För er som missat det: ny VM-podd ute. Avsnitt 2.

Vad bjuder Per Johansson på i dag då?

Jo, bland annat följande:

* ”Han är befriad från allt vad medieträning heter.”
* ”Jag blir förbannad när jag ser (beep). Vilka tror de att de är?”
* Ett hyllat(!) domslut i VM: ”En löjlig filmning av en så stor spelare.”.
* ”Annars är det här en farlig väg att gå. Det kan förändra sportens karaktär.”
* Egyptens rivjärn.
* Vi dissekerar grupp D och pratar om vilka Sverige kan ställas mot därifrån i en åttondelsfinal.
* ”Det är en abnorm skillnad mot Sveriges grupp. Det är som en mellanrunda i ett EM.”
* Risken att få möta Danmark i en åttondelsfinal.
* Laget som Sverige nog helst vill ha i en åttondelsfinal.
* ”Men förmodligen blir det…”.

Det vimlar av gamla storspelare på VM. De flesta är här som tv-experter. Dels har vi de som är med sina hemländers kanaler, som Vranjes i svensk tv och Lars Christiansen i dansk.

Men så har vi också en mängd andra som anlitats av det qatariska tv-bolaget som sänder alla matcher och har typ tio sportkanaler. Bland dem gamla målvakter som Sola och Hombrados. Gissa vad de lockats hit med, förstås.

– De behövde en jäkla massa experter så de skickade ut ett erbjudande till en massa gamla spelare. De får 850 dollar (7000 kronor) per match så de där spelarna ställde sig i kö. De gör bra med pengar för det är ju många matcher, berättar Tobias Karlsson när vi hängde med på landslagets utflykt till en marknad i dag.

Sedan har de förstås de gamla storspelarna resa och uppehälle också betalt.

***

Karlsson kom till marknaden kissnödig och sprang runt och jagade en toalett bland affärerna.

– Jag har varit inne i tre nu och de säger att de har en toalett men ”sorry sir, it is not working”. Men skulle jag handla något där skulle de garanterat funka direkt.

***

Frågade Ekberg vem han trodde öppnade plånboken och shoppade loss på marknaden.

– Stycket.

***

Kollade av med Fahlgren och Lukas om reaktionerna hos lagkamraterna efter artikeln (plusinlåst) om spelarnas ”hemligheter”. De var ju lite halvtaskiga mot en del.

– Det här bara varit positivt. Många skratt.

***

Källman öppnar dörren för ett OS till om Sverige tar sig dit. Därför är det oerhört viktigt att ta sig till en kvartsfinal. Läs här och få förutsättningarna för OS-kval och OS-platser.

***

Angående Balkans bollunder, vars femte del ligger ute nu och handlar om det nya undret som är tennisen, så fick jag ett mejl från Christine i Zagreb häromdagen. Efter lite artighetsfraser och beröm skrev hon så här:

Juggarnas bollhantering har alltid imponerat på mig och gör det än, deras (och nu generaliserar jag naturligtvis) sätt att kämpa och ge utlopp för starka känslor blir aldrig mer tydligt än på handbollsplanen. Nu är jag själv gammal handbollsspelare, och älskar handboll och hävdar bestämt att det är en ojämförligt komplett, svår, stark, intensiv, känslofylld, motorisk, koordinativ, kraftfull, smidig, fiffig och attraktiv sport – jag spelade länge ihop med en tjej från Split, Marina Kevo (senare proffs i Danmark och Norge), hennes skott, finter och inspel till mig på linjen och tankar och påhitt med bollen var bokstavligen i en egen liga, och som hon kunde falla! De hade tränat fallteknik till förbannelse och hon slog sina bakåt- och framåtkullerbyttor som en elitgymnast, kort sagt oerhört imponerande och bara ljuvligt att se. 

Nå, jag är svensktyska och bor sedan fem år just på Balkan, närmare bestämt i Zagreb och jag gillar det. Inte bara för att jag kan gå på CL-handboll, det är så mycket mer än så. Jag gillar det här, även om det i jämförelse med Sverige finns mycket som gör en både tokig & vansinnig och lugn & eftertänksam, men framför allt: ödmjuk. Det är en annan livsinställning, ett annat möte med livet, en annan kamp, en annan njutning, andra måsten, andra prioriteringar, ett annat sätt att hantera, reagera och agera och leva med saker, och jag håller med om mycket i reportaget ni gjort här nere, snyggt, och därför utropar jag nu ett: Bravo!

Och nu följer vi handbolls-VM! Jag såg Domagoj Duvnjak i Zagreb första gången 2009, sedan dess bugar jag för hans oerhörda bollbegåvning. Det borde onekligen gå att hitta och ta vara på fler balkanblodade handbollsspelare i Sverige –

Många hälsningar,
Christine  

***

Gled in på Balkans bollunder också när jag stod och snackade med Källman en bra stund och då angående Mirza Dzomba, som han spelade med i sex år i Ciudad Real, om talang och fysträning.

– Han hade en fantastisk spänst men jag såg inte honom göra en enda knäböj på sex år. Han missade aldrig ett skott på träning. Sen gick han ut och rökte och tog några öl direkt efter träningarna medan en annan tog en flaska vatten med sig och gick hem, sa Källman.

Min tyckare i onsdagstidningen och lite annat längre ner.

DOHA. Jag vet inte vad som är hönan eller ägget.
Men när Jonas Källman är bra är Sverige bra och jag förstår förbundskaptenernas ”daltande” med Källman genom åren.

Mattias Andersson mot Island.
Kim Andersson mot Tjeckien.
Jonas Källman mot Algeriet.
Tobias Karlsson mest hela tiden.
Det är de fyra veteranerna som visat vägen i de tre inledande matcherna. Okej, Viktor Östlunds två första matcher var en drömdebut i ett mästerskap.
Och Mattias Anderssons första halvlek i går var också mästerlig och Källmans försvarsspel som tvåa i de här tre matcherna borde ges ut som kurslitteratur på världens alla handbollsutbildningar.
Men det har varit enkelt för oss i den lilla presskåren på plats att plocka ut hjälten, eller i varje fall matchens ”förgrundsfigur”, och då har vi stått där med någon av old boysen efter matcherna.
I går var det dags för Källman då han vid sidan om sitt fantastiska försvarsspel spelade 4-1 på egen hand med algerierna och gav Sverige det inledande ryck som man sedan förstås aldrig släppte.
Med sin personlighet, sin spelstil och sina ständiga landslagsnobbar är inte Jonas Källman den populäraste av landslagsspelarna ute i handbolls-Sverige och Ola Lindgren och Staffan Olsson har beskyllts, bland annat av mig, för att ”dalta” för mycket med Källman
Att han sedan inte besökt en tv-studio i ett mästerskap sedan Tomas Axnér sågade honom i VM 2009 och fram till i går, när Axnér nu är borta och Kanal 5 sänder, har kanske inte heller hjälpt honom bättra på sin image. Fast om jag känner Källman rätt så skiter han högaktningsfullt i det – med imagen alltså.
Han har haft en rätt märklig landslagskarriär, Växjögrabben.
Individuellt misslyckades han i sina fem första mästerskap.
I nämnda VM 2009 satte han till exempel mindre än hälften av kantskotten och brände nästan 40 procent av kontringslägena.
Och när han inte var med alls gick det ännu sämre för Sverige – han tackade nej på grund av skada till kvalen till både EM 2006 och VM 2007 som Sverige sedan ödesdigert missade.
Sommaren 2010, på toppen av klubbkarriären med Champions League-final i princip varje år med Ciudad Real men efter Sveriges sämsta EM genom tiderna, tänkte Källman till och med att sluta i landslaget för att han tyckte att han var för dålig i den blågula tröjan.
Men han ångrade sig och gjorde ett fantastiskt hemma-VM 2011, inte minst bakåt, när Sverige gick till semifinal. Sedan tackade han nej till EM 2012 och valde att göra en mindre hjärtoperation i stället medan Sverige slutade tolva.
Tillbaka i landslaget i OS 2012 spelade han bättre än någonsin, togs ut i all star team och var med och förde Sverige till silver.
I EM i fjol, när Sverige blev sjua, agerade han hjälpgumma och utvisningsdödare och jag trodde nog att han gjorde sitt sista mästerskap då.
Nu är Källman tillbaka i en form som inte står den i London-OS långt efter och Sverige radar upp utklassningssegrar. Det är, trots tre spelade matcher, för tidigt att slå fast var detta Sverige står. Men det som slår mig, och säkert er också efter denna lilla historiska exposé över Källmans landslagstid, är att när han är bra så är Sverige bra.
Jag vet inte vad som är hönan eller ägget här, om det är landslaget som gör Källman bra när det väl är bra eller Källman som gör landslaget bra när han är bra.
Det är säkert kommunicerande kärl på något sätt.
Men jag kan i alla fall förstå Olssons och Lindgrens ”daltande” med Källman för han är så oerhört viktig för det här landslaget. Världens bästa försvarstvåa just nu?
***
Islands kryss mot Frankrike höjde förstås värdet på Sveriges premiärseger mot islänningarna.
***…
Att b-uppställningen förlorade andra halvlek mot ett Algeriet som visste att matchen redan var körd väcker en viss oro igen för bredden i truppen. Sverige förlorade till exempel en tiominutersperiod med 7-1.
***
Det svenska 6-5-spelet är bra men det är läge att gnugga det ännu mer. Egypterna snittar nämligen över åtta utvisningar per match i VM.

***

Fick veta att Kim Andersson döpt sin son efter Zlatan och det gav en hel intervju i ämnet, som alltså är Milo Werner Zlatan Andersson, 5 år.

***

Vem är landslagets stora kvinnomagnet?

Vem har en ologisk associationsförmåga?

Vem tänker alltid innanför boxen?

Vem är sämst på Fifa?

Vem gör egna dokumentärfilmer under mästerskapen?

Ja, det där får ni reda på om ni går in och läser den plusinlåsta artikeln där Patrik Fahlgren och Lukas Karlsson avslöjar det vi inte visste om lagkamraterna.

***

Om ni råkat missa den, här är intervjun med Andreas Nilsson (tillhör ju inte vanligheterna att man sitter ner med honom): ”Det måste vara något fel på mig.”

***
Hade missat den här där Olof Lundh, efter min text om landslagets Qatar-kritik när vi landade, tar handbollslandslaget som paradexempel för hur fotbollslandslaget borde agera.

***

Ni som brukar lösa den här bloggen vet nog att min kollega Simon Bank har mer eller mindre en ”rush” på Stefan Lövgren. För Bank är Waldner och Lövgren störst genom alla tider.

Han mejlade det här nere från sin vinterdvala i Nice med anledning av vår rubrik om Kim Andersson och MVP:

Frågade Bank om det var okej att använda det i bloggen och fick svaret:

Ju mer Lövet desto bättre. Tycker han oförtjänt hamnat i medieskugga de senaste tio åren.

***

Kim Andersson fick nog ställa upp på minst tio selfies i den mixade zonen, tror det var med framför allt algerier och egyptier. Sällan man ser det i handbollens mixade zoner.

***

Jaha, då har Ekwall landat i Doha och man får finna sig i att ens egna knäck snabbt får lämna plats för Ekwall i toppen på sajten.

***

I morgon (läs onsdag) ska vi få följa med landslaget en stund när de är på utflykt till någon marknad här i Doha.

Får se vad det kan ge.

***

Det snackas om att Niklas Landin har en ljumskbristning. Är det så tror jag inte Danmark når semifinal.

24-16.

36-22.

27-19.

”Ge oss en match nu, Issa, Ramadan och Handawy”.

Det var min arbetshypotes på väg hit till Al Sadd Arena.

Och det kommer de definitivt att göra, egyptierna.

I matchen före Sveriges utklassning av Algeriet besegrade nämligen Egypten ett Tjeckien med Filip Jicha med 27-24, frampiskade av VM:s bästa och flesta fans.

Det här trodde vi inte när vi såg lottningen men nu kommer det att stegra sig det här för Sverige.

Nu väntar inga lätta matcher resten av VM.

Jag kan bara hålla med Per Johansson i vår VM-podd, att det bara är bra att Egypten ger oss en tuff batalj med tanke på det som komma skall i form av Frankrike och en åttondelsfinal. Förutsatt att Kim & Co vinner till slut förstås…

Men det är bara att gnugga spel 6-mo-5 nu i två dygn så ska det nog gå vägen. Egypten är i och för sig bra och vana vid att spela i undertal (de har tränat på det i en månad inför VM sa kvällens målvaktsess Handawy) men de snittar över åtta tvåminutare per match. Det ska och måste Sverige utnyttja.

***

För någon tuff batalj blev det inte mot Algeriet.

Jonas Källman avgjorde det på egen hand, kändes det som, med att spela 4-1 med algerierna de första fem minuterna. Sedan fortsatte Mattias Andersson spika igen och via 15-6 i paus slutade det med 27-19 efter en svag andra halvlek.

Det var en sådan där match som Tobias Karlsson gjorde mål i.

Karlsson förresten, snacka om att föregå med gott exempel som den lagkapten han är när han vid ställningen 11-4 vräkte sig fram vid mittplan, kanade snabbare än algeriern, nöp bollen och skickade den vidare till Ekberg som släppte till Källman som kontrade in sitt sjätte mål.

Källmans försvarsspel som tvåa – ujujuj. Tänk att det här är samma spelare som gjorde fiasko i elitserien för ett år sedan. Eller det är ju inte samma spelare. Det här är samma spelare som blev uttagen i all star team i OS i London.

***

Olsson fick till slut sätta dit den, Nielsen med, Barud gavs mycket speltid bakåt liksom Fahlgren, Halén och Persson, Sjöstrand fick en halvlek i kassen… sånt var också viktigt i kväll, tänkte jag skriva. Men det vetefan när det såg ut som det gjorde i andra halvlek med denna andrauppställning. Vilken klasskillnad det är när de är inne allihop kontra den toppade uppställningen. Sverige förlorade en 15-minutersperiod där med 7-1. Och då spelade man ändå mot ett Algeriet som redan hade förlorat matchen. Dock ingen skugga över Sjöstrand.

***
Sverige är för övrigt helt klara för åttondelsfinal nu.

***

Plusbetygen till sist:

Mattias Andersson +++++
Johan Sjöstrand +++
——————–
Fredrik Petersen +++
Jonas Källman +++++
Viktor Östlund ++
Markus Olsson +
Patrik Fahlgren ++
Lukas Karlsson ++
Kim Andersson ++
Magnus Persson +
Niclas Ekberg +++
Anton Halén ++
Andreas Nilsson +++
Jesper Nielsen ++
Niclas Barud ++
Tobias Karlsson +++

Grattis alla handbollsälskare!

I dag släpper vi första avsnittet av VM-podden med Kanal 5:s expert Per Johansson som ständig gäst. (Vi har satt Kent-Harry på rehab men han kommer nog med på ett hörn en dag.)

Det blir nya avsnitt, lite kortare än vanligt, varannan dag från VM med snack om allt från svenska laget (förstås) till överraskningar och besvikelser i VM samt trender vi ser och annat vi dyker på under dagarna här i Qatar.

Ni hittar podden på de vanliga ställena.

I första avsnittet snackar vi om…
…VM:s överraskningar.
…VM:s besvikelser.
…var Sverige egentligen står: ”Han måste vara på den här nivån”.
…”fundamentet som skapat tryggheten” åt nykomlingarna.
…varför Johansson vill ha en ”tuff batalj” mot Egypten.
…vilket lag Johansson nu vill ha i åttondelen efter att hoppats på en annan nation före VM.
…domarna och utvisningsorgien: ”bedömningsnivån är under alla kritik”.
…och en del annat på 19 rappa minuter.

Min tyckare i måndagstidningen efter matchen (plus ett par grejer längre ner):

DOHA. 10 mål på 10 skott.
MVP:erns MVP i VM.
Världens bäste i luften.
Det ska förstås handla om Kim Andersson – igen.

Jag älskar handboll.
(Åh fan.)
När jag inte dög som spelare fanns det två möjligheter att ändå få vara så nära topphandbollen det bara går: bli domare eller journalist.
Ett enkelt val förstås.
Men det finns två ställen på en handbollsplan som jag inte för några qatariska riyal i världen skulle vilja vara på även om erbjudandet eller villkoret hade varit att jag i så fall hade fått vara med i VM under några sekunder:
1. Stå i mål – oavsett vem som skjuter.
2. Stå som försvarare mot Kim Andersson när han kommer i andravågskontringen med bollen och hoppar upp.
Okej, en till:
3. Försöka stoppa Andreas Nilsson på linjen när han har fått bollen – för det omöjliga uppdraget i sig men också för all svett som måste stänka när han snor runt med det där håret.
Men det här skulle handla om Kim Andersson.
För när två meter och 103 kilo Andersson kommer i full fart och går till väders – då skulle jag, liksom planetens alla handbollsförsvarare, vara helt chanslös och det skulle troligen göra ont både fysiskt och mentalt.
Nio meter ut från målet, lite till höger och tre meter upp i luften. Där, precis där, dominerar Kim Andersson i handbollsvärlden.
Där uppe, strax under jumbotronen, kan han, förutsatt att de inte springer och gömmer sig, faktiskt nå samtliga sina lagkamrater med en passning. Eller, som i går, skjuta själv om ingen försöker störa honom eller motståndarna väljer att försöka skära av alla de där passningsvägarna.
Där uppe har han alla alternativen och ingen i handbollsvärlden är bättre på att välja bland sina alternativ än Kim, trots att han bara har tiondelen av en sekund på sig.
I går gjorde han fyra mål och stod för fyra assists när Sverige ryckte direkt till 12-5 och i praktiken avgjorde matchen innan Andersson åkte på en tvåminutare och gick och satte sig. Det var bland de mäktigaste 16 minuterna jag sett en svensk utespelare göra i ett VM, i varje fall denna sida Bengan Boys.
Inför premiären jämförde Magnus Wislander Kims betydelse för det här laget med Zlatans för fotbollslandslaget.
Jag drog det lite längre och menade att Andersson är viktigare än någonsin för det här landslaget.
Sedan gick Sverige in och körde över Island utan att Andersson gjorde ett mål. Han nöjde sig med tre avslut, inte sällan i trängda lägen, även om gudarna ska veta att han spelade en avgörande roll ändå som hot, framspelare och försvarare.
I går, när tjeckerna valde att stå lågt på Kim, valde han att skjuta lite mer. Det slutade med tio mål på tio skott och ett lite tydligare bevis för hur viktig han är för det här laget.
Och nu går Per Johansson ett steg längre och jag kan bara hålla med honom när han utser Kim Andersson till MVP:ernas MVP i VM, alltså den spelare som betyder mest för sitt lag (inte nödvändigtvis bäste spelare i hela VM alltså, även om han gärna får bli det också).
***
Här nedan skriver jag om hur VM:s nya format, med åttondelsfinal och kvartsfinal i stället för mellanrunda, gynnar Sverige. Det tycker i alla fall spelarna själva och jag är böjd att hålla med där också.
Och när vi är inne på det spåret:
Vilodagarna på mästerskapen blir allt fler. Här spelar man varannan dag hela vägen. Det kan jämföras med när Sverige tog sitt senaste guld, i EM 2002, då det krävdes åtta matcher på tio dagar.
Fler vilodagar gynnar förstås Sverige och de andra lagen bakom de fyra stora (Frankrike, Spanien, Kroatien, Danmark), som har de klart bredaste trupperna och därmed en fördel när schemat är tajtare. Det var för övrigt varannandagsrytmen som gällde i OS också och då slutade det med svenskt silver.
Efter två överlägsna segrar mot Island och Tjeckien och med två matcher mot Algeriet och Egypten på fem dagar ska svenskarna kunna komma riktigt fräscha mot Frankrike.
Det är en förutsättning för att kunna hota guldfavoriten och knipa förstaplatsen – och en mycket intressant väg fram mot en semifinal.
Men det tar vi på lördag.

***

Apropå att Niclas Ekberg kallade Mattias Andersson ”en Gud” efter premiären frågade jag honom vad han i så fall säger om Kim Andersson efter den här matchen.

– Hur många gudar finns det? Hur många kan man ha, svarade Ekberg.

Det var Mattias Andersson mot Island och Kim Andersson mot Tjeckien. Vem av er ystadspågar ska dominera mot Algeriet?

– Petersen och jag tar varsin match nu sedan tar Bosse Frankrikematchen, log Ekberg.

Bosse är förstås Bosse Nilsson, materialaren från Ystad.

***

Kim Andersson hävdar fortsatt att han inte läser media under mästerskapen.

Men han hade bra koll på vad man hade skrivit efter matchen mot Island och visste till och med hur många plus han hade fått.

– Folk berättar det för mig, var hans förklaring.

***

Läget med Nielsen läser ni här.

Trötta på uttrycket ”kampen mot klockan”? Det är Patrik Fahlgren också. Därför skriver jag gärna det en extra gång 😉

***

Artikeln om VM:s format, som jag syftar på i tyckaren här ovan, läser ni här.

***

Här är Per Johanssons lista på VM:s absoluta MVP, som är med i papperstidningen med ett annat knäck som inte publicerats på nätet när detta skrivs mitt i natten:

Kanal 5:s expert Per Johansson utser de fem spelarna som är mest värdefulla för sina lag.
1. Kim Andersson, 32, högernia, Sverige
”Han bär laget i alla spelets delar och väljer bäst av alla.”
2. Filip Jicha, 32, mittnia, Tjeckien
”Med honom på banan kan man vinna mot vem som helst när som helst. Utan honom är man en skugga, som vi såg i går.”
3. Mikkel Hansen, 27, vänsternia, Danmark
”Han ser alltid hela banan och har en unik förmåga att välja rätt tempo.”
4. Kiril Lazarov, 34, högernia, Makedonien
”En extrem vinnare som alla lagkamrater bugar åt. Utan honom är Makedonien en b-nation.”
5. Viktor Szilagyi, 36, mittnia, Österrike
”Samlar ihop styrkorna när det behövs. Han vet alltid vilken roll han ska spela.”

Assist till 1-0.

Mål på andrafas-kontring till 2-0.

Mål på andrafas-kontring till 3-1.

Mål på andrafas-kontring till 4-1.

Mål på andrafas-kontring till 5-2.

Assist till 8-4.

Assist (nåja) till 9-4.

Assist till 12-5.

Fyra mål och fyra assist på 16 minuter. Sedan gick Kim Andersson och satte sig efter att dragit på sig en tvåminutare.

Då hade han avgjort matchen mot Tjeckien i en av de mäktigaste 16 minuterna jag sett en svensk utespelare göra i ett VM, i varje fall denna sidan Bengan Boys.

Efter premiärsegern mot Island sa han att det spelar inte någon roll vem som gör målen utan han kan stå och dutta boll i sidled när Viktor Östlund och Mattias Andersson spelade som de gjorde.

Han menar säkert det där, Kim, men det känns nog rätt gött ändå att klämma dit de där skotten, inte minst när han kommer i drömpositionen på andrafaskontringarna.

Sedan gick han upp och drog dit tre mål från tio meter, fixade ut en tjeck på två minuter och tog en straffretur bakåt likt en Michael Jordan i början på andra halvlek och stoppade ett litet svenskt sammanbrott.

Jag skrev det för ett par år sedan och gör det igen:

Fransk handboll har ”Air France” i Daniel Narcisse.
Tysk fotboll har ”Luftwaffe” i Miroslav Klose.
Svensk handboll har ”Flygvapnet” i Kim Andersson.

Eller ”Kim Gripen” om ni så vill.

Nio meter ut, lite till höger, från målet. Tre meter upp i luften. Där, precis där, dominerar Kim Andersson i handbollsvärlden – fortfarande.

Tio mål på tio skott.

***

Viktor Östlund fortsätter imponera stort: framspelningar, genombrott, skott… hela registret.

Kim Ekdahl Du Rietz – vem fan e de?

Typ.

***

Andreas Nilsson – sicken oerhörd jävla murbräcka det är. Måste skriva det igen.

***

Gott också att alla spelare nu fått speltid, även om Baruds speltid i kväll kom efter en fotstukning på Jesper Nielsen.

***

Nu väntar Algeriet och Egypten. De ska inte underskattas, absolut inte Egypten som känns klassen bättre än sina nordafrikanska ärkefiender, men schemat känns riktigt bra just nu. Det ska inte behöva vara ett särskilt slitet svenskt lag mot Frankrike i gruppfinalen på lördag. Och det är viktigt med tanke på att Sverige saknar bredden.

***

Plusbetygen

Mattias Andersson ++++
——————–
Fredrik Petersen ++++
Jonas Källman +++
Viktor Östlund ++++
Markus Olsson ++
Patrik Fahlgren ++
Lukas Karlsson ++
Kim Andersson +++++
Magnus Persson ++
Niclas Ekberg ++
Anton Halén +
Andreas Nilsson ++++
Jesper Nielsen +++
Niclas Barud ++
Tobias Karlsson +++

Johan Sjöstrand magsjuk men ska kunna sitta på bänken i dag.

– En sjua på Bristolskalan, meddelade presschef Vandor.

Bristolskalan? Det är en klassificering av… bajs. En sjua är värsta sorten i den ena änden (av skalan). Men en detta är inte heller att leka med, då snackar vi ”indikation på förstoppning”.

Man lär sig något nytt varje dag. Eller: mycket skit ska man höra innan öronen trillar av.

***

Låt oss hoppas slippa sådana här scener i dag bara.

***

På tal om sjukt så är det som Sjöstrand (typiskt att det var han som sen skulle bli sjuk i natt) säger om Mats Olssons övningar:

– Han har många sjuka grejer för sig.

Fick följa med bakom kulisserna och kolla några av Mats ”Oppfinnar-Jocke” Olssons märkliga övningar. Blev en rätt underhållande grej där ni kan se tv-klipp på övningarna.

Så här såg det ut i dagens tidning:

***

Vi publicerar del 4 av Balkans bollunder i dag på nätet.

Men av olika anledningar är vi bara på del 2 i papperstidningen och det såg ut så här i dag:

***

I jobbet med Balkans bollunder trillade jag över Simon Banks genomgång av antalet spelare med Balkanrötter i fotbollens P16-landslag och uppåt. Det fick mig att ställa frågan i dagens tyckare i papperstidningen:

Var finns talangerna med Balkanrötter i svensk handboll?

Ni får den här också:

DOHA. Fotbollen har Zlatan, Kacaniklic, Hrgota och ytterligare ett 25-tal spelare med Balkanrötter i sina landslag.
Handbollen har en.
Har svensk handboll verkligen råd att gå miste om denna talangbank?

Den senaste veckan har vi skrivit om Balkans bollunder. En artikelserie om varför de sex republikerna från det gamla Jugoslavien kan vara så framgångsrika och producera så många talanger i några av världens största bollsporter – mindre än 20 år efter att det blodigaste kriget i Europa i modern tid tog slut.
Det är under arbetet med detta projekt tanken slagit mig:
Var är talangerna med rötterna på Balkan i svensk handboll?
Min kollega Simon Bank gjorde 2013 en undersökning som visade att hela 31 av spelarna som kallats in från P16-landslag och uppåt under året hade sin bakgrund på Balkan. Antalet lär fortfarande ligga där någonstans.
Bara i a-landslaget under det senaste året hittar vi fyra med ursprung på Balkan: Zlatan Ibrahimovic, Branimir Hrgota, Alexander Kacaniklic och Muamer Tankovic.
Hur många hittar vi inom handbollen från yngsta landslaget och uppåt?
En.
Det är 18-årige Adrian Brljevic, son till Lugis damtränare Dragan Brljevic.
Nu är fotbollen så mycket större och populärare i Sverige, liksom på Balkan och i övriga världen, och man har fler ungdomslandslag i gång och fler spelare i sina trupper men ändå… 31 mot 1.
I elitserien kan vi, om vi bara går på efternamnen (vilket i och för sig kan vara lite vanskligt), räkna antalet spelare med rötterna på Balkan på ena handens fingrar och det ser likadant ut på damsidan.
Tittar vi tillbaka hittar vi blott fyra landslagsspelare på herrsidan med Balkanrötter de senaste 25 åren: Ljubomir Vranjes, Umberto Brajkovic, Dalibor Doder och Kristian Bliznac.
– Det är synd. Det hade säkert behövts fler i svensk handboll, säger Vranjes.
Nu har jag valt att fokusera på Balkan men det här skulle lika gärna kunna handla om spelare med invandrarbakgrund i stort.
Sedan finns det en anledning till att bara titta på Balkan i det här sammanhanget: de är helt enkelt förbannat bra i lagsporter och har en bollkultur som nog saknar motstycke i världen.
Fotboll och basket är störst i gamla Jugoslavien men sedan kommer handbollen. Vi hittar fyra Balkanlag här på VM och de andra två ex-jugoslaviska republikerna, Serbien och Montenegro, var med i förra VM. Serbien och Kroatien har flest utlandsproffs i årets Champions League och totalt 25 procent av alla spelare, såväl på herr- som på damsidan, i Champions League kommer från Balkan.
Nu handlar den här spalten i och för sig om talanger uppväxta i Sverige och det finns inga vetenskapliga bevis för att bollkänsla går i arv, men man kan ju inte låt bli att undra om det ändå inte finns någon särskild bollgen som människorna från Balkan går runt och bär på.
Varför är de då inte fler i svensk handboll – bolltalangerna med bakgrund på Balkan?
Svaret landar inte oväntat i rekryteringen.
– Det är bara att konstatera att andra sporter har lyckats bättre, jobbat bättre eller haft en bättre dragningskraft, säger Stefan Lövgren.
– Vårt rekryteringsarbete, Handbollskaravanen, jobbar brett i skolorna över hela landet medan andra förbund ”pin pointat” vissa områden och satsat på andra generationens invandrare eller hur man ska benämna dem. Sedan inspirerar säkert en sådan som Zlatan många att börja med fotboll.
***
När jag träffade Veselin Vujovic, Balkans kanske främste spelare genom tiderna, i Zagreb i november menade han att Ljubomir Vranjes är ”den perfekta kombinationen” i handbollsvärlden.
– Svensk disciplin och Balkans talang, log Vujovic.
Jag tror att han har en poäng där, den gamle legendaren.
Svensk handboll missar en fantastisk talangbank här. Har man verkligen råd med det?

***

Skrev om Ystads talangfabrik för en vecka sedan.

Vet inte om det går att dra en parallell men jag noterar från träningarna här på VM att det ofta är Ystadsgänget (ibland några av dem, i går var det allihop) som står och kvar och skjuter extra på Mattias Andersson när träningen är slut: Kim Andersson, Niclas Ekberg och Fredrik Petersen.

***

Robert Laul twittrar och bloggar underhållande från fotbollens januariturné i Abu Dhabi. Och intervjun med nye generalsekreteraren var bra.

Men det märks att vinklarna börjar tryta, och att det inte händer särskilt mycket där borta, när han ”måste” göra en sida på de tre som slåss om vem ska vara andraval bakom högerbacken Mikael Lustig i det riktiga landslaget.

Nöjd när jag slog upp tidningen i dag. Eller ”slog upp” och ”slog upp” – jag slog på ipaden och pekade på appen rättare sagt.

Fyra sidor med en skicklig etta signerad Mina Råman och en träffsäker rubrik på sidan 2-3 av Linus Hedrén.

Texten om hur Andersson får ihop 1400 A4-sidor med anteckningar per säsong och pluggade isländska skyttar i närmare åtta timmar läser ni här.

Här har ni grejen på Östlund om att han överraskade de flesta (på den här nivån) utom lagkamraterna som redan före premiären utsåg Guifspelaren till lagets stora överraskning i VM.

Tyckaren fick ni redan i förra inlägget i natt.

***

Det var avslappnad pressträff på hotellet i dag vid lunch. Alltid roligare, och betydligt lättare, att jobba dagen efter en seger förstås.

***
I en soffa satt två färgglada knän:

Källman (det är hans till höger och Kims till vänster) räknar fortsatt med spel.

***

Egypten kvaddade Algeriet duktigt i går. Att det är två ärkerivaler i handboll rådde det ingen tvekan om inför matchen.

Presschef Vandor berättade att de båda lagen vägrade åka iväg med bussarna från spelarhotellet vid samma tidpunkt då de inte ville vistas i samma lobby/korridor.

***

Snackade Eskilstuna och Östlund med en av landslagsspelarna (jag håller honom anonym):

– Vi sa det här att rubriken i Eskilstuna-Kuriren i dag är väl ”Östlunds succé i Zackes landslag”.

Apropå Eskilstuna-Kurirens fixering vid Zachrisson alltså.

Tyckaren i lördagstidningen.

DOHA. Den äldste och den yngste.
Den ene bevisade att han är bäst i världen.
Den andre visade början på ett genombrott som kan bli klassiskt.
Däremellan en nollad världsstjärna – vilket också var ett tungt styrkebevis.

Man kan spela på nästan allting nu för tiden har jag förstått.
Men jag vet inte om kombon svensk utklassning av Island i VM-premiären och noll mål från Kim Andersson var spelbar.
Det spelar mindre roll för ingen hade kommit på tanken hade lägga pengar på det oavsett odds.
Ni som följt rapporteringen inför VM har gång på gång fått läsa och höra hur viktig Kim Andersson är för detta lag.
Magnus Wislander drämde till med att Kim är lika viktig som Zlatan är för fotbollslandslaget. Jag höll med och spädde på med att Kim är viktigare än någonsin för handbollslandslaget.
Nej, jag tänker inte ta tillbaka det och Andersson låg bakom väldigt mycket i går. Han spelade fram, han punktmarkerades, han skapade ytor åt de andra, han tog ner Aron Palmarsson bakåt och han hade en nyckelroll i kontringsspelet.
Nu har Kim aldrig varit den där spelare som alltid ligger på åtta-nio mål i landskamperna. Men att han skulle gå mållös från en premiär under de förutsättningarna som råder och när Sverige utklassade Island är smått sensationellt.
Men detta ska inte ses som något annat än ett tungt styrkebevis av detta lag.
Sverige, med förbundskaptenerna Staffan Olsson och Ola Lindgren i spetsen, vann en taktisk strid i första halvlek som kan bli väldigt viktig framöver. Jag tänker på den punktmarkering av Kim Andersson som Island inledde matchen med. Efter 18 minuter och 9-3 till Sverige fick isländske coachen Aron Kristjansson ge sig där. Då hade Blågult visat Island, sig själva och övriga lag i gruppen att man inte längre blir förlamade av en punkt på Kim.
För Viktor Östlund, denne 22-åring som gjorde sin första landskamp med detta landslag så sent som i slutet av oktober och som är med här tack vare två återbud, utnyttjade ytorna som punkten på Kim gav och gjorde det som var tvunget när han visade att det finns fler hot på Sveriges niometer än högernian från Ystad.
Inför premiären i går skrev jag: ”låt oss hoppas på ett östlundskt genombrott likt hans barndomsidol Stefan Lövgrens i EM 1994”.
Han är förstås inte alls där ännu, Östlund. Men han kunde inte ha börjat mycket bättre. Så låt oss fortsätta drömma lite om ett nytt stort genombrott av en vänsternia när behovet nu är som störst.
Men vi pratar om truppens yngste spelare så det kommer snarare att gå upp och ner redan här under VM. Kanske är det Markus Olssons tur mot Tjeckien efter att Östlund visat att klivet från elitserien till VM inte behöver vara så stort.
Upp och ner går det inte för truppens äldste spelare utan mest upp trots att han fyller 37 i år och det har gått 17 år sedan han debuterade i landslaget.
Bakom denna rätt krokiga väg till att vara en av världens två bästa målvakter (dansken Niklas Landin är den andre) ligger en perfektionism och en disciplin som gränsar till… tja, galenskap.
Andersson lade alltså ner närmare åtta timmar på att plugga in när, var och hur de isländska spelarna skjuter trots att han mött de flesta av dem tiotals gånger och han skulle kunna rabbla Palmarssons skottbild om du väckte honom mitt i natten.
***
För att sammanfatta det så var det ett klassiskt svenskt framgångsrecept som bäddade för drömstarten i VM: målvaktsspel i världsklass, klassiskt 6-0-betongförsvar och så kontringar på det.
***
Island må ha sitt tränarunder men det var herrar Olsson/Lindgren som vann det taktiska spelet mot Aron Kristjansson denna kväll.
Förutom att man löste punkten på Kim var det till exempel klockrent att låta Jonas Källman gå som tvåa och stoppa Alexander Petersson.
***
Sedan är frågan berättigad: hur bra är Island just nu?
***
Sverige kopplade härmed greppet om andraplatsen i gruppen direkt (räknar fortfarande med att Frankrike tar hem det) och den kan bli viktigare än vi tror sedan Danmark tappat poäng mot Argentina, som levererade sin obligatoriska jätteskräll i VM redan i premiären den här gången. Dabbar sig Danmark en gång till i gruppen, och de har varit trögstartade förr, slutar de tvåa och då gäller det att inte bli trea i Sveriges grupp.