Har tippat kvartsfinalerna på begäran av chefen:

Kristianstad-Redbergslid 3-0
Svensk handbolls flaggskepp har ett lag som nog kan räknas in bland de fem-tio bästa upplagorna vi sett i elitseriens historia. Samtliga övriga lag i elitserien är chanslösa i en serie över fem matcher, så också RIK.

Alingsås-Guif 3-1
Gamla ”maskinen” Alingsås har hackat betänkligt senaste veckorna sedan lagets hjärta Max Darj gick sönder. Från att vara överlägsen tvåa i elitserien (mellan Kristianstad och resten) var man nära att tappa andraplatsen efter bara två segrar på de åtta senaste. Men man fixar ändå en semifinalplats här.

Lugi-Sävehof 3-2
Avslutade ”osnyggt” med att förlora mot jumbon Drott efter att radat upp sju raka segrar och seglat upp som en stark finalkandidat. Det är man fortfarande. Men det kan mycket väl gå till fem matcher mot ett Sävehof som tagit sig i slutet av serien efter att radat upp slutminutförluster under en period. Lagen har varsin seger i inbördes möten i år.

Ystad-Malmö 3-2
Malmö var gänget topplagen som väntat ville undvika och följaktligen ställs fyran Ystad mot dem. Malmö har bara två förluster sedan Fredrik Petersen anslöt efter EM. Det här är den intressantaste kvartsfinalen på förhand men där Ystad ändå får gälla som favorit: två YIF-segrar och en oavgjord match på lagens tre möten under säsongen.

Spänningen kring strecken saknas inför sista omgången i elitserien.
Dramatiken hittar vi i stället kring de osynliga strecken.
Och så tar vi en rejäl titt på nord- vs sydpoolen.
Där har ni ämnena i bloggen inför sista omgången av elitserien i kväll.

För en gångs skull (tror jag) har vi inte en enda streckstrid inför sista elitserieomgången – trots tre streck.
De åtta slutspelslagen är klara, duon i ingenmansland också, liksom kvallagen. Och att Drott blir jumbo har vi vetat sedan före jul typ.

 

Tabellen

Men så har vi de ”osynliga” strecken där kampen är desto hårdare och som gör sista omgången intressant på flera håll.

* Fajten om fjärdeplatsen, som ger en femte och avgörande kvartsfinalmatch hemma. Den står mellan Ystad och Malmö, som står på samma poäng och som båda har två kvalklara lag (Skövde respektive Karlskrona) på hemmaplan i sista matchen.

* Kampen om sjätteplatsen mellan Sävehof och Redbergslid. Varför är den viktig? Jo, slutar man sexa kan man inte väljas av suveräna Kristianstad, som alltså har lag sju och åtta att välja på i kväll. I dagsläget vill jag påstå att inget lag i elitserien har skuggan av en chans mot elitseriens flaggskepp i en serie över fem matcher. I stället kan man då väljas av tvåan Alingsås och det är, med tanke på vad västgötarna presterat de senaste veckorna, som natt och dag jämfört med att ställas mot Kristianstad i en kvartsfinal. AHK går inte säker mot något av de andra slutspelslagen i dagsläget.

Enligt Kristianstadsbladet har IFK bestämt sig för att välja RIK om de får den möjligheten. Då hamnar Guif i ett delikat läge om vi (och Guif) räknar med att RIK besegrar ett Aranäs som inte har något att spela för mer än sin heder: tar Guif poäng mot Sävehof går RIK förbi Sävehof och slutar sexa och då är risken överhängande att Kristianstad väljer Guif före Sävehof. Men om Guif förlorar mot Sävehof i kväll blir Sävehof sexa, RIK sjua och Guif åtta. Ska vi då lita på IFK-spelarna och Kristianstadsbladet väljer Kristianstad i så fall RIK och inte Guif i kvartsfinalen. Hängde ni med? Alltså: kan vara läge för Guif att lägga sig mot Sävehof för att slippa Kristianstad i kvartsfinalen.

* Striden om elfteplatsen mellan Skövde och Karlskrona då? Det skilde trots att sju poäng mellan allsvenska trean OV Helsingborg (som elvan i elitserien får möta i kvalet) och fyran Lindesberg (som tolvan i elitserien ställs mot). Men så stor skillnad är det nog inte i kvalitet mellan lagen. Dessutom spelar de helt olika former av handboll och frågan är om det inte passar bättre för tunga, fysiska Karlskrona att möta ett mer traditionellt spelande OV Helsingborg än det mer speediga Lindesberg. Därför har nog inte Karlskrona något emot att sluta tolva, där man också ligger för tillfället.

Sista omgången kl 17.30 i kväll:

***

De skånska lagen dominerar elitserien i år. Alla fyra lär sluta på topp-fem.
Det för oss in på den eviga diskussionen om poolspelet. Nord mot syd.

Vilken pool är bäst? Måste väl vara syd?

Nej, vi kan redan nu, före sista omgången, slå fast att nordpoolen är bäst totalt sett. Eller i varje fall kommer de att ha tagit fler poäng totalt sett. Just nu är det 221-211 till norr. Även om sydlagen tar sina maximala tolv poäng i sista omgången kommer nord få fyra poäng till i sina ”interna” matcher i kväll.

Men intressantare är kanske att se hur en tabell ser ut om man bara räknar in matcherna där lagen från norr och söder har mött varandra.

Också där är norr alltså bättre räknat i poäng: 101-89. Och inte heller där har syd någon chans att komma ifatt i sista omgången.
De tre andra lagen i sydpoolen än topplagen från Skåne – Karlskrona, Aranäs och Drott – är ju sämst i elitserien. Och mot norrlagen har de varit riktigt svaga med bara tolv inspelade poäng tillsammans.

Till nästa säsong kan vi ha sex lag från Skåne. Det är redan klart att Drott byts ut mot IFK Ystad. Dessutom kan OV Helsingborg kvala sig upp mot antingen Karlskrona eller Skövde.

Det är en slagsida som verkligen inte är bra för elitserien och svensk handboll.
Herrarnas elitserie skriker efter ett Boden som vi ser på damsidan – ett lag från en norrländsk stad med handbollsfeber på väg upp i elitserien.

Det är 37 år sedan Norrland hade ett lag i elitserien (Kiruna 1979).

Men det lär dröja ett tag till. Norrlands bästa lag just nu är Strand från Hudiksvall, som slutade fyra i division ett norra i år.

Har skrivit en tyckare inför elitlicensdomen i morgon:

Alla klubbar fick elitlicens inför säsongen.
Sedan dess har tre klubbar tvingat spelarna att gå ner i lön mitt under säsongen.
Farsen måste få ett slut och klubbarna sluta fega.
Lägg korten på bordet – om inte annat för spelarnas skull.

I morgon lördag kommer liganämndens beslut om vilka klubbar som får elitlicens nästa säsong.
Drott har redan spelat sig ur elitserien (för första gången sedan 1968) så liganämnden slipper degradera krisklubben.
Skövde och Guif borde ligga risigt till med tanke på alla rapporter i vinter om hur illa ställt det är i de båda klubbarna och att man tvingat spelarna att gå ner i lön för att överleva.
Men som vanligt får väl alla klubbar sin elitlicens bara de lovar att bättra sig.
En enda gång under sina tio år har liganämnden sparkat ur en klubb ur elitserien: Aranäs 2013.
Inför förra säsongen gav man H43 elitlicens. Ett halvår senare hade klubben gått i konkurs och dragit sig ur elitserien.
Nu är de ekonomiska kraven i elitlicensen väldigt generösa men den känns i dagsläget helt tandlös när klubbar som Skövde, Guif och (framför allt) Drott kunde få elitlicens inför årets säsong. Eller H43 inför förra säsongen för den delen.
Tyvärr får vi inte veta hur det gick till. När pengarna blir allt viktigare och mer avgörande inom handbollen, precis som inom all elitidrott, skruvar klubbarna bara åt locket än mer.
***
Varje vår redovisar fotbollförbundet samtliga elitklubbars ekonomi i ett dokument som de lägger upp på sin hemsida, fritt att läsa för alla och en var. Där hittar vi nyckeltalen i respektive klubbs ekonomi samt tabeller, jämförelser och analyser.
I svensk handboll är allt detta hemligstämplat.
Jag kräver inga tabeller och analyser, dem kan jag själv göra, men varför kan vi inte få veta några nyckeltal som omsättning, resultat, eget kapital och lönekostnad för a-laget i elitserieklubbarna? Klubbarna redovisar nämligen den här typen av siffror till Svensk Elithandboll (SEH) varje år.
Jag försökte mig på en sammanställning för 2,5 år sedan men det är bara att erkänna att den haltade en hel del då vissa klubbar vägrade ge mig annat än ett år gamla uppgifter och det rådde en osäkerhet om alla definierade till exempel lönekostnader för a-laget på samma sätt.
Det är inte liganämnden eller svenska handbollsförbundet som bestämt att det ska vara hemligstämplat. Det har klubbarna själva gjort.
Sedan två-tre år pratar jag med SEH:s vd Peter Gentzel om detta inför varje säsong. Han vill ha transparens men klubbarna säger nej.
– Det är en process vi försöker driva så fort det går. Det skulle förenkla för alla, sa Gentzel till mig i höstas.
När jag kollade av med honom häromdagen hade ingenting hänt.
Men med tanke på hur det sett ut på allt för många håll i vinter så är det dags för klubbarna att sluta fega.
Lägg korten på bordet, om inte annat för spelarnas skull. Det är ju framför allt dem ni lurar. Ni får dem att skriva på kontrakt som ni sedan inte kan uppfylla. Låt oss få se de nyckeltal som ni redovisar för SEH så vi, och inte minst spelarna, slipper de här chockbeskeden mitt under säsongen, som i fjol med H43 eller i år om att spelare inte får ut sina löner eller tvingas skära i dem för att klubben ska överleva.
Dessutom skulle transparensen ha en självsanerande effekt när alla vet hur det ligger till. Då slipper vi orimliga glädjebudgetar antagna i slutna styrelserum.
Nästa säsong ska elitserien vara en proffsliga enligt överenskomna visionen från 2011. Vi vet att det inte kommer att bli så, ur någon aspekt eller hur vi än räknar.
Men lite proffsighet kan vi väl i alla fall kräva av klubbarna? Det är dags att tvätta byken nu.

***

Viktor Östlund är ett stort frågetecken inför OS-kvalet nästa helg. Men tydligen ska han vara med när laget samlas i Ystad på måndag. Guif lär inte vara så pigga på att han ska spela, hör jag.

***

Räknar med att spela in en ny podd nästa vecka i Ystad med någon ur herrlandslaget. Kent-Harry är tyvärr inte hemma. Han är med Norge i Danmark för OS-kval är.

***

Nathalie Hagman överlägset framröstad som årets spelare i danska ligan. Kul!

***

Johanna Westberg lämnade in sin OS-ansökan till Helle Thomsen i onsdags när hon gjorde elva mål då Randers besegrade Thomsens Midtjylland i den sista omgången med  28-27. Johanna Ahlm i Midtjylland satte nio strutar i matchen.

***

Ni missade väl inte Bodenbonanzan på Sportbladet i veckan?

Jag gjorde ett knäck med sensationscomebackande Teresa Utkovic efter första kvalsegern mot Önnered och kollega Tholén följde nästa dag piggt upp med ett (plusinlåst) dokument om framgångssagan.

Det här gillar man ju (citat med sexmetersspelaren Annica Ölen från dokumentet):

– I går till matchen hade vi till och med bilkö i Boden, det har vi nog aldrig sett här tidigare. Det är något man bara sett när man varit i Stockholm … Det säger en del om hur stort det här är.

Pratade med Utkovic sent i kväll.

Just det – Teresa Utkovic som spelade OS 2008 och lade av blott ett år senare.

Häftig och kul story!

Här har ni artikeln:

Gamla OS-hjältinnan Teresa Utkovic hade inte rört en handboll på fem år.
Nu är hon på väg att skjuta upp handbollsfebrande Boden till elitserien i sin blixtcomeback.
– Det är lite som att cykla. Har man en gång spelat så…, säger den 36-åriga sexmålsskytten.

Teresa Utkovic sköt Sverige till kvartsfinal i OS 2008 i en rysare mot Tyskland.
Redan året därpå lade hon av med handbollen för att satsa på den civila karriären. 172 mål på 79 landskamper och EM-, OS- och Champions League-spel blev det.
Förutom ett inhopp på fem matcher i Torslanda i de lägre divisionerna 2011 hade inte Utkovic spelat en match sedan dess.
– Jag hade inte ens rört en handboll på fem år, berättar 36-åringen.
Så hörde Boden av sig i förra veckan genom sin mentor Per Johansson, som också är Utkovics gamle förbundskapten. Man var i behov av en högersexa i kvalet till elitserien mot Önnered.
– ”Är du galen?! Men visst!”, svarade jag (skratt).
Hon gjorde en träning med Kungälv i torsdags, åkte upp till Boden på måndagen, gjorde en träning med sitt nya lag på kvällen och spelade sedan den första kvalmatchen i bäst av tre på tisdagen.
Boden vann den med 29-24. Utkovic spelade hela matchen och gjorde sex mål.
– Jag vet inte riktigt vad som hände. Men det är lite som att cykla. Har man en gång spelat så…, skrattar hon.
– Sedan har jag hållit igång med löpning och styrketräning de här åren.
Det råder handbollsfeber i Boden; fullspikat på läktarna och nytt publikrekord: 1500 åskådare. Det är en publiksiffra vi väldigt sällan ser ens i elitserien.
– Stämningen var magisk. Man fick stänga portarna en kvart före avkast, 500 personer som ville se matchen kom inte ens in, berättar Utkovic.
Hon hyllar sina nya lagkamrater.
– Vilket lag! När jag kom i måndags kramade de om en och de hade skickat sms innan som välkomnade mig. Det kändes som jag gick rakt in i laget.
Men redan på onsdagen vänder hon hem till Göteborg igen.
– Sedan kommer Boden ner på lördag och så spelar vi den andra matchen i Göteborg på söndag.
Seger där och Boden är klara för elitserien som första lag från Norrland sedan 1988 då Skellefteå åkte ur. I herrarnas elitserie har inte Norrland varit representerat sedan 1979 när Kiruna åkte ur.
Skulle Boden förlora mot Önnered på söndag spelas också den tredje, och avgörande, matchen i Göteborg.
– Boden är verkligen värda att gå upp i elitserien, med den kultur de har. De spelar också en rolig och snabb handboll, säger Utkovic.
Smakade det här mer? Blir det en fortsättning nästa säsong?
– Det här var jätteroligt. Men nej, jag tror inte det. Jag har två barn där hemma och det är väldigt långa resor, säger Utkovic som har hållit kontakten med handbollen som styrelseledamot i Sävehof.

***

Så spelas elitseriekvalet

Match ett (i bäst av tre)

Boden-Önnered 29-25

OV Helsingborg-Hellton 17-22

Guif-Kristianstad 20-29

***

Sedan kan man alltid diskutera, även om jag inte såg matchen, vilken klass kvalet håller när en 36-åring som inte rört en boll på fem år och gjort en träning med laget kan gå in och göra ett sånt avtryck. Det kan man verkligen. Men inte i kväll. Vi låter det här vara den lilla saga det är.

Är med i en panel på Sportbladet i dag som kollega Tolén har snott ihop.

Hellgren, Therese Brorsson, Magnus Grahn och jag svarar på tre frågor:

1) Hur skulle din trupp se ut?

2) Vem vill du se som förbundskapten i ett OS om nu inte Helle Thomsen kan träna landslaget?

3) Vad bör den svenska målsättningen vara inför OS?

Två av de tre frågorna svarade jag redan på direkt efter OS-kvalet. Men de andras svar är intressantare. Ni hittar det här (plusinlåst).

***

Stadiga läsare här kommer nog ihåg att jag här i bloggen i förra veckan skrev om Stenbäckens nostalgikväll i lördags.

Har inte snackat med någon av de inblandade men fick en skön reaktion från domarlegendaren Krister Broman via Facebook:

Mer på Facebook. Och den här bilden är ju rätt skön. Här står de i samma ordning som på den gamla bilden, med Slangen och allt.

Originalet:

Bakre raden från vänster: Claes Carlsson (förbundskapten), Lars-Ove Andersson, Kroppskultur, Michael Franzén, Heim, Magnus Wislander, RIK, Per Öberg, Frölunda, Ulf Månsson, Drott, Peder Järphag, Sävehof, Ralf Jansson, Kroppskultur, Kenneth Mattelin (förbundskapten). Nedre raden från vänster: Pierre Gustavsson, Hallby, Anders Ljungqvist, Frölunda, Kaj Pajala, Guif, Mats Fransson, Lysekil, Niklas Lagerström, Frölunda, Ingvar Brorsson, Frölunda, Jörgen Persson, H43, Jonas Sandberg, Lugi.

Lördagens version:

***

Island står fortfarande utan förbundskapten. Ljubomir Vranjes ska ha tackat nej, enligt isländsk media. Fick från källor på Island uppgifter att Kristjan Andrésson ska ha intervjuats. Samma uppgiftslämnare säger att islänningarna är sugna på en svensk efter Lagerbäcks dundersuccé. Men mycket tyder tydligen på att Geir Svensson, som fick sparken från Magdeburg i december, är favorit nu att få jobbet.

***

Kiel vände mot Pick Szeged i år också: 29-33 borta blev 36-29 hemma. Landin och Ekberg (sju mål) ska ha varit hjältar. Källman gjorde också sju.

Det är förstås positivt att spelarna är i form till OS-kvalet.

Då rundar vi av härifrån Astrachan med ett blogginlägg.

Angelica Wallén fick chansen i det här kvalet och tog den verkligen. Här ett knäck med Wallén som verkligen ger uttryck för vad hon känner.

Det föranleder oss att gå in på gallringen till OS.

Här är min OS-trupp:

Målvakter:
Johanna Bundsen
Filippa Idéhn
Givet målvaktspar.

Vänstersex:
Loui Sand
Med en ren försvarsspecialist i Sabina Jacobsen behöver man ”spara in” en spelare på någon position. Sand hade en blytung dag mot Ryssland men är given etta och behöver hon avlastning kan Roberts (eller Ahlm) gå ner på kanten en stund.

Vänsternio:
Linnea Torstenson
Jenny Alm
Jamina Roberts
Torstenson känns allt mer som en försvarsspelare. Roberts kan spela på flera olika positioner och är en annan typ av vänsternia än Alm och Torstenson (och Westberg för den delen).

Mittnio:
Isabelle Gulldén
Johanna Ahlm
Gulldén solklar etta. Veteranen Ahlm får fortsätta vara hjälpgumma lite överallt.

Högernio:
Angelica Wallén
Som så ofta en svårt position att ta ut. Men Wallén gjorde det lättare efter sitt OS-kval. Här ska Hagman delvis räknas in numera. Och sedan kan flera spelare i truppen stötta upp, som Jacobsen, Ahlm och Roberts.
Djapanovic? Vi har ännu inte sett vad hon kan göra på landslagsnivå. Bör vara med på OS-uppladdningen men är stort frågetecken bakåt.

Högersex:
Nathalie Hagman
Emma Hawia Svensson
Hade inte Hagman varit ett viktigt alternativ på högernio hade jag valt henne som ensam högersexa och tagit med en extra vänstersexa bakom Sand. Men nu behövs det en extra högersexa och Hawia Svensson har gjort det bra nu.

Mittsex:
Linn Blohm
Frida Tegstedt
Blohm självklar. Tegstedt utmanas av rutinerade Ulrika Ågren, som är tillbaka efter att blivit mamma. Men Tegstedt är bättre bakåt och det är redan en hel del envägsspelare i truppen.

Försvarare:
Sabina Jacobsen
Inget snack. Kan avlasta på högernio också som sagt.

***

Ingen Ida Odén i OS alltså. Här berättar hon varför.

***

Hon sa det aldrig, men när vi pressade Helle Thomsen i dag om framtiden så kändes det som att hon nog öppnade lite för att fortsätta som förbundskapten ändå.

Fortsättning följer.

***

Startfältet i OS är klart och jag gjorde ett knäck på det där tre spelare plus Thomsen fick ta ut sin drömgrupp (vilket automatiskt gav en mardrömsgrupp). Det troliga scenariot vid lottningen den 28 april är att det blir en mix. Men alltid kul att spekulera, precis som i vilka som ska med till OS.

Då det bara är två grupper i OS är det hela sex seedningslinjer/-par:
Norge – Nederländerna
Rumänien – Ryssland
Sverige – Montenegro
Frankrike – Brasilien
Spanien – Argentina
Sydkorea – Angola

Här är spelarnas drömgrupp: Nederländerna, Rumänien, Sverige, Brasilien, Argentina och Angola.
Mardrömsgruppen blir således: Norge, Ryssland, Sverige, Frankrike, Spanien och Sydkorea.

***

Ni fick en lektion i dag, Linnea?

– Ja, det var nio bollar i röven.

***

Fast det var ju bara åtta…

***

Noterade vid nationalsångerna att av 26 synliga, ryska spelarknän bar 23 skydd. Knäskyddsbranschen är oerhört lukrativ i Ryssland.

***

På tal om nationalsångerna i dag: först dundrade den mäktiga, ryska nationalsången på så man, som vanligt, fick ståpäls. Sedan sjöng en svensk trubadur ”Du gamla, du fria” på nån gammal cd.

Det var klasskillnad redan där i dag.

***

På tal om lukrativa branscher: sälja spolarvätska i Astrachan något halvår skulle göra en ekonomiskt oberoende resten av livet. Att ingen har kommit på det i den här gudsförgätna staden.

***

Hassan Moustafa var tydligen på plats i Astrachan. Men han blev sjuk redan första dagen, i fredags, och har legat på hotellrummet sedan dess, stackar’n.

***

Thomsen menade att, oavsett vems uppgift det blir, så blir det tufft att ta ut 14 spelare till OS.

– Vi har många bra spelare. Men vad har då Ryssland? De har väl 14 000 att välja på. De skulle kunna ställa upp med fem landslag.

***

Ryssland, ja. Satt mest och studerade min nya favorit: Anna Vyakhireva.

Vet inte om jag nämnt henne här eller på twitter. Men hon är högersexa och nyss fyllda 21 år. Spelar här i Astrachan till vardags.

165 centimeter och 50 kilo. Men oj, vilka snabba fötter! Och spelsinnet! Bollsläppet!

Hon hade gjort två landskamper inför VM i december. Där satte hon 52 baljor och blev trea i skytteligan. Hon kan också gå upp och spela högernia. Bakåt spelade hon tvåa i dag. Hon löste det med trots sin litenhet.

Nämnde henne för Torstenson, som hade järnkoll.

– Hon spelade i Zvedza (Zvenigorod) förut. Hon har tyglat sitt humör numera. Hennes syster är vänstersexan som drog korsbandet i VM, berättade Linnea.

Bara att erkänna att jag inte hade koll på det. Såg inte Ryssland alls i VM.

Systern är alltså Polina Kuznetsova som var med och tog VM-guld 2007 då hon också tog plats i all star team som vänstersexa. Det gjorde hon också i EM 2012.

Ivan Vorontsov, informationschef på det ryska förbundet, kunde ge mig lite mer info över en öl i hotellets restaurang i kväll.

– Polina är åtta år äldre och deras pappa är handbollstränare. Han såg tidigt att Anna inte skulle bli så lång och därför troligen vänstersexa hon också. Därför tvingade han henne att börja skjuta med vänstern i stället. Hon är nämligen egentligen högerhänt. Familjen bodde vid en sjö och där fick Anna stå och kasta stenar ut i sjön med sin vänsterarm, berättade Ivan.

Hon har alltid varit en supertalang: MVP i junior-EM 2013 och i all star-laget vid JVM 2012.

– Anna är en stjärna och vet om det, som Ivan sa.

Nästa år lämnar hon Astrachan – för Rostov-Don förstås.

De har en riktigt fin generation som kommer nu, Ryssland.

***

Själv hamnade jag bakom en ryss från en annan generation.

 

När jag kom till arenan var det fullt på det fåtal pressplatser som fanns att tillgå. Men två av dem upptogs av två ryska ”björnar” i landslagsoverall. Uppenbarligen inte journalister, vilket jag försökte förklara för dem. Då viftade de bara med varsin liten rysk flagga och skakade buttert åt huvudet åt mig. Jag kallade till mig Ivan som fick dem att flytta på sig lite och fixade fram en stol till så att jag kunde sitta vid de små skrivborden som var uppställda.

Ivan förklarade för mig att ”björnen” bredvid mig var OS-guldmedaljör från 2000, reservmålvakten bakom Lavrov – Pavel Soukossian.

– Ah! Busschauffören, utbrast jag. Kan du fråga honom om han visste att han kallades ”Busschauffören” i Sverige.

Ivan gjorde det. Tror jag. Eller så förstod aldrig ”Busschauffören” vad han menade. Reaktionen var nämligen noll.

Han är målvaktstränare för de ryska damerna numera. Jag fick honom att ställa upp på en bild men inte så mycket mer. Han var, milt sagt, svårpratad.

När matchen var slut klappade jag honom i ryggen och sa: ”See you in Rio!”

Jag fick bara ett grymtande till svar.

Här är han (till höger):

***
På återseende!

UPPDATERING: Ni som hann se det i natt mellan cyperattcker och grejer: det var en felaktig rubrik här på bloggen hela natten, nåt om att matchen mot Ryssland är avgörande för OS. Det är den inte.

Nu fortsätter vi:

Inte mycket bloggande sista dygnet.

Men en sådan här dag hänger ni väl med på sajten (sportbladet.se) ändå. Där får ni det mesta.

Som att spelarna firade med svenskt lösgodis i kväll. Det är ju match i morgon igen.

Som att Sverige ska OS-ladda med och mot världens bästa landslag.

Som att SOK jublar över damernas OS-plats och varför de gör det.

Som att den danska OS-missen av allt att döma innebär att Sverige tappar Helle Thomsen igen.

Som min tyckare om huruvida Helle Thomsen kan köpas för pengar.

***

18 spelare här och så Jamina Roberts (om hon är frisk) på det. Ida Odén? Nej, det tror jag inte alls.

Men bara 14 ska med i truppen. Det blir något att bita i för vem-det-nu-blir som förbundskapten.

Och det är klart att för några spelare som är på gränsen kan det såklart vara viktigt att göra en bra match mot Ryssland i morgon. Det är ju inte fler landskamper innan någon typ av OS-trupp (säkert ganska stor) samlas i juni.

***

I min tyckare (se länken ovan) drar jag också mitt alternativ om man nu inte får loss Thomsen.

***

Då är OS-startfältet i princip klart.

Sen tidigare: Brasilien (värdnation), Norge (världsmästare), Angola (vinnare Afrikas playoffspel), Argentina (2:a i panamerikanska mästerskapen), Sydkorea (asiatiska mästare) och Spanien (EM-tvåa 2014).

Från kvalet: Sverige, Ryssland, Montenegro, Rumänien och Nederländerna är redan klara. Frankrike blir det på söndagen när man vinner mot Japan.

Lottning den 14 28 april då två sexlagsgrupper ska spikas.

***

Matchen mot Ryssland kan tydligen gälla seedning i OS. Men det är ju bara två grupper så inte så mycket att seeda om i mina ögon. Jag förutsätter att Angola och Argentina hamnar i varsin grupp. Gör de inte det är ju övriga fyra lag i en sådan grupp klara för kvartsfinal innan OS ens börjat och då vill man väldigt gärna hamna där.

Nu får jag veta av överledaren/presschefen/handbollsgöken Vandor att Angola och Argentina visst kan hamna i samma grupp. Det är 50/50 om de gör det.

***

Höll på att glömma plusligan från matchen i dag.

Det blev väldigt många plus.

Johanna Bundsen +++++
—————————
Loui Sand ++++
Linnea Torstenson ++++
Jenny Alm +++++
Johanna Westberg +++
Isabelle Gulldén ++++
Johanna Ahlm ++
Angelica Wallén +++
Nathalie Hagman +++
Emma Hawia Svensson +++
Linn Blohm ++++
Frida Tegstedt +++
Sabina Jacobsen +++++

Hela tre femmor alltså.

Torstenson var förstås en femma bakåt men hennes anfallsspel i första drar ner henne ett snäpp. Gulldén given femma före paus. Sedan punktad och därefter inte lika avgörande. Därför stannar det vid en fyra. Å andra sidan får Alm en femma för framför allt hennes andra halvlek, så då kanske Gulldéns första halvlek räcker för en femma (hon kan ju inte rå för att hon punktas)…äh, det får vara så här nu.

ASTRACHAN. Matchboll till OS.
Då plockade Sverige fram serveässet:
Klassiskt svenskt 6-0-försvar av +++++-klass.

Det var Linnea Torstenson som sa det i går efter Mexiko-matchen men inför Polen-fajten.
– Vi har matchboll.
Vad krävs för att vinna den?
– Serveäss.
Det fick vi också. I form av en svensk klassiker:
Ett stort, fysiskt 6-0-försvar i världsklass. Svenskt stål! Och då räknar jag förstås in Johanna Bundsen också.
Det känns som att det där alltid kommer vara den avgörande faktorn för en svensk landslagsframgång.
Sabina Jacobsen och en nästan övertänd Linnea Torstenson (ni vet, hon som i går sa ”Tänk om du hade fått veta det här när du var liten: du får en match och vinner du den får du spela OS. Det här är drömmen! Drömmen!”) anförde detta försvar men Isabelle Gulldén och Jenny Alm var inte mycket sämre utanför dem.
Sedan är det inte fel att krydda det där svenska stålet med lite Isabelle Gulldén.
Sveriges näst bästa damspelare genom tiderna (efter Mia Hermansson-Högahl, som dock snart kan vara tvåa) var tillbaka på det där strålande spelhumöret. Hon banade vägen direkt genom att göra 1-0 och pricksköt sedan in tre mål i kryssen före paus och varvade det med delikata framspelningar. Till det kan vi lägga hennes strålande försvarsspel.
Före paus tilläts de långa, men inte så starka, polskorna bara skjuta utifrån och det gjorde de i och för sig bra och lyckades hålla kvar sitt lag i matchen (16-12 i paus).
I andra gick Polen ut på punktmarkering av Gulldén men då klev i stället Jenny Alm och dunkade dit tre raka mål. När hon var trött byttes hon ut mot Johanna Westberg som tackade för förtroendet och tryckte in 22-18.
***
Det uppställda 6-0-försvaret var grundbulten i segern men vi ska inte glömma det svenska hemspringet. Tror inte att Polen hade ett enda kontringsmål.
***
Kantspelet ska vi heller inte glömma. Mycket hög klass där också.
***
Till slut steg Nathalie Hagman också fram – som högernia.
***
Linnea Torstenson – blockdrottningen.
***
Vi ska heller inte glömma Linn Blohms och Angelica Walléns andra halvlekar. Ja, alla ska egentligen nämnas efter en sådan här prestation – Filippa Idéhn, som gick in och tog en straff, den ensamma svenske supportern Mats Alm, 53, som krigade lika bra som spelarna på plan.
***
Helle Thomsen är ju en jävla vinnare. Och modig i sitt coachande.
Många av spelarna har höjt sig en nivå sedan VM och där har såklart Thomsen en stor del.
Tills jag tagit reda på det: man kan ju fundera på hur mycket hennes assistent, Kristian Kristensen som är med från Midtjylland, ligger bakom det här försvarsspelet vi såg i dag. Det var nämligen han som coachade det under hela matchen.
Nu gäller det att behålla danskan (danskarna) över åtminstone OS. Men det ser svårt ut, vad jag förstår.

***
Men OS-platsen är faktiskt inte klar i teorin. Men nu måste Mexiko vinna mot både Ryssland och Polen för att sätta stopp för det och det kommer inte att hända.

Glöm det där. Sverige är OS-klart också i teorin. Vinner Mexiko sina båda matcher mot Polen och Ryssland blir det målskillnaden i inbördes mötens mellan Sverige, Mexiko och Ryssland och där kan Sverige inte bli sist.

ASTRAKHAN. En värdelös värdemätare men seger och oskadda – uppdraget utfört.
Nu ska Sveriges OS-öde avgöras mot Polen.
Detta Polen som krossat så många svenska handbollsdrömmar senaste decenniet.

41-20 i ett OS-kval.
Det är skrattretande men också pinsamt.
Handbollsvärlden är geografiskt galet snedvriden. Men egentligen inte lika mycket på dam- som på herrsidan.
Europa dominerar här också men inte lika totalt som hos herrarna då vi har Brasilien och Sydkorea som kan blanda sig i medaljstriden då och då i VM och OS.
Men på grund av just Brasilien får ett lag som Mexiko chansen att kvala till OS medan stora handbollsnationer som Ungern, Tyskland, Serbien och Kroatien får stanna hemma och titta på.
Eftersom OS går i Brasilien får Panamerika med ett direktkvalificerat lag till OS – Argentina (18:e i VM senast bakom alla lag från Europa samt bland annat Angola och Kina).
Och eftersom Brasilien blev tia i VM efter nio europeiska lag rankas Panamerika som näst bästa kontinent och får två av tolv platser i OS-kvalet. Dem har Uruguay och Mexiko lyckats ta i den obefintliga konkurrensen på andra sidan Atlanten.
Därför, och för att handbollen måste låta alla kontinenter kvala för att behålla sin olympiska status, får vi en skrattmatch som den mellan Sverige och Mexiko.
Sverige startade med en nästan komplett b-uppställning och redan efter 20 minuter hade samtliga utespelare varit på plan. Ändå vann man med 41-20. Mexiko hade förmodligen inte tagit en poäng i elitserien. Det här var en helt värdelös värdemätare.
Då hade de ändå en spelare, 37-åriga Berenice Esquivel Garduno, som ska ha gjort makalösa 1230 mål (på 250 landskamper) enligt den officiella statistiken. Magnus Wislander kom i jämförelse upp i 1185 (på 384 landskamper).
Det säger en del om klassen på lagen som Mexiko annars brukar möta…
Då var det en annan klass på lagen som möttes i matchen före. Ryssland och Polen hade en stenhård fajt i mycket högt tempo inför en knökfull arena med 6000 ryssar som skapade en fantastisk stämning.
De ryska hemmafavoriterna vann till slut efter att ha vänt 24-25 till 27-25 de sista tre minuterna. Det var bra för Sverige för därmed får vi på lördagseftermiddagen matchen som ska avgöra allt: Sverige-Polen (svensk förlust och det kanske inte ens räcker att besegra Ryssland på söndag).
Sverige besegrade visserligen Polen i gruppspelet i VM senast. Men det var en seger som, skulle det visa sig, inte betydde ett smack när Sverige klappade ihop mot Danmark och åkte ut redan i åttondelen samtidigt som Polen samlade ihop sig och slog ut både Ungern och Ryssland på väg fram till en semifinal.
Nej, det är snarare så att svensk handboll ska ha revansch på polsk efter alla bakslag de senaste elva åren. Hela sex gånger sedan 2005 har Polen tillfogat Sverige några av våra tyngsta och mest ödesdigra förluster och poängtapp, mest på herrsidan men också hos damerna. Jag tänker på EM-kvalet 2005, EM-kollapsen 2012 och VM-åttondelen 2015 för herrarna samt VM-playoffet 2013 då damerna missade sitt enda mästerskap de senaste nio åren.
Och jag tycker att Polen imponerade mot Ryssland. Man pressade ryskorna på deras hemmaplan inför den kulissen utan att några av nyckelspelarna, som Karolina Kudlacz och Kinga Achruk, levererade. Med bättre skärpa framåt och bakåt i slutminuterna hade Polen vunnit matchen.
Det här blir tufft för Sverige.
Det är, som vi sagt hela tiden, en 50/50-match.

***

Drömkrossarna Polen:

EM-kval 2005: Historiska missen
Herrarna missar sitt första EM eller VM någonsin efter att förlorat i Olsztyn. Det är början på ett mindre mästerskapsmörker.

OS-kval 2008: Borta från OS
I Wroclaw spelar herrarna visserligen oavgjort mot Polen i första matchen men på polsk mark krossas drömmen om ett OS efter förlust mot Island. Förbundskapten Ingemar Linnéll får lämna sin post.

EM 2010: Sämsta mästerskapet
Herrarna förlorar mot Polen och missar att gå vidare från ett gruppspel för första gången sedan 1970-talet. Man slutar näst sist i EM.

EM 2012: Alla kollapsers moder
Herrarna har 20-9 i paus i matchen i mellanrundan men tappar allt och matchen slutar 29-29. Sverige åker ur EM i mellanrundan.

VM-kval 2013: Adjö till VM
Efter sex raka mästerskap förlorar damerna playoff till VM mot Polen. Ett halvår senare får Torbjörn Klingvall sparken.

VM 2015: Åker ur VM
Herrarna förlorar åttondelsfinalen i VM mot Polen och får åka hem.

Helle Thomsen bjöd på en liten bomb så här kvällen före OS-kvalet ska till att börja: Sabina Jacobsen skrivs inte in i truppen. Ni läser mer om det här.

Nu fick jag inte prata med Thomsen då beskedet kom så sent, utan jag fick nöja mig med presschef/överledare Vandor. Men han stod fast vid att det inte handlar om någon skada eller sjukdom. I stället ska Jacobsen vila för att hon ska gå så hårt mot Polen och Ryssland.

Det kan man inte tolka som något annat än att Thomsen tänker spela Jacobsen mycket som högernio mot Polen (i första hand) och Ryssland. För varför skulle hon annars behöva vilas för att bara spela försvar i två matcher (om än) på två dagar? Det lär ju annars vara andra spelare som kommer att gå betydligt hårdare mot Polen och Ryssland och som ska spela mot Mexiko också, som Gulldén till exempel.

Nu väljer Thomsen att offra ett byte på den här lösningen och har därmed bara ett kvar, som bör sparas till målvakterna om det skulle hända Bundsen eller Idéhn något.

Vandor säger att nu får övriga niometersspelare chansen att visa vilka som är i form. Hur nu de nio (inklusive Hagman) ska hinna göra det på allvar i en match och vad nu det testet är värt mot ett Mexiko som kanske är det sämsta laget som någonsin kvalat till ett OS och som Sverige ska köra över med 15-20 bollar.

Ja, som ni förstår så är jag inte riktigt med på hur Thomsen resonerar. Men det klarnar kanske i morgon.

***

Jag har ju utlovat lite info om en nostalgiträff på lördag. Det är den förre linjebjässen Joachim Stenbäcken (morbror till Jonathan och Alexander) som bjudit in sitt gamla u-landslag, födda 1962-63, till Kristianstad på lördag när IFK möter Guif.
– I princip alla kommer, förbundskaptenerna också. Vi blir 18 stycken, säger Stenbäcken glatt till bloggen.
Bara de båda 64:orna Magnus Wislander (landade här i Astrachan i natt för att kommentera damernas OS-kval) och Peder Järphag (”giltigt skäl”) samt Ulf Månsson uteblir. Jo, supertalangerna Wislander och Järphag, som sedan skulle bli första svenska lag att spela UVM-final med sin egen generation födda 1964-65, var alltså med och spelade med de som var två år äldre.
Stenbäckens gäng var mycket nära att bli första svenska lag att spela en UVM-final.
– Man brukar väl säga att det svenska handbollsundret startade med Björn Jilséns frikast i OS 1984 eller fjärdeplatsen i VM 1986 eller VM-guldet 1990. Jag skulle vilja lägga till ”Helsingfors 1983”, säger Stenbäcken med ett litet skratt.
– Vi var faktiskt bara en centimeter från att gå till final i UVM då.
Sverige behövde vinna mot Jugoslavien, favoriter att vinna hela turneringen, i sista matchen i mellanrundan med sju mål för att gå till final.
– Med 20 sekunder kvar ledde vi med 26-20. Då gjorde juggarna ett tekniskt fel, Per Öberg lade frikastet som blev till en kontring till Anders Ljungqvist, som fångade bollen och kom helt fri med målvakten. Då blåste domaren. Öberg hade stått med hälen en centimeter in på linjen när han lade frikastet. Annars hade Ljungqvist satt friläget och vi hade gått till final. Nu gick Västtyskland dit från vår grupp i stället, vi spelade bronsmatch mot Danmark som vi förlorade och Jugoslavien fick spela match om femte-sjätte plats.
Vilka var bäst i det här laget?
– Per Öberg och Lars Ahlert (den sistnämnde saknas på bilden nedan) från Frölunda var riktigt bra. Och Mats Fransson i målet förstås, han var ju med och tog VM-guld 1990. Men allra bäst var nog högersexan Kent Andersson. Han var magisk, en Pierre Thorsson-typ. Han var den ende av oss som togs ut i all star team.
Men Andersson försvann tidigt från den stora scenen.
– Han spelade i Malmö BI och värvades sedan till H43. Men han var en bohemtyp och det där med att träna hårt var inte hans grej. Han lade ner elitkarriären redan som 21-22-åring, minns Stenbäcken.
Det är få i detta u-landslag som gjort stora avtryck i svensk handbollshistoria, i varje fall på ett internationellt plan, trots att de var i helt rätt ålder när Bengan Boys-epoken inleddes. Öberg, Ahlert, Jonas Sandberg och Stenbäcken gjorde en del a-landskamper och Fransson var alltså med om VM-guldet 1990 men annars var det yngre generationer som tog över helt och bildade stomme under guldepoken på 1990-talet.
Kommer ni spela förmatch till Kristianstad-Guif på lördag då?
– Nej, förmatchen blir hemma hos mig, vid groggbordet, flinar ”Kimmen”.
– Sen går vi och ser matchen i en loge i arenan och avslutar med att gå på ut på stan, till ”Bånken”.
Räkna med många sköna stories i Kristianstad på lördag, ni som är där och får tillfälle att lyssna.

***

Här är gänget:

Bakre raden från vänster: Claes Carlsson (förbundskapten), Lars-Ove Andersson, Kroppskultur, Michael Franzén, Heim, Magnus Wislander, RIK, Per Öberg, Frölunda, Ulf Månsson, Drott, Peder Järphag, Sävehof, Ralf Jansson, Kroppskultur, Kenneth Mattelin (förbundskapten). Nedre raden från vänster: Pierre Gustavsson, Hallby, Anders Ljungqvist, Frölunda, Kaj Pajala, Guif, Mats Fransson, Lysekil, Niklas Lagerström, Frölunda, Ingvar Brorsson, Frölunda, Jörgen Persson, H43, Jonas Sandberg, Lugi.

***

Mötte Andrej Lavrov i dörren till arenan i dag. Han var på väg ut för att ta ett bloss. Tror att han är förbundspamp numera.

***

Linjerna i träningshallen var bokstavligen handmålade. Med en vanlig pensel och färg som inte riktigt räckte till.

***

Thomsens och Idéhns väskor plus lagväskan med västarna är nog försvunna för gott.

– Jag slipper fundera på morgonen vilken tröja jag ska ha i dag, garvade Thomsen.

Det var tredje gången på mindre än 1,5 år som Thomsen blev av med sin väska efter en flygning i jobbet.