Tyckaren i torsdagens tidning:

WROCLAW. Handbollsgudarna måste vara tokiga.
Men det är bara att tacka och ta emot.

Efter den missade poängen mot Egypten i VM i fjol som hade gett en OS-kvalplats i efterhand.
Efter en ny nobb av Kim Ekdahl du Rietz.
Efter Jim Gottfridssons skada.
Efter Kim Anderssons tack men nej tack.
Efter Lukas Nilssons missade skott i slutsekunderna mot Tyskland.
Efter Jonas Källmans ryggskott.
Då var det dags för detta landslag att äntligen få handbollsgudarna på sin sida.
Sverige är vidare med noll poäng till mellanrundan men på något sätt har det fallit sig så att man ändå känns närmare en OS-kvalplats nu än före EM.
Nej, inte bokstavligen förstås. För innan EM började kunde fortfarande ”allt” hända. Då kunde Sverige fortfarande vinna hela skiten och ta en direktplats till OS – i teorin. Men i praktiken var känslan egentligen att det skulle till nästan en bragd för att det här laget skulle ta en plats i OS-kvalet med tanke på hur det hade sett ut i de tre sista matcherna under uppladdningen.
Men Sverige har visat sig vara bättre än vi trodde och framför allt har man utvecklats, höjt lägstnivån och förbättrats för varje dag här i Wroclaw.
På onsdagen ställdes man mot det bästa laget i gruppen. Men det kom ingen kollaps, antalet tekniska fel var högst hanterbart, man fortsatte komma till lägen som mot Tyskland och bakåt höll man nere Spanien på 24 mål – utan Jonas Källman. Spanien gjorde faktiskt bara 17 spelmål. Det är riktigt imponerande. I andra lyckades kapten Karlsson och hans mannar också få hyfsat stopp på Julen Aginagalde, linjespringaren med handbollsvärldens kanske starkaste ben och som gjorde lite vad han ville, hur han ville och när han ville före paus. Det var en bedrift i sig.
Sedan saknades det inspel på linjen och framför allt utspel på kanten. Jag tror inte Sverige hade ett enda kantutspel och nästan alla avslut i de uppställda anfallen kom från niometer. I den officiella statistiken bokfördes det hela 26 svenska skott utifrån varav bara 7 i mål. Det kan jämföras med de 9 mål på 15 skott och 8 på 13 som Sverige hade mot Slovenien respektive Tyskland.
Utan Källman i försvaret blev alternativen framåt begränsade, i synnerhet i andra halvlek när det blev för långa och många byten anfall/försvar. Därför fick Jesper Konradsson knappt spela i andra halvlek och Andreas Nilsson kunde inte användas så mycket framåt som man nog helst hade velat och behövt.
Men ändå står Sverige här med en större chans att knipa en OS-kvalplats än bara för några dagar sedan. Det är min absoluta känsla i alla fall.

Man ska ha all kredd själva för hur man tagit stora kliv i spelet och i prestationen den senaste veckan.
Men sedan har man äntligen fått de där handbollsgudarna på sin sida.
Tyskland inledde kvällen med att se till att Sverige över huvud taget fick vara kvar i EM.
När kvällen sedan var över visade det sig att det var ”rätt” lag, alltså redan OS-kvalklara lag, som är vidare med poäng till mellanrundan. Förutom Norge då, men de kan få ta en OS-kvalplats på den andra sidan. Jag ser inte Vitryssland som något hot och Makedonien kommer att få sin OS-kvalplats från VM.
Därmed har Sverige det i sina egna händer på den här halvan. Två segrar mot Ryssland och Ungern och Sverige bör ha en OS-kvalplats utan att ens behöva spela en avgörande placeringsmatch om den här på EM.
Men det finns inga livlinor eller bakdörrar längre.
Vi snackar ödesmatch direkt på fredag mot Ryssland. En 50/50-match.
Förlust och OS-drömmen dör direkt (det diskuteras om det möjligen kanske finns en osannolik väg till en kvalplats ändå men jag tvivlar för då lär det behöva ske mirakel på mirakel på den andra halvan).
Men seger och Sverige tål en förlust mot Danmark för att sedan besegra ett Ungern som inte imponerat hittills och troligen inte har något att spela för då längre.

***

Lukas Nilsson bjöd på rubrikvänliga citat när jag frågade honom om vad han tyckte om den avslagna stämningen på läktarna i matchen. ”Analysen” hans var faktiskt klockren.

***

Men han hade ingen koll på Ryssland.

– Jag kan inte så mycket om dem.

Ni mötte ju dem i november?

– Jag minns inget.

Men det var ju din landslagsdebut och du gjorde ditt första mål i landslaget mot dem?

– Jaha, det kanske jag gjorde. Men jag minns inget, jag spelade inte så mycket.

***

Nu är kan lite skadad i det här yrket och efter ett antal mästerskap, men hade jag varit spelare med all den tid de har över så hade jag nog haft ganska bra koll på förutsättningarna hela tiden.

Jag vet därför inte om de bara låtsas eller om de verkligen har noll koll på vad olika resultat innebär. Okej, jag fattar att de tar en match i taget och går in i sina bubblor i samband med varje match och allt det där, men det går knappt att prata med någon av spelarna om vad resultaten betydde i dag (jo, de visste att de var vidare med noll poäng men inte mycket mer), vilka de nu ställs mot och chanserna mot Ryssland och så vidare.

Tur då att vi i presspacket har Ola Lindgren som alltid kommer uppdaterad och ofta har klurat lite på olika scenarior. Han hade direkt klart för sig hur det nu hade öppnat upp sig för Sverige.

Det blev den här artikeln där ni också får alla förutsättningarna (i rutan under knäcket).

***

Plusbetygen så:

Mattias Andersson ++++
—————-
Fredrik Petersen ++
Victor Östlund +++
Markus Olsson +
Lukas Nilsson +
Jesper Konradsson +
Johan Jakobsson +++
Andreas Cederholm ++
Niclas Ekberg ++
Mattias Zachrisson ++
Andreas Nilsson ++
Jesper Nielsen ++
Tobias Karlsson +++

Ligger jag för lågt? Sverige spelade trots allt 22-24 mot Spanien. Kanske det.

Är jag för hård mot Lukas Nilsson och Jesper Konradsson? Möjligt. Men Nilsson sätter trots allt bara 2/10 och så har han ett par assist på det. Man kan inte bara hylla honom för att han vågar skjuta, bollarna måste sitta lite oftare än så här och flera av lägena var riktigt bra.

Markus Olssons första minuter i EM blev ju rena mardrömmen för honom, stackar’n.

Kanske Cederholm också ska ha en etta om Konradsson och Nilsson fick det. Ja, det går att diskutera.

***

Danmark, Spanien, Tyskland, Ryssland, Sverige, Ungern – bara klassiska, stora handbollsnationer (okej, Ungern har kanske inte DOM stora framgångarna på landslagsnivå).

***

Sverige också vidare. Då siktar Kent-Harry och jag på en EM-podd i dagarna. Kanske redan i dag (torsdag).

***

9 mål och 10 assist av Mikael Hansen mot Ungern. Det säger allt.

Sverige hade en spelfri dag men det hände ju en hel del ändå.

Det började med Lukas Nilssons övergång till Kiel. Den har ni läst allt om vid det här laget, inklusive Ola Lindgrens kritik mot valet av tidpunkt av klubbarna att gå ut med det.

Jag kan tycka, men nu står jag ju på den här sidan ”skranket”, att det var lika bra att gå ut med det nu när det var klart i stället för att hålla på det tills efter EM. Det läckte ju ut redan i går kväll att det var klart och jag tror det hade påverkat allt och alla mer, till och med Lukas själv, om det hade blivit en följetong varje dag om huruvida han var klar eller inte. Nu stökade man av det på en halvtimme typ.

Nilsson själv tror jag inte det påverkar ett dugg nu. Inte negativt i alla fall. Snarare växer han av att veta att han är en Kielspelare till hösten.

Om Nilsson gör rätt?

Det är ett stort steg att ta, det ska vi inte glömma. Många har tagit ett liknande steg förut. De flesta har faktiskt inte klarat det utan fått börja om på ett eller annat sätt. Andra har fixat det och den förste jag kommer att tänka på är Aron Palmarsson. Kim Andersson är en annan. Oscar Carlén är en tredje (även om det var till Flensburg). Jag tror att Lukas också klarar det. I slutändan handlar det mycket om det mentala.

Jag snackade med Marcus Ahlm, numera sportsligt ansvarig i Kiel, och han betonade att man, förutom den uppenbara handbollstalangen, fastnat för Nilssons ”inställning till sin idrott, han vet vad han vill med sin idrott, det är sådana spelare vi letar efter”.

Och det är alldeles uppenbart att Nilsson har den rätta skallen.

Sedan ska kroppen också hålla.

Nu kommer han naturligtvis inte behöva gå så jättetungt år ett eller två. Kiel har gott om spelare på vänsternio/mittnio. Men om han fortsätter utvecklas och presterar när han får sina chanser så kommer han säkert få dra ett stort lass redan om tre-fyra år. Då är han bara 23-24 år. Lägg på ett par år till och han är inne på sin sjunde säsong i Bundesligas absoluta toppskick redan när han är 26 år. Vad säger han då om landslagsspel? Nej, vi ska inte måla fan på väggen här men vi har ju sett tendenserna de senaste åren.

Låt oss hoppas att den tidiga övergången till Kiel inte gör att svensk (landslags)handboll ”förlorar” honom för tidigt bara.

***

Det är nästan svårt att ta in, men Lukas Nilsson spelade alltså juniorhandboll (JSM-guld) i våras. Mindre än nio månader senare är han klar för Kiel och en viktig spelare i EM.

***

– När Kiel har många svenskar så är också svenskarna väldigt  i världshandbollen, säger Magnus Wislander till SVT Sport.

Jag förstår vad han menar, den gode ”Slangen”. Men faktum är att när Kiel-svenskarna varit som flest (sex-sju stycken) har Sverige varit som kanske sämst – 2006-07 när man missade två raka mästerskap.

***

Ola Lindgren var för övrigt rejält på hugget den stunden han stod och snackade med media i dag.

Det var ingen dålig passning han skickade till Lindskog apropå dennes och Björnsens övergångar till Wetzlar.

Saxat ur Kristianstadsbladet:

– Där finns ändå spelare som har visat upp ett spel under en tid. En sådan som Björnsen, det är klart att han ska ut i en större liga. Sen kan man fråga sig om Anton Lindskog är mogen? säger Ola.

– Wetzlar har sin landslagsmittsexa här på EM och Lindskog pratar om att han ska vara deras förstaval, det är mycket sådant som man stör sig på. Vissa är mogna, vissa är kanske inte det.

***

Spanjorernas engelska kan ju vara i sanning bristfällig ibland (ungefär som en annans).

Men Victor Tomas, som jag pratade med i går, engelska höll nästan Oxford-klass (nåja). Smått imponerad där.

***

Norge vidare med fyra poäng.

Gläder mig innerligt med grannlandet. Det är ett trevligt folk (ja, ni får säga vad ni vill, men det står jag för), trevliga att jobba med och så har de varit nära så många gånger.

Sedan vet ni att jag tycker om Kent-Harry. Men det gör ju alla.

Björnsen hade sagt till KB-Rutte häromdagen att han trodde att ”Professorn” skulle skaffa norskt pass nu.

 

Kent-Harry till Rio!

***

Jerry Tollbring på plats i Wroclaw.

Killen har aldrig gjort en träning med landslaget.

***

Nu fokuserar vi på onsdagens matcher. Men ändå: hade Spanien vunnit mot Slovenien hade Sverige varit vidare nu med uddamålsförlusten mot Tyskland.

***

Men jag tror vi går vidare ändå. Fast med noll poäng. Tyskland och Spanien vinner sina matcher.

***

Å andra sidan – det här är skrällarnas EM. Polen slog Frankrike klart i kväll. Från att ha varit oerhört nära att tappa poäng mot både Makedonien och Serbien är polackerna plötsligt vidare med fyra poäng.

***

Visst klär han i det norska färgerna, Kent-Harry:

(Bilden från Claes Hellgren & Åsa Josefssons bok ”Handbollens tidsepoker och legender” och tagen när han var i Drammen på 1990-talet i Nordhorn.)

En tyckare med lite, lite mer distans till matchen:

WROCLAW. I går skickade tyskarna oss en bra bit bort från Rio och OS.
I morgon ska de rädda oss.
Annars krävs det en prestation som det här laget inte gjort på snart fyra år.

”Fotboll är en enkel sport; 22 män jagar en boll under 90 minuter och till slut vinner Tyskland”, sa Gary Lineker en gång.
”Handboll är en enkel sport; Sverige spelar strålande i första halvlek, sedan kollapsar man och förlorar till slut”, kan vi konstatera nu.
Ofta efter att motståndarna gått över till någon typ av offensivt försvar, skulle man kunna lägga till.
Polen förra helgen i fyrnationsturneringen.
Slovenien i premiären.
Tyskland i kväll.
De följer alla samma mönster.
Sverige inleder med en ypperlig halvlek där allt ser ut att stämma.
Sedan kommer raset i andra halvlek.
Mot Slovenien (där det ändå blev seger till slut trots ett ras på 2-10 en bit in i andra halvlek) och i går mot Tyskland var det ett offensivt försvar som på samma gång förlamade och stressade svenskarna.
Det var det inte mot Polen för drygt en vecka sedan men man kunde inte stå emot ändå (1-10 under en fas i andra halvlek).
I kväll kom kollapsen omedelbart efter paus när 17-13 blev 20-24 på en kvart.
Det här laget har nu spelat fem matcher i rad där man drabbats av sådana här genomklappningar. Ni kan väl dem vid det här laget för de har ofrånkomligen ältats ett tag: förutom de redan nämnda har vi första halvlek mot Spanien i fyrnationsturneringen (0-9 under en period) och de sista minuterna mot Brasilien (0-6).
Då har det också handlat om någon typ av offensiva försvar som paralyserat svenskarna.
De tekniska felen var inte lika många eller flagranta som mot Slovenien och spelarna menar att det var ett fall framåt; att man trots allt kom till lägena.
Det kan jag hålla med om.
Men det är klart att det satt sig i skallen på spelarna nu. Man vet att svackan kommer. Det gör den i och för hos de flesta lagen under en match – i någon form. Problemet är att för det här laget är den längre, djupare och ofta mer ödesdiger än hos de flesta.
Spelarna vet också att den nästan alltid kommer när motståndarna ställer om till ett offensivare försvar. Det vet motståndarna också.
Men i ärlighetens namn är det inte så konstigt att de kommer där och då för det här laget. För när man plötsligt (nåja) ställs mot en offensiv försvarsvariant så handlar det mycket om improvisation för att lösa upp det. Och för att kunna improvisera fram lösningar krävs det att man är samspelta och kan varandra. Det är just det som detta nya lag saknar, liksom individuell rutin på niometer.
***
Det raffinerade systemet i EM innebär nu att alla scenarior finns kvar för Sverige.
Sent i morgon kväll kan man tvingas packa väskorna och lämna EM. Men man kan också vara vidare med noll, två eller fyra poäng.
Tar Tyskland poäng mot Slovenien är Sverige klart för mellanrundan redan när man går ut till matchen mot Spanien.
Då kan man gå vidare med max två poäng (vid seger mot Spanien).
Vinner Slovenien mot Tyskland måste Sverige ta poäng på Spanien för att inte slås ut.
Å andra sidan har Sverige bara en möjlighet att gå vidare med fyra poäng (och vara mycket nära huvudmålet en OS-kvalplats): seger mot Spanien efter att Slovenien vunnit mot Tyskland.
Men den sistnämnda tanken ska vi inte ens leka med även om den är drömmen.
Låt oss hoppas att Tyskland vinner så att Sverige kan gå ut och spela utan press mot ett Spanien under press och kanske, kanske vinna och gå vidare med två poäng som bäst.
Men är det något lag i världen som straffar ett lag som radar upp tekniska fel så är det Spanien.
Om inte Tyskland räddat oss måste Karlsson & Co göra något man inte gjort på snart fyra år: ta poäng mot någon av ”de fyra stora” (Frankrike, Danmark, Spanien, Kroatien) i ett mästerskap.
Senast det hände var i kvartsfinalen i OS 2012 när man slog ut Danmark.
Men det kan jag inte se det här laget mäkta med.
***
Till sist: Lukas Nilsson gjorde förstås helt rätt som tog det sista skottet.
19-åringen upphör aldrig att förvåna men jag undrar om inte sättet han hanterade på det efteråt är det mest imponerande jag sett honom göra – på eller utanför plan.
Det var inte tomma ord. Han har skallen som kommer att ta honom hela vägen.

Norge, Island, Sverige och Danmark kan alla avancera till mellanrundan när samtliga lag nu spelat en eller två matcher.

Jag har varit med om i en omröstning som Søren Oder på Ekstra Bladet har dragit igång. Han bad en handbollsjournalist på den största tidningen i respektive nordiskt land som är med i EM samt en tv-expert från respektive land ta ut sin drömuppställning med bara nordiska spelare. Totalt åtta personer alltså.

Omröstningen skedde innan EM, ska tilläggas, och man fick bara välja spelare som är med i EM.

Slår jag ihop alltihop så blir det den här uppställningen (och nu kör jag samma ordning på positionerna som Oder hade i sin redovisning):

Målvakt: Niklas Landin, Danmark (8/8)
Vänstersexa: Gudjon Valur Sigurdsson, Island (5/8)
Högersexa: Lasse Svan, Danmark (4/8)
Vänsternia: Mikkel Hansen, Danmark (8/8)
Högernia: Alexander Petersson, Island (6/8)
Mittnia: Aron Palmarsson, Island (8/8)
Linjespelare: Bjarte Myrhol, Norge (6/8)
Försvarsspelare: Tobias Karlsson, Sverige (8/8)

 

Längst ner i blogginlägget kan ni se hur var och en röstade. Lite intressant att ibland röstade man rätt hårt på en landsman (Hellgren och jag var till exempel ensamma om Nilsson på linjen medan övriga valde Myrhol) och ibland toknobbades den ”egna gubben” (danskarna valde båda Sigurdsson före Eggert och islänningarna Christiansen respektive Reinkind före Alexander Petersson).

Bara en svensk alltså i Tobias Karlsson. Men han var desto mer given, liksom Landin, Hansen och Palmarsson – de fick samtliga röster.

Ekberg var dock nära att komma med på högerkanten, fick tre röster mot Svans fyra.

Hur hade en sådan uppställning stått sig i verkligheten mot en från Balkan och en, om vi nu ska tänka geografiskt, tysk-polsk kombination? Det tänker jag inte fördjupa mig i nu men nån läsare får gärna göra det.

***

De sponsrar visserligen inte bloggen utan bara podden. Men kan ändå bjuda på lite konsumentupplysning: nu finns appen Iplay Sport att ladda ner. Det nya sociala mediet för handbollsälskare.

***

Lite kul story: Hellgren & Perlskog skrek så mycket under Norges rysare att polisen hotade kasta ut dem.

(Hellgrens huvud ser ju för övrigt gigantiskt ut på den där bilden vi använder.)

***

Paragrafryttarna på EHF slår till igen: Sverige bötfälls med 500 euro för att Nielsen hade fel färg på skyddet.

***

Här är tre knäck inför kvällens match:

Jakten på ett sista OS.

Hans räddning: ett eget Playstation på rummet.

Tyskland är EM:s största lag. ”Ju större de är desto tyngre faller de”, som Cederholm säger.

***

Så här röstade alla i Nordens Dream Team:

SVERIGE
Sportbladet
Målmand: Niklas Landin, Danmark
Venstre fløj: Gudjon Valur Sigurdsson, Island
Højre fløj: Lasse Svan, Danmark
Venstre back: Mikkel Hansen, Danmark
Højre back: Alexander Petersson, Island
Playmaker: Aron Palmarsson, Island
Stregspiller: Andreas Nilsson, Sverige
Forsvarsspiller: Tobias Karlsson, Sverige

Expert (Claes Hellgren, Viasat)
Målmand: Niklas Landin, Danmark
Venstre fløj: Andres Eggert, Danmark
Højre fløj: Kristian Björnsen, Norge
Venstre back: Mikkel Hansen, Danmark
Højre back: Alexander Petersson, Island
Playmaker: Aron Palmarsson, Island
Stregspiller: Andreas Nilsson, Sverige
Forsvarsspiller: Tobias Karlsson, Sverige

NORGE
VG
Målmand: Niklas Landin, Danmark
Venstre fløj: Anders Eggert, Danmark
Højre fløj: Nicklas Ekberg, Sverige
Venstre back: Mikkel Hansen, Danmark
Højre back: Alexander Petersson, Island
Playmaker: Aron Palmarsson, Island
Stregspiller: Bjarte Myrhol, Norge
Forsvarsspiller: Tobias Karlsson, Sverige

Expert (Bent Svele, TV2)
Målmand: Niklas Landin, Danmark
Venstre fløj: Anders Eggert, Danmark
Højre fløj: Lasse Svan, Danmark
Venstre back: Mikkel Hansen, Danmark
Højre back: Alexander Petersson, Sverige
Playmaker: Aron Palmarsson, Island
Stregspiller: Bjarte Myrhol, Norge
Forsvarsspiller: Tobias Karlsson, Sverige

DANMARK
Ekstra Bladet
Målmand: Niklas Landin, Danmark
Venstre fløj: Gudjon Valur Sigurdsson, Island
Højre fløj: Lasse Svan, Danmark
Venstre back: Mikkel Hansen, Danmark
Højre back: Alexander Pettersson, Sverige
Playmaker: Aron Palmarsson, Island
Stregspiller: Bjarte Myrhol, Norge
Forsvarsspiller: Tobias Karlsson, Sverige

Expert (Joachim Boldsen, Viasat, Ekstra Bladet och TV3 Norge)
Målmand: Niklas Landin, Danmark
Venstre fløj: Gudjon Valur Sigurdsson, Island
Højre fløj: Lasse Svan, Danmark
Venstre back: Mikkel Hansen, Danmark
Højre back: Alexander Petersson, Sverige
Playmaker: Aron Palmarsson, Island
Stregspiller: Bjarte Myrhol, Norge
Forsvarsspiller: Tobias Karlsson, Sverige

ISLAND
Morgunbladid
Målmand: Niklas Landin, Danmark
Venstre fløj: Gudjon Valur Sigurdsson
Højre fløj: Nicklas Ekberg, Sverige
Venstre back: Mikkel Hansen, Danmark
Højre back: Mads Christiansen, Danmark
Playmaker: Aron Palmarsson, Island
Stregspiller: Bjarte Myrhol, Norge
Forsvarsspiller: Tobias Karlsson, Sverige

Expert (Einar Örn Jónsson, TV RÚV)
Målmand: Niklas Landin, Danmark
Venstre fløj: Gudjon Valur Sigurdsson, Island
Højre fløj: Nicklas Ekberg, Sverige
Venstre back: Mikkel Hansen, Danmark
Højre back: Harald Reinkind, Norge
Playmaker: Aron Palmarsson, Island
Stregspiller: Bjarte Myrhol, Norge
Forsvarsspiller: Tobias Karlsson, Sverige

Tyskarna vill INTE att Maqueda ska stängas av för skottet i ansiktet på Weinhold.

Fin tanke.

Men finns nog en baktanke också, vad än Bob Hanning, tysk handbolls mäktigaste person, svarade när jag frågade honom om det. Klart att tyskarna vill att Maqueda ska spela mot deras konkurrenter om andra- och tredjeplatsen.

Till protokollet ska också föras att Hanning också är sportchef i Berlin sedan många år och tog dit spanjoren Iker Romero en gång. Nu är Iker Romero team manager i spanska landslaget.

Personligen tycker inte jag heller att Maqueda ska stängas av. Jag tror absolut inte att han gjorde det avsiktligt. Varför skulle han göra det? Däremot var det väldigt klantigt, men det har han straffats för med det röda kortet med en halvlek kvar.

***

Elitseriespelarna har koll!

Ni minns min superenkät häromdagen, va?

Där var spelarna övertygade om att Andersson skulle bli Sveriges viktigaste spelare i EM och Nilsson få sitt genombrott.

Efter premiären får man säga att de ser ut att hamna ganska så rätt.

Hoppas de får rätt också i den starka tro (85 procent) på svenskt avancemang till mellanrundan.

Men i det sammanhanget vill jag komma med en rättelse av mig själv. Sverige är inte klara för mellanrundan bara för att Spanien slår Slovenien i morgon innan Sveriges match mot Tyskland.

Risken finns ju att Spanien går rent och att Slovenien, Sverige och Tyskland slår varandra. Då blir det målskillnadsaffär mellan de tre sistnämnda lagen om platserna 2-4 i gruppen.

Men om Spanien slår Slovenien och Sverige förlorar med bara ett mål mot Tyskland så är Sverige sämst trea.

***

Men inte fan besegrar Slovenien Tyskland om man har förlorat två raka?

Skulle gissa att stämningen är sådär i det slovenska laget. Eller i varje fall lär kemin inte vara nåt vidare mellan Vujovic och Gajic, om den nu var dåligt redan före EM, vilket Gajic hävdade. I går bänkade ju Vujovic sin skyttekung så länge som möjligt, kändes det som.

Och på presskonferensen hängde han ut Gajic:

”In the first half we produced too many technical mistakes, especially in defence with 16 goals…too much. We tried to make something in the second half, Gajic missed a penalty in an important moment and it is difficult against a good team like Sweden”.

Det var det officiella citatet från Vujovic om matchen som EHF skickade ut från presskonferensen efteråt.

***

Missa inte att köpa tidningen i dag. Eller ännu hellre: skaffa Aftonbladet plus om ni inte har det.

Och har ni Plus redan är det bara att gratulera. Då ska ni gå in här och här och läsa.

Jag har nämligen försökt ta reda på en gång för alla vilka som är Sveriges bästa spelare genom tiderna.

Jag bad 12 experter och ärrade handbollsjournalister som varit med i decennier ta ut en varsin topp-10-lista.
Därefter satte jag poäng: ettan fick tio poäng, tvåan nio och så vidare.
Jag slog ihop alla poäng och gjorde en lista på de 15 spelare som fått flest.
Men det här är bara början. Nu är det upp till er läsare att ta det vidare – begrunda, diskutera och tyck till.

Ettan och tvåan blir det kanske inte så mycket diskussioner om. Men vilka ska följa därefter?

Den andra länken här ovan är en intervju med ettan på listan.

Alltihop finns på mittuppslaget i tidningen i dag. Hade gärna kört en liten faksimil på den men det kan jag inte då hela grejen också är plusinlåst.

Vilken rysare! Men också vilken fantastisk premiär det blev.

I förra inlägget skrev jag ett hafsverk i form av någon slags tyckare på slutsignal. De blir alltid sådär, inte minst när det handlar om rysare in i slutsekunderna (hade Sverige inte vunnit hade jag inte lyckats prångla ur mig något där, det erkänner jag utan omsvep).

Men till tidningen har jag försökt skriva ihop något lite mer genomtänkt, även om vissa teman från slutsignalstexten känns igen:

WROCLAW. Släng er i väggen, Lazarus och Bobby Ewing.
Sverige kom tillbaka från de döda – två gånger om.
Det här laget kunde inte ha vunnit på ett skönare sätt.

När Per Carlén skulle spela sitt fjärde, och sista, OS i Atlanta 1996 satte upp en svensk flagga på sitt rum i OS-byn och skrev ”Segra eller dö” på den.
Han, och Sverige, segrade inte. Man förlorade finalen igen.
Då ställde Carlén skorna på prispallen och slutade i landslaget – men han dog inte. I stället åkte han hem till Öja och byggde en mur av flera ton sten den sommaren – ”vredesmuren” kallas den.
Det svenska landslaget dog inte mot Slovenien i EM-premiären heller.
Eller jo, de gjorde nog det.
Men de återuppstod från de döda.
Två gånger om.
Först från den miserabla fyrnationsturneringen i Spanien förra veckan då vi begravde (nästan) allt hopp om avancemang till mellanrundan.
Jag beskrev den sista veckan av EM-uppladdningen som den största utmaningen Ola Lindgren och Staffan Olsson haft under sina åtta år som förbundskaptener.
De grejade den. I varje fall för en första återuppståndelse som kom i första halvlek och var de bästa 30 minuterna av ett svenskt landslag på bra länge.
Försvarsspelet var tillbaka på den höga nivå som det kan, och måste, ligga på för att man ska kunna vinna matcher i EM. Detta trots att Jesper Nielsen drog på sig sin andra tvåminutare redan efter tio minuter och bänkades (fram till en bit in i andra när han kom in och drog på sig sin tredje utvisning och det röda kortet nästan direkt).
Bakom uteförsvaret visade Mattias Andersson ett mycket stabilt spel – men det skulle komma mer där.
Med det målvakts- och försvarsspelet kom kontringsspelet som en konsekvens.
Framåt handlade det också om kollektivet. Det är de sju olika målskyttarna på de första nio målen ett bevis för.
Sverige spelade disciplinerat och tålmodigt i de uppställda anfallen. Man hade gjort läxan från Spanien förra helgen och gick till pausledning med 16-9 – som blev 18-10 efter 34 minuter.
Sedan kom kollapsen, precis som i dagarna tre förra helgen: 0-9 mot Spanien, 1-10 mot Polen och 0-6 mot Brasilien.
Den här gången gjorde Slovenien 10-2 på 16 minuter efter att gått ut i ett offensivt försvar som paralyserade Sverige som vanligt och plötsligt stod det 20-20.
Men då kom Sverige tillbaka från de döda – jo, vi var många som trodde att raset var bottenlöst den här gången också – för andra gången denna premiärdag.
Men den här andra återuppståndelsen berodde mer på några enskilda, avgörande prestationer:
Först och främst Mattias Anderssons straff- och frilägesräddningar. Han släppte bara in ett mål sista tio. Han byggde en mur han också.
Jesper Konradssons mål till 21-20 och hans mittniospel.
Lukas Nilssons mod. Killen är 19 år och hade skjutit och kastat bort flera bollar i andra halvlek men tog ett enormt ansvar i slutskedet och satte dessutom 22-20.
Jag kan inte komma på ett skönare sätt för det här laget att vinna en EM-premiär; att äntligen lyckas komma tillbaka efter ännu en kollaps – och när det verkligen gällde som mest.
Jag vill inte ens tänka tanken på vad det hade betytt om det hade blivit förlust efter den pausledningen i en sådan här match. Då hade vi kunnat snacka ”Segra eller dö”.
Nu blev det i stället ”Dö och segra”.
***
Vinsten innebär att Sverige står med ena benet i mellanrundan, OS-drömmen lever och vi får i så fall vara kvar här en vecka till.
Vinner Spanien mot Slovenien på måndag, just före Sveriges möte med Tyskland, är Nilsson & Co definitivt vidare.
Men Tyskland gjorde en bra match mot Spanien i går och ska Sverige få poäng med sig till mellanrundan, och ha en seriös chans på en OS-kvalplats, krävs det nog seger mot Tyskland också.
***
Jag är den förste att erkänna att jag inte alls trodde på det här, på svensk seger i en EM-premiär mot Slovenien.
Jag är glad att jag hade fel – och att jag kunde bjuda Andreas Cederholm på sådan tändvätska.
***
Lukas Nilsson tar för övrigt i hand med oss journalister när han kommer till den mixade zonen.
***
Ystads talangfabrik – världens främsta.

***

Har satt plus också, vilket inte var lätt den här kvällen när spel och spelare pendlade mellan himmel och helvete.

En sådan som Andreas Cederholm var på gränsen till fem plus efter sin första halvlek. När Sverige sedan rasade ihop var han närmare ett plus. Det blev tre (=bra) till slut. Det blev det på rätt många.

Ni har koll på betygskalan en gång för alla nu, va?

+++++ = världsklass

++++ = mycket bra

+++ = bra

++ = godkänd

+ = underkänd.

Här har ni dem:

Mattias Andersson ++++
————————–
Jonas Källman +++
Fredrik Petersen +++
Victor Östlund +++
Philip Stenmalm +++
Lukas Nilsson +++
Jesper Konradsson +++
Johan Jakobsson ++
Andreas Cederholm +++
Niclas Ekberg +++
Andreas Nilsson ++
Jesper Nielsen ++
Tobias Karlsson ++++

***

Stenmalm fick dra ett stort och oväntat lass i försvaret.

Det är Östlunds första halvlek som ger honom trean.

Vi ska inte glömma Konradssons match heller. Hans insats var minst en klass högre, om inte två, jämfört med dom nere i Spanien.

Mattias Andersson gjorde några ”idioträddningar” sista tio. Men försvaret ska också ha kredd, med Karlsson och Källman i spetsen.

Elitserie-linen var den bästa på niometer i kväll: Nilsson/Östlund-Konradsson-Cederholm.

***

Lukas Nilsson tackar en viss legendar efter den lyckade EM-debuten.

Nämligen den här:

Bilden är som vanligt från Tidningen Handboll och året är 1988.

***

Lindgren och Olsson chansade på att forcera generationsväxlingen. Skulle redan nu, efter de här två poängen, vilja påstå att de gjorde rätt.

***

Cederholm måste väl bli förstavalet mot Tyskland på högernio?

***

”Sverige kan vinna OS 2020”, har Staffan Olsson sagt.

Ja, kanske.

***

Maquedas skott mitt i fejset på Steffen Weinhold gav rött kort – helt rätt. Ni ser skottet här.

***

Med 30 minuter kvar till EM-premiären värmde Sverige fortfarande upp i korridoren:

***

De var betydligt fler, men lät tyvärr betydligt mindre, än den slovenska: den svenska klacken.

***

Missa inte Kristianstadsbladets underhållande blogg med KB-Rutte på plats. Då får ni bland annat veta varför Mattias Andersson kastade tejp i pannan på mig i den mixade zonen i kväll.

Vi vapendrar lite de här dagarna. KB-Rutte och jag, alltså.

Blixttyck på slutsignal:

Utskåpade, utdömda och utskällda.
Ola Lindgren och Staffan Olsson grejade sin största utmaning på åtta år och Cederholm & Co fixade en comeback i Lazarus och Bobby Ewing-klass.
Två gånger om.

Sverige besegrade Slovenien i EM-premiären och står med ena benet i mellanrundan redan.
Man gjorde det med ett klassiskt svenskt framgångsrecept:
En kollektiv seger efter att fått slå ur stort underläge på förhand.
Jag är den förste att erkänna att jag har tvivlat. Det har ingen som läser den här spalten missat.
Det har jag i och för sig inte varit ensam om efter fyrnationsturneringen i Spanien.
Det fanns egentligen inget som talade för två svenska poäng i kväll efter det och jag beskrev den sista veckan av EM-uppladdningen som den största utmaningen de haft under sina åtta år som förbundskaptener.
Det här var, som sagt, en tung seger för kollektivet.
Försvarsspelet var tillbaka på den höga nivå som det kan, och måste, ligga på. Detta trots att Jesper Nielsen drog på sig sin andra tvåminutare redan efter tio minuter och bänkades (fram till en bit in i andra när han fick sin tredje i typ sitt andra försvarsspel i halvleken).
Bakom uteförsvaret visade Mattias Andersson varför han under de senaste tre-fyra åren ständigt rankats som en av världens fem bästa målvakter. Han gjorde några helt avgörande frilägesräddningar när det behövdes som bäst.
Då kom kontringsspelet som en konsekvens.
Framåt handlade det också om kollektivet. Det är de sju olika målskyttarna på de första nio målen ett bevis för.
Sverige spelade disciplinerat och tålmodigt i de uppställda anfallen.
Men allt det där var i första halvlek alltså.
Sedan kom ett sådant där ras som vi sett alldeles för många av från ett svenskt landslag under senare år – senast tre dagar i rad för en vecka sedan.
18-10 blev 20-20 på mindre än 20 minuter i andra halvlek när Slovenien (såklart) gick upp i ett offensivt försvar.
Men Sverige kom tillbaka från de ”döda” för andra gången denna kväll (och då räknar jag in läget inför matchen) och kunde till slut vinna med 23-21.
Det här var en lagseger men det är klart att det fanns hjältar i slutskedet:
Lukas Nilsson (trots allt).
Mattias Andersson.
Tobias Karlsson.
***
Nu måste jag dra ner i mixade.

Dagarna går i ett här på EM och även om det är handboll, handboll, handboll så blir det inte så mycket tid och inspiration över till att skriva blogg också. Inte vissa dagar i alla fall.

Därför blir det att jag mest samlar ihop allt jag producerar under dagen här. Jag vet att många använder den här bloggen som en liten ”hub” för vad i varje Sportbladet producerar på handbollsfronten. Nu syns det mesta bra ändå på sajten just när det är mästerskap men ibland blir det väldigt mycket som åker snabb hiss neråt på sajten.

Sedan försöker jag också slänga in lite andra smågrejer som jag hoppas ni kan ha glädje av.

Som den här grejen från Allehanda uppe i Norrland. Den gör ju en alldeles varm i hjärtat.

Och vilken rubrik de har satt. Årets rubrik? ”Jag är döv och gay – men egentligen bara en ’Lars’ som älskar handboll.”

***

I dagens tidning blev det ett välpackat uppslag med en tyckare (den har ni i sin helhet här nedan) och ett knäck på hur Sverige ska stoppa Dean Bombac – världens hetaste spelare, eller som Petersen säger om honom: ”Han liknar en jävla halvfigur”. I knäcket finns det också ett par nycklar för hur Sverige ska lyckas i de uppställda anfallen.

***

I tyckaren hävdar jag att den senaste veckans uppladdning inför EM är den största utmaningen Ola Lindgren och Staffan Olsson haft under sina snart åtta år som förbundskaptener:

WROCLAW. En svensk OS-dröm har redan spruckit här.
Nu måste Ola Lindgren och Staffan Olsson greja sin största utmaning som förbundskaptener.
Annars spricker en till.

Jag stod med Magnus Wislander och tittade upp i taket i den fantastiska Hala Stulecia, Hundraårshallen, som numera är upptagen på listan över våra världsarv.
Arenan alltså. Inte Wislander (ännu).
Framför oss tränade det svenska EM-laget och Wislander berättade:
– Jag har inte varit här sedan jag debuterade i landslaget 1985 mot Sovjetunionen. När jag skulle göra mitt första inhopp gjorde jag ett felaktigt byte och fick två minuters utvisning, haha.
En klumpig start men ändå en början på något fantastiskt – landslagskarriären för vår största spelare genom tiderna.
Men för de flesta av oss andra är Hala Stulecia platsen för ett av de tyngsta svenska handbollsögonblicken genom tiderna: OS-kvalet i juni 2008.
Sverige förlorade den sista matchen mot Island och jag minns hur Kim Andersson satt under en trappa här och grät.
Det var slutet för Ingemar Linnéll som förbundskapten och det blev också Peter Gentzels och Tomas Svenssons sista landskamp.
Nu är risken stor att Hala Stulecia återigen blir arenan där en svensk OS-dröm spricker – innan man ens nått kvalet.
Landslagets stora mål med detta EM är att ta en OS-kvalplats.
Klarar man det är det en bragd, inte minst av förbundskaptenerna Ola Lindgren och Staffan Olsson.
För jag skulle vilja påstå att den här senaste veckan är den största utmaningen de båda ställts inför under sina snart åtta år som förbundskaptener.
Jag testade min påstående på Staffan Olsson i går och jo, han höll nog med om det till slut.
De har haft en vecka på sig att lyfta detta utdömda lag ur ”misären” nere i spanska Irun förra helgen, pumpa det med självförtroende, täta luckor, släcka bränder, välja och välja bort, fortsätta bygga för framtiden, förbereda fem spelare för deras debutmästerskap och så vidare.
Nu har Lindgren och Olsson delvis sig själva att skylla för läget så här på förhand då de valde att forcera fram en generationsväxling och låta framtidens osäkra kort gå före dåtidens säkra när de tog ut truppen.
Frågan är om de hunnit få ihop delarna tillräckligt för att vinna EM-premiären mot Slovenien i kväll (eller matchen mot Tyskland på måndag).
Jag fortsätter tvivla.
Lika mycket som jag trodde på damerna inför deras VM för en dryg månad sedan, lika lite tror jag på herrarna inför detta EM.
Nu hoppas jag få lika fel som det senare visade sig att jag hade då.
***
På tal om dåliga, svenska handbollsvibbar:
Sverige har bara åkt ut i det inledande gruppspelet i ett mästerskap en gång tidigare – EM 2010.
Då hade man också Slovenien och Tyskland i gruppen…
***
Många tror på ett trekejsarslag mellan Frankrike, Spanien och Danmark.
Men det blir väl som vanligt, eller för att parafrasera Gary Lineker:
”Handboll är en enkel sport; man spelar mästerskap i ett par veckor och till slut vinner alltid Frankrike”.
***
Rysaren mellan Island och Norge (26-25) i går gav på ett vis lite hopp för Sverige. Den visade nämligen vad orutinerade spelare, unga jättetalanger och spelare från elitserien och mindre klubbar kan prestera på den här nivån. Jag tänker på spelare som Kristianstads Kristian Björnsen och Ålborgs Sander Sagosen i Norge.
Men sedan var det i och för sig Veszprems Aron Palmarsson, PSG:s Robert Gunnarsson och Barcelonas Gudjon Valur Sigurdsson som avgjorde för Island till slut.
***
Skriver här intill om tre nycklar till svensk seger i kväll. Men givetvis handlar det om nycklar i det uppställda anfallet respektive försvaret.
Den avgörande förutsättningen för svensk seger är förstås det som händer däremellan: målvakts-, försvars- och kontringsspelet. Kommer det upp i världsklass igen vinner Sverige premiären.

***

I kväll får vi veta om Lindgren och Olsson grejat denna utmaning.

***

Det blev lite fotboll redan på uppvärmningen på förmiddagens träning.

På Bengan Boys tid kunde det krävas 160 landskamper för att vara med ”de gamla” (eller rättare sagt det rutinerade laget). Nu räcker det med Zackes 64 landskamper.

Viss skillnad det.

***

Vujovic kan uttrycka sig mustigt, eller vad man ska säga:

Det är självmord, säger han om Sloveniens dilemma inför EM-premiären.

***

1986 och åren däromkring var Vujovic nog världens bäste spelare.

Då såg det svenska landslaget ut så här (saxat ur Tidningen Handboll):

Hittar Gladpopgitarristen på den – lite oväntat ändå. Gillar Curry Holmgrens titel: allt-i-allo.

Men notera framför allt Uffe Larsson solbränna. ”Soldoktorn”-klass på den.

***

Nu laddar vi för EM-matcher i Wroclaw.

Fredagen har visserigen gått över till lördag men det är först nu jag hinner få tid till att samla ihop dagen.

Det blev fem sidor EM i fredagens tidning och jag är mycket nöjd och glad över att nattchef Ihse drog på rejält på regnbågsbindeln. Intresset för hela den här soppan är mycket stort, det märker man inte minst på engagemanget på sociala medier.

***

Regnbågstexterna fick ni i gårdagens blogg.

Tidningsartikeln om Mattias Andersson läser ni här.

Och om Lukas Nilsson här.

***

Jag har satt plus på alla lagen i EM och tippat grupperna i fredagens tidning också:

Grupp A
Frankrike +++++
Polen ++++
Makedonien ++
———–
Serbien ++

Grupp B
Kroatien ++++
Island +++
Norge ++
————
Vitryssland +

Grupp C
Spanien +++++
Slovenien +++
Tyskland ++
————–
Sverige ++

Grupp D
Danmark +++++
Ungern +++
Ryssland ++
—————
Montenegro +

***

Experterna tror på ett trekejsarslag:

Vilka vinner EM?
Kent-Harry Andersson, Handbollspodden: Spanien.
Tomas Axnér, TV4: Frankrike.
Oscar Carlén, TV4: Danmark.
Matilda Boson, Viasat: Frankrike.
Martin Frändesjö, Viasat: Danmark.
Claes Hellgren, Viasat: Spanien.
Magnus Grahn, SVT: Danmark.
Per Johansson, Kanal 5: Frankrike.
Magnus Wislander: Radiosporten: Spanien.

***

Jag körde ju en ny superenkät inför EM (tack till alla er 150 elitseriespelare som svarade).

Spelarna håller Frankrike som klara favoriter:

Vilka vinner EM?
Frankrike 71 procent
Danmark 13 procent
Kroatien 6 procent
Spanien 6 procent
Polen 4 procent

***

Två av enkätfrågorna byggde jag knäcken ovan med Andersson och Nilsson på:

Vem är Sveriges viktigaste spelare i EM?
Mattias Andersson 51 procent
Tobias Karlsson 27 procent
Jesper Konradsson 6 procent
Lukas Nilsson 6 procent
Mikael Appelgren 2,5 procent
Övriga 7,5 procent

Vilken svensk spelare får sitt genombrott i EM?
Lukas Nilsson 49 procent
Jesper Konradsson 21 procent
Andreas Cederholm 12 procent
Mikael Appelgren 7 procent
Markus Olsson 5 procent
Philip Stenmalm 3 procent
Övriga 3 procent

***

Att regnbågsbindlarna tillverkas här i Polen är ju snudd på alla ironiers moder.

***

Nu hyllas Karlssons initiativ i Polen – av en HBTQ-förening. Och Hans Vestberg har skrivit till EHF och uttryckt sin besvikelse över förbudet.

***

Staffan Olsson och Ola Lindgren är giganter i handbollsvärlden.

Men tydligen inte household names överallt här heller.

Presschef Vandor bjöd på den här lilla pärlan nyss på mejl, från träningen i dag:

***

Själv pratade jag med Sloveniens förbundskapten Veselin Vujovic i dag.

Vujovic: ”Sverige har två legendarer på tränarbänken.”

Jag: ”Ni har bara en.”

Vujovic: ”Ja, men jag känner honom mycket väl, haha.”

***

Jonas Källman ser ut att spela premiären.

Tror jag att Konradsson tackar för lite extra för då lär han också starta.

Jag tror att förbundskaptenerna vill ha max ett byte anfall/försvar (Tobbe Karlsson) till en början.

Med Källman på plan kan Konradsson spela etta bakåt. Kan inte Källman spela måste Petersen vara etta bakåt och då behöver man ha en mittnia framåt som kan gå tvåa bakåt.

Hängde ni med?

Tror också att man väljer Cederholm före Jakobsson med tanke på Luka Zvizejs mycket offensiva försvarsspel som vänstertvåa i Slovenien. Det där är ju inte Jakobssons cup of tea direkt. Då passar Cederholm mycket bättre.

Nu är det inte fotboll och startelvor det här men för en gångs skull har det känts väldigt ovisst vilka förbundskaptenerna ska ha som förstaval när EM börjar.

Jag tror de väljer denna:

Mv: Andersson.

V6: Källman.

V9: Östlund (eller Stenmalm).

M9: Konradsson.

H9: Cederholm.

H6: Ekberg.

M6: Nielsen.

***

Kristian Björnsen ska kanske vänta med att skriva på för Wetzlar, om han inte redan har gjort det, till efter EM med tanke på hans premiär mot Island.

Vilken nyhetsdag det blev, den första i Wroclaw och innan EM ens hade börjat.

Åkte i samma plan som landslaget från Kastrup ner till Polen. Hamnade i sätet bredvid Tobias Karlsson och vi snackade intressant – och mycket (och givande) – om journalistik och sociala medier.

Skrev ett knäck när vi landat om att Sverige ska spela ett enklare spel än i genrepsfiaskot. Snacket var med i Philip Stenmalm i den texten.

Viktor Östlund klar för Tvist Holstebro. Verkar som han ska ersätta Jonas Larholm som nog försvinner.

Nu väntar vi bara på att Jesper Nielsens övergång till PSG ska ticka in också. Tydligen bara nåt litet pappersarbete som återstår.

***

På kvällen tog det ny fart på nyhetsracet i samband med träningen, som jag blev försenad till efter att gått lite vilse i den mörka Wroclaw-natten i jakt på träningshallen. Med död mobil dessutom (och det händer verkligen inte ofta) så jag inte kunde ringa till presschefen eller kollegerna för vägledning.

Jonas Källman kan missa premiären var ett tungt besked.

Men dagens stora grej var förstås att EHF stoppar Tobias Karlsson från att bära regnbågsbindeln.

Gubbarna skjuter inte sig själva i foten bara. De skjuter sig själva i huvudet. Tycker i varje fall många av oss svenskar.

Det blev, långt om länge och riktigt sent på kvällen, några uppföljningar på bindeln:

Fick tag i Sveriges representant i EHF, vicepresidenten Arne Elovsson, som fick svara på kritiken. Han sitter med i den turneringsledning som tog beslutet. Men han var själv inte med och fattade det då det var risk för jäv.

De fyra i turneringsledningen som tog beslutet var fransmannen Jean Brihault, Frankrike, ordförande i EHF, österrikaren Michael Wiederer, generalsekreterare i EHF och slovenen Leopold Kalin, ordförande i EHF:s tävlingskommitté.

Tobias Karlsson uppmanar nu svenska lag att skaffa en egen regnbågsbindel, och betonar  att de naturligtvis först ska stå för budskapet. Han kommer också att dela ut de bindlar han har med sig extra här till svenska fans på EM, som frågat efter sådana redan.

Vill du ha en egen bindel? Mejla till supportershop@ifkkristianstad.se och beställ.

Jennifer Wegerup skrev krönikan i ämnet och om jag förstått det rätt på chefen så dundrar vi på rejält med regnbågsbindeln i papperstidningen i morgon.

Det blev ett rejält paket på nätet också till slut:

***

Sedan har jag skrivit ett par förhandsknäck av mer sportslig natur till tidningen, men de kan vi ta i morgon (läs: fredag).

***

Det är ju en rätt märklig, för att inte säga unik, landslagskarriär Mattias Andersson haft: EM-guld 2000 och sedan ratad i tio för att därefter vara med i samtliga mästerskap fram till nu.

***

För övrigt: vilket otroligt engagemang det är för regnbågsbindeln på sociala medier.

***

Missa för allt i världen inte danska oraklet Rasmus Boysens initierade och digra EM-guide. Här får ni allt ni behöver veta inför handbollsfesten.