Domarna blåser alltså för att Melsungens Timm Schneider, som tar två steg med bollen nere vid RNL:s straffområde målgård med tre sekunder kvar (för övrigt efter att Guardiola i RNL sparkat till bollen liggande inne i sitt straffområde sin målgård), förhindrar RNL från en målchans(?!). Bundesliga har en ny regel i år där man ska få rött kort och motståndaren straff om man regelvidrigt förhindrar en målchans under de sista 30 sekunderna av en match.
Men jag, liksom typ alla andra, tycker att det är alldeles för hårt att döma straff till RNL i den här situationen.
Men den stora snackisen, och problemet, efter kvartsfinalen är att den här regeln inte gäller i cupen, bara i Bundesliga. Domarna dömde alltså efter en regel som inte finns.
Nu ser det ut som Melsungen kan få omspel.
Fortsättning följer.
***
I skuggan av den här domarskandalen gjorde en svensk VM-spelare ordentlig comeback i matchen: Melsungens Patrik Fahlgren.
Han drog korsband och yttre ledband, samt pajade menisken, i slutet av mars.
Han gjorde sina första minuter (blott två) mot Wetzlar i ligan men spelade hela andra halvlek i cupkvarten i går.
– Läkaren gav mig 50/50-chans att komma tillbaka över huvud taget så det känns ju som en seger att kunna spela igen, sa Fahlgren till mig sent i går.
***
Hört lite snack om att Fahlgren ska komma hem till Sävehof nästa säsong. Det pratas ju om en storsatsning av Sävehof 2016/17 när den nya arenan blir klar.
Men Fahlgren har kontrakt med Melsungen till 2017 så det är tydligen inte aktuellt innan dess.
***
I EM-truppen, som tas ut i morgon, hann Fahlgren inte komma tillbaka till. Undertecknad är på plats i morgon i Stockholm när truppen presenteras.
***
Kristianstads bjässe Fredric Pettersson är klar för Toulouse nästa säsong och Christian O’Sullivan är presenterad av Magdeburg.
Ola Lindgren är på glid och Andreas Cederholm och Kristian Björnsen lär försvinna, kanske också Jerry Tollbring.
Svensk handbolls flaggskepp ser ut att få bygga om totalt till nästa säsong.
Har också svårt att se att Lukas Nilsson stannar kvar i Ystad.
Vi får passa på att njuta av de här profilerna den här säsongen.
***
Holland och Polen till VM-semifinal, där de möts.
Och jag som, inför premiären, slängde ur mig nånstans att Sveriges VM-grupp var tidernas svagaste…
Och mitt under VM skrev att den andra halvan än Sveriges såg mycket vassare ut, att bara Montenegro skulle kunna slå sig in bland semifinallagen från Sveriges halva…
Men jag skrev också efter Sverige-Holland att holländskorna mycket väl kan gå till semifinal.
Holland har för övrigt ett riktigt framtidslandslag: andrakeepern är född 1979, Nycks Grott 1988 och van Olphen 1989. Resten är 90-talister.
Tomas Ryde försvarar de svenska färgerna på egen hand nu i VM: hans Rumänien slog ut Danmark och möter Norge i semin.
UPPDATERING: Glömde Mats Olsson i Norge här. Han är kvar i Norge som målvaktstränare (och rätt mycket mer).
Det betyder att de fyra semifinallagen kommer från blott två grupper: grupp B och D.
Det här var för intressant för att inte gå in och skriva en blogg.
Saker och ting börjar nämligen utkristallisera sig kring damernas OS-kval 18-20 mars efter att åttondelarna är spelade i VM. Kvartarna väntar i kväll.
Jag skrev ett knäck i går om Sveriges dubbelsmäll efter VM-uttåget:
Att Brasilien (eller Sydkorea eller Angola för den delen, men det var brasilianskorna som var favoriter i sin match) åkte ut i åttondelen kan visa sig smått förödande för Sverige. Hade nämligen bara ett enda utomeuropeiskt lag gått till kvarten, och förutsatt att Norge inte vinner VM vilket de i och för sig kan göra, så hade Sverige fått en bra mycket lättare grupp i OS-kvalet och knappast missat OS. En av de tre fyrlagsgrupperna kommer nämligen bli mycket lättare än de andra två och det är grupp 1 för där hittar vi Japan och Tunisien samt två europeiska nationer, varav den ena i så fall hade varit Sverige i kraft av sin niondeplats i VM.
Nu blir det två europeiska nationer (två av kvartsfinallagen men dock inte Norge som redan är klara för OS tack vare sitt EM-guld) samt Uruguay eller Mexiko i Sveriges grupp.
Just nu är det grupp 2 med Uruguay. Men vinner Norge VM blir det grupp 3 och Mexiko. Det kan kvitta i det här läget för inget av de här båda latinamerikanska länderna ska ställa till det för Sverige.
Tittar vi sedan på vilka två kvarvarande lag från VM det blir så är det just nu (då vi är i kvalgrupp 2) trean och sexan i VM. Men i själva verket blir det fyran och sjuan om inte Norge vinner VM, för gör de inte det så flyttas allting ”ner” ett hack.
Vinner Norge VM-guld flyttas Sverige till kvalgrupp 3 och då blir det fyran och femma i VM.
Kvar i VM är: Ryssland, Frankrike, Polen, Danmark, Rumänien, Nederländerna och Montenegro.
Sverige kan alltså få en mardrömsgrupp med till exempel Ryssland och Frankrike. Men det kan å andra sidan bli Polen och Rumänien. Polen är drömmen i mina ögon i det här läget. Ryssland, Frankrike och Montenegro mardrömmen.
Så här spelas (och sänds) VM-kvartarna:
Två av de fyra lagen i kvalgruppen går till OS så man måste slå ett av de europeiska lagen.
Jag vet att det låter lite snurrigt det här men ni får lita på mig. Jag har dubbelkollat det här med två insatta personer. Jag pallar dock inte lägga 2000 tecken här på att förklara alltihop.
Den andra smällen är att vårt landslag inte får möjlighet att spela på hemmaplan. Till detta OS-kval får nämligen lagen i respektive grupp ansöka hos IHF om att stå som arrangör. Men Sverige har ingen ledig arena som uppfyller kraven helgen 18-20 mars. Läs allt om det i knäcket jag länkat till ovan.
***
För att komplicera allting, men samtidigt göra det än intressantare och mer raffinerat – även om det här inte rör Sverige – är att systemet för att utse OS-kvalgrupperna bäddar för läggmatch i VM.
Förutsättningen är att Norge inte går till final eller spelar matchen om 7-8:e plats. Annars har vi en uppenbart läge där inget av lagen vill vinna matchen om 7-8:e plats.
Låt mig förklara:
Vinner Norge VM så ska lag 2-7 i VM sorteras in i OS-kvalgrupperna utan krusidueller. Då får Sverige fyran och femman samt Mexiko i sin grupp. Och matchen om 7-8:e plats blir en ren ”final” om man går till OS-kval eller inte, förutsatt att inte Norge spelar den för då är deras motståndare i denna match redan klart för OS-kval eftersom Norge är klart för OS och inte behöver kvala.
Men om Norge inte tar guld flyttas allt ett hack som sagt, för då går VM-åttan till OS-kval. Och det är inte bara det att man går till OS-kval – man hamnar i kvalgrupp 1 som är rena jackpotten då det är gruppen med Japan och Tunisien.
Matchen om 7-8:e plats spelas på söndag morgon, på finaldagen alltså. Då vet man alltså om Norge fortfarande kan vinna guld eller inte. Är Norge inte i finalen på kvällen så vill förstås inget av lagen vinna matchen om 7-8:e plats. Så stor är skillnaden mellan OS-kvalgrupp 1 och de andra två. Hamnar du i kvalgrupp 1 som europeisk nation kan du nästan inte missa OS.
Ska vi ta det ett steg till om Norge förlorar kvartsfinalen mot Montenegro i kväll (vilket är fullt möjligt)? Då ska förloraren i kvartsfinalen mellan Danmark och Rumänien möta Norge på fredag (förlorarna i kvartsfinalerna spelar en slags ”semifinaler” om man ska spela match om 5-6:e plats eller match om 7-8:e plats på söndag).
Säg att det blir Danmark som förlorar mot Rumänien: genom att då först förlora mot Norge ser Danmark till att Norge spelar match om 5-6:e plats och samt att åttan i VM kommer i den lätta OS-kvalgruppen. Då ska Danmark sedan se till att förlora också match om 7-8:e plats. Simsalabim! Två raka förluster = den lätta OS-kvalgruppen och en ”gratisbiljett” till OS.
***
Låter det konspiratoriskt allt det? Kanske. Men i själva verket är vi mycket nära ett sånt scenario.
Men låt hoppas att Norge trummar på mot finalen så slipper vi all den här spekulationsskiten om läggmatcher.
***
Fredrik Petersens kontrakt med Berlin är nu rivet helt. Han är fri att gå vart han vill och nu har jag själv kollat upp uppgifterna om en övergång till Malmö.
De stämmer, vilket inte var oväntat. Petersen presenteras inom kort som ny Malmöspelare. Troligen den här veckan, eller eventuellt i början på nästa.
Flyttbilen ska bokstavligen vara bokad. Men vad jag hör så kommer Petersen inte att göra sin första match för Malmö förrän i februari, efter EM-uppehållet. Men det kanske kan komma att ändras.
Varför han väljer Malmö har jag inte fått riktig klarhet i. Men tydligen ska det ha varit lite på gång redan när han var i Hamburg och den klubben var på väg i konkurs. Då hade dåvarande Malmötränaren ”Proppen” Karlsson, som hade Petersen i IFK Ystad, kontakt med Petersen, men det blev Berlin i stället.
***
Ulrika Ågren uppges vara tillbaka i träning denna vecka efter att fått en son den 30 oktober. Team Esbjerg är nygammal klubb. Innan hon blev gravid spelade hon i tyska Buxtehuder.
***
Oerhört välformulerad krönika om, och vass kritik av, IHF-presidenten Hassan Moustafa av Politikens Rasmus Bech. Måsteläsning här (och låt inte danskan hindra er).
***
Ola Lindgren på gång till Veszprem?
Verkar så.
Ska nog ses i skenet av att han om lite mer än en månad kan ha slutat som förbundskapten. Staffan Olsson har ju gjort klart att så länge OS-chansen finns så är han kvar som förbundskapten. Tar inte Sverige en plats i OS-kvalet från EM så är alltså Olssons tid som förbundskapten över och jag kan inte se något annat scenario än att Lindgren går samtidigt.
Den stora frågan är om Veszprem vill ha Lindgren redan efter EM-uppehållet, mitt i säsongen. Ungrarna kör ju med en, av allt att döma, tillfällig lösning med den förre andretränaren sedan man sparkade Ortega i september.
Men det är i vår det smäller för den ungerska storklubben när Champions League går in i knockout-omgångarna.
Skulle Lindgren hamna i Veszprem har vi alltså svenska tränare i Flensburg, PSG och Veszprem. I övriga storlag är det nästan uteslutande spanjorer och islänningar som håller i tränarpiskan.
Tränarmarknaden domineras av ett fåtal nationaliteter. Var är tyskarna?
Sverige har också Magnus Andersson i Göppingen och numera, sedan Geir Sveinsson fick sparken häromdagen, Tomas Svensson som huvudtränare i Magdeburg. Svensson har ingått i Magdeburgs stab som målvaktstränare sedan förra säsongen.
Klockan är 01.30 och nu ska bilen, med Bildbyrån-Petter, rulla mot Skåne. Tanken är att vara hemma till sonens Lucia-firande, som jag annars missat varje år sedan han var tre, typ. Men säg inget till honom om ni stöter på honom. Det ska bli en överraskning.
Jag har just lämnat den sista tyckaren under detta VM (tror jag, men det vet man aldrig). Nu väntar lite ledigt. Kanske nåt inhopp kring uttagningen av EM-truppen på fredag möjligen.
Tack för att ni var med här på bloggen och i de andra kanalerna.
Som det känns nu så håller podden ledigt fram till början av januari när vi sparkar igång EM-uppladdningen. Där kommer jag inte gå in med några semifinalvibbar som jag gjorde till detta VM.
Christian O’Sullivan lämnar förresten Kristianstad efter säsongen. Magdeburg blir ny klubbadress, enligt mina uppgifter. Jag skrev om det tidigare i kväll här.
Här är min tyckare i måndagens tidning.
Den handlar rätt mycket om Johanna Wiberg.
HERNING. Ska Thomas Sivertson avgå? Nej. Ska han kompletteras? Ja, gärna med Johanna Wiberg.
Tankarna gick onekligen ett par år bakåt i tiden när man stod och lyssnade på Isabelle Gulldén direkt efter VM-uttåget. Svensk handbolls största affischnamn riktade, om inte skarp så i varje fall indirekt (eller kanske till och med förtäckt), kritik mot Thomas Sivertsson. Hon lade inte hela skulden på förbundskaptenen förstås utan menade att hon och resten av laget hade ett ansvar. Men det fanns ett tydligt missnöje där med att det hände alldeles för lite när spelet och laget kollapsade under en alldeles för lång period för tredje gången på drygt två veckor (Ryssland och Rumänien under uppladdningen var de två första) och att det saknas en ledare som kan ge dem ”en smäll på käften”. Gulldén har varit med och sett till att förbundskaptener blivit avsatta förr: Torbjörn Klingvall för två år sedan och det var dit mina tankar gick. Och så fort spelarna börjar prata om att de behöver någon som kan ge dem en avhyvling och fylla dem med energi så kommer frågorna om Helle Thomsen. Om hur mycket hon saknas. Och det är klart att spelarna saknar henne. Vad skulle de annars svara? Men danskan är förstås inte lösningen nu. Hon införde ett helt annat kontringstryck, stod för en aktiv matchcoachning, var en inspiratör och kunde ge spelarna en spark i röven, om uttrycket tillåts. Thomsen ska hyllas för det men inte placeras på en piedestal. Med undantag för Torbjörn Klingvalls 1,5 år som förbundskapten, har det här laget faktiskt styrts under tio år av ledare som kunnat ge dem både en och två ”smällar på käften”: Ulf Schefvert och Per Johansson. *** Thomas Sivertsson ska inte få sparken med ett OS-kval tre månader bort. Låt oss ta den diskussionen igen om Sverige inte tar sig till OS och på vilket sätt det skett i kvalet. Men kanske ska Sivertsson kompletteras av ett nytt namn. Inget ont om Tomas Westerlund, Sivertsson vän och före detta tränarkollega som han valde att ta in när Thomsen hoppade av, men jag har svårt att se att han lyft det här laget nämnvärt. Nu är det med väldigt kort varsel, med allt vad det innebär, om man ska ta in någon ny i staben. Men jag tror mig ha ett mycket intressant namn så här på studs: Johanna Wiberg. Den före detta försvarsgeneralen, som Ola Lindgren ville ha in som sin assisterande i Kristianstad om ni minns, blir inget nytt ansikte för det här laget och det är viktigt om man ska göra en förändring så tätt inpå ett oerhört viktigt kval. 32-åriga Wiberg, som var assisterande tränare i Lugi 2012-14, kan i sin tur de här spelarna nästan utan och innan, i varje fall alla nyckelspelare. Och den gamla försvarsgeneralen, utsedd till EM:s bästa försvarare när man tog silver 2010, kan definitivt ge dem en utskällning när det behövs. Jag ser bara två ”men” här: Sivertsson och Wiberg ska givetvis känna att de kan jobba ihop och den sistnämnda ska förstås känna att hon hunnit få tillräcklig distans till spelarna hon spelade ihop med så sent som i OS 2012. Det där kan bara Sivertsson och Wiberg svara på. Och kanske Gulldén & Co… *** Sverige förlorar än en gång en ”knall- och fallmatch” i ett mästerskap och har fortfarande inte gått till en kvartsfinal i VM-historien. När allt står på spel, när det är vinna eller försvinna och inte finns någon ”andra chansen” för något av lagen – då har det här landslaget svårt att prestera på topp. Det är inte ett fiasko att åka ut mot detta Danmark på deras hemmaplan. Men det är ett fiasko att åka ut i en åttondelsfinal i VM ett år efter att man tog EM-brons. *** Kollapsen i första halvlek var direkt pinsam och kommer tyvärr bli en klassiker. Det finns mycket att prata om kring orsakerna till kollapsen men jag har valt att ge plats till annat, till hur framtiden ska se ut, på de här raderna. Men fyra saker kan jag inte låta bli att notera: Sverige kom till matchen med flest kontringsmål av alla lag i VM efter gruppspelet. Mot Danmark åstadkom man två kontringar på hela matchen. Nathalie Hagman kom till matchen som ledare av hela VM:s skytteliga. Hon lämnade matchen mållös efter att missat de där två kontringarna och inte fått ett enda utspel på sin kant. Saknaden av Ida Odén från EM i fjol har inte varit större under detta VM än i går. Sverige hade tydligen 20 tekniska fel, Danmark sex. *** Men en svensk kan fortfarande skicka danskorna ur deras eget VM. Tomas Rydes Rumänien, med världens bästa spelare just nu – Cristina Neagu, skrällde nämligen i går och slog ut världsmästarna Brasilien. Nu möter man Danmark i kvartsfinalen.
Inte lätt när det såg ut som det gjorde mot Danmark som förändrar bilden en hel del.
HERNING. Sverige förlorade mot Danmark och är än en gång ute ur VM innan kvartsfinalerna spelas. Det är ingen skam att förlora mot Danmark på deras hemmaplan men att åka ut i en åttondelsfinal ett år efter att man tagit EM-brons är ett stort misslyckande och underkänt. Här är Sportbladets individuella slutbetyg på spelarna. Som vanligt är skalan: +++++ Världsklass ++++ Mycket bra +++ Bra ++ Godkänd + Underkänd Johanna Bundsen ++ Förstavalet utan vara det uttalat. Stabil och bra i slutskedet mot Nederländerna men borde bytts ut tidigare mot Danmark. Är ändå framtiden mellan stolparna. Dags att härdas ute i en proffsklubb i Europa?
Filippa Idéhn ++ Är snäppet bakom Bundsen men fick överraskande mycket speltid. Det borde hon fått mer av mot Danmark där hon kom in först efter paus och var bra. —————— Loui Sand + Fick mest speltid av alla men svarade inte upp mot förtroendet. En artist att älska på många sätt men hade för låg procent både från kanten och när hon kom solo i kontringarna.
Marie Wall ++ Halkade in i truppen sist av alla. Tydligaste andravalet förutom Strömberg, som knappt spelade alls. Fick chansen mot svaga Kuba men tog den inte.
Linnea Torstenson ++ Med tanke på förutsättningarna (knästrulet och noll minuter framåt på hela säsongen) gjorde hon det godkänt. Men någon världsspelare var hon följaktligen inte, mer än de sista 18 minuterna mot Nederländerna. Lager är fortfarande beroende av en Torstenson på topp.
Jenny Alm ++ Man hade hoppats och trott att Alm skulle kliva fram i den här turneringen när hon nu äntligen skulle få chansen på allvar efter Torstensons strul. Det gjorde hon inte mer än några minuter mot Polen. Fick inte träff bakåt heller.
Jamina Roberts +++ Tog hon sig äntligen ur jokerrollen med matchen mot Danmark. Hade i och för sig det tufft i första men var nära att ta Sverige tillbaka i matchen i andra. Borde få fler, och längre chanser, mot etablerade lagen. Underskattad bakåt.
Isabelle Gulldén +++ Kom inte upp på samma nivå som i EM men det kan man inte bara lasta henne själv för. När inte Torstenson är på topp hamnar väldigt mycket på Gulldén, på gott och ont. Mot Danmark mest på ont.
Johanna Ahlm ++ Det har blivit lite joker-varning på veteranen också. Det var längesen landslaget hittade en riktig roll för henne. Västspelaren nummer ett. Ska ha kredd för sin andra halvlek mot Danmark men annars mest förtroende mot svagare lagen.
Carin Strömberg Fick sex minuter i slutet av matchen mot Kuba, det var allt. Spelade för lite för att plusbedömas.
Anna-Maria Johansson + Efter att EM-succén Ida Odén lade av och Sivertsson inte hittade någon naturlig ersättare fick ”Majsan” ett större ansvar på högernio än vad hon nog haft någon gång tidigare. Men hon bär inte den positionen i en hel turnering, knappt i en hel match och definitivt inte mot etablerade nationer.
Sabina Jacobsen ++ Det fanns de som ville se henne som Odéns ersättare på högernio. Det ville inte Sivertsson så det blev nästan bara försvarsspel för lagkaptenen. Som general bakåt hade hon förstås ett stort ansvar för att försvaret aldrig kom upp i den klass det kan/ska ha. Hade trist uppladdning och inledning av VM med sin förkylning. Nathalie Hagman +++ Det är klart att matcher som dem mot Angola, Kina och Kuba var rena drömmen för speedkulan Hagman. Men vad mer kan hon göra än att springa och göra mål på nästan allt? Ledde hela VM:s skytteliga efter gruppspelet för att sedan raderas ut mot Danmark (inte ett utspel). Skulle kanske testats på högernio, där hon är en av dominanterna i den danska ligan trots sin litenhet.
Emma Hawia-Svensson ++ Fick avlasta Hagman lite men det fanns ingen större anledning för Sivertsson att plocka ut Hagman i den formen hon var i (undantaget Danmark möjligen), i synnerhet inte när man var tvungna att jaga mål i matcherna mot blåbären i slutet av gruppspelet.
Linn Blohm ++ På gränsen mellan en tvåa och trea. Definitivt en trea framåt men höll inte riktigt bakåt. Där hade man högre förhoppningar och det finns en del att jobba med.
Frida Tegstedt ++ VM-debutant som var med för att avlasta Blohm på linjen. Det gjorde hon också, men i princip bara mot de svagaste lagen. Hade sin stora match mot Kina då det blev fem mål.
”Blir nog den häftigaste dammatchen jag varit på. Hoppas den blir oförglömlig som svensk också”, twittrade jag några minuter före matchen började medan ”Vi er røde, vi er hvide” dånade ur högtalarna och 12 000 handbollstokiga danskar viftade med sina danska flaggor.
Det blev den också.
Oförglömlig för Sverige.
Men av helt fel anledning.
Vi fick en kollaps i klass med herrarnas mot Polen i EM 2012 (20-9 blev 29-29).
Eller, för att ta ett herrexempel till, när 23-19 efter 42 minuter mot Spanien i VM 2005 slutade 27-28.
Den här gången kom kollapsen redan före paus.
Isabelle Gulldén reducerade till 7-8 i den 17:e minuten efter att stegat igenom.
Därefter gjorde Danmark 7-0 innan den barmhärtiga halvtidsvisslan ljöd: 15-7 och matchen var i praktiken över.
Men raset hade börjat så smått redan innan Gulldén mål. Då hade danskorna nämligen gjort tre raka mål.
Där var några sekvenser under några få minuter som var lika talande som avgörande i det där raset:
21:a: Johanna Bundsen ska kasta ut bollen till Isabelle Gulldén vid mittlinjen vid ställningen 10-7 men kastar för högt(!) och Danmark kan göra 11-7 i gratisanfallet man får.
23:e: Sabina Jacobsen kommer helt fri i andrafas men missar i nästa svenska anfall.
25:e: Anna Maria Johansson hinner inte byta anfall/försvar. Det snappar förstås 21-åriga Anne Hansen upp, cyklar Johansson, gör 12-7 och får Johansson utvisad.
Sverige kom tillbaka berömvärt i andra och var uppe i tremåls underläge (17-20), mycket tack vare Filippa Idéhn, Jamina Roberts och Johanna Ahlm. Men Sverige kom inte närmare än ett stolpskott av Loui Sand som kunde gett 18-20.
Det finns förstås hur många saker som helst att peka på varför det gick som det gick. Här är några så hr på slutsignal:
Sverige kom till matchen med flest kontringsmål av alla lag i VM efter gruppspelet. När paussignalen blåstes hade man inte haft en enda kontring.
Nathalie Hagman kom till matchen som ledare av hela VM:s skytteliga. När hon gick ut i paus hade hon inte haft ett enda avslut och knappt rört bollen.
Saknaden av Ida Odén från EM i fjol har inte varit större under detta VM. Högernio fungerade inte oavsett vad man provade (men nog väntade Sivertsson för länge i första på att ta ut Johansson och testa något annat).
Lätt att säga i efterhand men nog kändes det lite att det skulle bli en sån här dag (om än kanske inte så jävlig) när Gulldén bommade sin första straff.
När Hagman väl fick två kontringslägen i början på andra så bommade hon båda…
Försvaret fick inte träff (svårt att analysera varför så här tätt inpå).
Men Danmark fick också i gång sin hårt kritiserade niometerline med Stine Jørgensen-Kristina Kristiansen-Line Jørgensen. Lägg till det jättetalangen Anne Hansen som fått sitt genombrott här på VM.
Rikke Polsen var en vägg mellan de danska stolparna i perioder.
Danmark fick över huvud taget det där flowet med 12000 i ryggen som de längtat efter hela VM. Men i mitten av andra kändes det faktiskt som en belastning igen när Sverige var på väg att gå ikapp. Då var de skärrade, danskorna.
Jag hade semifinalvibbar inför detta VM, det hade jag. Nu åkte Sverige ut redan i åttondelsfinalen och man har fortfarande inte varit i en VM-kvartsfinal.
Sveriges sista 15 minuter i första halvlek var direkt pinsamma. Men man kom igen i andra och räddade hedern någorlunda (innan det rasade igen men det var av akademisk betydelse nästan). Det är ingen skam att förlora mot Danmark i Boxen i VM. Men att åka ut i en VM-åttondelsfinal efter ett EM-brons ett år tidigare är ett stort misslyckande.
Det här laget har fortfarande ett steg att ta när det kommer till knall- och fallmatcher i mästerskap.
Dags att tagga igång. Men tycker det är lite svårt ändå, så här innan man är på plats i arenan. Antingen tar det ju slut i kväll eller så tar det en jäkla fart om Sverige vinner och det är två dagar till en kvartsfinal. Då blir det ett race.
Har satt ihop en typ av tyckare eller blogg inför kvällens drama:
HERNING. Det är dags att bryta VM-förbannelsen. Det är dags för det här laget att visa att man kan vinna en knall- och fall-match. Det är dags att visa det mot riktigt etablerat motstånd.
Sverige har tagit några fina skalper de senaste åren i mästerskapen. Men det har i regel varit i gruppspel där det funnits fler chanser för motståndarna att reparera skadan (även om de sedan inte gjort det alltid). Jag tänker på Danmark i EM 2006, Norge i EM 2010 och Frankrike i EM förra året… kanske också Danmark i premiären i EM 2012. Och krysset mot Ryssland i EM 2008. Erkan Zengin sa till mig i går efter EM-lottningen i en smått bisarr intervju, där han tror Sverige tar EM-guld i fotboll i sommar, att… – …när det gäller… det är då det smäller… för Sverige. Man kan inte påstå att det varit giltigt för herrlandslaget i fotboll. Och kanske än mindre för damlandslaget i handboll. För när det handlat om knall- och fall-matcher, som de säger här i Danmark och som låter så mycket bättre än ”vinna eller försvinna”, kan jag egentligen bara komma på två exempel där Sverige vunnit mot etablerat motstånd i mästerskap, båda från EM 2010: Ungern i sista gruppspelsmatchen. Det var en match om en semifinalplats, en ”kvartsfinal”. Rumänien i semifinalen. Montenegro i EM-bronsmatchen i fjol då? Den matchen, den medaljen, var viktigare för Sverige än Montenegro. Besvikelsen var så mycket större för montenegrinerna över att inte gått till final som regerande mästare. Annars har det tagit stopp, inte sällan mot Norge eller Frankrike, i mästerskapen. VM har blivit rena förbannelsen för Sverige. Efter det leende landslagets genombrott 2001, då man rök i kvartsfinalen, har Sverige bara tagit sig till tre av sju VM. I VM 2009 gick man inte ens vidare från gruppen, i VM 2011 blev det respass i åttondelen mot fransyskorna och nu står man här, i en ny knall- och fall-match, mot Danmark. Varken Sverige eller Danmark har imponerat så här långt. Det är därför man ställs mot varandra redan i en åttondel – som ingen vill ha. Men Danmark får förstås ändå räknas som ett riktigt etablerat motstånd. Definitivt. Damhandbollens supermakt sedan 1990-talet föll visserligen ner i en svacka efter tre raka OS-guld 1996-2004 och har bara tagit en medalj de senaste elva åren: VM-bronset 2013. Båda lagen har haft som mål att gå till minst kvartsfinal men båda har förstås drömt om semifinal och att slåss om medaljerna. I kväll grusas en av de drömmarna och även om det inte är en skam att förlora mot grannlandet för någon av dem är det ett stort misslyckande att åka ut i en VM-åttondelsfinal. Men det bäddade man för i gruppspelet. *** Naturligtvis kan VM nu ta fart för det av lagen som triumferar i kväll, inte minst för danskorna som då kan komma att bäras fram av sin hemmapublik i stället för att tyngas ner av den. Men vägen fram till en semifinal känns fortfarande lång. Regerande världsmästarna Brasilien, som fler och fler börjat tro på under VM och som troligen väntar i kvarten, har knappast blivit skrämda av varken Danmark eller Sverige så här långt i VM. Då är till exempel Norge-Frankrike i en trolig kvart på samma halva något helt annat. Det skulle lika gärna kunna vara en VM-final. *** I kväll vinner det lag som kan hitta balansen mellan tryck och kyla inför 12 000 i Boxen. Båda lagen är beroende av mycket kontringsmål då de ofta kör fast i de uppställda anfallen. Samtidigt kan man inte trycka urskillningslöst för då kommer de tekniska felen som blir ödesdigra när lagen är så jämna i övrigt. Det är lätt att dras med i det massiva tryck som blir med den här inramningen – Danmark av hemmatrycket och Sverige av att aldrig ha spelat inför så många åskådare mot sig. Det blir som att publiken driver upp tempot i matchen.
Redan i morgon bitti klockan nio rullar vi mot Herning.
Varför så tidigt? Jo, det har IHF bestämt.
Eller rättare sagt har de bestämt att det svenska VM-laget måste åka med bussen då (och vi vill ju inte riskera att komma fram senare än laget till Herning och missa något där).
Så trots att Sverige spelade en match som slutade vid 22.15 och satt och åt middag efter midnatt så tvingar IHF upp dem att åka buss klockan 9.
Jag gillar egentligen inte att skriva massa artiklar där vi svenskar ska framstå som förfördelade men det här tyckte jag var så anmärkningsvärt att jag slog en signal till överledare Holmgren och skrev ihop ett knäck.
***
För första gången i sina karriärer (jag kan inte komma på något annat tillfälle i alla fall) ska de här svenska spelarna ställas mot 12 000 motståndarfans.
– Jag bajsar inte på mig, säger Isabelle Gulldén här.
***
Min tyckare i natt blev i stort sett identisk med blogginlägget på slutsignal, men lite slipat i kanterna och några extra punkter i slutet.
Bland annat tippar jag kvartsfinalerna allra sist.
Fortsätt läsa efter tyckaren för det kommer lite, lite annan handboll där.
NÆSTVED. Bara en 24-målskross mot Kuba. Då drog damhandbollsvärlden en tung suck. För nu får vi åttondelen ingen vill ha.
Har något handbollslag varit så besviket som det svenska efter en VM-seger med 24 mål? Kan inte tänka mig det. De är inte ensamma heller. Hela damhandbollsvärlden (minus Nederländerna då) drog en tung suck när det stod klart att Sverige inte lyckades vinna med de 33 mål som hade krävts samtidigt som Danmark inte besegrade Montenegro. För Danmark-Sverige är åttondelsfinalen ingen vill ha, varken spelarna, förbundskaptenerna, arrangören, tv-bolagen eller det internationella handbollsförbundet. Det är jag övertygad om. Men rent sportsligt hade det varit tuffare för Sverige med Montenegro här i Næstved. Det är jag också övertygad om. Och det ska vi inte glömma. Visst blir det en fantastisk handbollsfest och stämning på söndag. Men den kommer alldeles för tidigt. Den skulle ju fått vänta till minst en semifinal. Många av spelarna i de båda lagen känner varandra väl efter flera år tillsammans i olika klubblag och unnar varandra att gå långt i mästerskapen (även om några sådana hänsyn förstås inte finns klockan 20.45 på söndag när de går ut till match). De svenska spelarna har sagt flera gånger de senaste dagarna att de gärna möter Danmark, men inte redan nu. För arrangören är det ett minus att Sverige inte spelar sin åttondel i Næstved. Allting var ju upplagt för det. Sverige hade tilldelats Næstved, den värdstad som ligger närmast bron, som sin hemmaborg. I alla andra scenarior än det uppkomna skulle Sverige legat kvar här ytterligare två dagar och spelat sin åttondelsfinal i den nybyggda arenan. För tv-bolagen och internationella förbundet var det här det sämsta som kunde hända (om vi bortser från att något av lagen hade gjort fiasko totalt och inte gått vidare): Danmark, Sverige och Norge är loken i dammästerskapen. Det är i de här länderna det största intresset finns. Nu ryker ett av dem redan i en åttondel. Men det är klart att tv-bolagen (minus Kanal 5 i Sverige) och det internationella förbundet – och arrangören givetvis – mycket hellre ser att Danmark, i kraft av värdnation och positionen som damhandbollens Mecka, går vidare till kvartsfinalen. Åker danskorna ut på söndag dör VM en smula, ja mer än en smula. Men det är bara för Sverige att krascha partyt nu. *** På papperet är Sverige och Danmark jämna. Jag har satt plus här intill på lagdelarna och det är helt jämnt. I mina, och alla andras, ögon blir Danmark då lite favoriter på söndag tack vare hemmaplan. Vi har sett många gånger hur långt en hemmapublik kan ta sitt landslag i handbollsmästerskap. Men danskarna har inte gjort det än så länge i gruppspelet. Och det är klart att 12 000 hemmafans kan bli en belastning i en åttondel om det börjar gå emot. Och har Danmark nu förlorat mot både Montenegro och Ungern, ganska klart dessutom, så är man väl inte bättre än trea i den gruppen. *** Det är ingen skam för varken Danmark eller Sverige att förlora mot värsta rivalen. Men det skulle vara en stor besvikelse för vilket av lagen som helst att åka ut ur VM redan i en åttondelsfinal. *** Matchen mot Kuba? Inte mycket att orda om alls. Den hade kunnat gå till historien med den gjorde inte det. Men Hagman är i form, det är hon: 14 mål på 16 avslut och nu leder hon VM:s skytteliga – utan att lägga en enda straff och med klart bäst procent (83) av dem på topp-20. *** Isabelle Gulldén leder poängligan. Då tycker Magnus Wislander, Radiosportens expert, att hon ska höja sig. Tuffa krav. *** Linnea Torstenson på frågan om publiktrycket kan ge Danmark fördel hos domarna. – Jag har aldrig spelat en match där jag tycker att domarna varit med mig. *** Den andra halvan (grupp C och D) känns vassare. Känslan nu är att det bara är Montenegro som kan slå sig in från Sveriges halva i en semifinal. *** Mina kvartsfinallag: Danmark (tyvärr). Nederländerna (skickar ut Serbien). Montenegro (Angola). Norge (Tyskland). Ungern (Polen). Brasilien (Rumänien). Frankrike (Spanien). Ryssland (Sydkorea).
Inga räddningsplankor gick vägen för Sverige i kväll (för att slippa Danmark i Herning):
* Polen åkte på stordäng mot Nederländerna.
* Sverige lyckades förstås inte vinna med 33 mål mot Kuba.
* Montenegro slog Danmark.
Det betyder att vi tar vårt pick och pack och drar till Jylland och Herning i morgon.
Danmark-Sverige är åttondelsfinalen ingen vill ha, varken spelarna, förbundskaptenerna, arrangören, tv-bolagen eller Internationella handbollsförbundet. Det är jag övertygad om.
Men rent sportsligt hade det varit tuffare för Sverige med Montenegro här i Næstved. Det är jag också övertygad om.
Visst blir det en fantastisk handbollsfest och stämning på söndag. Men den kommer alldeles för tidigt. Den skulle ju kommit tidigast i en semifinal.
Många av spelarna i de båda lagen känner varandra väl efter flera år tillsammans i olika klubblag och unnar varandra att gå långt i mästerskapen (även om några sådana hänsyn förstås inte finns klockan 20.45 på söndag när de går ut till match). De svenska spelarna har sagt flera gånger de senaste dagarna gärna möter Danmark, men inte redan.
För arrangören är det ett minus att Sverige inte spelar sin åttondel i Næstved. Allting var ju upplagt för det. Sverige hade tilldelats Næstved, den värdstad som ligger närmast bron, som sin hemmaborg. I alla andra scenarior än det uppkomna (mot Danmark) skulle Sverige legat kvar här ytterligare två dagar och spelat sin åttondelsfinal i den nybyggda arenan.
För tv-bolagen och internationella förbundet var det här det sämsta som kunde hända (om vi bortser från att något av lagen hade gjort fiasko totalt och inte gått vidare): Danmark, Sverige och Norge är loken i dammästerskapen. Det är i de här länderna det största intresset finns. Nu ryker ett av dem redan i en åttondel.
Men det är klart att tv-bolagen (minus Kanal 5) och det internationella förbundet (och arrangören givetvis!) mycket hellre ser att Danmark, i kraft av värdnation och som damhandbollens Mecka, går vidare till kvartsfinalen. Åker Danmark ut på söndag dör VM en smula, ja mer än en smula.
Men det är bara för Sverige att krascha partyt nu.
På papperet är Sverige och Danmark jämna. Efter att snackat runt lite med personer med koll har jag satt plus här nedan på ett antal lagdelar och det är helt lika (men Sveriges fyra på kantspelet kan diskuteras men Hagman är världsklass nu och håller kvar det på en fyra).
I mina ögon blir Danmark då lite favoriter på söndag i kraft av hemmaplan. Vi har sett många gånger hur långt en hemmapublik kan ta sitt lag i handbollsmästerskap. Men danskarna har inte gjort det än så länge i gruppspelet. Och det är klart att 12 000 hemmafans kan bli en belastning i en åttondel om det börjar gå emot.
Och har Danmark nu förlorat mot både Montenegro och Ungern, ganska klart dessutom, så är man väl inte bättre än trea i den gruppen.
***
Det är ingen skam för varken Danmark eller Sverige att förlora mot grannen.
Men det skulle vara en stor besvikelse för båda att åka ut ur VM i en åttondelsfinal.
Matchen mot Kuba? Inte mycket att orda om alls. Den hade kunnat gå till historien med den gjorde inte det.
Men Hagman är i form, det är hon: 13/15.
Plusbetygen (längst ner får ni jämförelsen mellan Sverige och Danmark):
Johanna Bundsen +++
Filippa Idéhn +++
——————–
Loui Sand +
Marie Wall +
Linnea Torstenson ++
Jamina Roberts ++++
Isabelle Gulldén ++++
Johanna Ahlm ++
Anna-Maria Johansson +++
Sabina Jacobsen ++
Nathalie Hagman ++++
Emma Hawia-Svensson ++
Linn Blohm ++++
Frida Tegstedt ++
Övriga spelade för kort tid för att plusbedömas.
Sverige
Målvakter +++
Svag trea, Bundsen känns allt mer som förstavalet före Idéhn. Har i vissa matcher i VM haft lite dålig hjälp av uteförsvaret.
Försvar ++++
Har en uppsjö försvarstreor och en sådan som Gulldén funkar lika bra som tvåa. Jacobsen och Torstenson bildar mittblock på högsta nivå. Men man har inget alternativ till sitt 6-0. Hela försvaret kan höja sig en nivå i VM.
Kant ++++
Målmaskinen Hagman håller näst intill världsklass. Sand missar för mycket och har framför allt mer att visa i läget i matcherna mot toppnationerna. Bakom dem är det rätt tunt just nu.
Linje +++
Linjen har aldrig varit en stark position i Sverige på damsidan. Men med Gulldéns inspel och Blohms förmåga att fånga dem borde man egentligen ligga på en nivå högre.
Niometer ++++
En fyra med Torstenson i form, annars en trea. Och till en åttondel räknar vi med Torstenson. Gulldén är en av världens bästa mittnior. Svagare på högernio än i EM då Odén lagt av. Men Johansson har tagit ansvar.
Kontring ++++
Fick in ett helt annat tryck i kontringarna när Helle Thomsen kom in som förbundskapten. Det har man behållit. Hagman och Sand kontrare i toppklass (men Sand måste bli säkrare i avslutet i dagsläget) och målvakternas (framför allt Bundsens) utkast håller världsklass. Gulldén spelsinne styr upp resten.
Totalt: 22.
Danmark
Målvakt er +++
Toft och Poulsen delar på uppgiften. Kanske Danmarks svaga punkt.
Försvar +++
Spelar ett 6-0 i grunden men kan lyfta ut till en offensivare variant (4-2/3-2-1). Taktiskt och metodiskt men inte så bra.
Kant ++++
Vänsterkanten med Fisker och Norgaard håller världsklass. Högerkanten lite svagare med bland annat Pedersen.
Linje ++++
Gravholt är rutinerad och svårfångad. Gjort mycket mål och är mer ”en Fritzon” än ”en Ahlm”, om ni hänger med på den referensen.
Niometer +++++
Högernian Line Jørgensen är kanske världens bästa på positionen. Bakom henne har man Burgaard som också är en toppspelare. Stine Jørgensen på vänsternio är också en världsspelare och har öst in mål i VM. Mellan sig har de Kristiansen som är en klassisk playmaker. Bra bredd på niometersspelare och spelar traditionellt skandinaviskt.
Kontring +++
Det var inte för inte som Sverige fick ett helt annat kontringsspel när man tog in en danska (Helle Thomsen) som förbundskapten. Danmark har samma starka, kollektiva fart och tryck. Men det svaga försvaret i VM har gett dålig utdelning i form av kontringar: bara 18 mot Sveriges 46 fram till fredagens matcher.
Har fullt upp med VM här så jag hinner inte tycka till något om bruttotruppen till herr-EM här och nu.
Men här har ni alla fakta i målet, så att säga.
NÆSTVED. Kim Andersson nobbar EM. Sportbladet kan avslöja att storstjärnan inte finns med i den bruttotrupp som landslaget lämnade in i dag. Det finns däremot supertalangen Lukas Nilsson.
Efter handbolls-VM i januari tackade en skadad Kim Andersson för sig i landslaget för andra (eller om det var tredje) gången. Men i somras flyttade han hem till Ystad, började spela i elitserien med mindre belastning och fick ordning på sin axel. I höst har han också gläntat på dörren till landslaget igen. – Skulle de ringa och säga att alla andra högernior är skadade så är man så inte mindre patriotisk än så. Jag har sagt att jag slutat. Men beroende på hur allting ser ut kan jag inte sitta här och säga att jag aldrig mer ska spela i landslaget. Det kan uppkomma en extrem situation där man drar på sig tröjan igen, sa han till exempel till Sportbladet i september. Förbundskaptenerna Staffan Olsson och Ola Lindgren har också sagt att de skulle ställa frågan till 33-åringen om han kan tänka sig spela EM. Men nu står det klart att Anderssons nej står fast. Och det kvittar om samtliga högernior i hela Sverige är skadade – Kim spelar inte EM ändå. Sportbladet har nämligen begärt ut den bruttotrupp på 28 spelare som förbundet skickat in till Europeiska förbundet och är man inte med där får man inte spela EM oavsett vad som händer. Deadline för att skicka in bruttotruppen var i dag så nu går den inte att ändra heller. Storskytten Kim Ekdahl Du Rietz berättade för Sportbladet i oktober att hans nej till landslaget står fast och i samma veva kunde vi avslöja att målvakten Johan Sjöstrand också tackat för sig i landslaget. Häromveckan sa Olsson dock till Sportbladet att man ändå skulle ställa frågan till Ekdahl Du Rietz. – Jag är kanske naivt optimistisk ibland, sa Olsson. Det var förbundskaptenen i fallet med Ekdahl Du Rietz den här gången. RNL-proffset är inte med på listan. Spelmotorn Jim Gottfridsson hade, berättade Olsson när Sportbladet pratade med förbundskaptenen, en liten, liten förhoppning om att hinna komma tillbaka från sin fotskada men det blev alltså inget med det heller då han inte finns med i bruttotruppen. Men med på listan finns Ystads supertalang Lukas Nilsson som därmed är ett steg närmare en mästerskapsdebut. Och Kristianstads Jerry Tollbring, som aldrig gjort en landskamp, är en av blott tre vänstersexor i bruttotruppen. Noteras ska också att Mattias Zachrisson hann komma tillbaka från sin axelskada i somras. Han gjorde comeback i veckan i klubblaget Berlin. Förbundskaptenerna tar på fredag (19 december) ut de 16 spelare som slutligen åker till EM.
***
Här är 28-mannatruppen
Målvakter
Mattias Andersson
Mikael Appelgren
Andreas Palicka
Anders Persson
Vänstersexor
Jonas Källman
Fredrik Petersen
Jerry Tollbring
Högersexor
Niclas Ekberg
Mattias Zachrisson
Anton Halén
Linje-/försvarsspelare
Tobias Karlsson
Andreas Nilsson
Jesper Nielsen
Niclas Barud
Anton Månsson
Vänsternior
Viktor Östlund
Markus Olsson
Philip Stenmalm
Lukas Nilsson
Mittnior
Lukas Karlsson
Jesper Konradsson
Jonathan Stenbäcken
Robert Månsson
Helge Freiman
Högernior
Johan Jakobsson
Magnus Persson
Linus Persson
Andreas Cederholm
Min längre intervju med Loui Sand och Jamina Roberts om vardagsrasismen de möter.
I Sverige.
På 2010-talet.
NÆSTVED. De är landslagsstjärnor och nyckelspelare när Sverige ska ordna målkalas i VM i morgon. Men vardagen kan vara tuff för Loui Sand och Jamina Roberts. Nu berättar de om vardagsrasismen de möter på grund av sin hudfärg. – När jag var yngre var det ett helvete, säger Sand till Sportbladet.
Sverige måste troligen ställa till med ett sanslöst målkalas i kväll mot Kuba i sista gruppmatchen. Har inte Polen tagit poäng mot Nederländerna i matchen före måste Sverige ta in 22 mål plus det antalet mål som Nederländerna vinner över Polen med. Lyckas Sverige vinner man gruppen och får möta Serbien i åttondelsfinal här i Næstved. Blir man tvåa blir det betydligt tuffare: då väntar antingen Danmark i Herning (det troliga alternativet) eller Montenegro i Næstved. Kontringsraketen Loui Sand och kvicka vänsternian Jamina Roberts, som gjorde sju respektive tio mål mot Kina i onsdags, får nyckelroller i morgon när måljakten börjar. De är också VM-truppens två mörkhyade spelare. Inför VM, just innan hon hoppade av turneringen på grund av graviditet, berättade Edijana Dafe, född och uppvuxen i Göteborg av nigerianska föräldrar, på förbundets hemsida om rasismen hon mött: – Det finns en vardagsrasism som är viktig att prata om. Det är inte jätteenkelt att se annorlunda ut, att få kommentarer, frågor och bli pekad på när man är ute och går. Det var först när jag var 16 som jag insåg att det fanns personer som inte ville att jag skulle spela för att jag är mörk. – Jag tycker att det är oerhört häftigt att jag, Loui (Sand) och Jamina (Roberts), tre mörka tjejer, spelar i den svenska landslagströjan. Det är häftigt att visa de unga tjejerna att det går, sa Dafe. Nu berättar Sand och Roberts för Sportbladet om den rasism de möter. – Vi har ungefär samma historier som vi kan känna igen oss i, både jag, Loui och ”Eddie”, säger Roberts, vars far kom till Sverige från Västindien på 1970-talet. – Det har inte varit mycket på handbollsplanen, bara någon gång när jag var liten. Men vardagsrasismen möter jag hela tiden, säger Sand, som adopterades från Sri Lanka när hon var fyra månader gammal. Men i EM 2012 skrek Makedoniens klack apljud och gjorde apgester mot dig? – Ja, men det hörde jag aldrig själv, säger Sand. Efter en match mot Lugi med Sävehof för fem år sedan rapporterades det i media hur en Lugisupporter skrikit rasistiska glåpord mot Roberts. – Och när jag var yngre och skulle tacka det andra laget efter en match var det en tjej som spottade i handen och slog mig i bröstet i stället. Det gjorde hon bara på mig. Men numera handlar det alltså mer om en vardagsrasism som landslagsstjärnorna möter. – Om jag och min flickvän går in i en affär… du kommer aldrig förstå hur det är att vara mörk i Sverige, det är jobbigt. Men om vi går in i en affär får Hanna bättre hjälp än vad jag får. Och då är jag ändå dubbelt så trevlig som hon är för att jag vet hur det är, säger Sand. Så är det alltså i Sverige på 2010-talet? – Ja, det händer inte alltid men känslan är inte go hela tiden. – Hade jag fått välja mellan att vara mörk eller vit vid vissa tillfällen så vill jag bara vara ljus. Det är hemskt, men så är det ibland, säger Sand. Hur reagerar du? – Ibland bryter jag bara ihop hemma hos mamma och pappa. Det är olika på olika dagar. Ibland går det bra för då är man stark just den dagen. Men ibland orkar man inte. När har det varit som värst? – Det var mer när jag var yngre för då var det mer n-ordet och att jag inte hade några riktiga föräldrar för att jag var adopterad. Nu är det mer en dold rasism. Det är svårt att förklara och svårt att förstå för den som inte är mörk. Roberts: – Man har fått vänja sig, blivit lite immun. Jag vet att det låter sjukt, men annars klarar man det inte. – Men det har blivit bättre. Nu är det värre på ett politiskt plan, säger hon och syftar på SD:s framgångar. – Har SD gjort något sjukt så blir det snack om det kring bordet och då känner man lätt igen när samtalet börjar gåt åt ett håll som man inte vill. Då försöker vi avstyra det för man orkar inte höra hur dumma folk är, säger Roberts och avslutar: – De får väl ha sitt parti men jag fattar inte hur man kan gå på det.
