Det blev en dryg timmes snack om en lång karriär. Avsnittet läggs ut senast på torsdag.

***

Jag går sällan på magkänsla inför mästerskap och sådana här kval och brukar ha en avvaktande, för att inte säga smått pessimistisk hållning (om vi inte snackar damernas inför VM i vintras). Men efter att sett en träning och lyssnat runt en hel del så är min känsla:

Det här fixar Källman & Co.

Inledde med att fråga Källman om känslan inför OS-kvalet.

– Det känns riktigt, riktigt bra. Vi hade en träning i går. Fantastiskt tryck! Alla ser sugna ut. Det ser riktigt bra ut, svarade han på eftermiddagen.

Sedan harmonin, trycket, farten, fokuset och nivån på kvällsträningen… det ser som sagt riktigt bra ut.

Inga skador heller som ställer till det.

***

Barud och Cederholm är fortfarande nummer 17 och 18 i truppen. Det ändrade inte skiftet av Östlund mot Stenbäcken på.

***

Det var en välfylld läktare på träningen i Ystads Arena. Invånarna i handbolls-meckat har väntat länge på en landslagssamling i staden. En enda gång har man legat samlade i Ystad under 2000-talet.

***

Ingen Sterbik i OS-kvalet.

***

Frågade Ola Lindgren om han inte hade förhört sig med Iman Jamali om Iran.

– Jo, men han svarade bara ”ni vinner lätt, ni vinner lätt”. Jag frågade om ett par spelare och då sa han: ”ni behöver ingen information, ni vinner lätt, ni vinner lätt”. Då var det ingen idé.

***

Det var rätt tydligt på träningen, som prioriterade försvarsspelet, vilka som är förstavalen bakåt i alla fall.

Från vänster: Lukas Nilsson, Jonas Källman, Jesper Nielsen, Tobias Karlsson, Kim Andersson, Niclas Ekberg.

Skulle sedan tippa på byte anfall/försvar mellan Karlsson och Jim Gottfridsson.

***

Träningen avslutades, som brukligt numera, med fotboll som nerjogg. Det var fram med den gamla filtbollen. Gottfridsson gjorde 1-0 för laget med minst antalet landskamper. Då ”upptäckte” ledningen att Gottfridsson var med trots att han hade fått fotbollsförbud på grund av sin fot och skickade honom av plan.

När Staffan Olsson blåste av fotbollsmatchen konstaterade Jesper Lindgren i det medicinska teamet:

– Då kan vi andas ut nu.

***

Hade fått höra från en trovärdig källa att Kim Andersson har varit på läkarundersökning i Kiel.

Vilken bomb! Och såklart oerhört känsligt mitt under en OS-kvaluppladdning, i Ystad till på köpet. Så jag ville inte ta det på telefon med Kim utan ville se hans reaktion när jag berättade vad jag visste. Jag väntade därför ut honom tills han hade skrivit säkert ett hundratal autografer efter träningen.

Jodå, det stämde.

– Jag var med Lukas på hans läkarundersökning. Jag har ju spelat där i sju år och det är inte så lätt med tyskan för hans del.

Men Kim var mycket förvånad hur jag kunde veta det jag visste.

Så lugna nu, alla Ystadsbor. Kim lovade att han spelar i YIF nästa säsong också.

***

Ingen Kent-Harry i podden trots att jag befann mig i Ystad. ”Professorn” är i Trondheim med Norge inför deras OS-kval.

Han lät smått bedrövad när jag pratade med honom i dag då Kent-Robin Tönnesen missar OS-kvalet med vadbristning. Christian O’Sullivan är dessutom osäker.

Det har ju gått ett par månader nu och artikeln går knappt att hitta på vår sajt. Därför vågar jag ge mig på att här i bloggen publicera den tidigare plusinlåsta listan över Sveriges 15 bästa spelare genom tiderna som jag satte ihop i samband med EM med hjälp av en härlig samling experter och ärrade journalister.

Ni hittar den lite längre ner här.

***

Hur ska det gå för Drott?

Den frågan är för mig än mer befogad efter att fått höra följande från en källa som är både insatt och väldigt sällan har fel (fick veta det i lördags i samband med elitlicensdomen):

Drott gav uppenbarligen upp tidigt. Sket i att lämna in delårsrapport och handlingsplan både 31/12 och 29/2, svarade inte på mejl från liganämnden. Kom in med något i går, det vill säga efter att beslut var fattat.

***

Het kvalmatch dömdes av sonen till ena lagets ordförande.

Ja, det skedde i Sverige. I handbolls-Sverige.

***

@runemyr på twitter med intressant reflektion:

Damelit 13/14: 4 lag från Gbg och 3 från Sthlm 16/17: 2 från Gbg och 1 från Sthlm. Kartan ritas om en del…

***

Med det sagt så säger vi förstås grattis till Boden.

***

Vilka är Sveriges bästa handbollsspelare på herrsidan genom tiderna?
Sportbladet bestämde sig för att reda ut det en gång för alla i samband med EM – även om det egentligen är omöjligt att jämföra olika generationer.
Vi bad sex experter och sex ärrade handbollsjournalister som varit med i decennier ta ut vars en topp-10-lista.
Därefter satte vi poäng: ettan fick tio poäng, tvåan nio och så vidare.
Vi slog ihop alla poäng och gjorde en lista på de 15 spelare som fått flest.
Men det här är bara början. Nu är det upp till er läsare att ta det vidare – begrunda, diskutera och tyck till.

1. Magnus Wislander
Poäng: 109.
Född: 22 februari 1964.
Position: Mittnio/mittsex.
Landslagstid: 1985-2004.
Utsedd till 1900-talets bäste spelare i världen och etta här också – förstås. Oerhört allround tvåvägsspelare som, när han var en bra bit över 30, gick från att vara världens kanske bästa mittnia till att bli en av världens bästa linjespelare. I dag tränare i RIK, vilket han varit sedan han lade av.

2. Stefan Lövgren
Poäng: 99.
Född: 21 december 1970.
Position: Mittnio.
Landslagstid: 1993-2006.
Tomas Svensson brukar säga att Lövgren är den bäste som aldrig utsågs till världens bäste. Född ledare på och utanför plan. Fältherren när Bengan Boys var som allra bäst kring millennieskiftet. Lika given tvåa här som Wislander är etta. I dag vd för Svenska handbollslandslaget AB.

3. Tomas Svensson
Poäng: 70.
Född: 15 februari 1968.
Position: Målvakt.
Landslagstid: 1988-2008.
Debuterade i elitserien redan som 15-åring och det blev 20 år i landslaget och totalt 29 år i elithandbollen. Stod i Barcelonas ”Dream Team” och vann sex Champions League-titlar i rad. Utsedd till målvakt i Champions Leagues officiella all star-lag genom tiderna. I dag tränare i Magdeburg och målvaktstränare i danska landslaget.

4. Magnus Andersson
Poäng: 68.
Född: 17 maj 1966.
Position: Mittnio.
Landslagstid: 1988-2003.
Troligen Sveriges främste playmaker genom tiderna. Lyfte alla runt sig med sitt spelsinne, kreativitet, smartness och passningar. I dag tränare i tyska Göppingen.

5. Mats Olsson
Poäng: 50.
Född: 12 januari 1960.
Position: Målvakt.
Landslagstid: 1979-97.
Rankas som en av världens bästa målvakter genom tiderna. Den ende som var med hela vägen från landslagets tunga tid i slutet av 1970-talet till Bengan Boys-epoken långt in på 1990-talet. Förste svensk att vinna Champions League (f d Europacupen) – 1994. Högt aktad målvaktsinstruktör i dag. Legat bakom den fantastiska norska målvaktstraditionen på damsidan och är också målvaktstränare i svenska herrlandslaget.

6. Lennart Eriksson
Poäng: 38.
Född: 2 februari 1944.
Position: Vänsternio.
Landslagstid: 1965-74.
Sveriges stora stjärna i slutet av 1960- och början av 1970-talet. Elegant vänsternio med stort spelsinne och en av de första med ”curveskottet” som i dag dansken Mikkel Hansen tagit till en ny nivå. Tog fem SM-guld med Hellas och togs ut i världslaget 1969. Hade svenska spelare bara blivit proffs på den tiden hade Eriksson garanterat varit stekhet hos Europas storklubbar.

7. Staffan Olsson
Poäng: 37.
Född: 26 mars 1964.
Position: Högernio.
Landslagstid: 1986-2004.
Sveriges främsta högernia genom tiderna (ihop med Kim Andersson). Lirare, skytt och framspelare som utvecklades till en högklassig försvarsspelare i slutet av karriären. Spelade ofta med små marginaler, vilket gjorde honom till lite av hackkyckling i början av Bengan Boys-epoken. I dag förbundskapten för svenska landslaget och assisterande tränare i Paris SG.

8. Peter Gentzel
Poäng: 25.
Född: 12 oktober 1968.
Position: Målvakt.
Landslagstid: 1992-2009.
Hade betraktats som landets bäste målvakt genom tiderna i de flesta andra handbollsnationer. Men den osannolika konkurrensen gör att han ”bara” rankas som trea här. Lite av en ”late bloomer” som levde mycket på sitt spel- och bollsinne. Vann Champions League med Kiel som 41-åring. I dag vd för Svensk Elithandboll.

9. Kim Andersson
Poäng: 22.
Född: 21 augusti 1982.
Position: Högernio.
Landslagstid: 2002-2015.
Tog över efter Staffan Olsson både i landslaget och Kiel. Sveriges bäste spelare och stora stjärna de senaste tio åren. Både bombskytt och briljant framspelare. Utsågs till Bundesligas bäste 2012 och ledde Sverige till OS-silver två månader senare. Spelar i dag i Ystads IF.

Ola Lindgren
Poäng: 22.
Född: 29 februari 1964.
Position: Vänsternia/försvarsspecialist.
Landslagstid: 1986-2003.
Den tredje ur den berömda 64-generationen på topp-tio. Avgjorde VM-finalen 1990 med sitt distansskott stolpe-stolpe-in. Gick sedan från att vara niometersskytt till att bli försvarsspecialist, där han rankades som en av världens absolut bästa kring millennieskiftet. Den förste av Bengan Boys som blev elittränare. I dag förbundskapten för svenska landslaget och tränare i Kristianstad.

11. Erik Hajas
Poäng: 21.
Född: 16 september 1962.
Position: Vänsterkant.
Landslagstid: 1984-1997.
Blixtsnabb vänstersexa som kontrade in hundratals mål för Sverige. Men kunde göra mål varifrån som helst, vilket han bevisade i elitserien där han blev skyttekung sex gånger. Inte så spektakulär men oerhört effektiv. Jobbar i dag som brandman.

12. Per Carlén
Poäng: 20.
Född: 19 november 1960.
Position: Mittsex.
Landslagstid: 1982-1996.
Lagkapten under första halvan av Bengan Boys-epoken. Ledare, spjuver, fysmonster och viljemänniska i samma värmländska paket. I dag förbundskapten i Israel.

13. Ljubomir Vranjes
Poäng: 19.
Född: 3 oktober 1973.
Position: Mittnio.
Landslagstid: 1996-2006.
Upphävde handbollens naturlagar då han var 166 centimeter kort men ändå niometersspelare. Hade en, framför allt för sin egen kropp, hänsynslös spelstil. En enorm offervilja, fin blick för spelet och härlig bollkänsla gjorde honom till världsspelare. I dag sportchef och tränare i Flensburg, där han blev den förste svenske tränaren att vinna herrarnas Champions League.

14. Sten Åkerstedt
Poäng: 14.
Född: 1 september 1926 (död 10 december 1983).
Position: Mittnio.
Landslagstid: 1945-61.
Elegant tekniker med fantastiskt spelsinne på mittnio. Var en av de största på 1950-talet under RIK:s första storhetstid och när Sverige tog sitt första VM-guld 1954. Spelade 180 seriematcher i rad – tio år i obruten följd 1945-55.

15. Björn Jilsén
Poäng: 10.
Född: 8 januari 1959.
Position: Vänsternio.
Landslagstid: 1982-91.
Den stora stjärnan, och en av de mest drivande, i landslaget när grunden till Bengan Boys-epoken lades med förbundskaptenen Roger Carlsson i mitten av 1980-talet. Hade ett av tidernas bästa skott i svensk handboll och blev skyttekung i OS 1984. Har det högsta målsnittet i landslagshistorien: 5,06 (957 mål på 189 landskamper). I dag ledarskapskonsult i näringslivet.

***

De här ingick i juryn:

Experterna:
Kent-Harry Andersson, Sportbladets handbollspodd
Tomas Axnér, TV4
Martin Frändesjö, Viasat
Claes Hellgren, Viasat
Magnus Grahn, SVT
Per Johansson, Kanal 5

Journalisterna:
Cege Berglund, f d Göteborgs-Posten
Jan Gustafson, f d Sydsvenskan
Jörgen Andersson, f d Hallandsposten
Kjell-Ove Andersson, f d GT
Stefan Alfelt, Sportbladet
Per Kahl, Radiosporten

***

Knäcket med Wislander:

WROCLAW. Magnus Wislander är för första gången tillbaka i hallen där han debuterade i landslaget för 31 år sen – EM-arenan i Wroclaw.
Han är det som Sveriges bäste genom tiderna.
Det tycker i varje fall Sportbladets tunga 12-mannajury.
– Man brukar väl säga att det är svårt att bli profet i sin egen hemstad, säger Wislander.

Vranjes, Lindgren, Kim, ”Bobban”, ”Böna”, Staffan, Wislander, Lövgren, Carlén, Gentzel…
Sverige har en stolt handbollshistoria och storspelarna har varit många genom åren.
Men vilka är egentligen de allra bästa?
Det är förstås en omöjlighet att jämföra olika generationer – egentligen. Men Sportbladet bestämde sig ändå för att försöka reda ut det en gång för alla. Vi bad sex experter och sex ärrade handbollsjournalister som varit med i decennier sätta ihop en varsin topp-10-lista.
Därefter slog ihop alla listor och rankade de 15 spelare som fått flest.
Ettan är nog rätt väntad – Magnus Wislander, som utsågs till århundradets spelare i världen 1999 av det internationella handbollsförbundet.
– Det hade varit jobbigt, om vi bortser från de senaste 15 åren, att bli tvåa på den här listan med tanke på att jag var etta på den i världen, om jag nu kan säga så och ändå låta ödmjuk, ler Wislander.
Du är inte förvånad?
– Jag blir alltid förvånad över sådana här saker. – Man brukar väl säga att det är svårt att bli profet i sin egen hemstad.
51-åringen är på plats på EM i Wroclaw som Radiosportens expert. Det var här, i arenan Hala Stulecia, allting började egentligen.
– Jag gjorde min första landskamp här, 1985 mot Sovjetunionen i Baltic cup. Men jag gjorde ett felaktigt byte direkt och fick börja med sitta utvisad två minuter, haha.
Det skulle bli ytterligare 383 landskamper och 1185 mål (ingen svensk har gjort fler mål eller landskamper) under 19 år och 13 medaljer i OS. VM och EM.
Juryn har gjort rätt val?
– Det är ingen som spelat så lång tid i landslaget som jag har gjort och ingen har klarat av att spela på så många olika positioner. Så det är nog mer en jämnhet än en topprestation som är utslagsgivande.
Vem tror du är tvåa?
– Jag kan tänka mig att det är Stefan Lövgren eller Magnus Andersson.
Lövgren är helt rätt. Han är överlägsen tvåa till och med. Andersson är fyra.
Sportbladet ger Wislander hela listan.
Vad säger du om den?
– Man kan sätta vilket namn som helst av alla som var med under min tid. Sedan har jag svårt att uttala mig om Åkerstedt och Lennart Eriksson, som jag inte sett spela. Staffan hade kunnat vara lite högre med tanke på hur viktig han var för ett lag. Och en kille som Pierre Thorsson presterade väldigt bra under några mästerskap. Jag hade nog hållit Björn Jilsén lite högre, Han var väldigt viktig för hela uppbyggnaden av den epok som följde sedan.
Kim Andersson är den enda från efter Bengan Boys-epoken som går in på topp-15?
– Han har tyvärr hamnat lite i bakvattnet på grund av att landslaget som helhet inte presterade under hans år. Individuellt har han varit otroligt bra under en tioårsperiod. En komplett spelare.
Vem har störst potential i det här EM-laget att gå in på en sån här lista om vi gör om den om 20 år?
– Mattias Andersson har varit mycket bra under lång tid. Men då snackar vi inte så långt fram med tanke på hans ålder. Det man hoppas på är att Lukas Nilsson ska kunna bli den som ska blomma ut, gärna redan denna veckan. Det är det man får hoppas och kan tro på.