Haft någon dag ledigt och har därför legat lågt här. Ska vara ledig veckan ut, tänkte jag.

Därför kommer jag inte själv skriva någon förhandsartikel inför Sävehofdamernas CL-äventyr som börjar på söndag borta mot regerande mästarna Buducnost. Men en kollega kommer att skriva så det blir säkert bra.

Men ett litet tips, som den usle tippare jag är, kring hur grupperna slutar har jag lämnat till min kollega.

Tre av fyra lag går vidare till ”main round”. Sävehof går en kamp om tredjeplatsen i sin grupp som, vad det verkar, ser ut att bli jämn.

Grupp A
Larvik, Norge
Rostov-Don, Ryssland
Baia Mare, Rumänien
————-
Krim, Slovenien

Grupp B
FTC, Ungern
Thüringer, Tyskland
Fleury, Frankrike
————
Podravka, Kroatien

Grupp C
Vardar, Makedonien
Györ, Ungern
Midtjylland, Danmark
————
Hypo, Österrike

Grupp D
Buducnost, Montenegro
Bukarest, Rumänien
Sävehof, Sverige
———–
Lublin, Polen

***

I förrgår skrev jag ett knäck om hur ett Bundesligaproffs gick till rejäl attack på herrarnas förbundskaptener efter att de tagit ut säsongens första landslagstrupp.

Det handlar om Gustav Rydergård som sa vad han tyckte på twitter.

Artikeln har väckt lite rabalder, eller snarare ont blod, inte minst hos Rydergård och några av hans anhängare på twitter.

Ingen superskräll.

Det verkar inte vara lika kul att kasta skit i en artikel på Sportbladet som på twitter.

Men vad Rydergård egentligen tyckte var fel i/med artikeln har jag inte riktigt begripit för han är noggrann med att poängtera att han tycker att Ola Lindgren ger honom rätt ”i sakfrågan” när förbundskaptenen svarar på kritiken. I så fall var det väl jättebra att jag lyfte upp hans kritik så inte bara den lilla twitter-sandlådan fick ta del av den?

Det står i artikeln, men jag vill än en gång betona att Rydergård fick chansen att före publiceringen förklara, utveckla eller tona ner – eller vad han nu hade valt att göra – sin kritik och sina formuleringar om han hade velat. Men det ville han inte när jag kontaktade honom.

Emil Berggren blev också upprörd över att förekomma texten. Jag har erbjudit honom att i artikeln få förklara exakt vad han menade men han avböjde detta.

Här:

I går tog handbollens förbundskaptener ut säsongens första landslagstrupp i handboll.
Då dömer Bundesligaproffset Gustav Rydergård ut Ola Lindgen och Staffan Olsson fullständigt.
”De kan dra åt helvete haha”, twittrar han.

På måndagen tog Staffan Olsson och Ola Lindgren ut sin första landslagstrupp, som också är den enda innan EM-truppen presenteras i december.
En landskamp mot Ryssland och en fyrnationsturnering i Polen väntar i november.
Olsson och Lindgren ger chansen till flera framtidsspelare och truppen har hyllats på flera håll.
Bundesligaproffset Gustav Rydergård är inte en av dem som ställer sig i hyllningskören. På twitter totalsågar han nämligen förbundskaptenerna.
”Problemet med d 2 är att de aldrig tar ut den bästa Truppen eftersom de inte anser sig ha tid att ens bevaka bundesliga”, twittrade han i går.
Det han framför allt reagerar på är att hans lagkamrat i Lemgo, Anton Månsson, inte är med.
”Anton har varit svinbra hela hösten Och är stöttepelare hos oss .. Sätter en hunka på att de två namnen inte sett en Match som vanligt”, skriver Rydergård.
Lemgo ligger på 13:e plats i ligan och 26-årige Månsson är tredje bästa svenska målskytt i Bundesliga i höst.
I stället valde förbundskaptenerna Max Darj i Alingsås.
”Anton har varit mäktig både frAm Och bakÅt den här säs, han hade gått före darj (som är märklig ivf) om d hade Orkat se en Match”, skriver Rydergård, som blev svensk mästare med Alingsås 2009 och varit proffs både i Hannover och rumänska Dynamo Bukarest.
Rydergård får visst medhåll på twitter av ett annat utlandsproffs som ratats av förbundskaptenerna genom åren – Emil Berggren i danska Ålborg:
”Jag ska inte vara med i någon bitterhetsklubb nu. Men jag är med dig:)”.
Rydergård:
”tycker d e naturligt att vara bitter , de kan dra åt helvete haha”.
När landslagets presschef Daniel Vandor på twitter frågar ”Vad grundar sig din bitterhet i, Gustav?”, svarar Rydergård:
”att jag aldrig fått vara med så klart.. Fast är inte bitter å mina vägar längre, nu Handlar d ju Om att de inte gör sitt jobb.”
Han menar att förbundskaptenerna följer utlandsproffsen för lite.
”jag tror de är dåligt upodaterade Och baserar mycket på gamla intryck.”
”de borde kunna lägga 30 tim varannan vecka på att följa Alla sv. Proffs .. I slutändan Handlar d ju Om att nå Resultat.”
Gustav Rydergård vill inte kommentera sitt twittrande i går.
”Jag har ingen ambition att ta det utanför twitter. Diskussionen ligger ju på Twitter i sin helhet för den som vill ta del av den. Har ingenting mer att tillägga”, mejlar han.
Ola Lindgren tar kritiken med ro:
– Folk får tycka och tänka vad de vill. Vi kan inte behaga alla. Anton Månsson var med i landslaget förra hösten och vi tycker att vi har bra koll på honom. Han var med i diskussionen den här gången också, säger Lindgren.
Har ni koll på spelarna i till exempel Bundesligas nedre regioner?
– Vi följer med så gott vi kan. Staffan har inlogg och kan se alla Bundesligamatcher.
– Klart det hade varit önskvärt att vi kunde åka Europa runt och titta på handboll hela tiden men den möjligheten finns inte.
Förbundskaptenerna är bara anställda på halvtid och är numera klubbtränare båda två.
– Vi pratar mycket med Magnus Andersson i Göppingen och har våra ögon och öron öppna. Men jag har själv inte sett Lemgo i höst, nej.
– Menar han att vi skulle ha tagit medaljer i mästerskap med Anton Månsson så får det stå för honom. Men utan att förringa Anton så tror jag inte det har varit avgörande för våra placeringar i EM och VM, säger Lindgren.

***

Ingen i Ystads presskår, eller någon annan i media för den delen, verkar ha noterat att Martin Bager inte var med i EHF-cupen borta mot ryska Permskie Medvedi i helgen.

Ystad förlorade med 28-30 och alla rubriker kom förstås att handla om Lukas Nilsson som gjorde 15 mål.

Men Bager var alltså inte med i matchen.

Han var inte ens i Ryssland för han kom inte in i Putins land.

När dansken kom till Arlanda i fredags och skulle kliva på planet var det stopp. Det visade sig att han hade fel årtal på in- och utresedatumen i visumet. Bager har rätt att komma in i Ryssland, men inte förrän i oktober 2016.

– Förargligt som fan, säger sportchefen Marcus Lindgren när jag ringer upp och kollar.

– Det danska konsulatet hade skrivit fel år men det är förstås var och ens ansvar att kontrollera att det är rätt.

Man försökte ändra med kort varsel så att Bager skulle kunna ta ett plan på lördagen i stället.

– Han stannade kvar en natt på Arlanda men det gick inte ändå. Ryssarna är lite stelbenta där, säger Lindgren.

Så Bager får hoppas att YIF lottas mot ett ryskt lag med bortamatch i oktober nästa år i EHF-cupen (eller Champions League kanske) så han får nytta av sitt visum.

Bager är med i returen hemma på lördag och Lindgren är övertygad om att man vänder tvåmålsunderläget till avancemang.

Här är knäcket efter att truppen tagits ut i dag.

Med snack med Ola Lindgren om truppen men egentligen vinklad på att vi möter samma lag om och om igen både inför och under EM.

Jo, jag kommer också ihåg att vi mötte Spanien tre gånger i rad inför EM för ett par år sedan. Visserligen blev man bättre och bättre under de tre matcherna men det gick ju inte så jäkla bra i EM sen.

Vet också att Norge gör något liknande med Frankrike och Kroatien.

Jag försöker i varje fall förklara varför spelschemat ser ut som det gör. Och i slutändan är det ”all about the money”… och förmodligen tjänster och gentjänster. Det är mästerskap som ska arrangeras och röstas fram och så vidare…. Det tror jag…

Knäcket:

Ryssland, Spanien, Ryssland, Tjeckien, Tjeckien, Spanien, Polen…
Handbollsherrarna möter samma lag om och om igen inför EM – och sedan i EM.
– Vi har samarbeten med vissa nationer, säger förbundskapten Ola Lindgren.
I dag togs truppen ut till de tre första landskamperna.

På måndagen togs säsongens första landslagstrupp ut.
Det är också den enda innan truppen till EM i januari spikas i december.
Man möter Ryssland den 5 december i Halmstad och spelar sedan en turnering i polska Gdansk med just Ryssland samt Spanien och Polen.
Förbundskaptenerna Ola Lindgren och Staffan Olsson har då valt att ställa över flera spelare som är högaktuella för ett EM och i stället testa en hel del nytt.
Hårt belastade lagkaptenen Tobias Karlsson får till exempel ledigt för… ja första gången egentligen (förutom när han skulle bli pappa för två år sedan).
– Vi ska inte ha ihjäl honom. Hans vila nu har vi säkert nytta av till EM, säger Ola Lindgren.
Från VM-truppen saknas också Markus Olsson och Lukas Karlsson, som förbundskaptenerna menar att de har bra koll på, Johan Sjöstrand, som tackat för sig i landslaget, långtidsskadade Mattias Zachrisson och Niclas Barud som ska bli pappa.
– Markus och Lukas har varit med hela året och dem vet vi var vi har. Vi vill passa på att få upp bredden och konkurrensen på vissa positioner och tycker att vi har ett större urval av spelare att ta från nu än tidigare. Det är så det ska vara, säger Lindgren.
Det innebär att supertalangen Lukas Nilsson, 18, får debutera och att Alingsåsduon Max Darj och Jesper Konradsson, som står på två respektive tre landskamper, och Malmös Linus Persson, med fyra landskamper, är med i truppen. Dessutom är Philip Stenmalm, som utsågs till turneringens mest värdefulle spelare när Sverige vann UVM-guld 2013, tillbaka.
Men på vänstersex är det den gamla vanliga duon Jonas Källman och Fredrik Petersen.
– Både Jerry Tollbring och Emil Frend Öfors knackar på dörren. Men Källman är otroligt sugen på landslagsspel och har gjort en väldigt fin höst. Vi kommer också att spela en hel del 5-1 i turneringen i Polen med Källman. Fredrik Petersen var inte med i kvalet senast och vi vill gärna med honom igen. Det här är de två bästa vi har där, säger Lindgren.
Kim Andersson?
Förbundskaptenerna har inte ens ställt frågan till den hemvändande storstjärnan som tackade för sig efter VM. Men det kommer de att göra när EM-truppen ska tas ut.
Sverige möter alltså Ryssland först i Halmstad. Sedan åker man ner till fyrnationsturneringen i Polen där man möter Spanien och sedan antingen Ryssland eller Polen.
Under EM-uppladdningen i januari möter man först Tjeckien i två landskamper i Sverige för att sedan åka ner till Spanien och spela tre matcher mot… Spanien, Polen och ett lag till.
För att sedan möta Spanien i EM:s gruppspel några dagar senare samt troligen Ryssland i mellanrundan.
Ni möter ju samma lag hela tiden?…
– Ibland blir det så. De här turneringarna spikas innan man vet lottningen i EM.
– Men att möta Spanien när man sedan har dem i EM är kanske inte optimalt. Men jag tror det är viktigare att ha kvalitet på motståndet.
Men i bakgrunden finns också ekonomiska avtal med andra förbund.
– Vi har samarbeten med vissa nationer.
Men är det så bra sportsligt att möta samma lag gång på gång?
– Det lär nog bli lite olika typer av lag i olika perioder. Fler lag gör säkert som oss, att det skiljer en del mellan trupperna nu och i januari.
Lindgren antyder också att man kommer att ha en ganska stor trupp i början av EM-uppladdningen och till dubbellandskampen mot Tjeckien med spelare som inte ska vara med i EM.
– Vi var tvungna att ha två hemmamatcher på grund av tv-avtal, säger han.

 

Landslaget tog ett nytt grepp i dag.

Eller rättare sagt gjorde presschef Vandor det och släppte truppen till matchen mot Ryssland den 5 november och fyrnationsturneringen i Polen 7-8 november (med Ryssland, Spanien och Polen) i november på twitter med en position i taget i sju minuter.

Gillar greppet för att skapa något lite drag kring ett truppsläpp. Och för en gångs skull fick vi en tid för när truppen skulle släppas även om vi inte fick veta det förrän i går kväll.

Men det gick lite väl långsamt. Hade fått veta att det skulle vara klart 13.08.

Man har annat att göra också än att sitta och uppdatera twitter i 20 minuter för att få en trupp.

Tröttnade till slut och ringde upp Ola Lindgren och tog snacket medan truppen släpptes. Lite lajv-intervju eller vad man ska kalla det.

Mer om vad Ola sa lite senare.

Här är pressmeddelandet i sin helhet (så det går fort och ni får svar på de flesta frågorna):

Förbundskaptenerna Ola Lindgren och Staffan Olsson har tagit ut de 18 spelare som ska möta Ryssland i Halmstad 5 november och spela en fyrnationsturnering i Polen 7–8 november. Samlingen är den enda innan truppen för EM i Polen i januari ska tas ut.

De unga svenska spelarna tar för sig, såväl i elitserien som internationellt. Det ser man inte minst i den landslagstrupp som förbundskaptenerna Ola Lindgren och Staffan Olsson här presenterar.

Hela tio spelare har gjort färre än 25 A-landskamper och fem av dem färre än tio stycken. Allra färskast är Ystads IF:s stjärnskott Lukas Nilsson, 18, som debuterar i A-landslaget. Alingsåsduon Max Darj och Jesper Konradsson står på två respektive tre landskamper och HK Malmös Linus Persson har tidigare gjort fyra matcher i landslagströjan.

Dessutom är Philip Stenmalm, som utsågs till turneringens mest värdefulle spelare när Sverige vann UVM-guld 2013, tillbaka. Växjösonen har gått starkt i såväl spanska ligan som Champions League.

– Det är unga spelare som under en längre tid har visat att de kan prestera på en hög nivå och det ska bli roligt att se dem kämpa om en plats i EM-truppen, säger Staffan Olsson.

– Att spela i landslaget är något jag drömt om sedan jag var liten och jag är både glad och stolt över att jag får den här chansen. Jag ska göra vad jag kan för att visa att jag håller på den här nivån, säger Lukas Nilsson, som så sent som i går smällde in 15 bollar i bortamatchen mot ryska Permskie Medvedi i EHF-cupen.

Max Darj är för första gången uttagen i en landslagstrupp där utlandsproffsen är tillgängliga.

– Det var en positiv överraskning och det ska förstås bli jätteroligt. Sverige har linjespelare av hög internationell klass, det ska bli oerhört kul att spela med dem, säger han.

Truppen samlas i Halmstad 2 november och möter Ryssland i Halmstad Arena 5 november. 7–8 november spelar laget en träningsturnering i polska Gdansk där Spanien står för motståndet på lördagen och, beroende på resultat i den matchen, Polen eller Ryssland väntar på söndagen. Detta är sista gången landslaget samlas innan EM-truppen tas ut i mitten av december.

Ett namn som fanns med i den senaste VM i Qatar i vintras, men inte finns med den här gången är Melsungenmålvakten Johan Sjöstrand.

– Det är inget som har kommit som en chock för oss. Johan meddelade redan i våras att han inte längre hade någon motivation för landslagsspel utan att han vill göra andra saker på den tiden. Då var han inte aktuell eftersom han var var sjuk under våren, men när vi har pratat med honom nu känner han fortfarande likadant. Vi respekterar hans beslut även om vi förstås tycker det är tråkigt att en så bra spelare inte längre är tillgänglig, säger Ola Lindgren.

Från den trupp som i juni sköt Sverige till EM saknas Tobias Karlsson, Markus Olsson, Lukas Karlsson, skadade Mattias Zachrisson och Niclas Barud som ska bli pappa.

– Markus och Lukas har varit med under hela året och vi vet var vi har dem. De är inte på något sätt borta från EM. Tobias har haft en väldigt intensiv höst och vi har tagit ett gemensamt beslut att han vilar den här samlingen. Vi behöver en hel och fräsch Tobias när det är dags för EM, säger Lindgren.  

Truppen till landskampen mot Ryssland och turneringen i Polen:
Målvakter:
Mattias Andersson, SG Flensburg-Handewitt, 123 A-landskamper/0 mål
Andreas Palicka, Ålborg Håndball, 53/0
Mikael Appelgren, Rhein-Neckar Löwen, 20/0
Vänstersex:
Jonas Källman, Pick Szeged, 201/594
Fredrik Petersen, Füchse Berlin, 130/367
Högersex:
Niclas Ekberg, THW Kiel, 118/489
Anton Halén, Frisch auf Göppingen, 18/33
Mittsex:
Andreas Nilsson, MKB-MVM Veszprem, 79/188
Jesper Nielsen, Füchse Berlin, 49/43
Max Darj, Alingsås HK, 2/3
Vänsternio:
Viktor Östlund, Eskilstuna Guif, 21/56
Philip Stenmalm, Naturhouse La Rioja, 8/15
Lukas Nilsson, Ystads IF, debutant
Mittnio:
Jim Gottfridsson, SG Flensburg-Handewitt, 20/66
Jesper Konradsson, Alingsås HK, 3/2
Högernio:
Johan Jakobsson, SG Flensburg-Handewitt, 85/167
Andreas Cederholm, IFK Kristianstad, 17/37
Linus Persson, HK Malmö, 4/3

Herrlandslagets kommande matcher:
5 november: Ryssland (Halmstad)
7 november: Spanien (Gdansk, Polen)
8 november: Polen eller Ryssland (Gdansk, Polen)
4 januari: Tjeckien (Jönköping)
5 januari: Tjeckien (spelort ej klar)
8–10 januari: Fyrnationsturnering i Spanien
16 januari: Slovenien (EM, Wroclaw, Polen)
18 januari: Tyskland (EM, Wroclaw, Polen)
20 januari: Spanien (EM, Wroclaw, Polen)
22–31 januari: Eventuellt slutspel eller placeringsmatcher (EM, Wroclaw/Krakow, Polen)

 

 

 

Inte Kim Ekdahl Du Rietz den här gången utan Kim Andersson alltså.

Den sistnämnde har ju gläntat på dörren till landslaget senaste månaden men bloggen vet nu besked om att Kim Andersson inte kommer att vara med i den landslagstrupp som tas ut i början av nästa vecka till vänskapslandskampen mot Ryssland den 5 november.

Förbundskaptenerna har inte ens ställs frågan.

Man väljer, erfar Sportbladet, att vänta med att ta snacket med Kim längre fram, närmare när EM-truppen ska tas ut någon gång i början av december.

***

Skrivit två handbollsknäck i dag.

Det ena handlar om att Linnea Torstenson lämnat lägret på Kanarieöarna för att åka hem till Sverige och operera knäet.

Men det ska inte vara någon fara för VM. Tanken är att hon ska vara tillbaka på planen om en månad.

***

Den andra artikeln handlar om att Kristianstad kan tvingas avvara succévärvningen Iman Jamali under hela november (tre CL-matcher och tre elitseriematcher).

Iran vill ha med honom till sitt OS-kval förstås. Men Jamali själv tvekar. Han är sugen på Ungerns landslag.

***

Där sätter vi punkt för i kväll.

 

Vilken dag det blev i handbollsfabriken.

Nu är jag på plats i Liechtenstein, på lilla hotell Schatzmann i Vaduz, för att fortsätta bevaka fotbollslandslaget och tänkte avrunda den här dagen med en liten blogg.

Ni som gnäller över att vi skriver för lite handboll kan i varje fall inte klaga på onsdagen 7 oktober.

Till frukost fick ni en lång intervju med Kim Ekdahl Du Rietz.

Föranlett av att jag fick höra att säsongens första landslagstrupp ska presenteras i början av nästa vecka och att ingen, mig veterligen, har gjort en ordentlig intervju med Kim EDR sedan han tackade nej till landslaget för ett år sedan, började jag söka Kim i förrgår.

I går fick jag tag i honom och det blev ett rätt intressant snack där han berättade att hans nej till landslaget står fast, att det finns en liten öppning för ett OS, att han pluggar psykologi på heltid och att Nikolaj Jacobsen gjort livet mycket lättare för spelarna i RNL. Läser man mellan raderna så är kritiken mot förre tränaren Gudmundsson rätt hård från Kim.

***

Vid lunch serverades ni en första nyhetsbomb om en osannolik comeback: Fredrik Ohlander till Barcelona som ersättare till Danijel Saric under november månad.

Jag hade först uppgifter om att Saric skulle lånas ut till en klubb i Qatar. Men sedan fick jag höra nere från Spanien att han ska spela OS-kval för sitt Qatar i november. Jag vet inte om det handlar om en utlåning då. Kan man låna ut spelare till landskamper? I praktiken blir det väl så då Qatar lär ta över hans lön och eventuella försäkringar mot skador under de här veckorna.

Klart är att det inte är några internationella landslagsdatum inlagda i de europeiska ligaprogrammen när det asiatiska OS-kvalet avgörs.

Man blir ju lite glad ändå om det handlar om landslag/OS-kval och inte en klubb i ännu en penningstinn turnering. Att inte Saric ser till att bli utlånad för att hämta ännu några feta dollarbuntar nere i Doha för att han – och Barcelona – vet att man ändå springer hem ligan överlägset och tar sig vidare i Champions League.

Tydligen slog nyheten om Sarics utlåning ner som en mindre bomb i Barcelona då medspelarna inte visste något om det när vi publicerade det hela.

***

Någon timme senare var det dags för nästa lilla bomb. Och den var tristare för svensk handboll: Johan Sjöstrand lägger av i landslaget.

Saknar honom redan för nu blir det inte några fler artikelpärlor om sånt som fruktskräck och tvättmaskiner som går i ett.

Vi pratade lite om det där nu i eftermiddags.

– Så nu får du göra de där meningslösa artiklarna med någon annan, garvade Sjöstrand.

– Du, de där meningslösa texterna är ofta de mest uppskattade, svarade jag.

***

Övertalningsförsöken var alltså fruktlösa…(trumvirvel).

***

Men för att bli lite allvarligare igen: det börjar bli väldigt många tack och adjö i förtid från landslaget nu.

Har något landslag på herrsidan haft så många avhopp från nyckelspelare som Sverige?

Jag tvivlar.

Man har ju lite lust att räkna in Oscar Carlén också, även om det handlar om skador där, när man funderar på vilket landslag Sverige hade kunnat ha de senaste åren.

***

I jakten på bekräftelsen på att Sjöstrand verkligen skulle sluta i landslaget pratade jag med Mats Olsson.

Jag vet inte om jag berättat här i bloggen att första gången jag hörde om en Olsson till PSG så var det när en fransk journalist skrev till mig och frågade om jag hört att ”Mats Olsson skulle bli assisterande i PSG”.

Jag tänkte att det är klart att PSG alltid vill ha de bästa och därför tänkte ta in Mats Olsson som målvaktstränare. Så jag ringde Mats – som förstås blev helt ställd.

Men han sa också:

– Den enda Olsson jag kan tänka mig ska till PSG i så fall är väl Staffan som ju står Noka nära.

Herregud, jag hade ju till och med spekulerat här i bloggen några månader tidigare att just Staffan skulle bli assisterande till Serdarusic i PSG.

När jag pratade med Mats i eftermiddags kunde han förstås inte låta bli att skicka en liten passning till mig.

– Jag väntar fortfarande på att PSG ska ringa.

Sen berättade han att man ute i handbollsvärlden på sina ställen fortfarande tror att Mats och Staffan är bröder.

– Jag var i Brasilien och föreläste förra helgen och då kom de fram och frågade: ”Hur är det med brorsan?” Jo, han mår fint.

(Mats har en bror, Lasse, som är ungdomskonsulent i Malmö Redhawks och en brorson som spelar i elitserien med Redhawks – Jens Olsson).

”Ja, häftigt det här med PSG”, svarade brasilianarna.

– Så jag väntar bara på att Bruno Martini i PSG ska ringa nu och vilja ha ”bröderna Olsson”.

***

Men i väntan på att PSG ska höra av sig har Mats Olsson det rätt bra i norska damlandslaget, där han gör ett mycket gott jobb.

När Katrin Lunde nu är tillbaka efter barnafödande så har Norge alla sina tre toppmålvakter med i landslaget den här veckan. Norska TV2 gjorde ett reportage om dem och Olsson häromdagen.

Olsson menar att de tre är topp-fem i världen.

– Det har väl aldrig hänt i världshistorien att ett landslag i någon sport har tre olika målvakter som utnämnts till turneringens bästa i  tre av de fyra senaste mästerskapen, säger han till mig.

Katrine Lunde blev det senast i EM 2012, Kari Aalvik Grimsbø i OS 2012 och Silje Solberg i EM 2014.

– Det är något unikt i idrottsvärlden.

Norges målvaktsunder någon?

***

Kristianstad körde över Aranäs i kväll, såg jag.

Men roligast i Kristianstad denna vecka var Ola Lindgren i Kvällsposten när han skulle hålla nere Tollbring (Jerry alltså) på jorden efter att denne satt sju av nio skott på den väldige Sterbik. Eller vad Lindgren nu ville:

***

Närmast den norska målvaktstrion i handbollshistorien kommer väl Mats Olsson-Tomas Svensson-Peter Gentzel i det svenska landslaget i mitten av 1990-talet. Men trion gjorde faktiskt bara två mästerskap ihop och det var VM 1995, då man blev trea, EM 1996, som var enda gången Bengan Boys missade pallen under 13 år då man blev fyra.

***

Under dagen har ni också kunnat se de första delarna i min kollega Anna Rydéns tv-projekt bakom kulisserna i damlandslaget. Anna kommer att följa damerna fram till och under VM under rubriken ”Inside damlandslaget”.

***

Mer från handbollsfabriken:

På seneftermiddagen lades senaste avsnittet av podden ut.

I den har Kent-Harry ”Professorn” Andersson fått ledigt.
I stället gästas podden av Hammarbys Kalle Matsson, årets tränare förra säsongen, som vi träffade på plats i Stockholm.

Matsson hade visserligen en träningstid med laget att passa – och rusningstrafik att ta sig igenom – men någon snabbversion drog han inte utan i stället blev det en dryg timmes snack om…
…hur han flyttades upp i RIK:s a-lag som 18-åring för att ”ersätta” Stefan Lövgren.
…hur han ingick i den kanske bästa truppen elitserien sett och konkurrerade med Ljubomir Vranjes som spelmotor.
…varför spelarkarriären tog slut så snabbt.
…hans blixtsnabba tränarkarriär som ung i Drott där han blev assisterande till Magnus Andersson.
…hur han kom till Hammarby.
…varför han tackade nej till Alingsås.
…varför han är kvar i Hammarby egentligen.
…hur han lyckas ta Hammarby till slutspel år efter år mot alla odds.
…sin ledarstil.
…vem av sina spelare han stängde av i en match i fjol för att han kommit för sent för ofta.
…hur han ser 80 procent av alla elitseriematcher som spelas.
…hur han fått stoppa sig själv i förberedelserna.
…vem han själv tycker är elitseriens bäste tränare.
…hur Hammarby ska ta nästa steg som klubb.
…varför han tror Hammarby tar SM-guld i år.
…hur åren i RIK och Drott under deras storhetstider präglat honom.
…vilken tränare som betytt mest för honom själv – ett oväntat svar.
…varför han ringer domarbasen stup i kvarten.
…varför han vägrar besöka Anfield Road trots att han älskar Liverpool.
…vem han tycker ska ta över som förbundskapten efter Staffan & Ola.
…vem som är elitseriens mest underskattade spelare.
…vem som får sitt stora genombrott i elitserien.
…vem som är hans drömvärvning från elitserien.

***

Ni hittar podden på den vanliga ställena.

***

Matsson har kanske inte gjort sig känd som den store underhållaren eller åsiktsmaskinen i intervjuer genom åren. Jag säger inte att han är roligast på planeten eller den store provokatören här heller men jag tycker avsnittet är väl värt att lyssna på ändå.

För åsikter om både det ena och det andra har han, Matsson.

Kan väl locka in er med att han till exempel ”lanserar” Per Johansson som ny förbundskapten efter Staffan & Ola.

Har tittat lite närmare på hur de svenska herrarna ska ladda inför det EM som blir avgörande om OS-hoppet ska leva. Tror inte att det här har rapporterats någon annanstans.

EM spelas i Polen 15-31 januari.

Så här ser programmet ut:

1/1 eller 2/1: Samling i Helsingborg (beror på var Ola & Staffan förlägger sitt nyårsfirande). Basen blir Helsingborg kommande dagarna.

4/1: Landskamp mot Tjeckien i Jönköping.

5/1 Landskamp mot Tjeckien. Spelort ej fastställd.

7/1 Till Spanien för fyrnationsturnering.

8-10/1 Tre matcher på tre dagar mot Spanien, Polen och troligen Qatar.

11/1 Tillbaka i Sverige och troligen Helsingborg.

14/1 Avfärd till Polen.

16/1 EM-premiär mot Slovenien.

***

Det med var Olsson och Lindgren förlägger sitt nyårsfirande var bara på skoj.

***

Beordrad till HIF-Elfsborg i stället för Kristianstad-Vardar i går och har inte sett något alls av CL-matchen.

Men kan konstatera att Jerry Tollbring är en av få kantspelare i världen som kan skryta med att ha ett övertag på Arpad Sterbik. I går satte han sju av nio skott och i träningsmatchen i somras mot Vardar blev det fyra på fem – imponerande!

Då hade Kristian Björnsen det tuffare i går mot Sterbik:

Kristian Björnsen var alldeles vit i ansiktet efter att jätten i mål vecklat ut alla sina lemmar i början av matchen.

Formuleringen är Kristianstadsbladets Robin Nilsson i sin krönika efter matchen och den dubbeltydiga meningen är redan smått klassiska. Hade Lasse Anrell haft kvar sin floskeltoppen hade den rusat rakt in på förstaplatsen den här veckan vill jag lova.

***

Alltid lätt att ropa på landslagschans när en ung spelare slår igenom. Dessutom är konkurrensen på vänsterkanten rätt hård i Blågult med Jonas Källman och Fredrik Petersen som varit med i många år och där Emil Frend Öfors utmanar (och egentligen är mer användbar än Tollbring) och Daniel Tellander brukar vara förstareserv bakom Källman/Petersen men nu spelar ”veteranen” andrafiolen bakom Frejd Öfors i Alingsås. Andreas Berg har också figurerat lite i landslaget det senaste året.

Men Tollbring måste givetvis finnas med i Lindgrens och Olssons tankar när det snart drar ihop sig för att ta ut truppen till landskampen mot Ryssland den 5 november i Halmstad.

Frend Öfors och Tollbring lär, som det ser ut just nu, vara framtidens par i alla fall när Källman och Petersen gjort sitt i landslaget.

***

Drott verkar vara i fritt fall. Åtminstone när de går ut till sina andra halvlekar.

Nu har jag, och många med mig, varnat för att Aranäs kommer att ta sina skalper på hemmaplan, dessutom mot bättre lag än Drott. Men då har vi nog mer tänkt att det är lag på övre halvan som åker till Kungsbacka och är oinspirerade och underskattar Hallbäcks grabbar. Inte ett Drott som slåss i botten med Aranäs om att undvika nedflyttning, åker dit för att spela halländskt derby och verkligen behöver få stopp på en allt längre förlustsvit (tre matcher inför mötet med Aranäs, fyra nu).

Det var också jämnt i paus: 17-16 till Aranäs.

Men när slutresultatet skrevs var det 39-28 till Kungsbackalaget efter ännu en Drott-kollaps efter paus.

Därmed har Drott totalt 40-77 i sina fyra andrahalvlekar i år. Minus 37 alltså! Eller 10-19 i snitt efter paus.

En kvartett kollapser som är i allra högsta grad anmärkningsvärd.

Man undrar ju vad som händer i de andra halvlekarna. Vad säger man i paus? Har de inget flås? Är det mentalt?

Tränaren Lars-Magnus Jönsson verkar i alla fall inne på det sistnämnda i Hallandsposten efter matchen i går:

– Jag har faktiskt inte en aning. Jag måste bara konstatera att det måste vara psykologi helt enkelt, som inte jag begriper mig på. Jag är bara amatörpsykolog, men jag tror att matcherna mot Kristianstad och Lugi satte sig jävligt hårt i skallen på killarna, säger han.

UPPDATERING: Jag pratade nyss med Jönssons kollega Suoraniemi och han var inne på precis samma saker, att nacksenan går och hela truppen lider av dåligt självförtroende.

Han tycker dock att de två första matcherna, mot Kristianstad och Lugi, var något annat än Karlskrona och Aranäs då det var två topplag som de förlorade mot.

Flåset är det inget fel på i alla fall, enligt Tommy.

– Vi är bättre tränade än i fjol. Vi fick ju en extremt lång försäsong då vi hamnade i ingenmansland.

Nu handlar det om att ”snacka ihop sig”.

– Vi måste inse att vi måste fajtas. Vi måste inse var vi är i både serien och näringskedjan, säger Suoraniemi.

I den bästa av världar hade den här bloggen kommit i natt. Men när jag väl var färdigskriven nere i Ystad, med knäck inför Hamréns trupputtagning och allt, så var klockan midnatt och då återstod det en bilfärd hem till Helsingborg, där jag stupade i säng.

Så ni får hålla tillgodo nu med lite om matchen i går.

En match det går att skriva väldigt mycket om. Men det tänker jag inte göra då jag egentligen skulle hålla mig ifrån det här tangentbordet ett par dagar eftersom jag är ledig – egentligen.

Men svårt att låta bli att skriva ner några tankar, händelser och reflektioner efter en sån här match.

Visst kan man diskutera försvarsspelet i de båda lagen när det står 19-16 i paus och målvakterna har gjort sju räddningar var. Men jag satt ändå och njöt av det ursinniga tempot (till viss del föranlett av att inget av lagen bytte anfall/försvar första 20 minuterna), trycket, skyttet, målvaktsspelet, prestigen, känslorna och en hel del annat med några av elitseriens absolut bästa spelare på sina positioner i olika roller.

Det är som KB-Rutte sa – hur ska det sluta om de här båda lagen möts i en semifinalserie?

Mina tankar gick till matcherna mellan Kiel och Flensburg de senaste åren med tanke på tempot, bombardemanget och känslorna.

Testade denna ”tes” på både Ola Lindgren och Kim Andersson.

Lindgren skrattade till och höll inte med, men han var nog mest rädd att vi skulle jämföra kvalitet och så vidare med Kiel och Flensburg och få för oss något av lagen skulle matcha de tyska giganterna.

Kim Andersson svarade tvärtom:

– Precis!

Hur som helst så var både Lindgren och Andersson nöjda efteråt.

– Det är så här handboll ska spelas, utbrast Andersson.

***

Jag stod där med Lindgren efter matchen i kulvertarna i gamla Österportshallen när Kim kom förbi och de båda träffades första gången efter matchen.

Kim var inte nöjd med hur Lindgren hade varit i vägen för honom i första halvlek. Jag såg själv hur de båda diskuterade, eller snarare käftade lite, vid ett tillfälle i första halvlek.

Kim menade att Ola hade stått och viftat så mycket och så nära sidlinjen att han inte kunde spela ut till Hampus Andersson på kanten.

– Du skulle haft två minuter där för att du stör spelet, sa Andersson när han kom fram till oss efteråt.

Han var i vägen?

– Han stod som en jävla extraförsvarare; en sprattelgubbe, sa Kim och som vanligt vet man inte riktigt hur allvarlig han är eller hur mycket han skämtar.

Var det omedvetet, Ola?

– Ja, ja. Det är ju så trångt här.

Tilläggas ska att de förstås skildes som vänner. Men visst var Andersson irriterad under matchen.

***

Frågade Kim om det är de här båda lagen som möts i SM-finalen.

– Jag hoppas det, utbrast han.

***

Nu är det lätt att dra för stora växlar av en enskild match och de upplevelser man var med om i går men det känns trots allt som Kristianstad, Ystad och Alingsås är på en egen nivå i elitserien i år.

Var ju inne på min tyckare inför premiären om att det här blir ett trekejsarslag. Inledningen av elitserien bara förstärker den känslan.

Kan knappt bärga mig till att få se Alingsås drabba samman med de här båda Skåne-lagen.

Det är de här datumen som gäller i trekejsarslaget:

25/10 Krstd-AHK.

3/12 YIF-AHK.

22/12 Krstd-YIF.

3/2 YIF-Krstd.

2/3 AHK-YIF.

2/4 AH-Krstd.

Frågan är vilka som tvingas möta varandra i en semifinalserie.

***

Iman Jamalis match ska vi inte glömma. Men om honom och Kims hyllning till iraniern läser ni mer om här.

***

Drabbningen var som sagt stekhet på plan. Men också på läktarna.

Speakern gjorde i vanlig ordning vad han kunde för att trissa upp stämningen och lyfta ”sitt” lag och samtidigt håna, eller i varje fall pika, gästerna från Kristianstad.

Får man verkligen hålla på så? Nåväl, lite underhållande är det hur som helst och man ska kanske inte ta så allvarligt på det ändå från gästerna.

Men det var som sagt hett på läktarna och vi fick en liten publikskandal redan i första halvlek när en man i 50-årsåldern just bakom Kristianstads bänk började käfta med IFK:s lagkapten Johan Jepson.

Mannen gick definitivt över gränsen. Eller om de var två medelålders herrar där. Jag såg bara när den ene höll på.

– Den ene skrek barnförbjudna grejer och sedan började den andre visa upp pengar. Då tappade jag det. Jag skulle ta de där pengarna men då ångrade han sig. Jag vet inte varför han höll på så, det är väl för att vi är så jävla rika. De spelar ju gratis här i Ystad förstås, sa Jepson.

Vakterna som stod bara ett par meter därifrån gjorde inte mycket för att gripa in, om man säger så. Men matchdelegaten PO Björk hade dock bra koll då han satt precis bredvid och efter att Björk rutit åt vakterna ett par gånger så avvisade de till slut en av männen från läktaren.

Mannen avslutade då trakasserierna med att slänga programbladet i ryggen på Andreas Cederholm innan han gick.

Jag är mest förundrad över att de båda männen var så uppjagade och förbannade där i första halvlek. YIF ledde ju och såg ut att vara på väg att köra över mästarna. Men delade väl bestämt sig redan innan de släntrade bort till Österportshallen.

Jepson tog alltihop med fattning, I varje fall efter matchen.

Sitter de för nära här i Ystad?

– Nej, nej, jag har inga problem med sånt. Hade jag suttit i publiken hade jag kunnat göra något liknande.

Är de värre här i Ystad än på andra ställen?

– Nej, de skriks grejer i Stockholm, Eskilstuna och på andra ställen också.

***

Vi ska inte glömma Albin Lagergrens andra halvlek.

***

Nebojsa Simic gick in och tog tre straffar av tre i andra halvlek.

***

Kristianstads bredd gjorde att man för tredje matchen i rad kunde vända ett fyra- eller femmålsunderläge i andra halvlek till seger.

I Ystad handlar det väldigt, väldigt mycket om Kim Andersson och Lukas Nilsson. I andra halvlek blev de båda skarpskyttarna ofrånkomligen trötta på grund av det tempot som varit i matchen samtidigt som Leo Larsson började ta lite bollar.

I varje fall Nilsson borde Seifert ha vilat lite mer i andra halvlek så att pågen kunde ha samlat kraft. YIF gick runt på fyra niometersspelare och det håller inte mot Kristianstad om man ska möta de brandgula på deras villkor, alltså i det tempot.

***

Jag sitter, som ni kanske vet, och twittrar lite korta reflektioner ibland under matcher jag ser. Det brukar bli en 10-15 tweets med lite åsikter.

När både Anton Lindskog och Fredric Pettersson bommade varsitt jätteläge från linjen inom loppet av någon minut i andra halvlek när matchen fortfarande stod och vägde twittrade jag:

Jävla dåliga avslut de har, Kristianstads mittsexor.

I den officiella statistiken hade duon tre mål på sju avslut i går.

Jag står för den där tweeten alla dagar i veckan.

Varför tar jag då upp det här och då?

Jo, för den där enskilda tweeten skapade tydligen upprördhet inne i laget, fick jag veta via ett sms. Och Lindskog svarade på twitter med ett ”Tack”.

Som sagt: jag står för tweeten, tycker den var berättigad där och då.

Men det verkar som Kristianstadsspelarna förstorar upp betydelsen av den.

Jag ber inte om något sätt om ursäkt för tweeten men den syftar alltså inte på att Kristianstads mittsexor är generellt usla avslutare. Det var en reflektion över hur det såg ut där och då. Och utifrån det räknar jag med att spelare på den här nivån kan ta sådan kritik.

***

Hade velat vara på plats på Kristianstad-Vardar på söndag men det blev nobben från chefen. Jag är beordrad till HIF-Elfsborg i stället.

***

Han har redan knäckt Kasper Hvidt och Danijel Saric.

Ska Kristian Björnsen sänka en tredje av 2000-talets största målvakter i världen på söndag? Arpad Sterbik alltså, den kanske främste under det här århundradet vid sidan av Thierry Omeyer.

***

Innan jag håller helg avslutar jag med en nostalgibild från Tidningen Handboll från 1982 med koppling till IFK Kristianstad:

MFF-Real Madrid i går, YIF-Kristianstad i kväll.

Härliga, tvära kast i det här jobbet.

Kommer garanterat inte behöva stå i en mixad zon i två timmar i kväll innan jag fått prata med de jag vill. Fick i och för sig inte prata med vem jag ville i går heller. Cristiano stannade av någon outgrundlig anledning där jag stod, trots att jag slängde ur mig en fråga när han passerade två decimeter från mig: ”How was the atmosphere?”

En tumme upp där bara och rubriken ”Ronaldo hyllar MFF-fansen” hade varit hemma.

Men portugisen gick i alla fall genom den mixade zonen.

Det gjorde inte Markus Rosenberg och Jo Inge Berget. Vi fick höra att de var på dopningstest och stod där och väntade på dem till klockan var 00.40 innan beskedet kom att de hade ”left the building” sedan en bra stund.

Och dopningstest är alltså ingen ursäkt. Spelarna ska gå genom mixade ändå. Rosenberg är trots allt lagkapten dessutom. Och efter Celtic–matchen, då han också fick pissa i en kopp, kom han ut till oss i presspacket vid 00.30.

***

Kan faktiskt inte påminna mig om att det hänt någon gång att jag inte har prata med en svensk handbollsspelare efter en match som jag velat prata med.

Hoppas att det ska förbli så tills jag lägger pennan på hyllan.

***

Kollega Laul kom ner till Malmö i går kväll direkt från matchfixningsrättegången i Kristianstad.

Han berättade att han hade blivit intervjuad av ”en kille” på Kristianstadsbladet.

Robin, va? KB-Rutte?

– Ja, det hette han nog.

En bra gubbe.

– Ja, mycket. Jag har fan aldrig framstått som så vältalig som i den artikeln. Han strök allt mitt skitsnack och tog med det viktigaste. Bra!

Handbollsreporter, vet du.

– Ja, han sa att han kände dig. De har tydligen något lag i den där staden som spelar Champions League…

***

På tal om Kristianstadsbladet och handboll så har sportchefen Patric Nilsson intervjuat Kim Andersson inför kvällens match.

Nu är den plusinlåst så jag vet inte riktigt hur mycket jag kan citera från den men den före detta grovjobbaren fick i varje fall till en sågning av elitserien från Andersson:

– Vi har spelat två matcher på tre veckor. Det är inget jättetempo direkt, snarare rena pensionärsligan, dundrar superstjärnan.

Ni hittar artikeln här.

***

På tal om Ystad så har IFK Kristianstads lagkapten Johan Jepson en riktig dräpare i senaste avsnittet av podden Bolltroll & Banke (ni vet var ni ska hitta den så jag länkar inte).

Den kommer efter att Banke berättat om hur bartendern på en bar i Spanien skulle hälla upp en rom & cola till honom och inte slutade förrän Banke sa stopp, vilket han inte hade förstått att han var tvungen att göra.

–  Så där satt jag med ett highball-glas till 3/4-delar fyllt med rom. Och så ställde han fram en liten coca cola-flaska bredvid, berättade Banke.

– Låter som du var i Ystad. Fast där hade de nog skitit i colan, svarade Jepson.

***

Jag är en usel tippare, det vet ni. Men tror i alla fall att Ystad vinner med tanke på IFK:s spelschema. 23-21.

Går alltså inte så långt som Kim Andersson i Kristianstadsbladet i dag:

– Vi vinner med 25–20. Det säger jag för att de andra i laget ska fatta att jag menar allvar. 

 

Då är det premiär på riktigt för Staffan Olsson som assisterande coach i PSG i dag när man ställs mot Wisla Plock.

I dagens tidning har jag en lång, exklusiv intervju med PSG:s sportchef Bruno Martini, som tidigare utlovat. Fotograf Pontus Orre var också med i Paris.

Så här ser ut i tidningen:

Tycker det är rätt intressant att få en inblick inifrån om PSG:s satsning, hur Martini trycker på hur viktigt det är att handbollen kommer till de stora städerna i Europa och betydelsen av att tunga varumärken inom sportens värld kommer in i sporten och hur nära det var med Ljubomir Vranjes.

***

PARIS. Det är svenska spelarnas drömklubb och handbollsvärldens eget Galácticos-projekt.
– Men originalet i Real Madrid vann bara Champions League en gång. Vi ska vinna fler.
Sportbladet har för en exklusiv intervju träffat Bruno Martini, PSG Handbolls sportchef, som sitter på tidernas största plånbok i handbollsvärlden.

Han har knappast plånboken i bakfickan, Bruno Martini.
För då hade han inte kunnat sitta så rakt som han trots allt gör i sitt ljusa rum på PSG:s kontor i Boulogne-Billancourt i sydvästra Paris.
Den gamle stormålvakten, med två VM-guld med Frankrike och ett Champions League-guld med Montpellier i sitt cv, styr nämligen den största satsningen vi någonsin sett inom handbollsvärlden.
När den qatariska staten genom sin fond Qatar Investment Authority köpte fotbollslaget PSG tog man 2012 också över föreningen Paris Handball, som just slutat tolva i ligan, och införlivade den i sitt PSG-franchise.
Qatarierna höjde omedelbart budgeten med 276 procent och värvade spelare som danske bombskytt Mikkel Hansen, franske försvarsjätten Didier Dinart och kantartisten Luc Abalo.
Sedan dess har qatarierna pumpat in hundratals miljoner och i år har handbollssektionen en budget på 155 miljoner kronor, vilket ska jämföras med tyska superklubben Kiels 90 miljoner.
– Siffran stämmer men skillnaden mellan oss och till exempel Kiel är de höga skatterna vi måste betala i Frankrike. Vi betalar 40 miljoner i skatt bara för spelarlönerna. Vår budget måste ligga där uppe för att vi ska konkurrera med de andra, förklarar Martini samtidigt som han sätter på kaffemaskinen som han har på ett imponerande nära avstånd från kontorsstolen, ja till och med närmare än skrivaren.
– Kiel har dessutom bara ett lag. Vi lägger nästan 10 miljoner kronor på vår akademi.
Oavsett skattesatser och akademisatsningar så ser PSG till att värva de spelare man vill ha, möjligen med undantag för Kim Andersson som tackade nej i våras av familjeskäl.
I somras värvade man den franska nationalklenoden Nikola Karabatic, tidernas bästa spelare, från Barcelona. Där fick man i och för sig lite extra hjälp av emiren i Qatar som när han hängde guldmedaljen runt halsen på Karabatic efter VM-finalen i Doha i januari sa:
– Nästa säsong ska du spela i PSG.
Värvningen av Karabatic betyder att PSG nu har fyra av de spelare som officiellt korats till världens bästa de senaste sju åren i sitt lag: Thierry Omeyer, Daniel Narcisse, Hansen och Karabatic.
Projektet jämförs sedan nu med Real Madrids Galácticos-satsning i början av 2000-talet med Luis Figo, Zinedine Zidane, Ronaldo och David Beckham i spetsen.
– Men originalet vann bara Champions League en gång. Vi ska vinna fler, skrattar Martini.
– Nej, men jag förstår jämförelserna då vi också värvar stora namn. Men jag hoppas vi når större framgångar.
– Inom tre år ska vi ha tagit tillbaka Champions League-bucklan till Frankrike, säger Martini, som stod i mål när ett franskt lag vann senast – Montpellier år 2003.
Hur viktigt var det att få hit Karabatic redan i år?
– Han kom till Montpellier och tre år senare vann vi Champions League (för första gången). Han gick till Kiel och två år senare vann de Champions League (för första gången). Han gick till Barcelona och två år senare vann de Champions League (för första gången på fyra år). Han är också en superstjärna som är känd långt utanför Frankrike.
PSG Fotbolls mål är förstås att vinna Champions League men frågan är om inte handbollen hinner före.
– Det är nog lättare inom handbollen. Jag hoppas och tror att vi kan ta tillbaka Champions League-bucklan före fotbollen även om det inte är någon tävling oss emellan.
Fotbollssektionen dominerar på det flotta PSG-kontoret.
– Vi är bara tre här som jobbar enbart med handbollen. Sedan är det många som arbetar med båda sporterna.
Målen den här säsongen är nytt ligaguld och att ta sig till Champions Leagues Final 4 i Köln för första gången efter två raka kvartsfinaler.
Men man tackar förstås inte nej till en Champions League-titel redan den här säsongen.
– Vi har potential men det har flera andra lag också. Vi saknar till exempel erfarenhet av Final 4. Jag räknar med det mer nästa säsong än denna.
I den svenska ligan tror man dock på PSG. I Sportbladets superenkät med 193 spelare inför säsongen tror hela 44 procent att PSG vinner Champions League i vår, därefter kommer Veszprem på 27 procent.
Den famösa budgeten har ökat med 80 procent bara de senaste tre åren.
Är budgeten obegränsad?
– (Tystnad) Jag tror det. När vi presenterar budgeten måste vi förklara vad vi ska ha pengarna till. Så länge vi kan motivera det så är det inga problem.
I våras avslöjade L’Equipe spelarlönerna i de två franska toppklubbarna. Enligt den ansedda sporttidningen tjänar Mikkel Hansen 800 000 kronor brutto i månaden, vilket skulle vara två-tre gånger så mycket som de övriga i laget förra säsongen.
Men den summan dementeras kraftfullt av Martini.
– Mikkel tjänar bäst i PSG, bättre än Nikola Karabatic, men det är inte alls så mycket, säger han utan att vilja nämna några summor.
I stället ska Laszlo Nagy, Ungerns superstjärna i Veszprem, vara överlägset bäst betald i världen med 800 000 kronor i månaden – efter skatt.
Det är ingen hemlighet att nästa Galáctico på PSG:s radar är Uwe Gensheimer, den sevärde tyske världsstjärnan på vänsterkanten i Rhein-Neckar Löwen som i fredags deklarerade att han lämnar klubben efter 14 år.
PSG är dock inte ensamma i jakten.
Men ni skulle kunna erbjuda honom en lön som ingen annan kan?
– Klart vi kan, men det gör vi inte.
Varför?
– För att vi inte vill att de kommer bara för pengarna. Vi erbjuder mindre än (polska) Kielce och Veszprem. Men vi erbjuder dem att bo i Paris och de behöver inte bekymra sig om att lönen inte ska komma, allt fungerar.
Hur ser er transferstrategi ut? Ni tar de största namnen?
– Nja, vi vill en stomme med franska toppspelare. Tanken är att de ska utgöra 60 procent av truppen.
Till saken hör att de franska toppspelarna tillhör den absoluta världstoppen och bildar stomme i tidernas bästa landslag.
– Sedan värvar vi in de spektakulära spelarna och spelartyperna som vi inte har i Frankrike. Den gruppen ska utgöra cirka 20 procent av truppen och så vill vi att 20 procent ska komma från den egna akademin framöver.
Inga svenska spelare på gång?
– Vi ville ju ha Kim Andersson! Men han tackade nej. Och för ett par år sedan försökte vi värva Ljubomir Vranjes som tränare från Flensburg. Jag hade kontakt med honom redan innan de vann Champions League. Men efter att de vann där var det lönlöst att prata med Flensburg. Han stannade.
Och i Champions League-premiären förra helgen åkte PSG på stryk borta mot just Vranjes och Flensburg. På söndagen väntar polska Wisla Plock på hemmaplan.
Intresset från svenska spelare att komma till PSG är det annars inget fel på. I Sportbladets superenkät är PSG drömklubben för 30,5 procent av de 193 spelarna med Barcelona tätt bakom på 28,5 procent.
Men den ende svensken som får drömmen uppfylld i år är förbundskapten Staffan Olsson som i veckan blev klar som assisterande till sin gamle tränare i Kiel – Noka Serdarusic.
Det är just på tränarsidan många menade att PSG haft sin svaga punkt i Philippe Gardent de senaste tre åren
Men han fick lämna i våras när Serdarusic, 65-åringen som är en av världens mest respekterade tränare, handplockades.
– En nyckelvärvning. Spelarna förväntar sig en tränare av den här typen. Mikkel Hansen var till exempel inte beredd att förhandla om en förlängning förrän han förstod att Serdarusic var på gång, säger Martini.
– Ni skulle ha sett den första träningen. Noka lät dem spela tvåmål hela tiden medan han själv agerade domare. Men han blåste lite när han ville och ofta helt ologiskt. Men ingen sa ett ord eller ens tittade på honom. Han kunde hitta på vad han ville. Hade vår förre tränare gjort hälften av vad Noka gjorde där så hade det blivit revolution.
Martini hade samma titel i föregångaren Paris handboll, under de tuffa åren.
Nu måste du ha handbollsvärldens drömjobb?
– Såklart! Det är svårt att hitta ett bättre projekt. Qatarierna vill vinna och de har gett oss medlen att kunna göra det. Vi befinner oss i en underbar stad, handbollen blir allt större och vi för med oss ett väldigt starkt varumärke in i handbollen. Det är vi och Barcelona.
Martini menar att det är viktigt för handbollens (kommersiella) framtid att starka varumärken kommer in i sporten.
– Vi är inte de stora städernas sport. Vi måste förändra det; flytta till stora städer, stora arenor och stora varumärken.
– I Turkiet är de intresserade nu. De har starka varumärken där inom basketen och fotbollen. Vi har Besiktas inom handbollen numera och Galatasaray är intresserat.
Basketen har lyckats bättre. De har både Barcelona och Real Madrid, som är mycket framgångsrika, och sedan ett par år har Bayern München ett basketlag också som spelar i Euro League.
– Det Bayern gjort med basketen är mycket intressant. De har bara namnet gemensamt med fotbollen. Allt annat sköter de själva och de får inga pengar från fotbollen. Något liknande skulle vara mycket bra inom handbollen, Men helst någon annanstans än i Tyskland för vi behöver sprida vår sport.
– I framtiden vill man ha fler sporter inom PSG. Men fotbollen kommer alltid vara hjärtat.
Anledningen till att qatarierna valde just handbollen vid sidan av fotbollen beror framför allt på att emiren i Qatar, schejk Tamim bin Hamad Al Thani, älskar handboll.
Qatarierna som styr fotbollen, med klubbpresidenten Nasser Al-Khelaifi i spetsen, bryr sig egentligen inte om handbollen.
Vad är ägarnas vision med handbollen?
– Förväntningarna är desamma som i fotbollen. Vi ska bli bäst så fort som möjligt, skapa historia och produkten ska hålla samma standard som i fotbollen. Därför investerar vi mycket i arrangemanget runt matcherna. Handbollspubliken har fortfarande svårt att acceptera PSG-varumärket. Men vi måste få dit publiken. Därför är det viktigt att vi har franska spelare i laget.
Men man spelar i en gammal sliten hall och publiksnittet ligger på knappt 3000 i ligan.
– På vissa platser ser du inte ens ena målet, suckar Martini.
Trots sin tjocka plånbok har Martini och PSG sina tuffa utmaningar.

***

Real Madrids Galácticos
Lagbygget i Real Madrid under president Florentino Perez åren 2000-06.
Han hade som mål – och som vana – att värva en superstjärna varje sommar till några av tidernas högsta prislappar.
De fyra största var:
Luis Figo från Barcelona 2000 (stannade till 2005).
Zinedine Zidane från Juventus 2001 (-2006).
Ronaldo från Inter 2002 (-2007).
David Beckham från Manchester United 2003 (-2007).
Ibland räknas också Michael Owen, Roberto Carlos, Raul och Iker Casillas in som Galácticos även om de kom från egna akademin eller värvades innan Perez om till makten.

***

PSG:s Galácticos
Nikola Karabatic, 31, mittnia, Frankrike
Kom från: Barcelona 2015.
Världens bäste spelare genom tiderna. Korad till världens bäste spelare av internationella förbundet (IHF) 2007 och 2014. Två OS-guld, tre VM-guld, tre EM-guld och tre Champions League-guld med tre olika klubbar.

Mikkel Hansen, 27, vänsternia, Danmark
Kom från: AG Köpenhamn 2012.
Superskytt som utsågs till världens bäste spelare av IHF 2011. Värvades till Barcelona redan som 20-åring. Danmarks störste på 2010-talet och har ett EM-guld och två VM-silver,

Daniel Narcisse, 35, vänster-/mittnia, Frankrike
Kom från: Kiel 2013.
Kallas ”Air France” för sin fantastiska spänst. Var med och vann VM redan 2001. Har ytterligare två VM-guld samt två OS-guld och tre EM-guld. Utsågs till världens bäste spelare av IHF 2012 då han också vann trippeln med Kiel.

Thierry Omeyer, 38, målvakt, Frankrike
Kom från: Montpellier 2014.
De stora matchernas man med en omvittnad vinnarskalle. 2000-talets bäste målvakt i världen och korad till världens bäste spelare av IHF 2008. Spelade sju år i Kiel och har en enorm meritlista med bland annat fyra VM-guld, två OS-guld, tre EM-guld och fyra Champions League-guld. Världsmästare redan 2001 och utsedd till VM:s MVP så sent som i år.

Igor Vori, 35, linjespelare, Kroatien
Kom från: Hamburg 2013.
Tvåvägsspelare och en av Kroatiens största genom tiderna. VM-guld 2003, OS-guld 2004 och Champions League-guld med Hamburg 2013. Har också spelat i Barcelona.

Luc Abalo, 31, högersexa, Frankrike
Kom från: Atletico Madrid 2012.
En av världens mest sevärda spelare. En showare på kanten med massor av spektakulära mål som kan ses på Youtube. Vann Champions League med Ciudad Real 2009. Har bland annat två guld i så väl OS som VM och EM.

***

Det här är PSG
Bildad: 2012 (tidigare Paris Handball).
Arenor: Stade Pierre de Coubertin (ligan) och Halle Georges Carpentier (Champions League)
Ligafacit: Guld 2013, silver 2014 och guld 2015.
Cupfacit: Silver 2013, guld 2014 och guld 2015.
Champions League-facit: Kvartsfinal 2014 och 2015.

***

Sportbladets superenkät med 193 elitseriespelare

Vilket lag vinner Champions League?
PSG 44 procent
Veszprem 27 procent
Barcelona 23 procent
Flensburg 2,5 procent
Kiel 2,5 procent
Övriga 1 procent

Vilken storklubb skulle du helst vilja spela i?
PSG 30,5 procent
Barcelona 28,5 procent
Kiel 14 procent
Flensburg 9 procent
Rhein-Neckar Löwen 6 procent
Veszprem 5,5 procent
Vardar 4 procent
Övriga 2,5 procent

Snackade med Ola Lindgren i morse inför avresan till Barcelona. Blev rätt skönt nostalgisnack och den här artikeln (lite bonusgrejer längre ner, efter artikeln):

För 26 år sedan låg Ola Lindgren bakom tidernas bragd av ett skandinaviskt lag i Europa.
I dag reser han tillbaka till Barcelona med sitt Kristianstad för att göra om den.
– Barcelona ville värva mig och Magnus Andersson efter matchen, minns Lindgren.

I dag reser IFK Kristianstad till Barcelona för att göra det omöjliga: besegra de regerande Champions League-mästarna i deras fruktade hemmaarena Palau Blaugrana.
Det är något inget lag har klarat av på över två år. Barça har nämligen inte tappat en enda poäng hemma sedan de förlorade mot Atletico Madrid i Copa del Rey i maj 2013.
Men tränare Ola Lindgren har gjort det omöjliga förr i Palau Blaugrana, granne med mäktiga Camp Nou.
För 26 år sedan kom han dit som spelare i Drott för att möta Barcelona i kvartsfinalen i Europacupen, dåtidens Champions League.
Då hade den spanska superklubben inte förlorat på hemmaplan på sex år. Men Lindgren smällde dit tio mål, Drott vann och gick vidare till semifinal i det som kanske är tidernas bragd av ett skandinaviskt klubblag i Europa.
– Det var en sensation utan dess like, minns Lindgren som inte mött den spanska superklubben i Barcelona sedan dess.
– Vi spelade ett fantastiskt försvarsspel, nollade Vujovic (kanske världens bäste spelare då) och Tomas Gustafsson stängde helt.
– Jag har kvar matchen på videokassett faktiskt.
Har du tagit fram och sett den någon gång?
– Det var något år sedan, ler Lindgren.
Du kanske ska visa den för spelarna inför matchen?
– Nej, det var rena stenåldershandbollen jämfört med i dag. Men vi hade grymt små byxor i alla fall, haha.
Det var verkligen amatörer mot fullblodsproffs på en tiden. I jubileumsboken HK Drott 75 år berättas det hur Jörgen Abrahamsson på banketten efter matchen fick frågan av Barcelonaspelarna vad man tjänade som proffs i Sverige.
– Jag är brevbärare och går upp klockan fyra varje morgon, svarade Abrahamsson.
Efter matchen ville Barcelona värva Lindgren och Magnus Andersson (som hade varit lysande i matchen i Halmstad och därför punktades nere i Barcelona).
– Magnus säger att de hörde av sig till Drott och ville ha oss men själva fick vi bara läsa om det i tidningarna, säger Lindgren.
Drott förlorade sedan semifinalen mot Steaua Bukarest.
I stället för en övergång till Barcelona blev det ett år till i Drott och sedan en proffskarriär i Tyskland efter VM-guldet 1990.
– Vi hade några bra år i europacuperna med Drott 1987-90. Vi gick ju till final i Cupvinnarcupen året därpå efter att slagit ut Gummersbach som blev tyska mästare den säsongen.
Skulle det vara en ännu större bragd att besegra Barcelona nu än då?
– Gapet mellan de bästa lagen i Europa, som köper ihop de allra bästa spelarna på ett annat sätt i dag, och elitserien har blivit större så det skulle vara en enorm bragd om vi skulle ta en poäng nu, säger Lindgren.

***

Fyra största bragderna i Europa av skandinaviska lag

Drott slår ut Barcelona i Europacupens kvartsfinal 1989.
Världslaget Barcelona har inte förlorat hemma på sex år när Drotts amatörer åker ner och vinner också den andra kvartsfinalen. Drott åker sedan ut i semin mot Steaua Bukarest.

Drammen slår ut Paris St Germain i Citycupens kvartsfinal 1996.
Inte den största av cuperna men ett rent amatörlag, lett av Kent-Harry Andersson, från lilla Norge slår ut PSG med fem nyblivna, franska världsmästare i uppställningen. Man vinner sedan hela cupen.

Kolding vinner gruppen i Champions League 2002 före San Antonio.
Kolding, tränat av Ulf Sivertsson och med ytterligare fyra svenskar, vinner sin CL-grupp efter att spelat oavgjort borta och vunnit hemma mot San Antonio, som då var regerande mästare i både CL och spanska ligan. Man slås senare ut i semifinal av blivande vinnarna Magdeburg.

RIK slår ut Lemgo i Cupvinnarcupens semifinal 2003.
Tyska Lemgo leder Bundesliga överlägset (och vann den två månader senare) när RIK – med Wislander, Boquist, Frändesjö, Beutler, Jernemyr – slår ut dem genom att vinna både hemma och borta. Boquist gör över 20 mål i de två matcherna. RIK förlorar sedan finalen mot Ciudad Real.

***

Drott var som sagt ett lag och en klubb att räkna med i Europa på den tiden och stod för flera starka insatser.

Men det var inte lätt att spela på bortaplan på den tiden.

– Jag minns att vi slog Baia Mare från Rumänien med tio hemma. Sedan förlorade vi med tio borta efter en andra halvlek som, enligt de journalister som var på plats, varade i 45 minuter, tills de ledde med tio mål. Det året vann Baia Mare EHF-cupen sen, säger Lindgren.
– Och mot Santander i Cupvinnarcupfinalen vann vi hemma men förlorade sedan borta efter att de fått typ 15 straffar.

***

På tal om domarinsatser och Drott de här åren så tränades laget av Ulf Schefvert på den tiden. Samma Schefvert som Lindgren ställdes mot för första gången i elitserien i går när Kristianstad mötte Karlskrona.

Efter den matchen totalsågade Schefvert domarna, ja hela domarkåren, på presskonferensen.

– Jag försökte bromsa honom för jag tänkte att det här blir dyrt för honom, skrattar Lindgren och syftar på eventuella böter.

– Det var inga frågor utan han tog över helt.

Han tycker att varje domare har sin egen regelbok?

– Jo, men han har också en egen regelbok, haha.

***

Det pratas mycket om belastningen på spelarna nu för tiden.

Hittade den här artikeln i Tidningen Handboll från just 1989 och apropå Ola Lindgren: